Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket
31 Augusti 2018

Lämpliga djur för bete

Vilka djur är mest lämpliga för bete? Jo, djur med förmåga att till exempel hantera variation, återhämta sig, reproducera med kort kalvningsperiod och hålla sig friska. Det framkom på en EGF-konferens med betesfokus.

Konferensen European Grassland Federation (EGF) genomfördes på Irland i juni 2018. Årets tema var bete, med flera föredrag kring lämpliga djur för bete. Luc Delaby från INRA i Frankrike var inledningstalare för temat, och utgångsläget var gräsbaserade foderstater med över 60 procent bete i foderstaten.

Delaby sammanfattade föredraget med att ett bra djur för bete är ett multifunktionellt djur som inte prioriterar vare sig mjölkproduktion eller fertilitet på bekostnad av den andra egenskapen utan är bra på allt. Ett djur som klarar sig själv, som man helt enkelt inte märker av, som en producent har uttryckt det.

Betande nötkreatur.

Betande nötkreatur.

Betesdjur måste vara robusta och anpassningsbara

Bete är lönsamt och uthålligt, exempelvis för att öka andelen foder som inte konkurrerar med mat till människor, men produktionen behöver också vara effektiv. Frågan är om det finns idisslare som är särskilt lämpliga för att beta och i så fall, vilka egenskaper de har. Betets näringsinnehåll varierar och det är känsligt för väderförhållanden. Dessutom utsätts djuren för parasiter och annat. Detta medför att djur på bete behöver vara mer robusta och anpassningsbara än djur som stallutfodras.

Viktiga egenskaper och förmågor hos betesdjur

Viktiga egenskaper hos betesdjur är att de

  • är effektiva foderomvandlare (som foder till mjölk eller kött)
  • har bra funktionalitet
  • är friska
  • har god reproduktion
  • lever länge.

För att upprätthålla sin produktionskapacitet är det särskilt viktigt att de kan äta mycket av betet samt att de kan anpassa sig till en varierande tillgång på foder.

De flesta viktiga egenskaper hos betande djur är de samma som hos djur som inte betar, men den relativa betydelsen av egenskaperna kan vara annorlunda.

Förmåga att anpassa sig till att beta

I studier har man sett en 20-procentig minskning i foderintag vid bete. Djurens betesbeteende är därmed en nyckelfaktor. En större tillgång på gräs ger ett högre foderintag men även mer rator, viket minskar betesutnyttjandet. Effektiv betesskötsel innebär en balans mellan en generös fodertillgång och högt betesutnyttjande.

I beteendestudier har man sett två typer av beteende hos kor:

  • den ena typen åt snabbt inomhus och var även mer aggressiva betare, ”go-getters”
  • den andra typen hade ett mer avslappnat betesbeteende.

Go-getters-korna (dikor i detta fall) hade högst produktionseffektivitet, kortast intervall till brunst efter kalvning och gav även kalvar med högst avvänjningsvikt. Nya metoder för att mäta detta kan behöva utvecklas. Ett intressant mått är intag per kilo kroppsvikt, där exempelvis jersey ligger bra till.

Förmåga att anpassa sig till betesvariation och att återhämta sig

Djur som påverkas av omgivningen är olika bra på att anpassa sig till omständigheterna och att återhämta sig från dem. Viktiga faktorer för anpassning är

  • metabolisk flexibilitet
  • fördelning av näringsämnen
  • kroppsreserver
  • beteendestrategier
  • temperament hos djuret.

Det är också viktigt att de snabbt kan anpassa sig när omständigheterna är bra igen. Ett exempel är att snabbt komma i brunst, och ett annat är kompensatorisk tillväxt.

Förmåga att reproducera och att få en kort kalvningsperiod

En betesbaserad drift är sammankopplad med hög självförsörjningsgrad. För att nå detta krävs en lämplig djurtäthet, och den optimala tätheten beror på lokala förhållanden.

Dessutom måste djurtätheten matchas till säsongsvariationen. Under veckorna kring kalvning har kon högst energibehov, och därmed behöver kalvningen sammanfalla med den bästa tillgången på näringsrikt gräs.

Säsongsmässig kalvning och minimalt med fodertillskott kräver kor som är reproduktionsmässigt effektiva och anpassade till att det mesta av behovet täcks av betet.

Förmåga att vara en god mor och att hålla sig frisk

En annan viktig aspekt är att kon enkelt ska klara kalvningen och ge en frisk kalv. Kalvningssvårigheter ger ofta negativ påverkan på nästa betäckning och dräktighet, vilket i sin tur leder till förlängt kalvningsintervall. Att hålla sig frisk och klara påfrestningar som parasittryck, risk för metaboliska sjukdomar samt ben och klövproblem blir extra viktigt i system med mycket bete.

Ladda ner presentationer från konferensen

Senast uppdaterad: 2020-05-25