Hur kan idisslarnas metanutsläpp minska?
Nordic Feed Science Conference samlar forskare och andra från de nordiska länderna för att stärka det nordiska samarbetet och utbyta idéer. Årets konferens arrangerades i juni och temat var foderförsörjning och foderutnyttjande i förändrat klimat och extrema väder.
Pekka Huhtanen från LUKE i Finland presenterade sin artikel: Thirty years of intensive research to reduce methane emissions – what has been achieved? I artikeln diskuterar han praktiska framgångar av metanforskning och potentialen för olika strategier. Här följer några nedslag i artikeln.
Mycket forskning är gjord
Det finns mycket forskningsresultat om strategier för att minska metanutsläppen från idisslare. Till exempel har foderstatens sammansättning och olika tillsatser studerats intensivt. Ett annat förslag är avel för djur med låga utsläpp.
Pekka Huhtanen drar slutsatsen att forskning för att minska metanet från idisslare hittills inte har gett praktiska tillämpningar med någon större effekt. Att förbättra effektiviteten i produktionen globalt och minska antalet djur samtidigt som den totala produktionen bibehålls är i stället en hållbar strategi för att minska metanutsläppen. Under de senaste 30 åren har metanutsläppen per produktenhet minskat gradvis, på grund av förbättrad genetik, utfodring och skötsel.
Foderstatens påverkan
Potentialen för att ändra foderstaten för att specifikt minska metanutsläppen är begränsad utöver att utfodra en balanserad foderstat av hög kvalitet.
Ökad andel koncentrat har föreslagits som en strategi för att minska metanutsläppen. Inom det typiska intervallet för andelen kraftfoder i foderstater för mjölkkor är de förväntade effekterna små. Övergripande effekter på växthusgasutsläpp bör utvärderas holistiskt på gårdsbasis. Jämfört med odling av gräs är de totala växthusgasutsläppen av spannmål högre, särskilt när man tar hänsyn till skillnader i markens kolbalans. Hållbarheten av att använda spannmål för att minska metanutsläppen är tveksam, eftersom spannmål kan användas direkt som mat eller mer effektivt till gris och fjäderfä.
Tillskott av fett i foderstaten kan modifiera vommens jäsningsmönster och därigenom minska metanutsläppen. Men för mycket fett påverkar mikroberna negativt som i sin tur bidrar till försämrad fodersmältning.
Avel för att minska metanutsläpp
Genetiskt urval har föreslagits som ett alternativ för att minska metanutsläppen från mjölkkor. Effekter av genetiska selektioner är permanenta och avel för lägre utsläpp anses vara billigt. Men olika mätmetoder har gett olika utslag i hur stor variationen är mellan korna.
Skillnader i metanutsläpp mellan kor beror delvis på vomstorlek och passagehastighet. Snabbare passage minskar tiden för fodersmältning men kan ändå minska metan genom effektivare mikrobiell syntes, där mer fermenterat kol används för tillväxt istället för att bilda gaser. Dock kan en mindre vom begränsa kornas förmåga att utnyttja fibrösa foder och biprodukter, vilket är centralt för deras roll i hållbar livsmedelsproduktion.
Ett annat alternativ för att minska metanutsläppen indirekt är avel för förbättrad fodereffektivitet. Hittills har effektiviteten förbättrats genom att andelen energi till kronas underhållsbehov har minskat i förhållande till mängden mjölk. Från nuvarande produktionsnivåer i de nordiska länderna är det svårt att förbättra fodereffektiviteten genom att öka mjölkavkastningen. Men det finns en variation i fodersmältning och metabolisk effektivitet mellan kor. En fördel med avel för ökad effektivitet är att lönsamheten ökar antingen på grund av minskad foderkostnad eller ökad avkastning. Dessutom minskar förbättrad effektivitet annan miljöpåverkan (exempelvis kväveutsläpp eller användning av fossila bränslen) från mjölkproduktionen.
Vommens mikrober
Under de senaste åren har mer belägg visat kopplingen mellan vommens mikrober och dess effekt på värddjurens produktivitet. Till exempel är förändringar i mikrobiella populationer relaterade till ökad passagehastighet, som kan vara den främsta orsaken till lägre metanutsläpp. Manipulation av vommikrobiom har försökts i många studier med begränsad framgång. De flesta försök att introducera bakterier från andra djur har misslyckats, även när våminnehållet i en ko helt ersatts med våmmens vätska från en annan ko. Bara inom några veckor återgick innehållet av vommikrobiom till ett innehåll som nära liknade dess ursprungliga sammansättning. Så det är tveksamt om det kommer att leda till praktiska tillämpningar för att minska metanutsläppen.
Fodertillsatser
I artikeln diskuterar Pekka Huhtanen endast ett fåtal exempel. Potentialen att minska globala metanutsläpp från idisslare är begränsad av flera skäl. De flesta tillsatser är heller inte godkända i ekologisk produktion.
3‑NOP (som Bovaer®) minskar metanutsläppen med cirka 30 procent men potentialen att minska utsläppen globalt är begränsad. Tillskottet måste ges ofta för full minskning, helst genom att inkludera det i ett fullfoder. Intensiva system med fullfoder finns bara i en liten del av världen. Om det utvecklas produkter med långsam frisättning skulle användningen av 3‑NOP kunna ökas, men fortfarande täcka endast en mindre del av världens idisslare.
Algen Asparagopsis taxiformis har effektivt minskat metanutsläppen men dess nuvarande pris är högt och för att producera tillräckligt med Asparagopsis skulle det krävas enorma arealer med vattenbruksodlingar.
Nitrat har visat sig minska metanutsläppen, men kan vara giftigt. Nitrat skulle kunna användas när tillgången på nedbrytbart kväve i våmmen är begränsad. När tillförseln av nedbrytbart kväve i våmmen är tillräcklig, och nitrat tillsätts för att minska metanet, kommer kväveutsöndringen i urinen öka och därmed ökar risken för högre ammoniakutsläpp och nitratläckage.
Läs hela artikeln
Vill du veta mer kan du läsa hela artikeln i Proceedings (sidorna 38‑44) på SLU:s webbsida om konferensen.
Bovaer är ett fodertillskott som går att blanda i foder.