Släktskap och mångfald hos svenska raser av nötkreatur

Bakgrund till studien

Lantraser av nötkreatur är en viktig genetisk resurs bland annat för att de är anpassade till miljön de lever i. Genom den vitt spridda användningen av mer produktiva raser har lantraserna minskat betydligt i populationsstorlek över hela världen. Det är därför angeläget att bevara lantraser genom ändamålsenliga metoder för att undvika att de försvinner helt. Därför genotypades nio inhemska nötkreatursraser för att undersöka nivån av genetisk mångfald och släktskap mellan dessa raser.

Resultat

Den genetiska variation i raserna undersöktes med hjälp av ett så kallat SNP-chip som undersöker 150 000 platser på kromosomerna. Genom att tolka mönstret av genetisk variation kunde slutsatser dras om populationsstruktur och samband med demografisk historia.

Resultaten visar att raserna Väne och Ringamåla, som har sitt ursprung i södra Sverige, här har populationerna varit isolerade och har en låg genetisk variation. Fjällrasen däremot består av många djur i ursprungspopulationen och har en relativt hög genetisk variation. Baserat på delad släktskap/ursprung och de framtagna fylogenetiska träden har forskarna identifierat två huvudsakliga grupper hos dessa svenska nötkreatursraser. Ett fylogenetiskt träd är ett diagram som representerar evolutionär släktskap bland organismer.

I den första gruppen, vilken innehöll svenska fjällraser, fanns små skillnader mellan raserna Fjällras, Fjällnära, SKB och Bohuskulla. Den andra gruppen bestod av raser från södra Sverige: Väne, Ringamåla och SRB . Rödkulla hamnade inte tydligt i någon av de två huvudgrupperna utan är en ytterligare grupp för sig själv, men hamnade i den mest detaljerade analysen närmast gruppen från södra Sverige. Forskarna identifierade också undergrupper hos de undersökta djuren (provtagna på 90-talet) i den Fjällnära gruppen, vilket indikerar att de besättningar som de fjällnära djuren hittades i var väldigt olika varandra och att ett par besättningar kan ha varit isolerade en längre tid.

Slutsatser

Resultaten visar att skilda demografiska mönster, såsom genetisk isolering och korsningsavel, har skapat den genomiska mångfalden hos svenska inhemska nötkreatursraser och att den svenska Fjällrasen har behållit sin autentiska distinkta genpool utan signifikant bidrag från någon av de andra europeiska nötkreatursraserna, som var inkluderade i den här studien.

Detta är den första detaljerade analysen av genetisk släktskap och diversitet hos svenska inhemska nötkreatursraser. Resultaten kommer att vara till hjälp i arbetet med att bevara dessa raser. Dessutom visar resultaten att den genetiska driften i en del svenska nötkreatursraser, som t ex Väne och Ringemåla, är relativt stor och därför behöver dessa raser särskild hänsyn vid bevarande. Forskarna kunde också visa att svensk Fjällras (inkl. Fjällnära) är unika genom att de har upprätthållit lokalt autentiska förfäder.

Läs mer om studien

• Artikel om släktskap och mångfald hos svenska husdjursraser (gsejournal.com) – engelsk sida