Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Hygienregler, sjukdomar och antibiotikaresistens

Hitta på sidan

Det är ditt ansvar som djurägare att hålla dina djur friska och inte sprida smitta till andra djur. Det handlar bland annat om allt från dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, bekämpning av skadedjur, hantering av gödsel till var och hur stallarna är byggda. Friska djur behöver inte antibiotika, vilket minskar risken för att bakterier blir resistenta mot antibiotika.

Det är viktigt för djurväl­färden och ekonomin både för dig som har djur men också för landet i stort.

Nya regler för djurhälsoansvar och förebyggande arbete

Den 21 april började nya regler att gälla i alla EU-länder. Du som djurägare får ett större ansvar över hur dina djur mår och du ska arbeta förebyggande för att:

  • förhindra att dina eller andras djur blir sjuka
  • förhindra att andra djur blir smittade av dina djur
  • tidigt upptäcka sjukdomar.

Kontakta veterinär

Om du ser en ökad dödlighet, andra tecken på någon allvarlig sjukdom eller en väsentligt minskad produktion som du inte vet vad den beror på hos dina djur ska du genast kontakta veterinär.

Smittor och smittsamma sjukdomar

En smitta kan till exempel orsakas av bakterier, virus eller parasiter, och ge upphov till sjukdomar hos djur eller människor. All smitta orsakar dock inte sjukdom hos den som blir smittad men den som bär på en smitta kan ändå sprida den vidare till andra som är mer mottagliga. Den som är smittad kan också bära på en smitta utan att först bli sjuk, men kan senare insjukna och få symtom genom olika faktorer till exempel en dräktighet, förlossning, stress eller nedsatt immunförsvar.

Smitta mellan djur och mellan djur och människor kan ske på olika sätt, till exempel genom

  • direktkontakt med smittade individer
  • indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • livsmedel, foder och vatten
  • vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Övervakning av smittor hos djur

För att kunna förhindra utbrott och minska smittspridning är det viktigt att tidigt kunna upptäcka sjukdomar och smittor. Du som har djur har därför en viktig roll eftersom du ser dina djur varje dag och kan tidigt upptäcka om djuren har drabbats av någon allvarlig smitta. Det gäller redan om du ser att produktionen minskar eller att djur dör men det kan också vara andra tecken som att ett djur inte vill äta eller dricka.

Det finns ett krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till en distriktsveterinär eller till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Som regel är det inte du som har djuren som anmäler utan det gör den veterinär eller det laboratorium som konstaterar att det finns en anmälningspliktig smitta.

Övervakning och kontrollprogram

För några sjukdomar och smittor finns också övervakningsprogram där ett urval av djur blir provtagna, till exempel i samband med slakt.

En del sjukdomar övervakar vi för att få en bild av hur sjukdomsläget ser ut. Om läget ändras kan det innebära att Jordbruksverket, näringens organisationer eller du som djurägare kan behöva vidta åtgärder.

Kontrollprogram

För vissa smittor och sjukdomar finns också frivilliga eller obligatoriska kontrollprogram som bland annat är till för att bekämpa och förebygga smittor.

Epizootier, zoonoser och andra sjukdomar

Det finns vissa särskilt allvarliga djursjukdomar som kallas för epizootier och det finns sjukdomar som smittar mellan djur och människor, så kallade zoonoser.

Allvarliga djursjukdomar – epizootier

Vissa särskilt allvarliga djursjukdomar kallas för epizootier och omfattas av en speciell lag, epizootilagen. Det är sjukdomar som normalt inte finns i Sverige. Ett utbrott av en epizooti kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa och medföra stora ekonomiska förluster både för dig som har djur men också för samhället i stort.

Kontakta veterinär
  • Om du misstänker att dina djur har drabbats av en epizooti är du skyldig att kontakta veterinär. Du ska då också göra allt du kan för att förhindra att smittan sprids från dina sjuka djur.

Din veterinär och Jordbruksverket kommer att besluta om vad du ska göra för att förhindra smittspridning. Ofta handlar det om att du inte får flytta djur till eller från din anläggning, men det kan också vara andra åtgärder.

Exempel på epizootier hos får och getter:

  • Mul- och klövsjuka
  • Blåtunga
  • Mjältbrand
  • Scrapie, (TSE)

Smittor som kan spridas mellan djur och människor – zoonoser

Zoonoser är smittor orsakade av till exempel bakterier, virus eller parasiter som kan spridas mellan djur och människor. Ett djur som bär på en zoonotisk smitta kan sprida denna vidare till andra djur och människor. Det är också vanligt att människor blir smittade av livsmedel. Även människor som bär på en zoonotisk smitta kan vid nära kontakt med djuren eller deras närmiljö sprida smittan till djuren. Många av de zoonoser som är allvarliga för människor orsakar inte alltid sjukdom hos djuren och tvärtom. Exempel på zoonoser hos idisslare är ehec, salmonella, ringorm, cryptosporidier och vissa antibiotikaresistenta bakterier.

Andra allvarliga sjukdomar

EU har en gemensam förteckning över sjukdomar som kan vara en risk för djurs och människors hälsa i hela unionen eller i delar av den.

Det finns regler för hur vi ska hantera de olika sjukdomarna om eller när de upptäcks. För vissa sjukdomar som normalt inte finns inom EU ska sjukdomarna utrotas omedelbart. Det gäller till exempel får- och getkoppor samt mul- och klövsjuka. Ett annat exempel är infektion med Brucella melitensis hos får och get som i dag inte finns i Sverige. Här är då målet att sjukdomen ska utrotas inom hela EU.

De flesta av sjukdomarna som kan drabba får och get finns normalt inte i Sverige och många omfattas också av epizootilagen.

Arbeta förebyggande

Det finns mycket du själv kan göra för att förhindra att dina, andras djur och att du själv eller andra människor blir smittade.

Allt som du gör som djurägare för att minska risken för att smittor kommer in i och utvecklas i din besättning eller sprids till andra besättningar kallas för biosäkerhet. Det kan vara allt från var och hur stallarna är byggda till dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, skadedjursbekämpning och hantering av gödsel.

Du ska alltid vara uppmärksam på hur dina djur mår och du ska kontakta veterinär om du ser en ökad dödlighet, andra tecken på någon allvarlig sjukdom eller om produktionen går ned utan att du känner till orsaken till det.

Anpassa det du gör efter dina förutsättningar

Du ska anpassa det du gör till din djurhållning och när det är lämpligt i tid. Du ska utgå från

  • vilken typ av produktion du har
  • de risker som finns kopplade till var du har din anläggning
  • klimat
  • lokala förhållanden
  • om det finns vilda djur som kan sprida smitta.

Exempel på förebyggande arbete

Det här kan du göra för att minska risken för att dina djur blir smittade. Det kan finnas fler tips under respektive sjukdom.

  • Se till att ha bra rutiner när det kommer djur, djurprodukter, fordon eller människor eller transporter till eller från din anläggning.
  • Begränsa antalet kontakter mellan olika besättningar
  • Se över vilka risker som finns när du ska flytta djur och utifrån riskerna sätta upp regler.
  • Isolera sjuka djur för att minska risken för smitta till övriga djur.
  • Vara uppmärksam på hur dina djur mår och kontakta veterinär om du misstänker någon smitta.
  • Bara använda antibiotika när det är verkligen är nödvändigt och alltid enligt en veterinärs ordination.
  • Inköp av djur innebär alltid en smittrisk. Köp helst in djur från besättningar med känd smittstatus och från så få besättningar som möjligt.
  • Ha en plan när du transporterar djur för att undvika smittor.
  • Hålla inköpta djur åtskilda från övriga djur när du tar in dem till din besättning. Du minskar då risken att de för med sig smitta till dina befintliga djur.
  • Vänta i minst 48 timmar innan du har kontakt med dina eller andras djur om du har varit utomlands. Det gäller också andra som kommer i kontakt med dina djur.
  • Hålla en god handhygien genom att tvätta händerna ofta med tvål och vatten. Se även till att andra som vistas i din anläggning har möjlighet att hålla en god handhygien.
  • Se till att andra som vistas i din besättning har rena kläder och skor.
  • Var noga med foderhygienen! Tänk på att smutsiga skor och fordon med gödsel på däcken kan förorena foderbordet
  • Skydda foder från fåglar och gnagare, det gäller både vid lagring och utfodring.
  • Var noga med vattenhygienen! Håll rent i vattenkoppar och tråg. Om djuren får dricka direkt i sjöar och vattendrag när de är ute på bete kan det utgöra en risk, särskilt om djuren kan gå ut i vattnet. Det beror på att smitta som eventuellt finns i djurens avföring kan sprida sig i vatten.
  • Vara noga med hygienen i djurens närmiljö.
  • Se till att djuren är rena. Det ska vara rent i boxar och stallar och det ska finnas tillräckligt med rent strö. Djur som går till slakt ska vara rena.
  • Se till att redskap, utrustning och transporter som används till djuren är rena.
  • Rengör stallar regelbundet. Tvätta stallet när det är tomt, eller skärma av så att tvättdimman inte sprider sig. Tvättdimma (aerosol) från till exempel högtryckstvätten kan föra med sig smittämnen som eventuellt finns till andra djur i stallet.
  • Ta väl hand om nyfödda och unga djur så att de så att de blir starka och håller sig friska.
  • Vara extra noga med hygienen i samband med födslar, ett exempel är att förlossningsboxar ska vara rena.
  • Följa reglerna för lagring och spridning av gödsel för att minska risken för att sprida smittor som kan finnas i gödsel.
  • Ta hand om döda djur och animaliska biprodukter på ett smittsäkert sätt.

Du har ansvar för att förhindra smitta mellan djur och människor

Alla som har djur ska se till att minska risken för att sprida smitta mellan djur och människor. Det finns också speciella krav om du tar emot besökare i din anläggning, då det räknas som en besöksverksamhet. Du kan läsa mer om vad du är skyldig att göra under rubriken hygienregler.

När du är primärproducent och livsmedelsföretagare har du ett speciellt ansvar när det gäller livsmedelshygien. Tänk på att kött och mjölk som inte har värmebehandlats kan innehålla smittor.

Smittrisker och arbetsmiljö

Om du är arbetsgivare har du också ansvar för arbetsmiljön, bland annat när det gäller smittrisker från djur till människor. Det handlar dels om förebyggande arbete och dels om åtgärder vid konstaterad smitta. På Arbetsmiljöverkets webbplats kan du läsa mer om detta.

Sjukdomar och smittor som är viktiga att känna till

Det finns många sjukdomar som kan drabba får och getter. Här är några av de du bör känna till.

Blåtunga

Blåtunga är en virussjukdom som kan infektera idisslare och kameldjur. Blåtunga smittar inte människor.

Symtom är feber och att djuret vägrar att äta på grund av svullnad och sår i mun och nosslemhinna. Det kan också vara en närmast symtomfri infektion. Blåtunga sprids av svidknott. Därför är det störst sannolikhet att djur blir smittade under sommarhalvåret.

I Sverige har vi varit fria från blåtunga sedan 2010. Sjukdomen finns dock inom EU och kan spridas till Sverige igen. Om vi upptäcker den i Sverige blir det restriktioner när du ska flytta djur. Restriktionerna kommer att vara kvar i minst två år efter det senaste konstaterade fallet av blåtunga. Om sjukdomen finns i Sverige eller i ett närliggande område inom EU och om det då är hög risk att smittan kommer till Sverige kan vi besluta om att vaccinera djur mot blåtunga.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Handel med djur från andra länder

För att få handla med djur från områden med restriktioner för blåtunga måste djuren uppfylla vissa krav som är reglerade inom EU. Den officiella veterinären i ursprungslandet ska intyga att djuren uppfyller kraven. Områden för blåtunga inom Europa finns på EU:s officiella karta över restriktionsområden.

Vi övervakar blåtunga

Sverige behöver varje år visa att vi är fria från blåtunga. Eftersom djur kan vara sjuka utan att få några tydliga symtom undersöker vi varje år tankmjölk. Om din besättning är med i övervakningen får du veta det.

Maedi visna

Maedi-Visna orsakas av ett virus som kan infektera får. Maedi-Visna smittar inte människor.

Maedi-Visna kan vara svår att upptäcka i en besättning. Ibland kan det enda symtomet vara att några gamla tackor blir magra. Men det kan också vara andnöd vid ansträngning, ledinflammationer och att djuren blir vingliga. Vanligast är att det är äldre får från 3-4 år och uppåt som infekteras.

Smittan kan alltså finnas dold i besättningen i flera år innan sjukdomen bryter ut. Sjukdomen går inte att behandla

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Frivilligt kontrollprogram

Det finns ett frivilligt och förebyggande program för Maedi-Visna som du kan vara med i. Syftet med programmet är att få smittfria besättningar och motverka att smittan sprids via handel och andra livdjurskontakter. När du är med i programmet får du veta smittstatusen på din besättning och vad du ska göra för att hålla den fri från Maedi-Visna. Det är Gård & Djurhälsan som ansvarar för att genomföra programmet.

Förebygga och förhindra smitta

Om du köper djur från andra besättningar är det viktigt att de är fria från Maedi-Visna. Du ska också se till att dina friska djur bara har kontakt med andra friska djur.

Mul- och klövsjuka

Mul-och klövsjuka är en virussjukdom som kan infektera klövbärande djur. Den är mycket smittsam.

För att minska effekterna av ett utbrott är det viktigt att du snabbt upptäcker sjukdomen och hindrar smitta från att spridas vidare. Det är därför mycket viktigt att du känner till sjukdomen och är uppmärksam på symtom som kan orsakas av mul- och klövsjuka.

Vanliga symtom hos får och getter är hälta på grund av blåsor på klövarna.

Sjukdomen finns i dag inte inom EU, men det pågår hela tiden utbrott runtom i världen. Eftersom mul- och klövsjuka drabbar handel mellan länderna hårt, är det en av de viktigaste sjukdomarna att hantera sett ur ett internationellt perspektiv. Därför styrs bekämpning och handelsrestriktioner av gemensamma EU-regler.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är infekterade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Mul- och klövsjuka sprids mellan djur, men viktiga smittvägar är också att människor bidrar till smittspridningen via redskap, kläder eller produkter som kött och mjölk. Det finns regler och rekommendationer för att förhindra att mul- och klövsjuka kommer in i svenska besättningar. Dessa gäller även de som besöker din besättning:

Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

Om du besöker ett land där det finns mul- och klövsjuka är det:

  • Förbjudet att ta med obehandlade kött- och mjölkprodukter, samt andra obehandlade produkter, från klövbärande djur.

När du kommer hem bör du:

  • undvika direktkontakt med klövbärande djur i minst 5 dygn
  • tvätta kläder och skor

Om du besöker ett land som inte har mul- och klövsjuka och du har varit i kontakt med klövbärande djur:

  • bör du undvika direktkontakt med djur under minst 2 dygn.

Q-feber

Q-feber orsakas av en bakterie som är motståndskraftig och kan leva länge i naturen. Den är en zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa.

Sjukdomen kan smitta nötkreatur, får och getter men även andra djurslag. Många infekterade djur visar inga symtom alls, men det förekommer att sjukdomen orsakar aborter och svaga eller dödfödda ungar.

Tidigare undersökningar av tankmjölk visade att Q-feber fanns eller hade funnits i ungefär åtta procent av svenska mjölkkobesättningar. Bakterien var då vanligast i södra Sverige.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Förebygg smitta för att minska risken att smitta människor

Det finns ingen kunskap om effektiva metoder för att utrota bakterien från en smittad besättning. Men för att minska risken för människor att bli smittade rekommenderar vi att du ska:

  • vara noggrann med hygien och rengöring i samband med kalvning och lamning.
  • Inte bjuda på eller själv dricka opastöriserad mjölk.

Salmonella

Salmonella är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Eftersom salmonella orsakas av bakterier som finns naturligt i miljön går sjukdomen inte att utrota. När det gäller salmonella bland livsmedelsproducerande djur har vi i Sverige ett mycket gott hälsoläge.

Svenska får är fria från eller har en mycket låg förekomst av allvarlig salmonella. Däremot är en särskild typ av salmonella som tillhör gruppen Salmonella diarizonae relativt utbredd bland får. Man uppskattar att den finns i närmare var femte besättning. Det är en salmonellatyp som nästan enbart finns på får.

Trots att smittan är så pass vanlig är det mycket ovanligt att den gör människor sjuka. Därför har vi undantag från rutinmässig bekämpning av den specifika fårtypen av Salmonella diarizonae när vi upptäcker den hos får.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att dina djur är smittade bör du kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur och människor

Det här händer om dina djur blir smittade

Om du får salmonella hos dina djur eller i dess närmiljö händer det här:

  • Du får hjälp av en utredande veterinär som vi har utsett.
  • Din gård får restriktioner - så kallad spärr. Spärren gäller för relevanta delar av besättningen. Det är inte säkert att hela din besättning spärras.
  • Du får anvisningar om vad du ska göra för att bekämpa smittan till exempel hygien- och skötselrutiner och sanering av stall.
  • Du ska följa de anvisningar du får, för att kunna få ersättning för ditt arbete.
  • Gödsel och andra produkter som kan innehålla smitta tas om hand på lämpligt sätt.
  • Det kan hända att vi måste besluta om att avliva djur, till exempel om det blir för trångt innan vi kan häva spärren och djuren kan skickas till slakt.

För att vi ska kunna häva spärren krävs att

  • ingen salmonella har påvisats från två omgångar prov som har gjorts med cirka en månads intervall. Proverna ska vara tagna när all sanering är klar.

Under tiden pågår eventuell smittspårning.

Om dina djur har fått Salmonella diarizonae

I normalfallet kommer du inte att få några restriktioner på gården det vill säga att den blir spärrad och att du får specifika skötselrutiner.

Om dina djur har blivit smittade är utmaningen att bli av med smittan inte bara på individnivå utan även på grupp- och besättningsnivå. Det är dessutom många faktorer som kan påverka hur du kan utföra bekämpningen bland annat produktionsform, inhysningssystem, smittryck och smittans utbredning.

När en besättning blir spärrad kan djurägaren söka ersättning för åtgärder som vi har beslutat om, till exempel sanering av byggnader utöver normal rengöring och eventuell avlivning av djur. Du får också ersättning för de produktionsförluster som våra beslut medför. Det är inte alla som har rätt att få ersättning det beror på vilken produktion du har och hur stor besättning.

Generell övervakning av salmonella

I Sverige finns inget biosäkerhetsprogram med koppling till salmonella för får, som det finns för nöt, gris och fjäderfä. Får omfattas dock av den generella övervakningen i samband med slakt.

Schmallenbergvirus

Schmallenbergvirus sprids av svidknott och orsakar missbildade foster hos idisslare. Det är troligt att sjukdomen finns i Sverige.

Om du ska sälja djur utanför Sverige

Det är vanligt att länder utanför EU kräver provtagning för Schmallenbergvirus.

Vi övervakar inte sjukdomen i Sverige längre

I Sverige övervakade vi sjukdomen under 2012-2013 och då fanns viruset i Sverige. Efter det har Sverige inte övervakat sjukdomen, men den kan finnas kvar i landet och i andra länder inom EU. Sjukdomen är inte anmälningspliktig.

Scrapie

Scrapie är en dödlig sjukdom i centrala nervsystemet hos får och getter.

Det finns klassisk och atypisk scrapie. Klassisk scrapie smittar mellan djur inom en flock. Symtomen för scrapie utvecklas gradvis och det kan flera månader från de första symtomen tills att djuren dör. Drabbade djur kan ha olika kombinationer av symtom. Till exempel kan deras beteende förändras och deras rörelser bli vingliga, de kan få ett ändrat beteende och/eller så kan de få klåda och hårlösa fläckar.

Nationellt kontrollprogram

I Sverige har vi haft ett nationellt kontrollprogram för klassisk scrapie under flera år. Genom provtagning har vi nu kunnat visa att det är osannolikt att klassisk scrapie finns hos svenska får och getter. Tack vare detta och andra krav som vi har uppfyllt, bland annat de strikta kraven vid import, har Sverige fått högsta EU-statusen för klassisk scrapie: försumbar risk.

Scrapie övervakas idag genom att ett urval av döda får och getter över 18 månader blir provtagna.

Förebygg genom säker handel

För dig som djurägare innebär det att Sveriges får och getter räknas som fria från scrapie och därför behöver du inte vara med i något kontrollprogram på besättningsnivå. Men för att få behålla Sveriges status är det viktigt att inte få in sjukdomen i landet. Därför ska du när du köper in djur från andra länder bara göra det från länder eller från besättningar som har statusen försumbar risk. Förutom Sverige är det Finland och Österrike som har status försumbar risk.

Atypisk scrapie Nor 98

Det finns även en variant av scrapie som verkar uppkomma spontant hos äldre djur. Den kallas atypisk scrapie, eller Nor98. Till skillnad från den klassiska formen av scrapie finns det inga tecken på att atypisk scrapie smittar mellan djur i en besättning.

Då och då upptäcks fall av atypisk scrapie i övervakningen som utförs på kadaver. De besättningar där fall upptäcks övervakas i 2 år, för att vi ska öka vår kunskap om sjukdomen inom EU. Då undersöks alla vuxna djur som dör för scrapie.

Det här är TSE

Scrapie och Nor 98 tillhör en grupp sjukdomar som kallas TSE (transmissibla spongiforma encefalopatier) som angriper hjärnan både hos djur och människor.

Sjukdomarna anses bero på ett smittämne som kallas prion som påverkar det centrala nervsystemet. Smittämnet startar en omvandling av djurets eget hjärnprotein till en sjuklig form. En av prionets viktigaste egenskaper är dess exceptionella motstånd mot nedbrytning. Prionet är också mycket motståndskraftigt mot desinfektionsmedel och överlever flera år i miljön.

EHEC

Ehec är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa.

Bakterien som orsakar ehec kan finnas i tarmen hos idisslare som kor, får och getter. Den finns då i gödsel från djuren. Vissa varianter av bakterien kan ge allvarliga symtom hos människa och kallas då ehec (enterohemmorhagisk e-coli). Infektion med ehec kan ge blodig diarré och i vissa fall allvarlig njurpåverkan. De flesta fall som upptäcks hos människor är sporadiska och det är inte alltid som man hittar smittkällan.

Barn, och framförallt yngre barn är känsligare för ehec än vuxna och det är större risk att de blir allvarligt sjuka om de smittas. Det gäller även äldre personer och personer med sänkt immunförsvar. För att du ska bli sjuk behövs bara ett fåtal bakterier och du smittas genom att få in bakterien i munnen.

Djuren tål bakterien och visar inte några symtom på sjukdom. Bakterien är vanligast i södra Sverige där det finns många djur och gårdarna ligger tätt. Eftersom bakterien finns naturligt i miljön går den inte att utrota. Den här filmen berättar om hur EHEC sprids och vad du kan göra för att förhindra att smitta sprider sig.

Bakterien finns i gödsel

Eftersom bakterien finns i djurens gödsel sprids den från djur till människa via direkt eller indirekt kontakt med smittade djur eller djurens närmiljö. Den kan också spridas via förorenade livsmedel till exempel genom köttfärs som inte är genomstekt och opastöriserad mjölk. Även grönsaker och bär som gödslats med infekterad gödsel kan sprida smitta.

Alla primärproducenter som är livsmedelsföretagare har ett speciellt ansvar när det gäller livsmedelshygien. Det är därför mycket viktigt att djur som går till slakt är rena och att det finns tillgång till handtvätt och att besökare och personal får information. Du kan läsa mer under rubriken Hygienregler.

Om vi misstänker smitta i din besättning

Om smittskyddsläkaren misstänker att det kan finnas en koppling mellan en person som har blivit smittad av ehec och dina djur kan vi besluta om att utreda smittan. Det innebär att vi kan ta prover i din besättning. Du får då muntliga rekommendationer av länsveterinären om vad du kan göra för att förhindra att smittan sprids till andra människor.

Om du har smitta i din besättning

Om vi hittar samma typ av ehec hos djuren som hos den som är smittad får du också skriftliga rekommendationer om vad du ska göra för att:

  • förhindra att sprida smittan vidare till andra människor eller andra djurbesättningar
  • öka chanserna att lättare få bort smittan från dina djur.

Det handlar framförallt om hygienrutiner samt förslag till åtgärder för att bekämpa smittan. När det gäller ehec tar det olika lång tid att bli av med smittan. Den här filmen berättar om vad som händer om du får EHEC på din gård.

Gödsel kan sprida smitta

Om du har fått veta att du har smittan i din besättning, ska du vara extra försiktig när du hanterar gödsel ska du tänka på att:

  • Inte sprida stallgödsel från djuren på bärbuskar och grönsaker under odlingssäsong.
  • Kontrollera läckage av gödsel vid gödsellager, avrinning från gödslad mark eller betesmark och från strandbetande djur. Då minskar du risken för att förorena dricksvattentäkter till exempel egen brunn, badvatten och vattendrag.·
  • Du bör lagra gödseln så länge som möjligt, utan att tillföra färsk gödsel. Med tiden sker en viss minskning av smittämnen och då minskar du mängden smittämnen som kommer ut i marken.
  • Det finns generella regler för spridning och lagring av gödsel.
  • Förutom de nationella reglerna kan det finnas lokala regler och särskilda regler för vissa typer av verksamhet. Dessa ytterligare regler hittar du hos din kommun eller hos länsstyrelsen.

Hygienregler

För att minska spridningen av smittor mellan djur och mellan djur och människor finns så kallade hygienregler. Hygienreglerna gäller oavsett om du har en anläggning med livsmedelsproducerande djur, hästar eller någon annan typ av djurhållning. Det finns dock ett undantag och det är om du endast har djuren i din privata bostad.

I miljöer där det finns djur kan det finnas bakterier och andra smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att du informerar besökare om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Kunskap minskar risken för smitta

Det är viktigt att du känner till hur smitta kan spridas mellan djur och mellan djur och människor. Kunskapen gör att du kan arbeta förebyggande och då minska risken för att utsätta både djur och människor för smitta. Det handlar om att förhindra att eventuell smitta som finns hos dina djur sprids vidare till andra djur och människor och att eventuell smitta som finns hos andra inte sprids till dina djur.

Genom att minska risken för smittspridning bidrar du till både friska djur och friska människor. Det innebär i sin tur att behovet av antibiotika minskar, vilket minskar risken för spridning av antibiotikaresistenta bakterier.

Så här sprids smitta

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

  • vid direktkontakt med smittade individer
  • vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats
  • efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • via livsmedel, foder och vatten
  • via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Rena händer är viktigt

Rena händer är viktigt för att förhindra att smittor sprids från djur till människor liksom från människor till djur. Handtvätt med tvål och vatten samt handsprit både före och efter kontakt med djur minskar risken för smittspridning.

Hygienregler för alla som har djur

Det finns hygienregler som gäller för alla som har djur. Om du har besöksverksamhet det vill säga när du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur finns det fler regler som du ska följa.

Hygienregler som gäller för alla – allmänna hygienregler

Handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i din anläggning har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med djuren. För vissa yrkesgrupper som veterinärer, klövvårdare, seminörer, rådgivare, transportörer med flera är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Skyddskläder och skoskydd

Om du håller djur för att producera livsmedel och omfattas av livsmedelslagarna är du skyldig att se till att de som kommer till din besättning och går in där djuren finns använder skyddskläder och har rena skor eller skoskydd för att minska risken att smitta sprids.

För att minska risken att smitta sprids mellan olika besättningar vid besök av yrkesgrupper som besöker andra djurbesättningar är det bäst om du har skyddskläder och exempelvis stövlar att låna ut. Dessa måste dock vara rena både in- och utvändigt. Alternativt kan du erbjuda skyddskläder och skoskydd av engångsmaterial. Annars ska dessa personer ha egna rena skyddskläder och väl rengjorda skor. När det gäller övriga besökare är det viktigt att informera om att de ska ha rena kläder och skor vid besöket.

Om du enbart har livsmedelsproducerande djur som hobby gäller inte reglerna för skyddskläder och skoskydd.

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera alla deltagare om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina djur har du däremot en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

Hygienregler för dig som har besöksverksamhet

När du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur räknas det som besöksverksamhet. Det gäller både när du tar emot besök på din gård och om du tar med djuren till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt för att visa dina djur eller inte.

Det finns vissa undantag

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

  • vänner och grannar
  • personal
  • köpare och säljare av djur eller varor
  • personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.
Du ska ta fram besöksregler och informera dina besökare

När du har besöksverksamhet gäller de allmänna hygienreglerna men du ska också ta fram särskilda besöksregler som är anpassade både till din verksamhet och till vilka besökare du har. I miljöer där det finns djur kan det finnas smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att besökare får information om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor.

Många besökare är ovana vid djur och har liten kunskap om smittrisker. De kanske inte känner till att också kläder och skor kan föra med sig smittor. Ett annat exempel är att små barn inte förstår att de kan bli sjuka och att det är viktigt att tvätta händerna. Då kan det vara bra att en vuxen har extra tillsyn över mindre barn så att de inte utsätter sig mer än nödvändigt för eventuella smittor och också tvättar sina händer.

Du kan gärna ta fram reglerna i samråd med din veterinär.

Genom reglerna får besökarna veta vad de kan göra för att minska risken för att få någon smitta från djuren.

Det ska finnas handtvätt nära djuren

När du har besöksverksamhet ska en besökare kunna tvätta händerna med minst kallt vatten, i närheten av djuren de besöker. Det ska finnas flytande tvål och möjlighet till att torka av händerna. Du får inte ha handdukar som flera personer använder men du kan ha engångshanddukar som bara används en gång till exempel pappershanddukar eller handtorkar som torkar händerna med luft. Det ska också finnas handsprit.

Om det inte är möjligt att uppfylla kraven på grund av att besöket sker på en plats där det inte finns tillgång till rinnande vatten kan du istället erbjuda våtservetter för att besökarna ska kunna rengöra händerna. Det ska också finnas handsprit.

Du bör uppmana samtliga besökare som vistas i anläggningen att tvätta och desinficera händerna både före och efter kontakt med djuren. Detta gäller även om de bara har varit på anläggningen utan att ha varit i kontakt med några djur.

Det är särskilt viktigt med rena händer om besökarna har möjlighet att fika eller äta under besöket.

Informera alla besökare och personal

Det är du som är ansvarig för besöksverksamheten som är skyldig att se till att besökarna känner till vilka regler som finns. På vilket sätt du informerar dina besökare väljer du själv. Du kan informera varje grupp eller person muntligt vid besöket, skicka ut skriftligt informationsmaterial innan besök eller ha skyltar uppsatta vid de djur som besökaren får träffa.

Du ska också informera all personal om vilka besöks- och hygienregler som gäller.

Anmäl besöksverksamhet

När du har fler än tre besökstillfällen per år måste du anmäla din besöksverksamhet till länsstyrelsen i det län där du har din verksamhet. Det gäller även om du sedan tidigare har ett tillstånd för djurhållning enligt djurskyddslagen. Du kan kontakta länsstyrelsen direkt eller använda blanketten. Det finns dock vissa uppgifter som måste ingå i anmälan. Om du ändrar verksamhet eller slutar ska du också anmäla detta.

Om du inte följer hygienreglerna

Det är länsstyrelsen som kontrollerar att du följer både de allmänna hygienreglerna och reglerna för besöksverksamhet. Om du inte gör det kan du beläggas med vite.
Vid en kontroll av en besöksverksamhet ska du kunna redogöra muntligt för vilka besöksregler som finns och hur du informerar besökarna. Du är dock inte skyldig att kontrollera att besökarna följer reglerna. Men de ska ha fått information om vad de själva kan göra för att minska riskerna av att bli smittade av djuren.

Infektioner orsakade av resistenta bakterier

Antibiotika är en stor grupp viktiga läkemedel som är till för att behandla infektioner orsakade av bakterier hos både djur och människor. Men bakterier kan bli resistenta det vill säga utveckla motståndskraft mot ett eller flera sorters antibiotika. De bakterier som är resistenta mot flera typer av antibiotika kallas för multiresistenta bakterier.

Problem med antibiotikaresistenta bakterier

Utveckling och spridning av antibiotikaresistenta bakterier är ett snabbt växande problem i hela världen. I Sverige har vi ännu ett ganska gynnsamt läge jämfört med hur det är i många andra länder. Därför är det viktigt att vi tillsammans fortsätter arbetet för att bevara möjligheten till effektiv behandling av bakteriella infektioner hos människa och djur! Du som har djur har en mycket viktig roll i det arbetet.

Antibiotika räddar liv

Antibiotika är till för att rädda liv och är en nödvändighet i vår moderna sjukvård, både för djur och människor. Vid akut- och intensivvård, vård av förtidigt födda, cancerbehandlingar, organtransplantationer och byten av exempelvis en höftled är det nödvändigt att kunna använda antibiotika.

Ett ansvar att använda antibiotika

Tillgång till verksamma antibiotika och en ansvarsfull användning är också en förutsättning för att trygga en framtida livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet.

Antibiotika slår inte bara ut de bakterier som är skadliga för den som blir behandlad utan de kan också slå ut och skada de så kallade goda bakterierna, som är till för att skydda oss. Det kan ta lång tid innan bakteriefloran återhämtar sig efter en antibiotikabehandling. Detta är ytterligare ett skäl till att du bara ska använda antibiotika när det verkligen behövs.

Svårt att behandla viktigt att förebygga

Infektioner som är orsakade av resistenta bakterier kan vara mycket svåra eller omöjliga att behandla. Därför är det viktigt att du som har djur

  • i första hand försöker se till att dina djur håller sig friska, eftersom det är mindre risk att friska djur får infektioner som behöver behandlas med antibiotika. Det gör du bland annat genom god skötsel och djurmiljö, bra foder och vatten och bra rutiner för att minska risken för att sprida smitta.
  • skaffar dig kunskap om hur smitta, inklusive resistenta bakterier sprids
  • vet att alla infektioner som är orsakade av bakterier inte alltid behöver behandlas med antibiotika
  • känner till att antibiotika helt saknar effekt på virusinfektioner
  • bara använder antibiotika när det ordineras av en veterinär och alltid följer veterinärens anvisningar.

Att använda antibiotika

Använd bara antibiotika när en veterinär ordinerar det och följ alltid veterinärens anvisningar för behandlingen.

Spridning av resistenta bakterier

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det här är några exempel på vad som ökar risken för att resistenta bakterier kan sprida sig:

  • bristande biosäkerhet och hygienrutiner
  • antibiotikabehandling
  • handel med och förflyttningar av djur, djurprodukter samt livsmedel, både inom Sverige och mellan länder
  • djurs och människors resande mellan olika länder.

Det är viktigt att tvätta händerna

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

Exempel på resistenta bakterier

Vissa typer av resistenta bakterier hos djur är anmälningspliktiga. Det betyder att när en veterinär eller laboratorium påvisar bakterien ska de anmäla det till oss. Vilka dessa är står under respektive bakterie.

Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

Meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius (MRSP)

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion.

Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

ESBL-bildande bakterier

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

ESBL-CARBA

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Vankomycinresistenta enterokocker (VRE)

Enterokocker är tarmbakterier som lätt kan spridas i sjukhusmiljö och orsaka allvarliga infektioner. De är naturligt resistenta mot en rad vanliga antibiotika men kan också utveckla resistens mot alla kända antibiotika, vilket innebär att en infektion kan vara mycket svår att behandla.

VRE kan också finnas hos livsmedelsproducerande djur. De är i dag vanligare utomlands men har hittats hos svensk kyckling. Det finns dock inte några kända fall på människor i Sverige som går att koppla till svensk kyckling.

VRE hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Författningar

Söker efter 2013:14

Söker efter 2004:2

Söker efter 2011:17

Söker efter 2015:17

Söker efter 1999:102

Söker efter 2002:98

Söker efter 2021:10

Söker efter 2012:24

Söker efter 2010:9

Senast uppdaterad: 2021-06-24

Denna modul visas endast online