Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Smittskydd och djurhälsa i Sverige

Hitta på sidan

För att hantera allvarliga smittsamma djursjukdomar och uppnå en god djurhälsa måste vi arbeta både förebyggande och med bekämpning. Här kan du läsa om varför detta är viktigt och hur vi arbetar med frågorna i Sverige.

En god djurhälsa skyddar både djur och människor

Genom att bekämpa sjukdomar kan vi uppnå en bra djurhälsa i Sverige vilket minskar risken för att djuren lider och för att människor blir smittade av djur eller livsmedel, till exempel av rabies eller salmonella. En god djurhälsa är även en förutsättning för att bromsa uppkomsten och spridningen av antibiotikaresistenta bakterier.

En bra djurhälsa främjar även produktionen och underlättar våra möjligheter att sälja djur och produkter till andra länder.

För att kunna arbeta strategiskt, långsiktigt och på ett behovsstyrt sätt med frågor inom smittskydd, djurhälsa, antibiotikaresistens och folkhälsa har vi tagit fram en strategi för dessa områden. En strategi är också viktig för att vi externt ska vara tydliga med vad som är vår roll, vad vi gör och vad vi vill uppnå.

Myndigheternas ansvar för smittskydd

Jordbruksverkets uppgift är att hantera de smittor hos djur som orsakar svåra sjukdomar hos djur eller människa. Vi ansvarar för kontroll och bekämpande av dessa sjukdomar hos djur. Vi ansvarar även för övervakningen av sjukdomsläget i Sverige. Detta sker i nära samarbete med bland andra Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Livsmedelsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, länsstyrelserna och näringens organisationer. Folkhälsomyndigheten är samordnande myndighet när det gäller arbete med smittskyddet inom folkhälsan.

Den här filmen beskriver hur det kan gå till och vem som gör vad vid ett utbrott av en zoonos.

I Sverige är det Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) som är nationellt referenslaboratorium.

Tjänsteman i beredskap

Jordbruksverket har en samlad larmfunktion som kallas tjänsteman i beredskap (TiB). Funktionens främsta uppgift är att ta emot larm utanför ordinarie kontorstid, till exempel om en myndighet behöver stöd i akuta frågor.

Larma Jordbruksverkets tjänsteman i beredskap

  • TiB‑myndigheter: Ring det nationella TiB‑numret.
  • Andra myndigheter och privata veterinärer: Ring 036‑12 72 55.

Hantering av smittsamma djursjukdomar

Allvarliga smittsamma sjukdomar hos djur delas in i zoonoser och epizootier. En sjukdom kan räknas både som en zoonos och en epizooti. För dessa sjukdomar är djurhållare, veterinärer med flera skyldiga att göra vissa åtgärder för att förebygga smitta och agera på ett visst sätt om man upptäcker smitta.

Misstänker du att ett djur lider av en allvarlig smittsam djursjukdom? Anmäl det omedelbart till en veterinär.

Zoonoser smittar mellan människor och djur

Zoonoser är smittor orsakade av till exempel bakterier, virus eller parasiter som kan spridas mellan djur och människor. Ett djur som bär på en zoonotisk smitta kan till exempel sprida denna vidare direkt till andra djur och människor eller via livsmedel som har förorenats av smittan. Även människor som bär på en zoonotisk smitta kan vid nära kontakt med djuren eller deras närmiljö sprida smittan till djuren. Många av de zoonoser som är allvarliga för människor orsakar inte alltid sjukdom hos djuren och tvärtom. Exempel på zoonoser är ehec, campylobacter, salmonella och vissa antibiotikaresistenta bakterier.

Överföringen från djur till människa kan ske på olika sätt:

  • direkt kontakt med djur som bär på smitta
  • indirekt kontakt via händer, föremål eller ytor
  • via foder, vatten och livsmedel
  • via vektorer, till exempel fästingar, knott eller myggor.

I Sverige förebyggs och bekämpas flera zoonoser genom samarbeten mellan branschorganisationer och myndigheter.

Epizootier kan få allvarliga konsekvenser för samhället

Vissa särskilt allvarliga djursjukdomar kallas för epizootier. Epizootier är sjukdomar som normalt inte finns i Sverige.

Ett utbrott av en epizooti kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa och medföra stora ekonomiska förluster både för djurägare och för samhället i stort, därför har staten stora befogenheter att bekämpa en epizooti.

Vid ett utbrott av en epizooti är det många aktörer som blir involverade i arbetet med att bekämpa smittan. Djurägare, veterinärer, branschorganisationer och myndigheter har olika roller och uppgifter och det krävs ett gott samarbete för att bekämpningen ska lyckas.

Den nationella beredskapsplanen för epizootier beskriver vad vi behöver göra, vilka myndigheter och organisationer som deltar, vårt ansvar och våra roller.

Förebyggande arbete genom övervakning och kontrollprogram

För att kunna förhindra utbrott och minska smittspridning är det viktigt att vi upptäcker sjukdomar och smittor tidigt. Därför finns det ett krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till Jordbruksverket eller länsstyrelsen, så kallade anmälningspliktiga sjukdomar. Det är veterinären eller det laboratorium som konstaterar smittan som gör en anmälan.

Övervakningsprogram

För vissa sjukdomar och smittor finns det övervakningsprogram där ett urval av djur blir provtagna, till exempel i samband med slakt. En del sjukdomar övervakar vi bara för att få en bild av hur sjukdomsläget ser ut.

Vilka sjukdomar som övervakas styrs av den nationella övervakningsplanen. Övervakningsplanen ska säkerställa att

  • övervakningen är anpassad till behoven
  • de som övervakar använder optimala metoder
  • det finns tillräckligt och lämpligt stöd för att genomföra planen
  • vi uppfyller de internationella kraven på dokumentation av det svenska sjukdomsläget
  • dokumentationen om det svenska sjukdomsläget stödjer svenska anspråk på sjukdomsfrihet.

Det är Jordbruksverket som beslutar om övervakningsplanen utifrån underlag från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Själva övervakningen utförs sedan av olika aktörer, till exempel Gård och djurhälsan, SVA, Sveriges lantbruksuniversitet eller Växa Sverige.

Salmonella

I Sverige övervakar vi förekomsten av salmonella i alla led i livsmedelskedjan, från foder till färdigt livsmedel. Övervakningen är olika uppbyggd för olika djurslag.

Avmagringssjuka (CWD)

Övervakningen av avmagringssjuka (CWD) hos hjortdjur pågår i hela Sverige.

Bovin Spongiform Encefalopati (BSE)

Övervakningen av BSE regleras av EU och omfattar provtagning av alla

  • självdöda och avlivade nötkreatur äldre än 48 månader (undantag delar av norra Sverige)
  • nödslaktade nötkreatur äldre än 48 månader
  • nötkreatur med anmärkning vid besiktning före slakt som är äldre än 48 månader
  • alla nötkreatur över 24 månader som uppvisar symptom som inte kan uteslutas vara BSE.

Övervakningen görs framför allt för att visa att Sverige har en försumbar risk för att BSE ska finns bland svenska nötkreatur. Den bekostas dels med statliga medel och dels av EU. I denna övervakning är gruppen med kliniska symptom särskilt viktig för att Sverige ska kunna behålla sin status. Därför är det aktuellt med provtagning av djur med typiska symptom även om andra orsaker än BSE är mer troliga.

Bovin virusdiarré (BVD)

Övervakningen av bovin virusdiarré (BVD) pågår fortfarande trots att Sverige är fritt från BVD sedan 2014. Syftet med övervakningen är i första hand att bevaka vår status. Provtagningen av besättningar sker i de allra flesta fall vid slakt och genom tankmjölksprovtagning.

Övervakningen sker via ett frivilligt kontrollprogram som drivs av Växa Sverige. Om en besättning inte är ansluten till programmet omfattas den istället av Jordbruksverkets föreskrift om obligatorisk övervakning.

BVD-programmen omfattar alla nötkreatur inklusive bison, buffel och jak.

Fågelinfluensa

Övervakning av fågelinfluensa hos fjäderfä och vilda fåglar pågår i hela EU.

Leukos

Sverige är fritt från leukos sedan 2001. Syftet med den fortsatta övervakningen av leukos är att bekräfta att Sverige är fortsatt fritt från sjukdomen. Övervakningen sker genom undersökningar av tankmjölk och blodprov.

Newcastlesjuka

Övervakning av newcastle hos fjäderfä pågår i hela Sverige eftersom vi har sjukdomsfri status.

Tuberkulos hos hjort

Övervakningen av tuberkulos hos hjort omfattar journalföring och årlig rapportering till ett centralt register hos Jordbruksverket samt krav på obduktion av självdöda och avlivade djur. I hägn som är friförklarade från tuberkulos görs en enklare slaktkontroll, medan man i hägn som inte är friförklarade måste kontrollera med hjälp av veterinär.

Kontrollprogram

För vissa smittor och sjukdomar finns det kontrollprogram som styr det förebyggande smittskyddsarbetet och provtagning av sjukdomen. Kontrollprogrammen kan vara frivilliga eller obligatoriska för djurhållare att delta i.

Campylobacter

Syftet med övervakningen av campylobacter är att minska mängden råa kycklingprodukter som förorenats med campylobacter. Målet är att hålla förekomsten av campylobacter under 10 procent på årsbasis i slaktkycklingflockarna. Under sommaren ökar oftast förekomsten av campylobacter.

Provtagningen görs på slakterier då blindtarmsprov tas från 10 slaktade kycklingar från varje flock och testas för campylobacter. Provsvaren sammanställs varje månad.

Svensk Fågel är huvudman för övervakningen av campylobacter och utförs enligt kontrollprogrammet.

Salmonella

För salmonella är det branschorganisationerna som ansvarar för de frivilliga kontrollprogrammen.

Maedi-Visna

Det finns ett frivilligt kontrollprogram för maedi-visna. Syftet med programmet är att

  • klassificera besättningarna
  • hantera smittade besättningar
  • motverka smittspridning via handel och andra livdjurskontakter.

Det är Gård & Djurhälsan som ansvarar för programmet.

Scrapie

Det finns ett kontrollprogram för scrapie där vi genom provtagning på döda djur kan vi visa att det är osannolikt att scrapie förekommer hos svenska får och getter. Sverige har högsta EU-statusen för klassisk scrapie, vilket är ”försumbar risk”.

Kontrollprogrammet innebär även att vi har höga krav på frihet från sjukdomen vid import av får och getter, sperma och embryon.

Paratuberkulos

För paratuberkulos finns det ett frivilligt kontrollprogram som Gård och djurhälsan ansvarar för. Programmet riktar sig främst till avelsbesättningar med köttdjur. Baserat på upprepade provtagningar får anslutna besättningar en status. Efter att ha uppnått högsta status i programmet sker den fortsatta övervakningen via obduktion.

Författningar

Söker efter 2011:17

Senast uppdaterad: 2021-02-24