Databasen för försöks- och utvecklingsprojekt

Sveriges Lantbruksuniversitet – Institutionen för Husdjurens biovetenskaper 4.1.18-00571/2025 Per- och Polyfluoralkylsubstanser (PFAS) i lantbruk med nötköttsproduktion Diarie…

• Diarienummer:
  4.1.18-00571/2025
• Projekttitel:
  Per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS) i lantbruk med nötköttsproduktion (PFRIME – Nöt)
• Projektansvarig:
  Ida Hallberg
• Sammanfattning:
  Livsmedelsproducerande djur kan exponeras för PFAS via dricksvatten, foder och bete, men kunskapen om överföringen till nötkreatur och livsmedel är begränsad. I projektet provtogs nötkreatur, dricksvatten och foder från åtta gårdar nära kända PFAS-förorenade områden. Blod analyserades från 49 djur och från 28 djur analyserades även muskel, lever och njure. Flera PFAS påvisades i nötkreatur, med tydliga skillnader mellan vävnader. PFOS var den enda PFAS som regelbundet detekterades i muskel och halterna var starkt korrelerade med blod. TFA påvisades också i flera vävnader. Trots generellt låga PFAS-halter i dricksvatten och foder hade djur från två av åtta gårdar halter i blod eller muskel över gällande gränsvärden. Resultaten visar att blodprov kan användas för att bedöma PFAS i nötkreatur, medan miljöhalter har ett begränsat prediktionsvärde. Fortsatt forskning behövs för att förstå exponeringsvägar och toxikokinetik samt utveckla icke-invasiva metoder för övervakning.
• Projektperiod:
  2025–2026

• 2026
• PFAS, nötkreatur, TFA, livsmedel

1 Do agri-environmental mitigation measures increase emissions of N 2 O? – project report Project aim This project measured denitrification in three types of mitigation measures…

• Diarienummer:
  4.1.18-16743/2018
• Projekttitel:
  Do agri-environmental mitigation measures increase emissions of N20?
• Projektansvarig:
  Magdalena Bieroza
• Inriktning:
  Begränsad klimatpåverkan
• Sammanfattning:
  This project measured denitrification in three types of mitigation measures for reducing phosphorus (P) and sediment losses: constructed wetlands (CW), sedimentation ponds (SP) and two-stage ditches (SD). We hypothesized that due to increased residence time, CW, SP and SD are hot-spots of denitrification and can reduce stream nitrate nitrogen concentrations (NO3-N) and thus eutrophication. The specific objectives were: 1. To estimate the rates of denitrification and N2O emissions from bed sediment samples collected at different flows and weather conditions, 2. To estimate whether denitrification in bed sediments is carbon and/or nitrogen limited, 3. To estimate the total N2O emissions from all Swedish constructed wetlands, two-stage ditches and sedimentation ponds and compare with available Swedish data on N2O emissions from combustion of fossil fuels and solid waste. In the current study, denitrification rates were increasing along the mitigation measures, suggesting that the longer water residence time in these measures allows organic carbon to accumulate and facilitate denitrification. Interesting is Åkra two-stage ditch that showed much lower denitrification rates for the downstream section. This can be related to much lower concentrations of N and C in sediments but the reason for this limitation is unknown and will be investigated further.
• Organisation:
  Sveriges lantbruksuniversitet
• Projektperiod:
  2019–2019

• 2020

Understödjande gröda i sockerbetsodling för kontroll av insektsskadegörare Understödjande gröda i sockerbetsodling för kontroll av insektsskadegörare Postadress: Box 7044, 750 07…

• Diarienummer:
  4.1.18-03397/2023
• Projekttitel:
  Understödjande gröda i sockerbetsodling för kontroll av insektsskadegörare
• Projektansvarig:
  Ola Lundin
• Sammanfattning:
  Det här projektet testade hypotesen att samodling av sockerbeta med en understödjande gröda kommer att minska angreppen av flera av de vanligast förekommande insektsskadegörarna. Vi antog vidare att vi kan minimera växt-växt konkurrensen genom att styra den samodlade grödans placering i tid (samodling endast tidigt på säsongen) och plats i fältet (samodlad gröda endast i rader mellan sockerbetsraderna). Projektets målsättning var att utveckla det integrerade växtskyddet mot insektsskadegörare i sockerbetor genom ekologisk intensifiering som missgynnar skadegörare och gynnar nyttodjur. Projektet bestod av tre delprojekt. I det första arbetspaketet analyserade vi befintliga övervakningsdata insamlade under de senaste fem åren för att utveckla förståelsen av skadegörarnas drivkrafter och odlingssituationer som är kopplade till ökad risk för angrepp. I det andra arbetspaketet genomförde vi fältförsök där olika understödjande grödor testade för att förbättra växtskyddet mot samtliga viktiga insektsskadegörare i sockerbetor. I det tredje arbetspaketet testade effekten av korn som understödjande gröda i större skala i ett pilotprojekt i samarbete med en sockerbetsodlare.
• Projektperiod:
  2023–2025

• 2026

Microsoft Word - Slutrapport_dränering_2023_inklusive markfysikaliska data Microsoft Word - Slutrapport_dränering_2023_inklusive markfysikaliska data 1 Hur mycket gynnar en bättre…

• Diarienummer:
  4.1.18-16811/2019
• Projekttitel:
  Förbättrad dränering som åtgärd för minskat växtnäringsläckage och långsiktig markbördighet
• Sammanfattning:
  En förbättrad strategi för dränering av åkermarken är viktig för att öka jordbrukets produktion, men också för att nå hårt ställda miljömål gällande övergödning och för att minska effekterna av klimatförändringarna med frekventare skyfall och torrperioder. Syftet med detta projekt var att ta fram underlag för rekommendationer vid ny- och omdränering och att utreda hur en förbättrad dränering med eller utan kalkfilter påverkar fosfor- och kväveläckaget från åkermark samt skörd. Inom projektet har mätningar av avrinning från dräneringsledningar och dräneringsvattnets innehåll av kväve och fosfor samt skörd utförts i ett fältförsök i Gölja, Sala, Västermanlands län. Jordarten på försöksplatsen är en mullrik mellanlera med P-AL klass IV. I försöket ingick fyra behandlingar i tre upprepningar med olika dikesavstånd med och utan kalkinblandning i täckdikesåterfyllnaden. Behandlingarna var gammalt tegelrör med 10 m dikesavstånd (A), ny dräneringsslang med 10 m dikesavstånd med grusfilter (B), ny dräneringsslang med 5 m dikesavstånd med grusfilter (C) och ny dräneringsslang med 10 m dikesavstånd med grusfilter och kalkinblandning i täckdikesåterfyllnaden (D). Resultat från tre försöksår tyder på att fosforutlakning kan minska vid omdränering, men att det finns risk för ökad kväveutlakning. Under försökets första år, med nederbörd över den normala (1991–2020) var skördeökningen för höstvete i de omdränerade leden 11–20 procent jämfört med gamla tegelrörssystemet. Under försökets andra år var den totala nederbörden nära den normala, men efter en kall vår med hög nederbörd i maj, var skördeökningen för vårraps i de omdränerade leden 3–14 procent jämfört med det gamla tegelrörssystemet. Tredje försöksåret då nederbörden var lägre än normalt, var skörden av vårvete över 7 000 kg per hektar i samtliga led. Resultaten tyder på att omdränering av gamla täckdikessystem är en lönsam åtgärd för lantbruket under år när väderleken ställer höga krav på ett fungerade dräneringssystem.
• Projektperiod:
  2020–2026

• 2026
• dränering, täckdikning, minskat växtnäringsläckage

1 Slutrapport Läckage av fosfor och kväve från rasthagar för värphöns Helena Aronsson (SLU, Inst f mark och miljö) Malin Lovang (Lovang Lantbrukskonsult AB) Sammanfattning Under…

• Diarienummer:
  4.1.18-19521/2017
• Projekttitel:
  Läckage av fosfor och kväve från rasthagar för värphöns
• Projektansvarig:
  Helena Aronsson
• Inriktning:
  Ekologisk produktion
• Sammanfattning:
  Syftet med projektet var att göra en screening av kväve- och fosforhalter, som en indikation på läckaget. dräneringsvatten från rasthagar för värphöns på 4 gårdar i Östergötland. På gårdarna hade man haft höns omkring 18 000 hönor per besättning i 7-16 år. Vi ville undersöka ytan som är intill stallet, 0-5 m, där belastningen är som högst. Andra studier har visat att belastningen är mycket hög precis intill huskroppen för att sedan snabbt avta med antalet meter ut från stallet. Intill huskroppen finns oftast ett dränerat område och det var det som provtogs. Totalt togs 17 prover av dräneringsvatten från husgrundsdräneringen och 9 prover från referensytor på närliggande åkermark. Det kunde konstateras en tydlig påverkan av hönsens gödsel i rastgårdsproverna. Även om det var stor variation mellan gårdar och årstid så var medelhalterna av nitratkväve ca 4 ggr högre i dräneringsvattnet från stallplanerna jämfört med från intilliggande åkermark och halterna av totalfosfor i medeltal ca 10 ggr högre. Ytan som ligger intill stallet och kan antas dränera till huskroppens dränering utgjorde ca 750 m2 per stall. Medelhalten av nitratkväve och fosfatfosfor i vattnet från rasthagarna var 44 respektive 2,25 mg/l, med stor variation. I en studie av potentiellt fosforläckage från ytskiktet i rasthagar på Lövsta försöksstation uppmättes mycket höga fosforhalter, 60-130 mg/l. I denna studie var maxhalten av fosfor drygt 10 mg/l. Det visar på vikten av att göra mätningar på platsen i samband med riskbedömningar. Markvolymens fosforbindande förmåga var troligen en faktor som bidrog till de betydligt lägre halterna i denna studie.
• Organisation:
  Sveriges lantbruksuniversitet
• Projektperiod:
  2018–2018

• 2020

Slutrapport: Projekt: Kartläggning av den genetiska variationen av svartpricksjuka i Sverige Aakash Chawade Institutionen för växtförädling, SLU, Box 101, 230 53, Alnarp Epost:

• Diarienummer:
  4.1.18-10109/2016
• Projekttitel:
  Kartläggning av den genetiska variationen av svartpricksjuka i Sverige
• Projektansvarig:
  Aakash Chawade
• Inriktning:
  Giftfri miljö
• Sammanfattning:
  Svartpricksjuka orsakas av Zymoseptoria tritici och kan orsaka skördeförlust med upp till 50% i känsliga vetesorter, och 20-30% i måttligt resistenta sorter. Dessutom har Z. tritici utvecklat resistens mot flera svampmedel och har därmed skapat en ökad press på växtförädlingen att ta fram höstvetesorter resistenta mot svartpricksjuka. Därför det övergripande målet är att studera variationen hos Z. tritici i olika delar av landet och identifiera vetesorter som visar resistens mot sjukdomen svartpricksjuka. Bra resistens mot svartpricksjuka är viktig i integrerat växtskydd och därför behöver flera studier göras för att veta om det finns korrelation mellan mognadstid och infektionsgrad, om vissa sorter är bättre anpassade till specifika områden med avseende på risken för svartpricksjuka och om sorterna blir mottagligare efter en viss tid. Analys av fältförsöksdata visade att det finns variation i resistens i sorterna som odlas i Sverige.
• Organisation:
  Sveriges lantbruksuniversitet
• Projektperiod:
  2017–2017

• 2017

Kolonisation av vilda pollinatörer i anlagda sandblottor och sandbäddar Kolonisation av vilda pollinatörer i anlagda sandblottor och sandbäddar Kolonisation av vilda pollinatörer i…

• Diarienummer:
  4.1.18-03003/2023
• Projekttitel:
  Kolonisation av vilda pollinatörer i anlagda sandblottor och sandbäddar
• Projektansvarig:
  Tommy Karlsson
• Sammanfattning:
  Detta projekt har undersökt hur anlagda sandblottor och sandbäddar koloniseras av vilda pollinatörer.Ett urval av sandblottor och sandbäddar som anlagts under perioden 2016–2024 valdes ut för undersökningen. Totalt inventerades 38 sandmiljöer (20 blottor och 18 bäddar)under 2023-2025. Dessa inventerades på gaddsteklar vid två tillfällen under sommaren, en gång under vår-försommar (maj-juni) och en gång under sensommar (augusti). Dessutom samlades ett jordprov in från varje plats för analys av jordart och finjordshalt. Undersökningen visar att anlagda sandblottor och sandbäddar kan fungera som boplats till många arter av bin och gaddsteklar. Totalt påträffades hela 134 arter av marklevande gaddsteklar under inventeringen. Enligt undersökningen tycks sandblottor och sandbäddar kunna fungera lika bra som boplatser vad gäller den totala mångfalden av marklevande gaddsteklar. Däremot visade sig sandblottor ha fler arter under vår-försommar och sandbäddar fler arter under sensommaren. Undersökningen visar också att vissa arter tycks föredra antingen sandblotta eller sandbädd. Halten av finjord tycks inte påverka den totala mångfalden av marklevande gaddsteklar, men även här finns det vissa arter som föredrar antingen låg eller hög finjordshalt. Ålder på sandblottan eller sandbädden påverkade inte heller mångfalden i denna undersökning. Vissa arter visade sig dock tydligt föredra yngre eller äldre miljöer.
• Projektperiod:
  2023–2025

• 2026
• sandblottor, sandbäddar, pollinatörer, vildbin

AI i grisningsstallet och grishyddan – förbättrad välfärd för sugga och smågrisar med automatisk övervakning Slutredovisning Katja Nilsson – Institutionen för husdjurens…

• Diarienummer:
  4.1.18-03479/2023
• Projekttitel:
  AI i grisningsstallet och grishyddan - förbättrad välfärd med automatisk övervakning
• Projektansvarig:
  Katja Nilsson
• Inriktning:
  Ekologisk produktion
• Sammanfattning:
  Det långsiktiga målet med projektet var att förbättra djurvälfärden och arbetsmiljön i ekologisk grisproduktion genom minskad smågrisdödlighet och genom bättre kontroll över suggans och smågrisarnas hälsotillstånd. Med hjälp av artificiell intelligens (AI) och så kallat datorseende vill vi öka möjligheterna för lantbrukaren att tidigt upptäcka avvikelser i individuella djurs tillstånd. I den här pilotstudien har vi undersökt möjligheterna att mäta andningsfrekvens hos suggor och smågrisar från film. Andningsfrekvens är en indikator för ohälsa och stress, till exempel värmestress. Studien visar att det är möjligt att mäta andningsfrekvens automatiskt från film, men att det ställer stora krav på filmens kvalitet. Små faktorer, som vibrationer i byggnader, gjorde att det inte fungerade med kameror som satt fast monterade i stalltaket. Det minskar i dagsläget möjligheterna till praktisk tillämpning. Dock har vi fått värdefulla erfarenheter och byggt upp viktiga nätverk som vi tar med oss till planerad fortsatt forskning kring datorseende i stallmiljö, som ett sätt att mer effektivt övervaka djurs beteende och hälsa. Där behöver vi i första hand fokusera på egenskaper som är lättare att detektera och inte ställer lika stora krav på utrustning, ljusförhållanden och andra omständigheter i stallarna.
• Organisation:
  Sveriges lantbruksuniversitet
• Projektperiod:
  2023–2023

• 2024
• AI, datorseende, andning, sugga

Kvävestrategier i havre Kvävestrategier i havre Postadress: Box 234 532 23 Skara Tel: 0511-67235 Besöksadress: Gråbrödragatan 19, Skara Mobilnr: 0761-346358 Org nr: 202100-2817…

• Diarienummer:
  4.1.18-01300/2022
• Projekttitel:
  Kvävestrategier i havre
• Projektansvarig:
  Sofia Delin
• Inriktning:
  Ingen övergödning
• Sammanfattning:
  Effekten av olika kvävegödslingsnivåer och spridningstidpunkter vid delad kvävegiva i fyra sorters havre testades i nio fältförsök under åren 2020-2022. Resultaten visade att optimal kvävegiva varierade mellan år och platser, men inte mellan sorter. För en skörd på 5 ton/ha och med ett bidrag på 45 kg N/ha från marken låg den på ca 115 kg N/ha och ökade med ca 19 kg N/ha per ton högre skörd. Att dela givan och lägga 30 kg N/ha i form av kalksalpeter efter uppkomst fungerade bra fram till axgång utan några signifikanta skördesänkningar eller betydande effekter på kvalitet. För reglera tilläggsgivan efter aktuellt behov, kunde kväveleveransen från marken bestämmas från ogödslade rutor redan i stråskjutning (DC 32), men gav lite säkrare prognos närmare axgång (DC 45). Först då kunde man också se skillnader i kväveupptag mellan gödslade rutor, vilket möjliggör mätning av varierat behov inom fältet med exempelvis Yara N-sensor, flyg- eller satellitbilder. Trots skillnader mellan olika sorters avkastningspotential och kvalitet fanns det inga skillnader på hur sorterna reagerade på kvävegödsling.
• Organisation:
  Sveriges lantbruksuniversitet
• Projektperiod:
  2020–2022

• 2023
• havre, kväve, gödsling, sort, sensor

Bättre kväveutnyttjande från nötflytgödsel med olika förbehandling och spridningsteknik – Slutrapport till Jordbruksverket Improve nitrogen use efficiency of cattle slurry with…

• Diarienummer:
  4.1.18-17154/2018
• Projekttitel:
  Bättre kväveutnyttjande från nötflytgödsel
• Projektansvarig:
  Sofia Delin
• Inriktning:
  Ekologisk produktion
• Sammanfattning:
  Kvävegödslingseffekten från nötflytgödsel är ofta låg, mycket på grund av dess höga torrsubstanshalt och kol/kväve-kvot. Den höga kol/kväve-kvoten begränsar kvävets växttillgänglighet och det höga torrsubstansinnehållet leder till långsam infiltration och därmed risk för ökad ammoniakavgång. I denna studie har effekten av att minska kol/kväve-kvoten genom antingen separering eller rötning i biogasanläggning i kombination med åtgärder vid spridning för att minska ammoniakutsläppen testats i gödslingsförsök. Totalt genomfördes sju tvåfaktoriella fältförsök i höstvete och vall under perioden 2019-2021. Försöken låg på Lanna (lerjord) och Götala (lättjord) utanför Skara. Vi jämförde effekten mellan obehandlad nötflytgödsel, vätskefraktionen från separerad nötflytgödsel och biogasrötrester som haft nötflytgödsel som huvudsubstrat. Inom dessa jämfördes även mellan att sprida ut med släpslang, släpsko eller släpslang i kombination med surgörning till pH 6. I medeltal för alla försök med höstvete och gräsvall var kvävgödslingseffekten av gödslad mängd ammoniumkväve lägst för obehandlad flytgödsel som spreds ut med släpslang (31% jämfört med mineralgödsel). Separering och rötning ökade effekten till 55 % respektive 52 %. Surgörning ökade effekten till 52 % för obehandlad gödsel och till 82 % för rötrest, medan den inte hade någon signifikant effekt på separerad gödsel. Effekterna av släpskorna små eller obefintliga, då markytan var hård.
• Organisation:
  Sveriges lantbruksuniversitet
• Projektperiod:
  2019–2020

• 2021