Logotyp Jordbruksverket

Ostronsjukdomarna Bonamia ostreae, Bonamia exitiosa och Marteilia refringens

Marteilia refringens, Bonamia ostreae och Bonamia exitiosa är parasiter som orsakar sjukdom hos bland annat europeiskt ostron (Ostrea edulis). Sjukdomarna finns i EU:s djurhälso­lagstiftning förtecknade sjukdomar av kategori C, vilket innebär att sjukdomarna finns inom EU och att medlems­länderna får bestämma om de ska vidta åtgärder för dem. Sjukdomarna har aldrig påvisats på ostron i Sverige.

Det europeiska ostronet är den enda mottagliga arten i Sverige för M. refringens, B. ostreae och B. exitiosa. Salthalten varierar stort längs Sveriges långa kuststräcka, från nästan helt sött vatten i norra Bottenviken via bräckt vatten i Östersjön till nära oceaniskt vatten med hög salthalt i Skagerrak. Det göra att europeiskt ostron bara förekommer på västkusten.

Det finns ingen införsel av ostron från andra länder för utsättning i svenska vatten.

Provtagning av ostron sker i enlighet med den nationella övervakningsplanen. Vattenbruks­anläggningar i Sverige får regelbundet djurhälsobesök utifrån riskklass. Vid anläggningar där ostron hålls ska provtagning ske vid misstanke om smitta. Resultat från provtagning redovisas längre ner på den här sidan.

Infektion med M. refringens, B. ostreae och B. exitiosa är anmälningspliktig. Mer information om anmälningsplikt och EU:s förtecknade sjukdomar finns på vår sida om sjukdomar, hygienregler och antibiotika­resistens hos vattenbruksdjur.

Jordbruksverket har fått EU-medel för att finansiera analyser inom ett nationellt övervaknings­program för tre allvarliga sjukdomar som kan drabba ostron:

  • Bonamia exitiosa
  • Bonamia ostreae
  • Marteilia refringens.

Syftet med övervakningen

För att Sverige ska behålla sin status som fritt från dessa sjukdomar krävs regelbunden provtagning enligt EU:s regler. Fristatusen är en förutsättning för att möjliggöra export av ostron till andra länder.

Genomförande

  • Provtagning sker i samband med offentlig kontroll och djurhälso­övervakning.
  • Hösten 2025 provtas ostron från två godkända grupper av anläggningar.
  • Från 2025 ska dessa grupper provtas vart tredje år.
  • Under 2026 och 2027 inkluderas även nytillkomna godkända anläggningar.
  • Vid varje provtagning analyseras 150 ostron per anläggning eller grupp.

Analyserna utförs av Statens veterinär­medicinska anstalt (SVA) och finansieras av EU via Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden 2021–2027.

Sveriges fristatus

Den 18 juli 2025 beviljade EU-kommissionen Sveriges ansökan om fristatus för sjukdomarna Bonamia exitiosa, Bonamia ostreae och Marteilia refringens. Sverige är det enda medlemslandet med fristatus i hela landet för samtliga av dessa tre sjukdomar.

EU-flaggan med texten Medfinansieras av Europeiska unionen

Infektion med Bonamia ostreae och Bonamia exitiosa

Infektion med Bonamia ostreae eller B. exitiosa har aldrig påvisats i Sverige.

Mottagliga arter för Bonamia ostreae är Crassostrea ariakensis, Ostrea chilensis och Ostrea edulis.

Mottagliga arter för Bonamia exitiosa är Crassostrea ariakensis, Crassostrea virginica, Ostrea puelchana, Ostrea angasi, Ostrea chilensis, Ostrea equestris, Ostrea edulis och Ostrea lurida.

Av mottagliga arter finns bara europeiskt ostron (Ostrea edulis) i Sverige. Det finns inga smittbärande arter (vektorarter) för någon av dessa typer av Bonamia.

Infektion med Marteilia refringens

Det finns två typer av Marteilia refringens: typ M som oftast påvisats hos blåmusslor och typ O som oftast påvisats hos ostron. Tidigare har dessa två typer setts som en art. Forskningen har dock på senare tid kommit fram till att dessa två typer av M. refringens utgör två olika arter. Typ M kallas i vissa sammanhang Marteilia pararefringens.

M. refringens har aldrig påvisats på ostron i Sverige. M. refringens har däremot påvisats på blåmussla. Senaste gången som M. refringens påvisades på blåmussla var 2015. Blåmussla (Mytilus edulis) är inte listad som en mottaglig art för Marteilia refringens.

Mottagliga arter för M. refringens är Chamelea gallina, Ostrea edulis, Ostrea stentina, Solen marginatus och Xenostrobus securis.

Av mottagliga arter finns bara europeiskt ostron (Ostrea edulis) i Sverige. Det finns inga smittbärande arter (vektorarter) för M. refringens.

Författningar

Söker efter grundforeskrifter:
2021:10