Rekommendationer och strategier för gödsling För att få så bra lönsamhet som möjligt i din odling, är det viktigt att anpassa gödslingen efter grödans behov och skördepotential. Du kan utgå från rekommendationerna när du planerar din gödsling, men du måste också ta hänsyn till förhållanden på det enskilda fältet och årsmånen. Anpassa gödslingen och följ reglerna Tänk på att förutsättningarna varierar kraftigt mellan olika fält. Det är endast i undantagsfall som rekommendationerna i tabellerna på denna sida kommer att stämma för ett enskilt fält. För att kunna anpassa gödslingen är det viktigt att du gör en gödslingsplan där du planerar gödslingen efter gröda, förväntad skörd, förfrukt, odlingsmål och aktuell markkarta har en aktuell markkarta som du använder som underlag anlägger nollrutor för att se hur mycket kväve marken levererar anpassar gödslingen efter grödans behov utifrån förväntad skörd och efter markens och årets förutsättningar använder kvävesensor och andra verktyg for att variera givan inom fältet stämmer av kort- och långsiktigt genom att du gör växtnäringsbalanser på fältnivå och/eller gårdsnivå. Det finns även regler för hur mycket kväve och fosfor du får sprida på din mark. Sprida gödsel – regler Du kan läsa mer om rekommendationer för gödsling och kalkning i vår broschyr Rekommendationer för gödsling och kalkning. Broschyr: Rekommendationer för gödsling och kalkning Beräknings­verktyget Vera Om du vill göra en gödslingsplan och utlakningsberäkning kan du använda Greppa Näringens beräkningsverktyg Vera. I Vera kan du göra växtnärings­­balanser på gårdsnivå räkna på stallgödselns närings­innehåll och mängder se krav på spridningsareal och lagringsbehov för gödsel göra gödslingsplan och beräkning av kväveutlakning beräkna gårdens klimatavtryck och energiåtgång få information om grödornas behov av växtnäring utifrån rekommendationer för gödsling och kalkning. Nyhet: Nu kan du hämta skiften, arealer och grödor från SAM-ansökan och använda det som underlag till en gödslingsplan i verktyget Vera. Beräkningsverktyget Vera (greppa.nu) Strategier och riktgivor för kvävegödsling I rekommendationerna ska du räkna in allt kväve som du tillför i lättillgänglig form med organisk gödsel som stallgödsel och mineralgödsel. När du planerar kvävegödslingen ska du uppskatta ungefärlig skördenivå på fältet och läs av i respektive tabell hur mycket kväve som behövs vid den förväntade skördenivån; utgå alltid från normalskörd på fältet anpassa givan efter förfrukt och markens mineralisering. Under säsongen behöver du anpassa givan efter årets förutsättningar, det vill säga nederbörd, temperatur och hur grödan ser ut, men också efter markens egenskaper. Genom att anlägga nollrutor i fältet kan du uppskatta kväveleveransen från marken. Utnyttja din egen erfarenhet av markens mineralisering, skörd och risk för liggsäd. Om du har möjlighet är det ofta lönsamt att variera kvävegivan inom fältet så att grödan varken får för lite eller för mycket kväve. Optimal kvävegiva – kostnad för kväve lika stor som värdeökning för skördeprodukt Vid ökad kvävegödsling ökar normalt även skörden upp till en viss nivå. Vår definition av ekonomiskt optimal giva är den kvävegiva där kostnaden för det sist tillförda kilot kväve är lika stort som värdeökningen för skördeprodukten. Värdeökningen för skördeprodukten kan bero på högre skörd och/eller förbättrad kvalitet, till exempel högre proteinhalt. Den optimala kvävegivan varierar från fält till fält och beroende på årsmånen. Ta hänsyn till förutsättningarna och genomsnittliga skördenivåer på det enskilda fältet när du ska bedöma lämplig giva. Antagna kostnader och intäkter Rekommendationerna räknas fram med hjälp av en priskvot som är kvävepriset delat med nettopriset för varan. Vi räknar med ett femårsmedelvärde för priser på gödsel och skördeprodukter. Erfarenheten visar att priskvoten påverkar de rekommenderade kvävegivorna betydligt mindre än de biologiska faktorerna som till exempel nederbörd och mineralisering i marken. Priskvotens betydelse har ofta legat inom +/-10 kilo per hektar, medan skillnaden i optimal gödsling mellan olika försöksplatser och år kan vara +/-45-120 kilo per hektar för liknande skördar. Antagna priser för 2024 Gödsel Pris Kväve 14,0 kr/kg Fosfor 28,7 kr/kg Kalium 12,1 kr/kg Antagna priser för 2024 Spannmål Pris Höstvete, bröd 2,04 kr/kg Höstvete, foder 1,95 kr/kg Vårkorn, malt 2,23 kr/kg Vårkorn, foder 1,84 kr/kg Antagna priser för 2024 Vall Pris 3 skördar 0,95 kr/kg Antagna priser för 2024 Rörliga kostnader, spannmål Pris P, K 0,12 kr/kg Torkning 0,12 kr/kg Frakt 0,08 kr/kg Summa cirka 0,32 kr/kg Justera kvävegivan efter förfrukten Tre faktorer kan påverka skörden och grödans kväveutnyttjande: om det finns kväve kvar i marken från skörderester, rötter och eventuella baljväxtknölar om förfruktens rötter har haft en positiv inverkan på markens struktur om förfrukten har haft en sjukdomssanerande effekt. Med kväveefterverkan menas motsvarande mängd gödselkväve som man behöver tillföra för att få samma kväveeffekt som förfrukten ger. Olika grödors förfruktsvärden uttryckta som kväveefterverkan¹ till efterföljande gröda i kilo kväve per hektar Förfrukt Höstsäd Vårsäd Höstsäd, korn 0 0 Havre 0 0 Höstraps 40 Våroljeväxter 20 20 Foderärter 35 25 Åkerbönor 25 25 Potatis 10 10 Sockerbetor 25 20 Blandvall 40 40 Gräsvall 5 5 1. Med kväveefterverkan menas motsvarande mängd gödselkväve som du behöver tillföra för att få samma kväveeffekt som förfrukten ger. Olika grödors förfruktsvärden uttryckta som skördeökning i efterföljande gröda i kilo per hektar Förfrukt Höstvete Vårsäd Höstsäd korn 0 0 Havre 700 0 Höstraps 1 200 Våroljeväxter 800 500 Foderärter 1 000 500 Åkerbönor 700 700 Potatis 800 800 Sockerbetor 500 800 Blandvall 800 500 Gräsvall 400 200 Om du får en skördeökning av en god förfrukt så ska du räkna upp kvävebehovet med 15‑20 kilo per ton skördeökning innan du gör ett avdrag för kväveefterverkan. Exempel på hur du justerar kvävebehovet efter förfrukt Du odlar fodervete i Svealand och har blandvall som förfrukt. Normalskörd med spannmål som förfrukt: 6 ton/ha Stallgödsel: Nej Mullhalt: Mindre än 4 procent Rekommenderad kvävegiva: 140 kg N/ha Ökad skörd av förfrukt, blandvall: 800 kg/ha = 0,8 ton/ha Ökat kvävebehov av skördeökning: 0,8 ton/ha x 15 kg/ton = 12 kg/ha Totalbehov: 140 kg/ha + 12 kg/ha = 152 kg N/ha Kväveefterverkan av blandvall: 40 kg N/ha Nettobehov: 152‑40 kg N/ha = 112 kg N/ha Kvävegödsling – stråsäd Rekommendationerna för spannmål och oljeväxter är anpassade efter odling på mineraljordar med spannmål som förfrukt och på gårdar utan djur. Du kan alltså behöva ändra kvävegivan om du har en annan förfrukt än spannmål eller om du har haft djur på gården under lång tid. I broschyren Rekommendationer för gödsling och kalkning finns det ett schema för att göra justeringar. Du hittar schemat i bilaga 1. Broschyr: Rekommendationer för gödsling och kalkning Om du odlar stråsäd eller stråsäd i blandning med baljväxter som en skyddsgröda till vallinsådd kan du sänka gödslingen till skyddsgrödan med minst 20–30 kg kväve per hektar jämfört med rekommendationerna för att gynna vallen. Rekommendationerna i tabellen är anpassade för att uppnå önskad kvalitet, till exempel den proteinhalt som krävs för leverans som brödvete eller maltkorn. Rekommendationer för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till stråsäd 2024 Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd. Skörd ton per hektar Gröda 5 ton/ha 6 ton/ha 7 ton/ha 8 ton/ha 9 ton/Ha 10 ton/ha 11 ton/ha Höstvete bröd 120 140 160 180 200 220 240 Höstvete foder 120 135 150 165 180 195 210 Höstvete – välj strategi efter odlingsinriktning Välj en gödslingsstrategi som passar inriktningen och kvalitetskraven i din odling. Det är oftast en fördel att dela upp kvävegödslingen i flera givor så att du kan anpassa gödslingen under säsongen. Det minskar risken för liggsäd och även risken för kväveförluster genom utlakning och lustgasavgång. För att få en bra kväveeffektivitet är det viktigt med ett väl etablerat bestånd under hösten. Normalt sett är det inte lönsamt att gödsla med kväve till höstvete på hösten. Det kan ändå vara ekonomiskt och miljömässigt försvarbart att lägga en mindre mängd kväve om det ingår i ett annat gödselmedel med till exempel fosfor och kalium, som ändå ska tillföras under hösten. En tidig gödsling kan öka bestockningen till sent sådd höstvete. Tänk på att en tidig giva inte alltid kompenserar skördebortfallet i ett svagt bestånd som haft en dålig etablering eller utvintrat. Risken är då större att kvävet försvinner innan grödan hinner ta upp det. I ett bra höstvetebestånd finns det normalt sett inte något behov av tidig kvävegödsling på våren för att gynna bestockningen. Kvävet på våren bör läggas så att det är tillgängligt inför stråskjutningen. Om det inte finns tillräckligt med kväve för plantan inför stråskjutningen kan antalet skott reduceras. Grödan kan dock till viss del kompensera färre antal skott med fler småax och större kärnor. Rytmen i utvecklingen hos olika höstvetesorter varierar. Tidiga sorter har genetiskt en tidigare utveckling och tillväxt och behöver därför tillgång till kväve något tidigare än medelsena och sena sorter. Gödslingsstrategierna baseras på att du använder gödselmedel med ammoniumnitrat eller kalksalpeter vid gödsling i växande gröda. Tvådelad kvävegiva ger möjlighet att årsmånsanpassa – strategi A Om du har som mål att odla brödvete med minst 11,5 procent proteinhalt, eller om du förväntar dig en hög skörd bör du dela upp kvävegivan i minst två givor. Vanligen delas gödslingen upp i huvudgiva och kompletteringsgiva. Grundrekommendationen är att tillföra cirka 70 procent av totalmängden som huvudgiva i senare delen av bestockningsfasen och att komplettera med cirka 30 procent. Avvakta så länge som möjligt med den sista kvävegivan. Då har du möjlighet att öka, minska eller helt avstå från ytterligare gödsling beroende på markens mineralisering och hur grödan ser ut. Tre eller flera kvävegivor vid höga skördar och krav på proteinhalt – strategi B Om du förväntar dig höga skördar och det är angeläget att nå viss proteinhalt kan du dela upp givan på tre eller fyra tillfällen. Minska huvudgivan i bestockningsfasen något jämfört med strategi A och fördela resterande kvävemängd ungefär lika mellan en giva i tidig stråskjutning och en sen kompletteringsgiva. Fördelningen kan då bli 60procent till huvudgivan, 20 procent vid tidig stråskjutningsfas och 20 procent kompletteringsgiva. Precis som för en tvådelad giva är det bra att avvakta så länge som möjligt med den sista kvävegivan och anpassa den efter markens mineralisering och hur grödan ser ut. Stäng Rågvete – dela gärna givan Vid höga kvävegivor bör du alltid dela gödselgivan. Du kan ge en mindre giva, cirka 30 procent av totalbehovet, så snart marken är farbar för att säkerställa grödans tidiga kvävebehov. Resten tillförs när grödan är i sent bestockningsstadium. Vid givor upp till cirka 120 kilo kväve per hektar kan du ge en engångsgiva. Lämplig tidpunkt för gödsling är då ungefär som för höstvete. Rekommendationer för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till rågvete 2024 Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd. Skörd, ton per hektar Gröda 5 ton/ha 6 ton/ha 7 ton/ha 8 ton/ha 9 ton/ha Rågvete 105 125 140 155 170 Stäng Höstkorn – dela givan och minska risken för liggsäd Du bör normalt dela kvävegivan till höstkorn på grund av risken för liggsäd och för att kunna anpassa efter uppskattad skördenivå och årsmån. En tidig kvävegiva ökar grödans bestockning. En tidig giva till ett mycket tätt bestånd ökar risken för liggsäd. Var därför försiktig med tidig giva till ett mycket tätt bestånd då det ökar risken för liggsäd. Huvudgivan bör du lägga i tid inför stråskjutningen. Om du håller nere huvudgivan kan du bättre anpassa gödslingen efter årsmånen. Om du bedömer en högre skördepotential och god tillväxt, kan du komplettera med mer kväve i mitten av stråskjutningen. Rekommendationer för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till höstkorn 2024 Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd. Skörd, ton per hektar Gröda 5 ton/ha 6 ton/ha 7 ton/ha 8 ton/ha 9 ton/ha Höstkorn 105 125 140 155 170 Stäng Höstråg – något lägre givor än i höstvete Rekommendationerna för råg i tabellen är anpassade för att tillväxtreglering används. Precis som för höstkorn bör du dela kvävegivan till höstråg på grund av risken för liggsäd och för att bättre anpassa gödslingen efter skördepotential och tillväxt. En tidig kvävegiva till ett frodigt bestånd kan öka risken för liggsäd. Lägg huvudgivan i tid inför stråskjutningen och komplettera med ytterligare giva om behov finns. Rekommendationer för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till råg 2024 Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd. Skörd ton per hektar Gröda 5 ton/ha 6 ton/ha 7 ton/ha 8 ton/ha 9 ton/ha Råg 95 115 130 145 160 Stäng Vårvete – dela kvävegivan för att nå hög proteinhalt Rekommendationerna för vårvete syftar till att nå minst 13 procent proteinhalt och vi har gjort en prisjustering för proteinhalt vid beräkning av optimal giva. Om du ska nå tillräcklig proteinhalt i vårvete är det viktigt att dela upp kvävegivan i två eller tre givor. Dessutom krävs ofta mark som kan leverera tillräckligt med kväve som till exempel mullrika jordar, en kväverik förfrukt eller då du har tillfört mycket stallgödsel. Proteinhalterna i vårvete är även sortberoende, därför är sortvalet viktigt om du strävar efter att kunna sälja vårvetet som brödvete. Den första givan med kväve tillför du i anslutning till sådden. Den andra givan tillför du normalt under stråskjutningsfasen, men i försommartorra områden bör du tillföra den andra givan redan under bestockningsfasen. Du kan även tillföra en tredje giva runt axgång för att höja proteinhalten. Rekommendationer för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till vårvete 2024 Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd. Skörd ton per hektar Gröda 4 ton/ha 5 ton/ha 6 ton/ha 7 ton/ha 8 ton/ha Vårvete 125 145 165 185 205 Givan gäller vid radmyllning av gödsel. Om du bredsprider ska du öka givan med 10 kilo N/ha. Stäng Vårkorn och havre Vårkorn – stor variation mellan platser och år För att få rätt proteinhalt i maltkorn är det viktigt att justera kvävegivan utifrån de lokala förhållandena och din egen erfarenhet. Om det är ett torrt år med lägre skördenivåer eller om du fått för höga proteinhalter de senaste åren så kan du behöva justera kvävegivan jämfört med rekommendationerna. Om du ofta får för höga proteinhalter kan du undersöka möjligheten att odla maltkorn för whiskeyframställning där det finns en nedre gräns men ingen övre gräns för proteinhalt. Motsatsen gäller om det varit svårt att få tillräckligt hög proteinhalt i maltkornet under de senaste åren. Då kan du behöva öka kvävegivan i förhållande till rekommendationerna och tidigare års gödsling, och/eller omfördela kvävet över odlingssäsongen. En senare kvävegiva ger oftast en högre proteinhalt än en tidig giva. Vissa maltkornsorter har generellt sett lägre proteinhalt än andra sorter, vilket du också bör ta hänsyn till vid gödslingen. Havre – något lägre givor än foderkorn Vi relaterar havrerekommendationen till försöksmaterialet i vårkorn. Om du odlar grynhavre kan du öka kvävegivan med 5–10 kilo per hektar jämfört med rekommendationerna för havre. Vårkorn och havre – delade givor ger möjlighet att årsmånsanpassa Fördelen med att dela upp givan är att du kan anpassa den andra givan efter hur grödan ser ut och hur stor mineralisering det är från marken. Att dela givan minskar även risken för liggsäd och kväveförluster i form av lustgas och utlakning. Därför kan det vara bra att lägga cirka 70 procent av kvävebehovet vid sådd och sedan tillföra resterande 30 procent i växande gröda. Andra givan bör du lägga i tidig stråskjutning (när grödan har en till två noder, DC 31–32). Om du sprider stallgödsel till vårsäd kan du komplettera det med mineralgödsel för att nå önskad kvävenivå. Du kan till exempel grundgödsla med mineralgödsel vid sådd och sedan gödsla med flytgödsel i växande gröda (ungefär när grödan är 10–15 cm hög) med marknära spridning. Effekten av flytgödseln kan dock bli liten om det är mycket torrt vid och efter spridningstillfället. På lätta jordar där risken för packning inte är så stor kan du sprida stallgödsel före sådd. Då kan du komplettera med mineralgödsel före eller efter sådd. Rekommendationer för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till stråsäd 2024 Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd. Skörd ton per hektar Gröda 4 ton/ha 5 ton/ha 6 ton/ha 7 ton/ha 8 ton/ha 9 ton/ha Korn foder 70 85 100 115 130 145 Korn malt 70 85 100 115 130 145 Havre 60 80 95 110 Givorna gäller vid radmyllning av gödsel. Om du bredsprider ska du öka givan med cirka 10 kg N/ha. Stäng Kvävegödsling – oljeväxter Rekommendationerna för oljeväxter är anpassade efter odling på mineraljordar med spannmål som förfrukt och på gårdar utan djur. Du kan alltså behöva ändra kvävegivan om du har en annan förfrukt än spannmål eller om du har haft djur på gården under lång tid. I broschyren Rekommendationer för gödsling och kalkning finns det ett schema för att göra justeringar. Du hittar schemat i bilaga 1. Broschyr: Rekommendationer för gödsling och kalkning Höstoljeväxter Höstoljeväxter har kraftig tillväxt redan under hösten. Därför behöver du oftast gödsla höstrapsen direkt vid sådd om du har en stråsädesförfrukt. Om du däremot haft en förfrukt som ger god kväveefterverkan kan du dra ner eller låta bli kvävegivan på hösten. Det är viktigt att se till att du sår och gödslar i god tid på hösten så att grödan hinner växa till sig före invintring. Om plantorna är kraftiga på hösten men inte har börjat sträcka på sig ökar chanserna för en god övervintring. Dessutom minskar behovet av kväve på våren om beståndet är kraftigt och övervintringen har varit god. Kvävegivan på våren bör delas upp i två givor och grundrekommendationen är att använda gödselmedel med ammoniumnitrat och svavel till båda givorna. Den första givan bör du lägga på nattfrusen mark eller så fort marken bär efter tjällossningen. Tänk dock på att du i känsliga områden inte får gödsla under perioden november till februari. Den första givan ska täcka ungefär halva vårens kvävebehov. Resten ger du när du med säkerhet vet att oljeväxterna övervintrat eller cirka fyra veckor efter den första givan. Om du inte har lagt något kväve före mitten av april bör du lägga hela givan på en gång. I sådana fall bör du dra ner något på skördeförväntningarna och därmed även kvävegivan. Annars är risken stor för tidig liggbildning. Beräkningsverktyget Höstrapssnurran På hösten kan du räkna ut vårens kvävegiva för oljeväxter med hjälp av Greppa Näringens verktyg Höstrapssnurran. Höstrapssnurra – verktyg för att beräkna vårens kvävegiva Du kan även bestämma kväveupptaget genom att köra i fältet med en traktorburen kvävesensor. Stäng Våroljeväxter och lin För våroljeväxter och lin är det viktigt att anpassa kvävegivan både efter förväntad skörd och efter odlingsplatsens förutsättningar, årsmån och hur grödan utvecklas. Den skörderelaterade justeringen av gödslingen till våroljeväxter och lin är 20 kilo kväve per ton skördeavvikelse. Rekommendationer för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till våroljeväxter och lin 2024 Gäller för mineraljord och med förfrukt stråsäd. Skörd, ton per hektar Gröda 1,5 ton/ha 2,0 ton/ha 2,5 ton/ha 3,0 ton/ha Våroljeväxter 100 110 120 130 Oljelin 50 70 90 Stäng Kvävegödsling - slåttervall Rekommendationerna för rekommendationerna påverkas av skördenivå antal skördar gräsarter mängd baljväxter i vallen markens kväveleverans kostnad för kväve och värdet på vallfodret vilket djurslag som ska äta vallfodret. Rekommendationerna för gräsvall i alla skördesystemen är justerad med 20 kilo kväve per ton ts ökad eller minskad skörd vid alla skördenivåer. Med gräsvall menar vi både vallar med traditionella arter som ängssvingel och timotej, och nyare arter som rörsvingel­hybrider. Rekommendationerna är anpassade efter att gården har en djurenhet per hektar. Därför behöver du inte justera gödslingen för långsiktig stallgödseleffekt om inte djurhållningen är betydligt större eller mindre än en djurenhet per hektar. Du kan gödsla betesvall på åker efter varje avbetning. Om den innehåller vitklöver och gräs är cirka 0–20 kilo kväve per hektar och avbetning lagom och är det mest gräs passar 25–35 kilo kväve per hektar. Det är bra om givan inte överstiger totalt 150 kilo kväve per hektar och år på betesvallen. Riktgivor för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till slåttervall vid 2, 3 eller 4 skördar per år. Givorna är beräknade utifrån en kostnad på 14 kronor per kilo kväve och 0,95 kronor per kilo torrsubstans för vall på rot. Gräsvallar vid 2 skördar avser traditionella arter som timotej och ängssvingel. Gräsvallar vid 3 och 4 skördar avser rörsvingelhybrider. Om du odlar gräsvall med traditionella arter kan du sänka kvävegivan med ungefär 25 kilo per hektar vid samma skördenivå. Skördenivån avser bärgad skörd efter 15 procent fältförluster. Rekommendationer för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till vall vid 2 skördar. Skördenivån avser bärgad skörd i ton ts per hektar efter cirka 15 procent fältförluster. Gröda 6 ton/ha 7 ton/ha 8 ton/ha 9 ton/ha Gräsvall (traditionella arter) 130 150 170 190 Blandvall, 10 procent klöver 115 135 155 170 Blandvall, 20 procent klöver 90 105 120 135 Blandvall, 40 procent klöver 40 45 50 55 Rekommendationer för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till vall vid 3 skördar. Skördenivån avser bärgad skörd i ton ts per hektar efter cirka 15 procent fältförluster. Gröda 7 ton/ha 8 ton/ha 9 ton/ha 10 ton/ha 11 ton/ha Gräsvall (rörsvingelhybrider) 180 200 220 240 260 Blandvall, 10 procent klöver 160 180 200 215 235 Blandvall, 20 procent klöver 135 150 165 180 195 Blandvall, 40 procent klöver 80 90 100 110 115 Rekommendationer för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till vall vid 4 skördar. Skördenivån avser bärgad skörd i ton ts per hektar efter cirka 15 procent fältförluster. Gröda 7 ton/ha 8 ton/ha 9 ton/ha 10 ton/ha 11 ton/ha 12 ton/ha Gräsvall (rörsvingelhybrider) 230 250 270 290 310 330 Blandvall, 10 procent klöver 205 225 245 260 280 295 Blandvall, 20 procent klöver 175 190 205 220 235 250 Blandvall, 40 procent klöver 105 115 120 130 140 150 Baljväxter i vallen minskar behovet av kväve Kvävegödsling gynnar gräsen på baljväxternas bekostnad. Att gynna gräsen kan förbättra deras möjlighet att ta över utrymme som utvintrade klöverplantor lämnar. Redan vid en låg klöverhalt i vallen bidrar klövern till en ökad proteinhalt i vallfodret. Om du vill uppnå en hög klöverhalt i den färdiga skörden, över 40 procent, krävs att det finns ett mycket tätt bestånd av klöver på våren. Tabellen visar hur du kan gödsla blandvallar om du eftersträvar en viss klöverandel i vallfodret. Relativ kvävegiva till blandvall jämfört med kvävegiva till gräsvall vid olika målnivåer för klöverhalt Antal skördar 50 % Relativ kvävegiva vid 2 skördar 100 % 90 % 70 % 50 % 30 % 0 % 0 % Relativ kvävegiva vid 3 eller 4 skördar 100 % 90 % 75 % 60 % 45 % 30 % 0 % För att räkna ut rekommendationen för en blandvall utgår du från kvävegivan till gräsvall och multiplicerar den med procentsatsen i tabellen för den önskade klöverhalten. Justeringen är uppdelad i gödsling vid två respektive tre eller fyra skördar. Det är lätt att överskatta klöverandelen i fält eftersom klöverns blad är horisontella och gräsens blad är vertikala. Dessutom har baljväxterna och gräsen olika takt i tillväxten. Baljväxterna är olika känsliga för konkurrens. I växande vall är vitklöver känsligast för konkurrens och kvävetillförsel, därefter kommer rödklöver och sist lusern (när den väl är etablerad). Rödklöver drabbas lättast av utvintring på grund av olika svampsjukdomar. Minskad gödsling påverkar även vallfodrets kvalitet. Innehållet av till exempel råprotein, fiber och smältbarhet förändras med förändrad artsammansättning. Strategier för slåttervall vid två, tre och fyra skördar Odlingstekniken har stor betydelse när du odlar slåttervall. Skördetidpunkt och kvävetillförsel är de två viktigaste faktorerna som styr vallens kvalitet. Skörda förstaskörden tidigt så finns goda förutsättningar för att du ska få ett grovfoder med hög kvalitet till högproducerande eller växande djur. Du kan läsa vallprognoser på internet och vallprognos.se. I prognoserna visas den beräknade tidpunkten för skörd utifrån provklippningar i vallar för ett antal platser i landet. Där finns också temperatursummor för att bestämma timotejens skördetidpunkt. Prognos för skördetidpunkt för första vallskörd (vallprognos.se) Förslag på fördelning av kväve i procent till de olika delskördarna Andel av kvävet till respektive delskörd (%) Valltyp Första­skörd Andra­skörd Tredje­skörd Fjärde­skörd Två skördar Gräs 60 40 Blandvall 60 40 Tre skördar Gräs 40 30 30 Blandvall 40‑50 35 15‑25 Fyra skördar Gräs 35 25 20 20 Blandvall 30‑40 25‑30 20‑25 10‑20 Fördela kvävegivan till två skördar Lägg cirka 60 procent av totalgivan till första skörden och 40 procent till andra skörden. Det innebär att om totala givan är 150 kilo kväve, lägg 90 kilo till förstaskörd och 60 kilo till andraskörd. Fördela kvävet på samma sätt i blandvall. Stäng Fördela kvävegivan till tre skördar Lägg 40 procent, 30 procent och 30 procent av totalgivan till respektive delskörd i gräsvall. Om det finns mycket baljväxter i vallen ge cirka 40–50 procent till förstaskörd, 35 procent till andraskörd och 15–25 procent till tredjeskörd. Om du vill gynna klövern kan du utesluta kväve helt till sista skörden. Eventuellt kan du omfördela en del av kvävet till de andra skördarna. Stäng Fördela kvävegivan till fyra skördar Lägg cirka 35 procent, 25 procent, 20 procent och 20 procent av totalgivan till respektive delskörd. Innehåller vallen mycket baljväxter, minska eller uteslut kvävet till sista skörden. Eventuellt kan du omfördela en del av kvävet till de andra skördarna. Stäng Tillför kväve på våren när vallen grönskar Börja med stallgödseln när du planerar gödslingen av vallen. Stallgödsel från nötkreatur passar bra som gödselmedel till vall med hänsyn till dess växtnäringsinnehåll. Stallgödsla vallen på våren när den börjar grönska och direkt efter skörd för att grödan inte ska smutsas ner. Det bör gå minst tre veckor mellan gödsling och skörd för att du inte ska få problem med sporer i mjölken. Om du har erfarenhet av låga råproteinhalter i vallfodret i förstaskörd kan du prova att lägga kvävet lite senare än du normalt brukar göra. Det kan höja råproteinhalten något. Om det är så torrt att skörden blir lägre än det du har gödslat för bör du ta hänsyn till överblivet kväve vid gödslingen till efterföljande skörd. Minska också den totala kvävegivan med motsvarande mängd. Vid torka är det ofta bättre att skörda istället för att vänta på regn eftersom vallens tillväxt avtar när gräsen har gått i ax och baljväxterna i blom. Kvävegödsling – potatis Rekommendationer för potatis – anpassa givan till sort och kvalitetskrav Anpassa kvävegödslingen till potatis efter förväntad skördenivå, sort och användningsområde. Kvävegödslingen höjer avkastningen men påverkar också kvaliteten, och det är minst lika viktigt att uppnå rätt kvalitet som att få en hög skörd för att få god ekonomi i odlingen. Det är viktigt att ha rätt balans mellan växtnäringsämnena kväve, fosfor och kalium. För mycket kväve kan ge ökad blötkokning och ökad grad mörk­färgning efter kokning. Gödslingsråden är allmänt hållna och du behöver justera gödslingen utifrån din egen erfarenhet eller efter samråd med special­rådgivare. Har du odlingskontrakt ska du gödsla enligt det kontrakterande företagets anvisningar. Rekommendationer för kvävegödsling i kilo kväve per hektar till potatis Gäller för mineraljord och med stråsäd som förfrukt. Skörd ton/hektar Potatissort eller användningsområde 20 ton/ha 30 ton/ha 40 ton/ha 50 ton/ha 60 ton/ha Färskpotatis 60 80 Mycket lågt kvävebehov, t.ex. Ditta 40‑50 60‑70 80‑90 100‑110 Lågt kvävebehov, t.ex. Fakse, Inova, Princess 60‑70 80‑90 100‑110 120‑130 Måttligt kvävebehov, t.ex. King Edward, Asterix, Melody 90‑100 120‑130 150‑160 170‑180 Högt kvävebehov, t.ex. Bintje, Fontane, Superb 100‑110 130‑140 160‑170 180‑190 Den lägre skörden i intervallen är främst aktuell i norra delen av landet. Sorten King Edward avkastar inte lika mycket som sorter av Bintjetyp. Därför bör du hålla nere kvävenivåerna om du odlar King Edward, så att du inte riskerar försämrad kokkvalitet. Sorter med lågt kvävebehov ökar inte i avkastning även om kvävegivan höjs. Strategier för potatis – dela givan för bättre kvalitet Potatisen utnyttjar växtnäringen bäst när det finns jämn tillgång på vatten. Potatisodling med möjlighet till bevattning är därför det mest optimala. Du kan även öka potatisens utnyttjande av tillförd växtnäring genom att radgödsla. Potatisen har lång växtsäsong och behovet av näring är därmed också utdraget. Det är ofta fördelaktigt att dela både kväve och kaliumgivorna. Genom delad kvävegiva kan du uppnå både ökad skörd och förbättrad kväveeffektivitet, under förutsättning att det finns möjlighet till bevattning. Delad giva ger en gynnsammare fördelning mellan blast och knöltillväxt. Dessutom bidrar kvävetillförsel under växtsäsongen till att förlänga blastens livslängd och därmed knöltillväxtperioden. Tillför cirka 50 procent av kvävet i anslutning till sättningen och resterande kväve i två lika stora givor, 3 och 6 veckor efter uppkomst. Använd ett NPK-gödselmedel med lågt klorinnehåll vid grundgödsling och ett ammoniumnitratbaserat gödselmedel vid eventuell tilläggsgödsling. För potatisens kvalitet är det viktigt att ha balans mellan kväve och kalium. För lite kalium i förhållande till kväve kan ge försämrad kvalitet. Ofta behövs mer kalium än vad som tillförs med NPK-gödselmedel. Då kan du använda ett NK-gödselmedel med låg klorhalt vid det andra gödslingstillfället. Potatis har, med undantag av färskpotatis, lång växtperiod och kan därmed förväntas utnyttja stallgödselkväve på ett bra sätt. Kvävefrigörelsen från stallgödsel kan dock komma för sent vid odling av matpotatis och äventyra kvaliteten. Vid odling av fabrikspotatis finns inte samma risk för kvalitetsnedsättning som vid odling av matpotatis. I första hand bör du använda flytgödsel och du bör begränsa givan till maximalt 50 procent av kvävebehovet, räknat som ammoniumkväve. Kväveeffekt från fånggrödor, mellangrödor och gröngödsling Fånggrödor, mellangrödor och framför allt gröngödslingsvallar kan ge en god kväve­effekt på efterföljande gröda. Det gäller dock bara om klövern i gröngödslingsvallen har utvecklats väl. Du kan räkna med en skördeökning på 1–3 ton spannmål per hektar efter en klöverdominerad gröngödslingsvall. Om du odlar rajgräs som fånggröda under enstaka år så är förfruktseffekten ofta jämförbar med stråsäd som förfrukt. Om du regelbundet odlar rajgräs som fånggröda kan du på sikt förvänta dig en något ökad kväveleverans till efterkommande gröda. Den bästa kväveeffekten av rajgräs får du på lätta jordar i områden med milt klimat. Direkt efter att rajgräset brukas ner är innehållet av växttillgängligt mineralkväve i marken normalt sett lågt och en del kväve kan till och med bindas in i marken och bli otillgängligt. Denna effekt är dock kortvarig och kompenseras längre fram under växtsäsongen genom något ökad mineralisering. Om du vårplöjer kan eventuellt den ökade mineraliseringen komma alltför sent för att årets gröda ska kunna få del av det extra kvävet. Om du odlar oljerättika som eftersådd fånggröda eller mellangröda är kvävehalten högre och kvävemineraliseringen snabbare än hos gräs. Det innebär att du ofta kan räkna med en högre och snabbare kväveeffekt. Tidpunkten för sådd av oljerättikan är då en viktig faktor. Sommarsådd oljerättika innebär ofta att plantorna har utvecklats långt. Då har de en låg kvävehalt (kol/kväve-kvoten är hög) och därför mineraliseras kväve långsamt. Oljerättika som är sådd i augusti eller senare har ofta en hög kvävehalt vilket kan innebära att kväve från plantorna frigörs snabbt efter frost eller avdödning. Hur snabbt beror på temperaturen och vädret under höst och vinter. Kväveeffekt uttryckt som kväveefterverkan i kilo per hektar efter fånggrödor och mellangrödor, insådda i vår- och höstsäd Fånggrödor, mellangrödor och gröngödslingsgrödor Höstplöjning Vårplöjning Rajgräs 0 0 Rödklöver 35 45 Vitklöver 40 45 Rödklöver och rajgräs i blandning 20 15 Kväveeffekt uttryckt som kväveefterverkan i kg per hektar efter fånggrödor eller mellangrödor Fånggrödor eller mellangrödor eftersådda Kväveefterverkan (kg/ha) Oljerättika 10 Oljerättika + honungsört 10 Oljerättika + luddvicker 25 Kväveeffekt uttryckt som kväveefterverkan i kg per hektar efter gröngödslingsvallar Gröngödslingsvall Tidig höstplöjning och höstsådd Sen höstplöjning eller vårplöjning och vårsådd Rödklöver, alsikeklöver 80 90 Rödklöver + gräs 50 60 Vitklöver 90 100 Vitklöver + gräs 60 80 Fosforgödsling Fosfor är ett viktigt näringsämne som även kan orsaka övergödning. Anpassa fosforgödslingen efter grödans behov, växtföljden och markens fosforinnehåll och sträva efter att på sikt nå en lämplig fosforklass i marken för de grödor du odlar. I Sverige mäter vi mängden fosfor i marken som är tillgängligt för växter genom att extrahera jordprov med ammoniumlaktat (P‑AL). Mängden fosfor i marken styr vilken fosforklass marken hamnar i. Olika grödor har olika behov av fosfor. Dessa faktorer påverkar i sin tur rekommendationerna. Du tar reda på markens fosforklass genom en markkartering. Minska risken för fosforförluster Undvik att sprida stora givor av fosfor som täcker flera års behov eftersom det ökar risken för förluster. Oavsett vilken gröda du odlar är det inte motiverat, vare sig ekonomiskt, miljömässigt eller med tanke på att fosfor är en ändlig resurs, att gödsla upp marken högre än till fosforklass III–IVA. Om jorden har högt fosforinnehåll och/eller liten förmåga att binda fosfor, kan jordens fosformättnadsgrad bli hög. Då ökar risken för fosforförluster. Jordens förmåga att binda fosfor är högre ju mer järn och aluminium den innehåller. Genom att även analysera järn (Fe-AL) och aluminium (Al-AL) tillsammans med P-AL när du markkarterar kan du att få ett mått på jordens kapacitet att binda fosfor och fosformättnadsgrad. Ta hänsyn till fosfor i alven Om du ska analysera fosfor i alven är det bra att ta jordprover på ungefär 40–60 cm djup. Det ger en bättre bild av alven som helhet än om du tar prover direkt i anslutning till matjorden (till exempel på 20–40 cm djup). Gödsling påverkar ofta bara fosforstatusen ner till cirka 40 cm djup. Djupare ner i markprofilen påverkas fosforstatusen mer av markens egenskaper. På jordar med bra markstruktur och god dränering når rötterna för vårsådda grödor oftast ner till cirka en meters djup. För höstsådda grödor och sockerbetor kan de nå 1–2 meters djup och ibland ännu djupare. Framför allt om matjorden innehåller lite fosfor och vid torra förhållanden kan en betydande del av fosforupptaget komma från alven. Om det är högt fosfortal i alven kan du eventuellt minska fosforgödslingen något. Det gäller dock under förutsättning att rötterna verkligen når ner och att det inte är högt pH i alven, eftersom mängden växttillgänglig fosfor i så fall kan vara lägre än vad analysen visar. Strategier och rekommendationer för fosforgödsling Se till att ha en aktuell markkarta. Komplettera gärna med en växtnäringsbalans så att du vet hur mycket fosfor som förs bort från fältet i förhållande till gödslingen under en hel växtföljd. Anpassa fosforgödslingen till grödans behov och markens fosforinnehåll. Glöm inte att justera givan efter skördenivå. Placera gödseln nära utsädet för bättre effekt och mindre risk för förluster. Sträva efter att på sikt nå en lämplig fosforklass i marken för de grödor du odlar. Odlar du bara spannmål och vall kan det räcka att ligga i övre delen av P-AL-klass II eller nedre delen av P-AL-klass III. Odlar du fosforkrävande grödor som potatis, sockerbetor, majs eller oljeväxter är det lämpligt att ligga i övre delen av P-AL-klass III eller nedre delen av klass IV A. Normalt sett är det inte lönsamt att gödsla upp marken mer än till mitten av klass IV A. Prioritera gödsling till de mest fosforkrävande grödorna i växtföljden. Gödsla potatis, sockerbetor och majs i första hand. Prioritera fosfor till höst- och vårraps om du odlar oljeväxter. Fosforgödsling på hösten till höstraps förbättrar också övervintringen. Om du har en spannmålsväxtföljd bör du i första hand fosforgödsla vårsäden. I P-AL-klass II eller lägre bör du även fosforgödsla höstsäden. Du behöver inte prioritera fosforgödsling till lin, ärter, åkerböna och vall. Någon gång under växtföljden bör du dock ersätta den fosfor som förts bort med dessa grödor om jorden ligger i P-AL-klass III eller lägre. Bra dränering och markstruktur minskar fosforförlusterna och förbättrar växtnäringsutnyttjandet. Undvik uppgödsling av redan fosforrika jordar. Rekommendationer för fosfor Rekommendationerna är baserade på när det är ekonomiskt lönsamt att tillföra lika mycket fosfor som grödan för bort. Kostnaden för ersättningsgödsling är då lika stor som värdet av den skördeökning som gödslingen ger. Eftersom olika grödor har olika stort fosforbehov och varierande förmåga att ta upp fosfor skiljer sig rekommendationerna åt. Hur stor mängd fosfor du kan ersättningsgödsla med utan att det får negativa ekonomiska konsekvenser beror även på priset på skördeprodukten. Med de priser vi har antagit är ersättningsgödsling lönsam vid följande P-AL-tal (UPAL) och klasser Gröda UPAL¹ (mg/100 g jord) P-AL-klass Korn 4‑8 III Höstvete 2‑4 II Oljeväxter 5‑6 III Potatis, sockerbetor 10 IVA ¹Underhålls-P-AL, det vill säga det P-AL-tal där det är ekonomiskt lönsamt att tillföra lika mycket fosfor som grödan för bort. Rekommendationer för fosforgödsling till olika grödor Rekommenderad fosforgiva (kg/hektar) P-AL-klass Gröda Skördenivå (ton/hektar) Bortförsel av P (kg/hektar) I II III IVA IVB V Vårsäd 5 17 25 20 15 5 0 0 Höstsäd 7 22 30 25 20 10 0 0 Våroljeväxter 2 14 30 25 15 10 0 0 Höstoljeväxter 3,5 25 40 35 25 15 0 0 Slåttervall, ts 6 13‑20 25 15 10 0 0 0 Fodermajs, ts 10 25¹ 35 30 25 20 15 15 Potatis (givan räcker till en efterföljande gröda) 30 16 70 50 40 30 15 15 Sockerbetor 60 20² 45 40 30 20 10 0 Ärter/åkerböna 3,5 14‑21³ 20 15 10 0 0 0 Lin 2 10 15 10 5 0 0 0 Betesvall på åker 15 5 0 0 0 0 ¹ Avser majsensilage. ² Endast betor, ej blast. ³ Den lägre siffran gäller ärter, den högre åkerböna. Om skördenivån är högre eller lägre än vad som anges i tabellen med rekommendationer för fosforgödsling bör du öka eller minska fosforgivan enligt nedanstående tabell. Om rekommendationen är noll, ska du inte fosforgödsla alls även om du har en högre förväntad skörd än den angivna skördenivån. Justering av fosforgivan beroende på skördenivå Gröda Justering per ton avvikelse i skörd, kg P/hektar Stråsäd, ärter 3 Oljeväxter 7 Slåttervall (ts), majs (ts) 3 Potatis 0,5 Sockerbetor 0,33 Potatis, sockerbetor och majs Om du odlar potatis, sockerbetor eller majs bör du prioritera fosforgödsling till dessa grödor eftersom de är fosforkrävande och dessutom svarar bra på fosforgödsling. Potatis Fosfor är viktigt för potatis eftersom det ökar och påskyndar knölbildning och minskar risken för blötkokning och missfärgning. Det gör också att torrsubstanshalten ökar och ger en snabbare mognad och bättre lagringsegenskaper. Potatis har ett begränsat rotsystem och har därmed svårt att utnyttja fosfor i markprofilen. Rekommendationen till potatis är betydligt högre än bortförseln i nästan alla fosforklasser, men då ingår även fosforbehovet till en efterföljande gröda. Om du radmyllar gödseln i samband med sättning eller kupning kan du minska givan med 10–20 procent eftersom potatisen kan utnyttja gödseln bättre då. Även vid höga fosforklasser rekommenderar vi en mindre giva för att säkra att det finns nyligen tillförd fosfor som är tillgänglig för potatisen. Det är bra att göra bladanalys under säsongen och anpassa gödslingen efter vad analysen visar. Om du har högt P-AL och bra fosforleverans från marken kan dock potatisen klara sig helt utan fosforgödsling. Sockerbetor Sockerbetor har ett begränsat rotsystem i början av säsongen och därför är det bra om du radmyllar eller kombisår med gödsel som innehåller fosfor. Det är viktigt att sockerbetorna får tillgång till fosfor tidigt då marktemperaturen fortfarande är låg och rotutvecklingen inte har kommit så långt. Om du radmyllar gödseln kan du minska fosforgivan något. Majs Majs svarar bra på fosforgödsling. I en försöksserie med ensilagemajs gav en startgiva med fosfor positiva effekter på skörden oavsett markens fosforstatus. Bäst effekt fick man vid en startgiva med både fosfor och kväve. Eftersom majs ofta odlas på samma fält år efter år och ofta på fält med högt fosforinnehåll är det viktigt att tänka på risken för fosforförluster om du gödslar en jord som redan har högt P-AL-tal. Med tanke på fosforutnyttjandet och risken för läckage är det bäst om majsen kan ingå i växtföljden och rotera mellan olika fält. Stäng Oljeväxter Det är bra att gödsla dessa grödor tidigt, helst i samband med sådd. Både höst- och våroljeväxter (förutom lin) gynnas av att marken har en god fosforstatus. Om dessa grödor ingår i växtföljden är det lämpligt att inte ha lägre fosforklass än III i marken. För höstraps är fosforgödsling på hösten i samband med sådd viktigt för övervintringen, förutom att det har en skördehöjande effekt. Höstrapsen övervintrar betydligt bättre om du tillför kväve, svavel, fosfor, kalium, bor och magnesium på hösten jämfört med om du enbart tillför kväve och svavel. Mylla eller bruka ner fosforn om du sprider på hösten och se till att sprida gödseln vid lämpliga förhållanden, för att minska risken för förluster. Vid större givor bör du dela fosforgivan till höstraps så att du ger en del på hösten vid sådd och resten tidigt på våren. Stäng Spannmål I en spannmålsväxtföljd bör du i första hand fosforgödsla vårsäd. Vårsädens rotsystem är mindre än höstsädens och når därför en mindre jordvolym där fosfor kan tas upp. Odlar du både havre och korn bör du prioritera kornet före havren. Både korn och havre på jordar med fosforklass II och III svarar bra på fosforgödsling. Havre verkar dock inte vara lika känsligt som korn för låga fosforhalter i marken. Vid fosforgödsling till korn sjunker proteinhalten medan stärkelsehalten ökar. Om jorden har fosforklass II eller lägre bör du även fosforgödsla höstsäden. Gödsla i så fall redan i samband med sådd så att grödan har tillgång till fosfor på hösten och vid den tidiga tillväxten på våren. Höstgödsling kan öka risken för fosforförluster, men genom att kombiså, mylla eller bruka ned gödseln minskar du risken för förluster och förbättrar effekten av tillförd fosfor. Höstsädens kvävebehov på hösten är litet och täcks normalt av markens mineralisering. Därför bör du använda gödselmedel som innehåller lite eller inget lättillgängligt kväve vid höstgödsling, till exempel MAP (NP 12–23), PK 11–21 eller P 20. Stäng Lin, ärter, åkerböna Lin, ärter och åkerböna kräver lite eller ingen fosfor. Du kan därför prioritera ned fosforgödsling till dessa grödor i växtföljden. Någon gång under växtföljden bör du dock ersätta den fosfor som förts bort om jorden ligger i fosforklass III eller lägre. Stäng Vall Vallen är en gröda som inte ger någon tydlig skördeökning vid fosforgödsling. Därför ligger rekommendationen till vall på en fosforgödsling som motsvarar bortförsel i fosforklass II. Stäng ¹ Underhålls-P-AL, det vill säga det P-AL-tal där det är ekonomiskt lönsamt att tillföra lika mycket fosfor som grödan för bort. Kaliumgödsling och mikronäring Kalium har flera viktiga funktioner och brist på kalium kan göra grödan mer torkkänslig. För höstsådda grödor kan alltför låg tillgång ge sämre vinterhärdighet. Grundregeln är att planera kaliumgödslingen efter bortförsel med grödan och markens egen leverans av kalium. Behovet att gödsla är störst på jordar med låg lerhalt. Du kan också behöva tillföra ett antal andra näringsämnen för att undvika brister och därmed sämre skördar. Vi brukar dela upp näringsämnen i mikro- och makronäringsämnen. Broschyr: Rekommendationer för gödsling och kalkning Kontakta oss om du har frågor Våra rådgivare inom växtnäring arbetar för att behovsanpassa och optimera användningen av växtnäring och för att minska läckaget av växtnäring och negativ klimat­påverkan. Kontaktuppgifter till rådgivare inom växtnäring Ort Namn Telefonnummer Kalmar Tellie Karlsson 036-15 81 01 Landskrona Gunilla Frostgård 036‑15 84 96 Landskrona Emma Hjelm 036‑15 84 21 Landskrona Stina Olofsson 036‑15 84 06 Linköping Pernilla Kvarmo 036‑15 85 11 Linköping Johan Malgeryd 036‑15 85 12 Skara Maria Stenberg 036‑15 81 16 Uppsala och Norrlandslänen Ulrika Listh 070‑380 15 85 Uppsala Emelie Andersson 073­‑401 52 98 Rådgivningar och utbildningar delfinansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling via det svenska landsbygdsprogrammet Landsbygdsprogrammet Hjälpte informationen på den här sidan dig? Ja Nej