Logotyp Jordbruksverket

Baljväxt­mellan­grödor kan öka risken för ärtrot­röta

Ärtrotröta är en allvarlig växt­sjukdom orsakad av Aphanomyces euteiches, en patogen som kan överleva i marken i upp till 20 år, och därmed påverka framtida odlingar negativt. I dagsläget saknas både effektiva bekämpnings­metoder och resistenta ärtsorter. Odlingen av baljväxter är viktig inom EU och det finns en uttalad strävan att öka den lokala odlingen av protein­grödor. I en nyligen gjord undersökning i växthus har forskare på HS konsult AB undersökt mottagligheten för ärtrotröta hos 14 baljväxter aktuella att odla som mellangrödor.

Prover på växten luddvicker i ett försök

Ökad andel växtarter i växtföljden

En ökad diversifiering leder till fler växtarter på samma fält som kan vara värdväxter för samma jordbundna sjukdom som huvudgrödan. Baljväxter odlas som mellangrödor, t.ex. olika klöverarter och vickerarter, kan angripas av ärtrotröta, vilket kan medverka till att kommande odling av ärt och andra mottagliga grödor drabbas av ärtrotröta då smittan blir kvar i jorden många år.

Hur gick undersökningen till och vad blev resultatet?

Det är viktigt att ha kunskap om vilka baljväxtarter som är lämpliga att odlas i samma växtföljd som ärt utan att öka risken för angrepp av ärtrotröta. Mottagligheten för ärtrotröta undersöktes hos 14 olika baljväxter­arter i växthus­försök: rödklöver, rödklöver sorttyp mattenklee, vitklöver, doftklöver, spärrklöver, alexandriner­klöver, blodklöver, samt luddvicker, fodervicker, blålupin, lins, esparsett, blålusern och käringtand. Grodd­plantorna odlades i vermikulit och agarpluggar som innehöll ett svenskt isolat av A. euteiches. tillsattes. Sjukdoms­symtomen lästes av efter fyra veckor och verifierades med DNA-analyser. Både luddvicker och lins visade sig vara känsliga för ärtrotröta och bör därför undvikas i en växtföljd med ärt (bild 1 och 2). Samtidigt visade klöver­arterna, liksom esparsett och käringtand (bild 3), inga spår av patogenens DNA och kan därmed odlas i en ärtväxtföljd.

Spärklöver- och doftklöver visade symtom på rötterna, men DNA-analyser bekräftade att det inte var något ärtrotröte­angrepp utan troligen en utsädes­smitta. Smitta av utsädes­burna sjukdomar är en risk eftersom en del av det utsädet som används i Sverige importeras och kan föra med sig olika växtskade­görare. Mer forskning behövs för att undersöka reaktioner för olika isolat av A. euteiches.

Två jämförande bilder på växter i ett försök

Linser

Bild 1: Mottagligheten hos lins för ärtrotröta orsakad av patogenen Aphanomyces euteiches.

Bild till vänster: Friskkontroll utan A. euteiches.

Bild till höger: Linsplantor odlade i vermikulit med tillsatt isolat av A. euteiches som agarplugg.

Två jämförande bilder på växter i ett försök

Luddvicker

Bild 2: Mottagligheten hos luddvicker för ärtrotröta orsakad av patogenen Aphanomyces euteiches.

Bild till vänster: Friskkontroll utan A. euteiches.

Bild till höger: Luddvicker­plantor odlade i vermikulit med tillsatt isolat av A. euteiches som agarplugg. Stickorna markerar olika replikat.

Två jämförande bilder på växter i ett försök

Käringtand

Bilder 3: Käringtand blev inte angripen av det undersökta isolatet av Aphanomyces euteiches.

Bild till vänster: Friskkontroll utan A. euteiches.

Bild till höger: Käringtand­plantor odlade i vermikulit med A. euteiches tillsatt som agarplugg. Stickorna markerar olika replikat.

Text och foto

Texten är skriven av Zahra Omer, Sofia Dubusc, Eva Edin och Ann-Charlotte Wallenhammar på HS Konsult AB. Projektet finansieras av Ekhaga­stiftelsen.

Foto: Zahra Omer.