Tidig lamning som strategi mot betesparasiter För att motverka resistens mot avmaskningsmedel är det viktigt att använda sig av förebyggande rutiner. I ekologisk produktion kan fårägarna heller inte avmaska sina tackor förebyggande innan de släpps på bete. Där är det extra viktigt med en skötselrutin som motverkar en hög smitta. En studie som har undersökt om lamningstidpunkten påverkar smittläget visar att tackor som lammar på vintern inte smittar betet lika mycket som tackor som lammar på våren. Tacka med lamm i klöver. Foto: Annika Arnesson Fyra gårdar medverkade i studien, alla hade två lamningstidpunkter där tackorna antingen lammade på vintern (januari–februari) eller på våren (mars–tidigt i maj). Eftersom tidigare studier sett att vilande parasitlarver aktiveras i samband med lamningen undersökte forskarna tackornas träck före och efter lamningen för att se om lamningstidpunkten påverkade utskiljningen av maskägg. Under den studerade tiden ökade förekomsten av maskägg i träcken gradvis oavsett lamningstidpunkt. Men det var mindre mängd maskägg i träcken från tackorna med tidig lamningstidpunkt när träck från båda grupperna jämfördes vid samma antal dagar efter lamningen. Alltså är det inte bara lamningen i sig som aktiverar vilande larver, utan det kan även vara andra orsaker som en ökad dagslängd på våren. Oavsett lamningstidpunkt är det viktigt att ta träckprov för att få en bild av parasitläget. Du kan läsa om studien hos SLU Här hittar du artikeln i Veterinary Parasitology: Effects of lambing season on nematode faecal egg output in ewes av Johan Höglund, Anneli Carlsson och Katarina Gustafsson