Offentlig kontroll och hälsoövervakning för vattenbruksanläggningar

Alla vattenbruksanläggningar som är registrerade omfattas av offentlig kontroll. De vattenbruksanläggningar som har ett godkännande omfattas även av djurhälsoövervakning. Syftet med kontrollen och övervakningen är att förebygga smittor och se till att djuren är friska och har det bra.

Även om Jordbruksverket utför hälsoövervakning är det du som vattenbrukare som har det huvudsakliga ansvaret för att kontrollera att djuren på din anläggning är friska och har det bra. Du ansvarar till exempel för att ta fram en biosäkerhetsplan som ska beskriva hur du arbetar med biosäkerhet på din anläggning.

Offentlig kontroll och hälsoövervakning

Den offentliga kontrollen och hälsoövervakningen är riskbaserad och utförs av Jordbruksverket. Med riskbaserad menas att beroende på vilken risk din anläggning utgör för att få in smitta eller för att sprida smitta kan din anläggning få fler eller färre kontroll- och djurhälsobesök och provtas mer eller mindre ofta. En anläggning som utgör en liten risk får färre besök och en anläggning som utgör en större risk får fler besök. En sättfiskanläggning som sätter ut fisk nationellt är till exempel förknippad med hög risk till skillnad från en så kallad RAS-anläggning som endast håller fisk för konsumtion. RAS är en förkortning för det engelska uttrycket Recirculation Aquaculture Systems.

Det finns tre riskklasser

Riskklassningen är en samlad bedömning som Jordbruksverket gör utifrån registrerade uppgifter om din verksamhet samt tidigare kontroller.

Riskklassningen är baserad på ett antal parametrar, till exempel typ av vattenbruksanläggning, produktionsplats, typ av produktion samt produktionsenhet. Andra parametrar såsom art, in- och utleverans samt en eventuell vattenrening tar vi också hänsyn till.

Riskklass – Hög risk

Verksamheter som bedöms utgöra stor risk för att få in eller sprida sjukdomar klassas som hög risk. Detta kan vara anläggningar som baserar sin produktion på vild fisk som sedan ska sättas ut i andra områden, anläggningar som själv levererar fisk till flera andra aktörer eller de som baserar sin produktion på importerad rom eller levande fisk. Anläggningar som har haft påvisad förekomst av allvarliga smittsamma sjukdomar ligger också i hög risk under en period för att säkerställa att smittan är inte finns kvar.

Riskklass – Medel risk

I medel risk finns de anläggningar som varken kan klassas som hög risk eller låg risk för att få in eller sprida sjukdomar. Detta kan vara anläggningar som har sättfisk med begränsad utsättning, eller anläggningar där man odlar fisk för konsumtion.

Riskklass – Låg risk

I låg risk placeras oftast anläggningar med blötdjur- eller skaldjur. De flesta anläggningar som levererar till eget så kallat "put and take vatten", fiskevårdsområdesföreningar och anläggningar som säljer fisk direkt för konsumtion klassas också som lågriskverksamheter.

I låg risk hamnar även de anläggningar som endast är registrerade och som saknar ett krav på godkännande. Dessa anläggningar kontrolleras mer sällan än de anläggningar som omfattas av ett godkännande, och de får ingen hälsokontroll.

Ny riskklassmodell från 2022

Riskklassmodellen med de tre riskklasserna ovan är uppdaterade utifrån kraven i EU:s djurhälsoförordning.

Den nya riskklassen och kontrollfrekvensen tillämpas i kontrollen från och med 2023.

Bakgrund till och mer detaljerad information om den nya riskklassmodellen Pdf, 132.1 kB.

Omfattning och syfte

Syftet med den offentliga kontrollen är att säkerställa att du som har en anläggning följer djurhälsolagstiftningen.

Den offentliga kontrollen omfattar bland annat

kontroll av journaler
kontroll av biosäkerhetsplan
kontroll av anläggningen

Syftet med djurhälsoövervakningen är att upptäcka smittsamma sjukdomar och minimera risken för introduktion och spridning av smittorna. Övervakningen kan till exempel bestå av provtagning vid misstanke om smittsam sjukdom. Provtagning görs avseende sjukdomarna IHN, VHS, ILA, SVC, BKD och IPN (vid misstanke om annan anmälningspliktig sjukdom kan andra prover tas).

Avgifter

Jordbruksverket tar ut avgift för offentlig kontroll av vattenbruksanläggningar. Du ska betala en årlig samordningsavgift för offentlig kontroll av de vattenbruksanläggningar du ansvarar för. Samordningsavgiften är till för att täcka de kostnader som rör Jordbruksverkets administrativa arbete för kontrollerna och består av en fast summa per aktör. Avgiften varierar beroende på vilken riskklass din anläggning tillhör.

Hög risk: 11 000 kronor
Medel risk: 4 500 kronor
Låg risk: 1 500 kronor
Låg risk, endast registrerad: 500 kronor

Om du har anläggningar i olika riskklasser ska du betala den avgift som gäller för den anläggning som tillhör den högsta riskklassen. Om du placerats i hög risk som en följd av en sjukdomsutredning och bedriver en mindre vattenbruksverksamhet, kan Jordbruksverket besluta om att avgiften ska sättas ned till den årliga samordningsavgift som du hade innan sjukdomsutredningen. I fakturan för samordningsavgiften läggs även en registeravgift på 80 kronor per år till.

Utöver den årliga avgiften ska du också betala kostnaden för veterinärens arbete. Avgiften varierar beroende på hur lång tid arbetet tar och beroende på om det sker provtagning eller inte.

Avgift för uppföljning av avvikelser och vid merarbete

Jordbruksverket genomför uppföljande kontroller för att följa upp avvikelser från tidigare kontroller. För uppföljande kontroller kommer vi att debitera en avgift. Du kan också få betala en extra avgift om vi vid den ordinarie kontrollen upptäcker att det finns ett behov av extra utredning eller annan nödvändig åtgärd som medför merarbete för Jordbruksverket.

Andra myndigheter gör också kontroller

Livsmedelsverket kontrollerar att halterna av algtoxiner och bakterier i musslor är acceptabla. Livsmedelsverket kontrollerar alltså inte djurens hälsa utan istället livsmedelssäkerhet.

Länsstyrelsen kontrollerar djurskyddet på vattenbruksanläggningar.