I denna rapport redovisas den svenska nötkreaturssektorns struktur avseende antal företag inom olika produktionsinriktningar samt sammansättningen av djurinnehav efter besättningsstorlek i juni 2021.
Rapporten redovisar också livshändelser under 4,5 år för nötkreaturen som föddes år 2017.
I juni 2021 fanns det totalt 1 453 300 nötkreatur registrerade i det svenska Nötkreatursregistret, CDB. Sedan år 2011 har Sveriges totala nötkreatursstam gått ner med 58 500 djur, det vill säga med 4 %. Under samma tid har företagen blivit nästan 5 300 färre till antalet. Det betyder att drygt 26 % av företagen som håller nötkreatur för produktion av mjölk och/eller kött har avvecklats under denna tidsperiod. Störst förändring har skett bland mjölkföretagen där 45 % av företagen lagts ner.
Av de drygt 15 200 jordbruksföretag som hade nötkreatur i juni 2021 var det 19 % som hade mjölkproduktion, 66 % hade köttproduktion med moderdjur och 15 % hade köttproduktion utan moderdjur.
Utvecklingen går mot företag med allt större antal djur. Mer än hälften av alla nötkreatur, 53 %, fanns i företag med fler än 200 djur. År 2011 var motsvarande andel 38 %. Den vanligaste besättningsstorleken var 200–499 nötkreatur för såväl mjölkföretagen som köttföretagen med moderdjur och utan moderdjur.
År 2017 föddes totalt cirka 506 620 kalvar i Sverige. Det var 6,5 % färre än det antal nötkreatur som föddes år 2008.
Av de registrerade födslarna skedde 60,5 % i ett företag som bedrev mjölkproduktion och 39,5 % skedde i ett företag med köttproduktion. För populationen år 2008 var motsvarande fördelning 58 % födda kalvar i ett mjölkföretag och 42 % i ett köttföretag.
Det föddes cirka 50 000 färre SRB-kalvar (Svensk röd och vit boskap) och 11 000 färre SLB-kalvar (Svensk låglandsboskap) år 2017 än år 2008. Det betyder en tillbakagång med 19 % i antal födda kalvar av landets två helt dominerande mjölkraser.
Kalvar som registrerats i nötkreatursregistret som "Korsning/övriga raser" ökade med 13 % mellan år 2008 och 2017. Den stora ökningen syntes i mjölkföretagen med 36 % fler kalvar som fått denna registrering.
Överlevnaden hos årskullen 2017 var högre än för den jämförande årskullen 2008. Ändå visar statistiken att nästan var tionde nötkreatur, 9,4 %, i populationen hade självdött eller behövts avlivas fram till och med i juni 2021. I reella tal betyder det cirka 47 500 nötkreatur.
Huvuddelen av handjuren, 87 %, hade slaktats ut fram till och med tre års ålder. Ett likartat förhållande gällde årskullen 2008, då 88 % av handjuren slaktats ut. I antal djur betyder det totalt 19 000 färre slaktade tjurar och stutar i årskullen 2017, som en följd av det lägre antalet födda kalvar. Antalet inkluderar hemslakt.
Av de födda kvigkalvarna i årskullen 2017 hade 145 800, 58 %, kalvat minst en gång med en levande född kalv, fram till och med att de äldsta djuren var 4,5 år. Det var cirka 18 300 färre än som hade kalvat i årskullen 2008, där 62 % hade fött minst en levande kalv fram till och med att de äldsta djuren var cirka 3,5 år.
Denna rapport innehåller uppgifter om nötkreaturssektorns struktur i form av nötkreatursföretagens förekomst inom olika produktionsinriktningar samt antal av olika kategorier nötkreatur som finns i olika storlekar av företag. Den innehåller också en analys av livshändelser såsom försäljningar, kalvningar, slakt och dödlighet för en årskull födda nötkreatur.
Rapporten kompletteras med en tabellbilaga.
De uppgifter som tagits fram i rapporten är en del i det underlagsmaterial som behövs för de metodrapporter som EU önskar för den EU-harmoniserade statistiken. Resultaten kommer också att ingå som underlag i till exempel de prognoser och den typklassificering som görs av jordbruksföretag i Sverige. Uppgifterna kommer också att användas som underlag för Jordbruksverkets utredningar, för arbete med Livsmedelsstrategin och Agenda 2030. Bearbetningen ger också viktig information för att bedöma och utveckla den registerbearbetade officiella statistiken.
Samtidigt är förhoppningen att de uppgifter som tagits fram kan vara till nytta för organisationer och utövande inom näringen.
De olika typer av företag som behandlas i rapportens del 1 delas in i:
I juni 2021 fanns det totalt 1 453 300 nötkreatur i Sverige. På tio år har landets totala nötkreatursstam gått ner med 58 500 djur, det vill säga med 4 %. Under samma tid har företagen med nötkreatur blivit nästan 5 300 färre till antalet. Det betyder att drygt 26 % av företagen som håller nötkreatur för produktion av mjölk och/eller kött har försvunnit från den svenska landsbygden under denna tidsperiod. I konkreta tal betyder det tio företag per vecka.
Av den nedgång i totala antalet företag som speglas ovan, så är det bland mjölkföretagen som den största förändringen skett. Hela 45 % av dessa har avvecklats sedan år 2011.
I nedanstående statistik återkopplas till Statistikrapport 2012:3 för jämförelser med hur nötkreaturspopulationen såg ut i juni 2011.
Cirka 19 % av företagen med produktion kopplad till nötkreatur i juni 2021 var mjölkföretag, 66 % var köttföretag med moderdjur (dikor) för uppfödning av kalvar och resterande 15 % var köttföretag utan moderdjur med specialiserad nötköttsuppfödning. Figur 1.1 illustrerar fördelningen mellan antal företag med olika produktionsinriktningar år 2021. I Tablå 1.1 visas antal och andel företag, andelen av olika djurkategorier i respektive företagstyp samt totalt antal djur per djurkategori. Utförligare statistik över antal företag, antal och andelar djur redovisas i Tabell 1.1.
Tre femtedelar av landets kor fanns i mjölkföretagen, medan de övriga var dikor i köttföretag med moderdjur, hållna för produktion av kalvar. Fördelningen av totalt antal djur var ganska lika mellan mjölk- och dikoföretagen, drygt 47 % respektive 45 %. Endast 8 % av den totala mängden djur återfanns i köttföretag med specialiserad nötköttsuppfödning. Fördelningen av antalet djur i de olika produktionsinriktningarna illustreras i Figur 1.2.
I en jämförelse med år 2011 kan man se en omkastning i fördelningen av den totala mängden djur i mjölk- och köttföretag totalt, som är till köttföretagens fördel. Vid djurräkningen 2011 fanns 52 % av nötkreaturen i ett företag med mjölkproduktion och 48 % i ett köttföretag. År 2021 var siffrorna alltså det omvända. Bland köttföretagen har andelen djur i företag med specialiserad nötköttsuppfödning gått från att vara 9,3 % år 2011 till 8,1 % år 2021 medan dikoföretagens andel gått från att vara 38 % år 2011 till drygt 45 % år 2021 av totalt antal djur.
I mjölkföretagen utgjorde kvigor >2 år, kvigor 1-2 år och kvigkalvar tillsammans drygt tre fjärdedelar av alla ungdjur, medan fördelningen mellan könen bland ungdjuren i dikoföretagen var hälften av varje.
I Tabell 1.1 redovisas antal och andel av de olika djurslagen i respektive tre företagstyper samt även köttproduktionen totalt.
Utslaget på alla nötkreatursföretag i landet så är den absolut vanligaste storleken på företag mellan 200 och 499 djur. En tredjedel av alla landets nötkreatur år 2021 fanns i ett sådant företag. Mer än hälften av djuren, 53 %, fanns i företag med fler än 200 djur. År 2011 var den andelen 38 %. Störst nedgång har skett i företag med 100–149 djur, här räknades 75 000 färre nötkreatur 2021 jämfört med 2011. Figur 1.3 illustrerar antal djur av olika kategorier per besättningsstorlek år 2021, utslaget på samtliga nötkreatursföretag i landet.
Nästan hälften, 48 %, av de 5 700 företagen som försvunnit sedan år 2011 var sådana med färre än 25 nötkreatur. Antalet företag med fler än 200 nötkreatur hade istället ökat med 17 % sedan år 2011.
I Tabell 1.2 redovisas antal företag och nötkreatur av olika kategorier för hela riket i juni år 2021.
Medelkoantalet utslaget på alla företag med mjölkkor och dikor tillsammans var 39,6 i juni 2021. År 2011 var samma mått 31,5 kor i genomsnitt. Medelkoantalet för alla företag med kor i landet har alltså ökat med 26 % på tio år. I Tabell 1.3 redovisas medelkoantalet uppdelat på företag med mjölkkor respektive dikor efter besättningsstorlek (totalt antal nötkreatur), värdena illustreras i Figur 1.4.
Det sker en stor omflyttning i näringen av främst tjurkalvar men även av kvigor från mjölkföretag till köttföretag. Detta syns i statistiken som att nästan 13 % av alla ungdjur i landet (kvigor, tjurar, stutar) återfanns i ett köttföretag utan moderdjur, och att närmare 80 % av dem var av hankön. Det visar sig också som en övervägande andel handjur, samt en stor andel kvigor i relation till antal moderdjur i större dikoföretag. Dessa förhållanden behandlas närmare i kapitlen för respektive produktionsinriktning.
Av den nedgång i totala mängden företag som speglas inledningsvis, så är det bland mjölkföretagen som den största förändringen skett. Hela 45 % av företagen med mjölkproduktion har försvunnit på tio år. I juni 2021 fanns det 2 955 företag som bedrev mjölkproduktion. I Tabell 1.4 redovisas besättningarnas sammansättning efter besättningsstorlek. Tabell 1.5 visar jämförelser mellan år 2011 och år 2021 för mjölkföretag och djur i mjölkföretag.
De små och mindre mjölkföretagen har alla gått tillbaka i antal, de minsta så mycket som med 70–80 %. I de två största segmenten har det skett en avsevärd tillväxt i antal, 64 % (500–999 djur) respektive 142 % (>1 000 djur), vilket ju också speglas i det totala antalet djur som förekommer här.
Störst antal mjölkföretag, 938 stycken, fanns i intervallet 200–499 djur, 32 % av företagen låg i det storlekssegmentet år 2021. År 2011 fann man det största antalet mjölkföretag i segmentet 100–149 djur, där har antalet halverats från cirka 1 220 till cirka 580 under tidsperioden.
Utvecklingen visar att ett allt större antal av djuren i mjölkföretag återfinns i företag med stort djurantal. Mer än 70 % fanns i mjölkföretag med fler än 200 djur, en ökning jämfört med 2011 då motsvarande siffra var 49 %. Flest djur fanns i intervallet 200–249; 288 000 nötkreatur eller 42 %. Samma mängd återfanns i det närmaste i storlekssegmentet även 2011; 287 100 nötkreatur. Den stora förändringen har alltså skett i segmenten med 500–999 och med fler än 1 000 djur. I mjölkföretag med fler än 1 000 djur har medelföretaget ökat från 1 400 nötkreatur till 1 680 stycken. Totala antalet djur som befinner sig i ett så stort mjölkföretag har vuxit med 188 %. Figur 1.5 illustrerar antal djur av olika kategorier per besättningsstorlek år 2021.
Utslaget på samtliga mjölkföretag har medelkoantalet gått från 64 till 102 mjölkkor per mjölkföretag mellan åren 2011 och 2021. Det är ett stort hopp i medelkoantalet mellan de två största segmenten; i genomsnitt fanns det 287 kor i företag med 500–999 djur (194 företag) respektive 723 kor (46 företag) i företag med fler än 1 000 djur. Medelkoantalet i det frekventaste segmentet 200–499 djur var på 135 mjölkkor.
Sammansättningen av olika kategorier nötkreatur i mjölkföretagen i juni 2021 såg i stort sett likadana ut från besättningsstorleken 50–74 djur och uppåt; runt 45 % mjölkkor, 42–43 % kvigor och cirka 13 % tjurar och stutar. I de mindre mjölkföretagen var andelen mjölkkor större i relation till totalantalet nötkreatur. Förhållandet illustreras av Figur 1.6.
Figur 1.7 visar antal nötkreatur och besättningssammansättning efter besättningsstorlek totalt för företag som bedriver köttproduktion, det vill säga köttföretag både med och utan moderdjur. De båda produktionsinriktningarna beskrivs närmare var för sig i kapitlen som följer.
Det som dock kan vara intressant att observera här är att andelen handjur av totalt antal handjur i landet som befann sig på ett köttföretag var större, 77,8 %, år 2021 än motsvarande siffra år 2011 då andelen var 75,1 %. I reella tal betyder det en liten kapacitetsökning i antal handjursplatser på köttföretagen med drygt 2 400.
I Tabell 1.6 redovisas företag med köttproduktion, med och utan hondjur sammanslaget, samt nötkreatur på dessa i juni 2021 efter besättningsstorlek.
Cirka 1 960 dikoföretag har försvunnit mellan åren 2011 och 2021. Det är en nedgång med drygt 16 %. Precis som för mjölkföretagen så är det de mindre enheterna som har blivit färre. År 2021 var 75 % av dikoföretagen i storleksordningen upp till 74 nötkreatur, medan motsvarande förhållande år 2011 var 83 %. I Tabell 1.7 redovisas besättningssammansättning efter besättningsstorlek. Tabell 1.8 visar jämförelser mellan år 2011 och år 2021 för dikoföretag och djur i dikoföretag.
Skillnaden är stor mellan strukturen för mjölk- och dikoföretag. Fortfarande är dikoföretagen i högre grad än mjölkföretagen små och medelstora.
Även om förändringen mot riktigt stora företag syns också i statistiken för dikoföretag, så fanns det samtidigt en tillväxt av de mellanstora företagen här. Exempelvis hade dikoföretagen med 150–199 och 200–499 djur blivit 30 % respektive 46 % fler än år 2011. I procent var ökningen i de två segmenten med flest djur per företag till och med större än för mjölkföretagen, 70 % (500–999 nötkreatur) respektive 150 % ( >1 000 nötkreatur).
Den vanligaste besättningsstorleken bland dikoföretagen var ändå 10–24 djur, samma förhållande som gällde år 2011. I juni 2021 fanns det 2 375 sådana dikoföretag i landet, vilket betyder nästan 24 % av det totala antalet dikoföretag, vilket var 9 974 stycken.
Precis som i mjölkföretagen så återfanns det andelsmässigt flest nötkreatur i dikoföretagen med 200–499 djur. För dikoföretagen återfanns 35 % av det totala antalet djur i de tre övre segmenten, att jämföra med drygt 70 % för mjölkföretagen. Som en kontrast till nedgången av det totala antalet djur i mjölkföretagen, så har kvantiteten istället ökat i dikoföretagen från cirka 580 000 till 650 000 djur, vilket motsvarar drygt 12 %. Den stora förändringen står även i dikosektorn att finna i företagen med 500–999 nötkreatur och i de med fler än 1 000 djur. Förändringen av det totala antalet djur som fanns i segmentet >1 000 är i paritet med den i mjölkföretagen; 181 %. Medelföretaget i detta segment har gått från 1 320 till 1 490 nötkreatur mellan de två åren.
Dikobesättningarnas sammansättning framgår av Figur 1.8. Det fanns ett tydligt mönster på skillnader mellan de olika storlekssegmenten som framgår av Tabell 1.8. Statistiken visar att andelen moderdjur är hög, runt 40–50 %, i de små besättningarna men blir lägre ju större djurantalet är i företaget. Endast 16 % av djuren i segmentet >1 000 djur var moderdjur och för företagen med 500–999 nötkreatur var andelen 21 %. Andelen kvigor ligger ganska lika mellan 28 % och 36 % medan siffrorna för handjuren är de omvända i relation till moderdjuren. Sambanden illustreras i Figur 1.9.
I det storlekssegment, 200–499 nötkreatur, där flest djur återfanns av det totala antalet var medelkoantalet 81 dikor, medan det i den vanligaste besättningsstorleken 10–24 nötkreatur var 6,7 dikor. Genomsnittet för alla dikoföretag var 21 kor.
År 2011 fanns det 396 dikor per företag med fler än 1 000 djur, motsvarande siffra för år 2021 visar på ett lägre antal; 238 dikor. Eftersom det rör sig om ett förhållandevis litet antal företag av denna storlek, 15 stycken, blir varje enhet som faller ifrån eller kommer till betydelsefull vid beräkningarna. Några av dikoföretagen som tillkommit i detta segment sedan 2011, hade enstaka eller mycket få kor registrerade och skulle kanske i realiteten klassas in som specialiserade ungnötsuppfödare. Definitionen av ett dikoföretag gör att det räcker med en diko, för att företaget skall räknas som ett dikoföretag.
Antalet djur totalt i företag med specialiserad nötköttsproduktion minskade med 16 % mellan år 2011 och 2021, från 141 000 till 118 000 djur.
Vad gäller utvecklingen av besättningsstorleken hos köttproducerande företag utan moderdjur följer den samma mönster som för övriga företag med nötkreatur. De mindre företagen blir färre samtidigt som några stora kommer till. I Tabell 1.9 och Figur 1.10 redovisas besättningssammansättning efter besättningsstorlek för år 2021. Tabell 1.10 visar jämförelser mellan år 2011 och år 2021.
Förändringarna i strukturen är tydlig. År 2021 fanns det 2 298 specialiserade nötköttsföretag. Av den dryga tredjedel som avvecklats sedan 2011, 1 300 stycken, så var 1 140 av dem företag med färre än 50 djur i företaget. I segmenten 150–199 samt 200–499 djur var förändringen däremot marginell. Trots decimeringen av de allra minsta företagen, befann sig dock fortfarande drygt tre fjärdedelar av alla kvarvarande företag år 2021 i storleksordningen under 50 djur.
Det är i de två övre segmenten som den markanta förskjutningen mot storskalighet tydliggörs. Företag med 500–999 djur har gått från 8 stycken år 2011 till 27 stycken år 2021, en tillväxt med nästan 240 %. I dessa företag återfanns 15 % av det totala antalet djur i produktionsinriktningen, motsvarande andel år 2011 var endast 3,5 %. I gruppen med fler än 1 000 djur har antalet företag reducerats från 5 stycken år 2011 till 4 stycken år 2021. Då det genomsnittliga antalet djur i dessa företag utökats från 1 240 år 2011 till 1 520 år 2021, återfinns ändå nästan lika många djur totalt i segmentet, vilket förstärker mönstret i utvecklingen mot enheter med allt fler djur.
Precis som år 2011 så återfanns i juni 2021 andelsmässigt flest djur i företag med mellan 200 och 499 djur, 28 %.
Fördelningen mellan kvigor och handjur totalt i den här typen av företag, har gått från 18 % kvigor och 82 % tjurar/stutar år 2011 till 21 % kvigor och 79 % tjurar/stutar år 2021.
I företag med färre än 25 djur var mer än hälften av djurantalet hondjur. I storleksgrupperna 200–499 och 500–999 var drygt 9 % hondjur och i företagen med fler än 1 000 djur var endast 2 % hondjur år 2021. Förhållandet mellan han- och hondjur vid olika storlek på företaget illustreras i Figur 1.11. Samtidigt kan där avläsas hur stor del av kvigorna respektive tjurarna/stutarna som hade en ålder över två år i de olika besättningsstorlekarna. Ju större företag, desto mindre andel djur över 2 års ålder, ett förhållande som gäller både hon- och handjur.
För tjurar och stutar visar statistiken att runt 20 % av handjuren i de mindre företagen var äldre än två år, medan så lite som 1–2 % i de större. Mönstret bryts i gruppen med fler än 1 000 djur där 3,5 % av handjuren var så gamla. Uppgifterna i Nötkreatursregistret innehåller ingen information om ifall handjuren föds upp som tjurar eller stutar, vilket annars skulle ha kunnat förklara statistiken ytterligare.
Av de drygt 118 000 nötkreatur som fanns i företag med specialiserad nötköttsproduktion så var tre fjärdedelar födda i ett mjölkföretag och en fjärdedel var födda i ett dikoföretag. Av kvigorna så var drygt 47 % födda i ett mjölkföretag medan motsvarande siffra för handjuren var nästan 83 %.
Av totalt antal djur så utgjorde kvigorna födda i mjölkföretag 10 % och kvigor födda i dikoföretag 11 %. I det närmaste två tredjedelar var handjur födda i mjölkföretag, medan knappt 14 % var handjur födda i ett dikoföretag.
Figur 1.12 visar fördelningen av det totala antalet djur i varje storlekssegment. Antalet fördelas på hon- och handjur födda i ett mjölk- respektive i ett dikoföretag. De mönster som tydligast avläses är att andelen av handjur födda i mjölkföretag ökar ju fler nötkreatur totalt som finns i företagen, från 23,4 % i segmentet 1–9 nötkreatur till 84,5 % i segmentet över 1 000 djur. För handjuren födda i dikoföretag pendlar andelen mellan 10,6 % och 19,4 % i segmenten.
I Tabell 1.12 redovisas antal nötkreatur i köttföretag utan moderdjur i juni 2021, efter kön och födelsebesättningens produktionsinriktning.
I Tabell 1.13 redovisas antal nötkreatur i köttföretag utan moderdjur i juni 2021, efter kön uppdelat på åldrarna; kalv, 1–2 år och >2 år, samt födelsebesättningens produktionsinriktning.
Statistiken för populationen 2017 sträcker sig från vecka ett år 2017 och 4,5 år framåt i tiden. För de händelser som redovisas till och med uttagsdatum 18 juni 2021, till exempel kalvningar, avlivade/självdöda och slaktade, betyder det att uppgifterna gäller för när de senast födda djuren är 183 veckor och de tidigast födda på året är 235 veckor.
Jämförelser — Statistiken för kalvarna födda år 2017 jämförs med uppgifterna för populationen född 2008, vilken finns presenterad i Statistikrapport 2012:3. För populationen 2008 följdes kalvarnas livshändelser ett år kortare än vad som är fallet med populationen 2017 i föreliggande rapport. Det gör att en del statistik inte är direkt jämförbar, eftersom händelser i populationen 2017 som inträffat efter att samma tidsspann som användes för populationen 2008 passerat, påverkar siffrorna.
I rapportens del 2 behandlas endast två typer av företag:
Ytterligare definitioner finns i "Fakta om statistiken".
År 2017 registrerades totalt cirka 506 620 levande födda kalvar i Nötkreatursregistret. Av dessa var 49,5 % kvigor och 50,5 % tjurar. Fördelningen mellan kalvar som föddes i ett företag som bedrev mjölk- eller köttproduktion var 60,5 % respektive 39,5 %.
I en jämförelse med populationen född år 2008 har totala antalet födda kalvar minskat med 6,5 %. I företag med köttproduktion har antalet födda kalvar minskat mer, 11,5 %, än i företag med mjölkproduktion där minskningen ligger på 2,9 %. I antal kalvar betyder det drygt 9 000 färre födda i företagen med mjölkkor och knappt 26 000 färre födda i företagen med dikor.
Antal födda kalvar per vecka år 2017 i vardera produktionsinriktningen och uppdelat på kön redovisas i Tabell 2.1.
Generellt finns en stor skillnad avseende kalvningsmönster i mjölk- och dikoföretag. Detta illustreras i Figur 2.1. I mjölkföretagen sker kalvningarna i stort sett jämnt fördelade över året, med en lite högre frekvens sensommar—höst—vinter. I företag med dikor är det vanligast med kalvning på våren. År 2017 föddes nästan 50 % av alla kalvar i dikoföretagen under veckorna 8–17. Motsvarande andel för kalvar födda i ett mjölkföretag under samma period var knappt 18 %. Under den intensivaste kalvningsperioden i dikoföretagen, veckorna 9–13, föddes det cirka 11 000 kalvar varje vecka.
I mjölkföretagen varierade antalet kalvningar mellan cirka 4 900 och 6 600 per vecka, med undantag för vecka ett då det föddes cirka 7 150 kalvar. Med båda produktionsinriktningarna inräknade föddes det under fem veckor i mars månad totalt cirka 17 000 kalvar per vecka, medan det under det andra halvåret föddes totalt mellan cirka 6 850 och 8 250 per vecka.
Figur 2.2 visar en jämförelse av frekvensen kalvningar per kalendervecka mellan populationerna 2008 och 2017. Nedgången av antal födda kalvar i mjölkföretagen avspeglar sig främst i färre kalvningar under vårmånaderna. För dikoföretagen är det tydligt att trenden gått mot tidigare kalvningar. Tidiga kalvningar på säsongen kan vara positivt då dikalvarna i högre grad utvecklat gräsätandet och kan nyttja betesperioden effektivare för tillväxt.
År 2018 föddes totalt 516 360 kalvar vilket var en ökning med 1,9 % jämfört med år 2017.
Mellan åren 2018 och 2019 minskade antalet födda kalvar med 29 000 till 487 200, vilket motsvarar 5,7 %.
Utvecklingen av totalt antal födda kalvar år 2017 till 2019 redovisas månadsvis i Tabell 2.2.
Utvecklingen illustreras i Figur 2.3. Trenden för mjölkföretagen är en möjlig förskjutning mot höst—förvinterkalvningar. För dikoföretagen fortsatte trenden mot tidigarelagda kalvningar 2018 medan det lägre antalet födda kalvar år 2019 framförallt märktes under vårmånaderna.
Torkan 2018 hålls i åtanke som en sannolik påverkansfaktor för det lägre antalet födda kalvar år 2019.
Registrering av dödfödslar till Nötkreatursregistret är inte obligatoriska. Detta ska beaktas vid bedömning av statistik där uppgifter om dödfödslar ingår. Eventuella förändringar i rapporteringsmönster genom åren skulle kunna påverka hur statistiken slår.
Under år 2017 registrerades drygt 22 300 dödfödda kalvar. Av totalt antal kalvningar (med levande och dödfödd kalv) betyder det 4,4 % dödfödslar under året. Motsvarande uppgift i den jämförande populationen födda år 2008 var 5,2 %.
För 2018 är den beräknade siffran 4,1 % och för år 2019 4,2 %.
Precis som vad gäller för registrering av dödfödslar, skulle en eventuell förändring i rapporteringsmönster genom åren kunna påverka hur statistiken slår vad gäller födda kalvars rastillhörighet. En möjlig slentrianmässig användning av rastillhörigheten ”Korsning/övriga raser” skulle kunna vara orsak till de stora förändringar av rasrepresentation som observeras inom vissa nötkreatursraser i rapporten.
I Tabell 2.3 redovisas samtliga förekommande raser som registrerades i Nötkreatursregistret födda år 2017. I Tablå 2.1 visas antal födda kalvar i mjölk- och köttföretag av de vanligast förekommande raserna i Sverige år 2017 samt fördelningen mellan dem.
Mönstret över vilka raser som förekom i vilken produktionsinriktning speglar i stort sett indelningen av mjölk- och köttraser. Dock så föddes det cirka 8 600 kalvar i mjölkföretag registrerade som renrasiga typiska köttraser. Det betyder 1,7 % av totalt antal födda i populationen. Motsvarande siffra för mjölkraser som föddes i ett dikoföretag var 4 500 kalvar och 0,9 % av totalt födda. Simmental liksom Fleckvieh-rasen finns av både kött- och mjölktyp. Kalvar av dessa raser har därför räknats som typiska för den inriktning de är födda i och ingår inte i ovanstående reservationer. Samma förfaringssätt gäller lantraserna som finns i båda produktionsinriktningarna, totalt drygt 4 100 födda kalvar, där fjällkon dominerar stort.
De dominerande raserna i Sverige är Svensk låglandsboskap (SLB) och Svensk röd och vit boskap (SRB). Precis 50 % av alla födda kalvar år 2017 var av SRB eller SLB-ras. Lägg därtill den förmodat ganska stora andelen korsningar med SRB och SLB som föräldradjur.
Statistik från Växa Sverige visar att inseminering med köttras ökar i omfattning. Att seminera mjölkkor som inte är aktuella att rekrytera kvigkalvar efter för mjölkproduktion, är ett sätt att ge kalvarna efter dessa kor ett högre livvärde i köttproduktionen. Antal hondjur som seminerades med köttrassperma 2016 och 2017 var 34 700 respektive 32 400, av vilka de flesta var mjölkkor. Det troliga är att kalvarna som föddes efter insemination med köttras på mjölkkor registrerades som korsningar, men det kan säkert också förekomma att de registreras i Nötkreatursregistret som tillhörande en köttras. Av kalvarna födda i ett mjölkföretag år 2017, så registrerades närmare 13 % med raskoden korsning/övriga raser, det motsvarar cirka 39 300 djur och är en ökning med 36 % jämfört årskullen född 2008.
Hur stor del av inseminationerna med köttrassperma som gjorts på köttrasdjur är inte specificerat i statistiken. Sannolikt är andelen inte så stor eftersom den vanligaste hållandeformen för dikor förutsätter fribetäckning med tjur.
Fördelningen av raser i dikoföretagen ser helt annorlunda ut. Det finns inte en eller två typiska köttraser som dominerar, utan här är det korsningarna som är vanligast. Nästan tre femtedelar av kalvarna som föddes i ett köttföretag år 2017 registrerades som korsningar. Detta är naturligt då många av landets dikor härstammar från mjölkbesättningar, som första eller senare generationers korsningar mellan mjölk- och köttras.
De etablerade köttraserna stod för det större antal renrasiga köttdjur som föddes i dikoföretag. Hereford var den klart vanligaste köttraskalven i Sverige år 2017 och utgjorde 13,6 % av individerna födda i ett köttföretag 2017. Därefter följde Charolais 8,5 %, Simmental 7,2 %, Aberdeen Angus 4,3 %, Limousin 2,2 % och de långhornade Highland Cattle 1,2 %. Många för Sverige lite nya köttraser har tillkommit genom åren; Blonde d’Aqutaine, Belted Galloway och den nätta rasen Dexter är exempel, vilka dock alla höll sig under 1 000 födda kalvar av den totala populationen 2017. Även Wague, som hålls för sina goda köttegenskaper, förekom i statistiken med 1 145 födda kalvar, nästan 90 % föddes dock i mjölkföretag. Även några renrasiga mjölkraskalvar föddes i dikoföretag, de utgjorde 2,1 %.
Den jämförelse med årskullen 2008 som är mest relevant att göra är utvecklingen i totalt antal födda djur per ras. I den tidigare rapporten från 2012 finns 16 olika raser samt korsningar/övriga raser representerade. En sammanställning över dem finns i Tablå 2.2. Raserna skiljer sig något åt från Tablå 2.1 där några nytillkomna raser är tillagda.
Den avgjort största förändringen uppvisar SRB-rasen, 50 000 färre renrasiga SRB-kalvar föddes 2017 än år 2008. Det är en minskning med 37 %. Men det föddes även 11 000 färre SLB-kalvar under 2017. Det betyder en tillbakagång med totalt en femtedel i antal födda kalvar av landets två helt dominerande mjölkraser. Jerseyn ligger kvar på samma nivå som 2008 med drygt 2 250 födda kalvar. Fleckviehn är den ras som gjort den största frammarschen, 2008 föddes det 287 Fleckvieh-kalvar, år 2017 var antalet 1 145 stycken.
Kalvar som registrerats i nötkreatursregistret som "Korsning/övriga raser" ökade med 14 % mellan år 2008 och 2017. Den stora ökningen syntes i mjölkföretagen med 36 % fler kalvar som fått denna registrering.
Bland de fem stadiga köttraserna Hereford, Charolais, Aberdeen Angus, Limousin och Simmental har den inbördes storleksordningen förändrats sedan 2008. Flest renrasiga kalvar år 2008 födde Charolais-korna, med Hereford som god tvåa. Utvecklingen till år 2017 betydde en omkastning, för Charolais med minus 29 % och för Hereford med plus 23 %. Aberdeen Angus har ökat i popularitet, plus 55 %, men även Limousin och Simmental har gått framåt. Totalt föddes det drygt 5 700 fler renrasiga kalvar av de viktigaste köttraserna år 2017 än år 2008.
Av antal födda Highland Cattle-kalvar skedde en minskning med 42 % mellan årskullarna. År 2008 föddes 4 280 kalvar, medan det endast föddes 2 480 kalvar av rasen år 2017.
Av de lantraser som finns representerade så har den svenska kulliga boskapen (SKB) minskat mest med 53 %, men också av rödkullan och fjällkon föddes det färre kalvar år 2017, en nedgång med 18 % respektive 8 %.
Antal kalvar totalt som registrerats i kategorin korsningar/övriga raser hade blivit drygt 18 300 fler i den senare populationen. År 2008 utgjorde dessa 26 % av årskullen, år 2017 var nästan var tredje kalv en korsning/övrig ras, 31 %.
Av alla nötkreatur som föddes år 2017, så hade 44 % sålts från sin födelsebesättning fram till 18 juni 2021. Av dessa var det 84 % som sålts vid endast ett tillfälle, knappt 13 % som sålts vid två tillfällen och knappt 3 % som sålts vid tre eller fler tillfällen. I antal sålda djur handlar det totalt om 223 000, av vilka 72 % var ett handjur. Handjuren stod därmed för de flesta av de försäljningar som gjorts i populationen, detta trots att handjuren generellt sålts vid färre tillfällen än hondjuren, vilka bytt produktionsplats oftare. Förklaringen ligger i att handjuren i stort sett har slaktats ut när tre år passerat, medan hondjuren i hög grad finns kvar som nya kor i företagen. Hondjurens lägre tillväxttakt gör också att kvigor som föds upp till slakt blir kvar längre i produktionen och blir därmed kanske föremål för handel flera gånger. Hondjuren som rekryterats som moderdjur fortsätter också att byta ägare.
Enligt statistiken stannade majoriteten, 284 000 stycken, av de födda kalvarna år 2017 i sina födelsebesättningar.
Det totala antalet registrerade händelser i Nötkreatursregistret som rör försäljningar och köp av nötkreatur födda år 2017 uppgick till drygt 533 000. Tabell 2.4 och 2.5 redogör för antal försäljningshändelser uppdelat efter produktionsinriktning vid rapporterande företag. Antalet registrerade försäljningar var några fler än antalet registrerade inköp (detta redogörs för närmare i Fakta om statistiken). Detta har delvis sin förklaring i försäljningar till utlandet, vilka ej motrapporteras som inköp i Nötkreatursregistret. Delvis beror det på felrapporteringar.
Av den totala handeln med nötkreatur födda år 2017, registrerade försäljningar och inköp, så svarade företagen med köttproduktion för två tredjedelar.
Cirka 265 800 registrerade djurinköp
Cirka 267 400 registrerade djurförsäljningar
I en jämförelse mellan årskullarna syns en förskjutning mot att en än större andel av den totala handeln sker i köttföretag. Det finns två omständigheter som sticker ut:
Det ökade antalet hondjursinköp som gjordes till köttföretag:
En markant reducering av djurinköpen hos mjölkföretagen.
Tabell 2.6 visar antal försäljningar vid en specifik ålder i månader av nötkreatur födda 2017 uppdelat på kön.
Tabell 2.7 visar antal försäljningar vid visst antal levnadsdagar ackumulerat och som andel i procent av försäljningar av nötkreatur födda år 2017, uppdelat efter kön.
Mönstret för hondjur och handjur skiljer sig åt. Som vi sett är det handjuren och i synnerhet de som är födda i mjölkföretag som står för de största förflyttningsströmmarna. Det som också går att se är att försäljningarna av handjur sker vid lägre ålder än vad som gäller för hondjuren.
Under perioden 7–9 levnadsmånader genomfördes nästan en femtedel av det totala antalet försäljningar i populationen.
Figur 2.4 visar försäljningen av hon- och handjur i andel av registrerade försäljningar inom respektive kön per levnadsmånad upp till tre års ålder. Nästan alla, 99,8 %, av de handjursförsäljningarna och 93,8 % av hondjursförsäljningarna hade genomförts vid denna ålder.
En mycket liten del av försäljningarna av nötkreatur berör utrikeshandel. Av djuren födda 2017 var det 429 stycken som hade lämnat landet. Majoriteten av dem, 75 %, exporterades till Storbritannien. Fler djur från köttföretag exporterades, 86 %, än från mjölkföretag och förutom Storbritannien så var Finland den största köparen av svenska djur från köttföretag.
Totalt 24 000 kalvar avlivades eller självdog under 180 första levnadsdagarna i populationen födda år 2017. Generellt visar statistiken på en lägre kalvdödlighet för djuren födda i dikoföretag än för de födda i företag med mjölkproduktion. Fram till avvänjning (180 dagar för dikalvar) var dödligheten i dikoföretagen mindre än hälften, 2,7 %, än för kalvar födda i mjölkföretagen, 6,0 %, under samma tidsperiod .
Genomgående, vid såväl vid 30, 60 och 180 dagar som inom det första levnadsdygnet, låg dödligheten totalt och i båda produktionsinriktningarna högre för handjuren än för hondjuren. Fram till sex månaders ålder hade 4,1 % av hondjuren och 5,4 % av handjuren i båda produktionsinriktningarna avlidit eller självdött. I faktiska tal betyder det cirka 10 250 kvigkalvar och 13 700 kalvar av tjur och stut.
Om man tittar på när under det första levnadshalvåret som kalvarna avled, så visar siffrorna att det var en större andel av dikalvarna än av kalvarna födda i mjölkföretag som föll ifrån redan under det första levnadsdygnet, 3,3 % respektive 2,0 %. Den observationen indikerar skillnader i dödsorsakerna mellan produktionsinriktningarna. För dikalven är omständigheterna vid kalvningen den mest kritiska tidpunkten, medan kalvar i mjölkföretag kanske är mer exponerade för sjukdomar som kan inträffa senare under kalvperioden.
Medan kvig- och tjurkalvar i dikoföretag i stort sett följdes åt vad gäller när under det första levnadshalvåret som djuren avled, så fanns det en större skillnad mellan könen i mjölkföretagen. Kvigkalvarna avlivades/självdog i högre grad än tjurkalvarna den första levnadsmånaden, medan tjurkalvarna till större del än kvigkalvarna föll ifrån under perioden 61–180 dagar. Den andra levnadsmånaden låg dödligheten lika mellan könen.
I Tabell 2.8 redovisas kalvdödligheten i antal djur och andel av födda djur vid; 24 timmar, 30, 60 och 180 dagar, sorterat efter kön och födelsebesättningens produktionsinriktning.
Totalt 545 stycken av kalvarna som föddes år 2017 avled inom 24 timmar efter födseln. I procent betyder det 0,1 av totalt antal födda nötkreatur i årskullen. I praktiken kan den siffran vara högre. Kalvar som fötts levande men som avlidit inom de första levnadsdygnen och inte hunnit märkas med identitetsöronbricka, kan istället ha rapporterats som dödfödda.
I Figur 2.5 visas kalvdödligheten i procent av födda djur; vid första levnadsdygnet, 30 dagar, 60 dagar och 180 dagar, uppdelat efter kön och födelsebesättningens produktionsinriktning. Utförligare statistik redovisas i Tabell 2.8. Någon direkt jämförande statistik för kalvar födda 2008 finns inte tillgänglig.
Vi har redan tittat specifikt på kalvdödligheten, drygt 4,7 % totalt av nötkreaturen som föddes år 2017 avled under sina första sex levnadsmånader. Under det andra levnadshalvåret gick dödligheten ner i samtliga kategorier djur. Den var fortsatt generellt högre bland djuren födda i mjölkföretag, men skillnaden är inte lika stor som tidigare, 1,4 % för djur som är födda i ett mjölkföretag respektive 0,9 % för djur födda i ett köttföretag. Nästan samma siffror gäller när jämförelsen görs mellan han- och hondjuren; 1,5 % av handjuren och 0,9 % av hondjuren föll ifrån under levnadsvecka 27–52.
Dödligheten för handjur totalt var fortsatt högre än den för hondjur till och med levnadsår två, därefter ändras förhållandet. Som framgår av Tabell 2.9 började dödligheten stiga för hondjuren födda i mjölkföretag i slutet av det andra levnadsåret. Totalt hade 12,4 % av hondjuren födda i ett mjölkföretag avlivats eller självdött fram till i juni 2021. Motsvarande andel för hondjuren födda i ett dikoföretag var 6 %.
Den ökade dödligheten hos hondjuren kring tvåårsåldern sammanfaller med tiden för när kvigorna i regel kalvar in, och kan inte osannolikt kopplas till komplikationer i samband med förlossning. Hos kvigorna födda i köttföretagen, som nu hunnit bli dikor, gick dödligheten därefter ner för att sedan stiga något kring både tre och fyra års ålder, vilket stämmer väl överens med dikornas koncentrerade vårkalvning. För mjölkkorna låg dödligheten kvar på den högre nivån, för att sedan plana ut efter 3,5 års ålder. Frekvensen avlivade/självdöda hondjur illustreras i Figur 2.6.
Vid en blick på kurvan för handjuren i Figur 2.7, avspeglas även här den högre dödligheten i mjölkföretagen. Ungefär lika stor andel djur föll ifrån per vecka från cirka halvåret till det att djuren blivit 15–16 månader gamla, därefter sjönk andelen i båda produktionsinriktningarna i takt med att de också blir färre på grund av utslaktningen. De flesta handjuren, 90 %, var redan slaktade eller avlidna innan de uppnått 30 månaders ålder.
I Tabell 2.11 visas data för totalt antal avlivade/självdöda djur till och med uttagsdatumet av data. Den högre dödligheten i mjölkföretagen gäller såväl hon- som handjur. Fram till och med levnadsveckorna 183–235 hade 11,7 % av djuren födda i ett mjölkföretag registrerats som utgångna på grund av att de avlidit eller självdött, medan motsvarande siffra för de födda i ett dikoföretag var 5,8 %.
Totalt anger statistiken att nästan var tionde (9,4 %) nötkreatur i populationen år 2017 hade självdött eller behövts avlivas fram till och med juni 2021. Det betyder cirka 22 700 handjur och cirka 24 750 hondjur, totalt 47 500 nötkreatur som inte gått till slakt eller fortsatt kunnat användas som mjölk- eller diko. Det är ändå en förbättring av överlevnaden i jämförelse med den för årskullen nio år tidigare!
I statistiken för populationen som föddes 2008 togs siffror fram för en period som var cirka ett år kortare än vad som gjorts avseende 2017 års kalvar, siffrorna är alltså inte direkt jämförbara. Det går dock att anta, att vid en identisk dödlighet fram till 3,5 år, så borde värdet för årskullen 2017 vid 4,5 års ålder sannolikt vara högre. Eftersom förhållandet dock är det omvända, går det utan vidare beräkningar att konstatera att det skett en positiv förändring mellan årskullarna. Vid alla jämförelser mellan mjölk- och köttföretag, liksom mellan hon- och handjur är andelen avlivade/självdöda lägre för årskullen 2017, trots att djurens öde följts cirka ett år längre än vad som gjordes med 2008 års födda nötkreatur. Totalt 9,8 % av djuren födda år 2008 hade fallit ifrån efter cirka 3,5 år. Den stora förbättringen har skett i köttföretagen. I Tablå 2.4 redovisas värdena för respektive årskull och kategori nötkreatur.
Tabell 2.9 listar avlidna djur efter ålder i veckor, antal och andel, uppdelat efter kön och födelsebesättningens produktionsinriktning.
Tabell 2.10 redovisar ackumulerad andel nötkreatur födda år 2017 som avlivats/självdött totalt efter visst antal levnadsmånader, uppdelat efter kön och födelsebesättningens produktionsinriktning i procent.
I Tabell 2.11 redovisas antal och andel utgångsrapporterade nötkreatur födda år 2017 efter utgångsorsak, kön och födelsebesättningens produktionsinriktning.
Tabell 2.12 visar ackumulerad andel nötkreatur födda år 2017, utgångna totalt efter visst antal levnadsmånader, uppdelat efter kön och födelsebesättningens produktionsinriktning i procent.
Tabell 2.13 redogör för den genomsnittliga livslängden för nötkreatur födda år 2017 efter utgångsorsak, kön och födelsebesättningens produktionsinriktning.
I avsnittet om slakt förekommer benämningen mjölkdjur för djur som är födda i ett mjölkföretag samt köttdjur för djur som är födda i köttföretag. Det skall inte förväxlas med att djuren verkligen är av ren mjölk- eller köttras.
Kapitlet om slakt har fått stort utrymme. Även jämförelserna med populationen 2008 har fått stor plats. Att analysera ålder vid slakt och slaktvikter är förstås intressant ur flera aspekter. Inte minst för att det är vid slakten som produktionen sluts, särskilt när det gäller den renodlade köttproduktionen, men också i mjölkföretag som föder upp ungnöt till slakt är slakten en betydande del av intäkterna. Drygt 30 % av tjurkalvarna som föddes i ett mjölkföretag 2017 slaktades från ett mjölkföretag, de flesta av dem, 28 %, lämnade aldrig sin födelsebesättning.
För de två årskullarna 2008 och 2017 har uppgifterna i Nötkreatursregistret kopplats samman på individnivå med uppgifter i Slaktregistret. De slaktdata som bearbetats är slaktvikt och kategoritillhörighet. Detta gör att statistik även kunnat tas fram kring fördelningen mellan tjurar och stutar. Uppgifter om formklass och fettgrupp har utelämnats.
Generellt är handjuren givetvis i centrum för ungnötslakten. Sett över tid utgörs den största kategorin slaktkroppar av Ungtjur, cirka 35 %. I kvantitet slakt kommer närmare 38 % från slakten av Ungtjur, för år 2020 betydde det en produktion på drygt 53 tusen ton. Kategorierna Stut liksom Yngre tjur slaktades till en kvantitet av närmare 19 tusen ton vardera. Volymerna för Kviga och Ungko var 21 tusen ton respektive 10 tusen ton samma år.
Av de hittills slaktade nötkreaturen i årskullen 2017 klassades 151 100 i kategorin Ungtjur och 61 200 i kategorin Kviga. Dessa var de två största slaktkategorierna med 46 % respektive 19 % andel av totalt klassade på slakteri, när 117 500 djur (23 % av antal födda) fortfarande var levande i populationen. De två kategorierna får tillsammans representera tillförseln av slakt per kalendermånad för årskullen, under åren 2017 till i juni 2021, med värdena i Figur 2.8. I Tabell 2.14 redovisas samtliga slaktkategorier uppdelat på kön och födelsebesättningens produktionsinriktning för nötkreatur slaktade fram till i juni 2021.
Det finns tre olika slaktkategorier för kalv; Spädkalv, Gödkalv och Mellankalv. Slakten av Spädkalv och Gödkalv är försumbar — cirka 100 stycken totalt födda år 2017 — och i nedanstående statistik har djur klassificerade i dessa kategorier förts samman med kategorin Mellankalv till en gemensam benämning ”Kalv”. När kalvslakt eller mellankalvslakt omnämns avses samtliga kategorier kalv.
I Tabell 2.15 redovisas statistiken över antal och andel slaktade nötkreatur i procent av kalvar födda år 2017 efter ålder i veckor, uppdelat efter kön och födelsebesättningens produktionsinriktning.
Tabell 2.16 visar ackumulerad andel slaktade nötkreatur födda år 2017 efter visst antal levnadsmånader, uppdelat efter kön och födelsebesättningens produktionsinriktning.
Statistiken visar att 87 % av alla handjur födda 2017 slaktades före sin treårsdag. För hondjuren gäller att en knapp fjärdedel av dem födda i mjölkföretag och hälften av dem födda i köttföretag hade slaktats vid samma ålder. Av Tablå 2.5 framgår andelen slaktade varje levnadsår fram till i juni 2021.
Knappt 4 %, eller i antal totalt 20 000 av nötkreaturen födda år 2017 slaktades under det första levnadsåret. Det gäller nästan 6 % av tjurarna och 2 % av kvigorna. Slakten sker sporadiskt fram till cirka 7 månaders ålder, därefter ökar den när mellankalven slaktas ut, fram till cirka 12 månaders ålder. Data visar därefter en stagnation eller en nedgång i slakttillförseln, beroende på födelsebesättningens produktionsinriktning och kön, innan den egentliga ungnötslakten kommer igång. Detta illustreras av kurvorna i Figur 2.9.
Slaktkroppar av nötkreatur upp till ett års ålder får i princip säljas med benämningen kalvkött. Det var dock knappt tre fjärdedelar av de 20 000 djuren slaktade inom denna ålder som klassificerades i segmentet kalvkött. Detta får delvis sin förklaring av den tidiga slaktmognaden hos tjurar av i första hand köttras (vilka hamnar i kategorin Ungtjur), men också av en betydande andel hemslakt av kalv. Av de 20 000 som slaktats levnadsår ett så var det 3 265 djur, eller 16 %, som registrerades som hemslaktade i Nötkreatursregistret under denna period.
För att få så relevanta medelslaktvikter och medelåldrar vid slakt av mellankalv som möjligt, så har data för de nötkreatur som slaktades levnadsvecka 29 till 52 selekterats ut och bearbetats. Det var i huvudsak vid denna ålder den största delen Mellankalv registrerades på slakterierna.
Tjurar födda i dikoföretag som får en intensiv foderstat kommer enligt statistiken alltså upp i ungtjursvikter redan vid 10–11 månaders ålder. Kurvan för antal slaktade djur per levnadsvecka börjar vända upp 7–8 veckor tidigare än för tjurar födda i mjölkföretag.
Medelålder vid slakt totalt det första levnadsåret var för kvigor i mjölkföretag 274 dagar och i köttföretag 262 dagar, för samtliga kvigor 268 dagar. Handjuren i mjölkföretagen var i genomsnitt 268 dagar vid slakt, i köttföretagen 264 dagar och i de båda inriktningarna tillsammans 267 dagar.
Merparten av den totala slakten för årskullen 2017, 38 %, skedde levnadsår två. Under denna åldersperiod uppnår de flesta tjurar men även en del av stuten slaktmognad. Uppdelat på produktionsinriktning i födelsebesättningen så slaktades 59 % av handjuren från mjölkföretagen och 72 % från köttföretagen levnadsår två. En liten andel kvigor från mjölkföretagen, 5 %, men hela 22 % av kvigorna födda i dikoföretag hittar vi också här.
Torkåret 2018 kan ha haft en påverkan på framförallt utslaktningen av hondjur födda i köttföretagen.
Tredje levnadsåret ses en ökad slakt av hondjuren födda i mjölkföretag, närmare 17 % slaktas vid denna ålder. För kvigorna födda i köttföretag var siffran 25 %. Till och med levnadsvecka 183–235 har 59 % av hondjuren födda i köttföretag slaktats, men endast 36 % av hondjuren födda i mjölkföretag.
I faktiska tal hade 55 300 hondjur födda i ett mjölkföretag och 57 800 födda i ett köttföretag slaktats fram till i juni 2021. Den genomsnittliga åldern vid slakt för för mjölkdjuren 32,1 månader och för köttdjuren 26,8 månader, utslaget på all slakt inklusive kalvslakt och hemslakt.
Av hondjuren födda i ett mjölkföretag var det 46 % som hade fått minst en levande eller dödfödd kalv, motsvarande andel för hondjuren födda i köttföretag var 17 %.
Av dem som klassificerats på ett slakteri, var fördelningen för mjölkdjuren drygt 39 % vardera i kategorierna Kviga och Ungko, medan 17 % klassificerades som Ko. Resterande hondjur var klassificerade i kalvkategorierna.
Motsvarande siffror för köttdjuren var 76 % i kategorin Kviga, 15 % i kategorin Ungko och knappt 6 % klassificerades i kategorin Ko.
För att få ett litet bättre grepp om produktionen av nötkött från ungnöt bland hondjuren, har en selektering gjorts på hondjur som slaktats fram till och med tre års ålder. De utplockade djuren omfattade nästan 35 500 av hondjuren födda i mjölkföretag och drygt 48 900 av hondjuren födda i köttföretag, vilka antingen slaktats på slakteri eller hemma på gården.
Flertalet av hondjuren i populationen som slaktades fram till denna ålder var sådana som inte hade kalvat. Detta gällde för 74 % av de födda i mjölkföretag och för 92 % av de födda i köttföretag. Den genomsnittliga slaktåldern för detta urval var 24,7 månader för mjölkdjuren och 23,3 månader för köttdjuren.
Det var alltså endast 26 % av hondjuren födda i mjölkföretag och 8 % av dem födda i köttföretag som hade kalvat. De flesta av dem hade kalvat bara en gång. Endast 2,5 % av de kalvade mjölkdjuren och 4,4 % av köttdjuren hade kalvat flera gånger. Genomsnittsåldern vid slakttidpunkten för dem som kalvat var 31,2 månader i båda produktionsinriktningarna.
Genomsnittsåldern för samtliga slaktade, både hondjur som kalvat och sådana som inte kalvat, fram till och med tre år var för de födda i mjölkföretag 26,4 månader och för de födda i köttföretag 23,9 månader.
I Tablå 2.6 redovisas de djur som slaktats på slakteri och som inte hade kalvat. Av denna statistik framgår, inte överraskande, att köttdjuren var tyngre vid lägre åldrar än sina medsystrar födda i mjölkföretag. Trots att de klassificerade kvigorna födda i ett köttföretag var mer än två månader yngre i genomsnitt, låg medelslaktvikten 5 kg över kvigorna födda i mjölkföretag.
I Tablå 2.7 redovisas de hondjur som hade kalvat under sin livstid och slaktats på ett slakteri. Den vanligaste klassificeringen var Ungko i båda produktionsinriktningarna, 78 % för mjölkdjuren respektive 56 % för köttdjuren. Positivt för hondjuren födda i köttföretag var den höga andelen i kategorin Kviga och låga andelen i kategorin Ko.
Statistiken över de två grupperna ej kalvat och kalvat visar på tydliga skillnader i medelslaktvikter. Det tar energi för djuren att producera både kalv och mjölk! Medelslaktvikterna i samtliga kategorier låg lägre, cirka 27–46 kg, för de mjölkdjur som fött en eller flera kalvar än för de som aldrig kalvat. För köttdjuren var skillnaderna inte lika stora, 27–29 kg lägre för Ko och Ungko och 13 kg lägre för Kviga.
Med båda grupperna sammanslagna så klassificerades 85 % i kategorin Kviga av köttdjuren och 57 % av mjölkdjuren. Kvigorna födda i köttföretag slaktades i genomsnitt 2,2 månader tidigare än mjölkdjuren.
Kriterierna för kategori Ungko och Ko är att hondjuret har kalvat. Av Tablå 2.6 framgår att det framför allt fanns en ganska stor andel kategoriserade ungkor, men även kor. Det kan tyckas anmärkningsvärt att dessa kategorier förekommer i gruppen ej kalvat. Flera orsaker kan finnas till förekomsten. En sådan kan vara att djurägaren vid leverans uppgivit ”ko” på intransportsedeln, fast djuret egentligen varit en kviga. Individuella skillnader på slaktkroppens utseende och registerfel är andra möjliga orsaker.
Ytterligare anledningar kan vara att det trots allt är djur som har kalvat eller fått en dödfödd kalv utan att detta varit registrerat. Hondjuren i köttföretagen som kategoriserats Ungko är nästan 6 månader äldre än de som kategoriserats Kviga, detta utan att slaktvikten ökat med en normal tillväxt under den tiden. Registrering av dödfödslar i Nötkreatursregistret är inte tvingande, ett mörkertal där är mycket troligt. Den högre åldern även för hondjuren födda i mjölkföretag talar också för en sådan förklaring.
Figur 2.10 och 2.11 illustrerar fördelningen av klassificerade hondjur födda i mjölk- och köttföretag år 2017, till och med levnadsvecka 183–235.
Fram till och med tredje levnadsåret så slaktades en större andel hondjur av både mjölk- och köttdjur i årskullen 2017 än vad som var fallet för årskullen 2008. Det förhållandet gäller särskilt för mjölkdjuren. I årskullen 2008 slaktades 2 % av mjölkdjuren levnadsår ett, 3,5 % levnadsår två och drygt 12 % det tredje levnadsåret, totalt 17,7 %. För årskullen 2017 var motsvarande siffror 1,6 %, 5 % och 16,6 %. Totalt 23,2 %.
När det gäller hondjuren födda i dikoföretag var ökningen totalt inte lika stor. I årskullen 2008 slaktades 46,7 % fram till treårsdagen, i årskullen 2017 hade 49,4 % slaktats under samma period. Däremot visar statistiken på andra förändringar i utslaktningsmönstret för köttdjuren: en lika stor andel, 22,2 % slaktades under levnadsår två i båda populationerna, medan det fanns en tydlig växling mellan slakten levnadsår ett och tre. I årskullen 2008 slaktades 6,9 % av de födda hondjuren i köttföretag under levnadsår ett, en andel som minskat till 2,3 % i årskullen 2017. Istället slaktades 24,8 % under levnadsår tre i gruppen 2017, mot 17,5 % för de födda år 2008. Uppgifterna redovisas i Tablå 2.8.
Figurer över fördelningen av slaktkategorier har tagits fram även för hondjuren födda år 2008 och omfattar samma levnadsperiod som för populationen 2017; till och med levnadsvecka 183–235. Se Figur 2.12 och 2.13.
Förklaringar till skillnaderna i utslaktningsmönster mellan årskullarna, kan delvis sökas i olika förutsättningar på marknaden och i stödsystemen under de två tidsperioderna, men analyseras inte vidare här. Torkåret 2018 med dålig betestillväxt skall också tas i beaktande.
Av handjuren födda i mjölkföretag år 2017 hade 86 % slaktats till och med levnadsår tre. För dem födda i köttföretag var siffran 89 %. Mjölkdjuren hade en flackare fördelning över åren; 7,6 %, 58,9 % och 19,4 % levnadsår ett, två respektive tre. Köttdjurens utslaktning koncentrerades i än högre grad till levnadsår två, 72,3 %. Mindre än hälften så stor andel köttdjur som mjölkdjur slaktades det första levnadsåret, 3,3 %, det tredje levnadsåret slaktades 13,3 %.
I en jämförelse med populationen 2008 av andelen slaktade totalt under de tre levnadsåren är siffrorna i det närmaste lika för både mjölk- och köttdjur. Det skiljer mindre än en procentenhet mellan årskullarna, där 2017 års population slaktats ut till en något mindre andel vid denna tidpunkt. I faktiska tal rör det sig om totalt 19 000 färre slaktade tjurar och stutar i årskullen 2017, vilket naturligtvis följer det lägre antalet födda handjur för denna population.
Däremot syns en förändring av fördelningen av slakt under de tre åren mellan årskullarna. Denna var tydligast för djuren födda i mjölkföretag, nästan fyra procentenheter mindre (6 450 färre), slaktades under det första levnadsåret och två procentenheter mindre (nästan 4 400 färre), slaktades det tredje levnadsåret i årskullen 2017. Istället hade drygt 4 500 fler djur födda i mjölkföretag slaktats under sitt andra levnadsår.
För handjuren i köttföretagen var förändringen mindre mellan årskullarna. Närmare 3 600 färre handjur slaktades det första levnadsåret i årskullen 2017. Andelsmässigt hade utslaktningen ökat levnadsår två med drygt två procentenheter av antalet födda handjur i köttföretag, ändå hade antalet slaktade tjurar och stutar minskat under vart och ett av åren, totalt med nästan 12 700 djur. Siffrorna visas i Tablå 2.9.
Det antal djur som denna jämförelse bygger på är 160 400 handjur födda i mjölkföretag för populationen 2008 respektive 154 400 i populationen 2017. Motsvarande siffror för köttdjuren är 114 600 födda 2008 och 101 500 år 2017. Underlaget för statistiken är alltså 3,7 % lägre när vi jämför siffror för djur som är födda i mjölkföretag och 11,5 % lägre för djur födda i dikoföretag. I Tablå 2.10 och 2.11 redovisas antalet tjurar och stutar födda 2008 och 2017 som slaktats på slakteri till och med levnadsvecka 235 .
Nedan visas Figur 2.14 och 2.15 som illustrerar fördelningen av klassificerade handjur födda i mjölk- och köttföretag år 2017, slaktade till och med levnadsvecka 183–235.
En tydlig tillbakagång av kalvslakten har skett mellan årskullarna, totalt 44,5 % färre djur slaktades med klassificeringen Mellankalv. Andelsmässigt var nedgången störst för köttdjuren, 68 %, men i kvantitet betyder den mest för mjölkdjuren som stod för huvuddelen av den totala kalvslakten. Antalet har gått från cirka 17 100 till cirka 10 500 slaktade kalvar födda i mjölkföretag klassificerade som i huvudsak Mellankalv. Bland köttdjuren slaktades endast 1 300 kalvar i årskullen 2017.
En annan stor minskning har skett i kategorin Stut. Totalt en tillbakagång med 18,5 %. Även här ligger den stora nedgången hos mjölkföretagen med cirka 6 100 färre slaktade stutar i årskullen 2017. Totala andelen av slaktade handjur som kastrerats och fötts upp till stut har minskat med 15 % mellan årskullarna, hela denna förskjutning ligger hos mjölkdjuren. Som vi kan erinra, så utgick dubbla handjursbidrag för stutar som uppnått minst 22 månaders ålder vid slakt fram till och med 2011. Just denna omständighet är sannolikt en av orsakerna till skillnaderna mellan årskullarna som tydligt syns i diagrammen.
Medan djuren födda i köttföretag tappat i både kategorierna Ungtjur (-9,8 %) och Yngre tjur (-14,5 %), så var dessa kategorier bland mjölkdjuren de enda som faktiskt ökat i jämförelsen mellan handjur födda år 2008 respektive 2017. Cirka 4 000 fler tjurar födda i mjölkföretag klassificerades i kategorin Ungtjur och 600 fler i kategorin Yngre tjur, trots den totala minskningen av antalet födda djur. Det har alltså skett en markant förskjutning från produktion av kalv till både ungtjur och yngre tjur för handjuren födda i mjölkföretag.
Nedan visas Figur 2.16 och 2.17 som illustrerar fördelningen av klassificerade handjur födda i mjölk- och köttföretag år 2008, till och med levnadsvecka 183–235.
Kalvslakten sker sporadiskt fram till cirka 6–7 månader, medelslaktvikt och medelålder är därför beräknad på de handjur som slaktats i åldern 29–52 veckor. Det kan konstateras att klassificerad mellankalv av kalvar födda i mjölkföretag ökat sin medelslaktvikt med nästan 5 % i den senare årskullen. Ändå ligger uppfödningstiden kvar på samma nivå, i genomsnitt 9,1 månader.
Av totalt antal klassificerad Ungtjur slaktades 97 %–98 % under levnadsveckorna 53 till 104. Medelslaktvikten var högre för både handjur födda i både mjölk- och köttföretag i den senare årskullen, 3,5 % respektive 6,2 %. Samtidigt hade medelåldern vid slakt faktiskt gått ner för ungtjurarna födda i mjölkföretag med lite knappt en vecka, medan de födda i köttföretag blivit drygt en vecka äldre.
Medelslaktvikterna i kategorin Yngre tjur ökade från i genomsnitt 337 till 350 kilo (3,9 %) för mjölkdjuren och från 352 till 367 kilo (4,3 %) för köttdjuren i årskullen 2017. Samtidigt reducerades även här uppfödningstiden en vecka för djuren födda i mjölkföretag, men var oförändrad för de födda i ett dikoföretag. Medelslaktvikter och medelålder i dagar visas för mjölkdjuren i Tablå 2.12 och för köttdjuren i Tablå 2.13.
För medelslaktvikter och medelålder i kategorin Stut har en selektering gjorts för djur slaktade inom en viss ålder. Väldigt få stutar slaktas under det första levnadsåret, medan ett ganska stort antal fick bli mer än 30 månader gamla innan de gick till slakt. Här har det skett en förändring mellan populationerna; 20 % av stutarna i årskullen 2008 blev äldre än 30 månader medan motsvarande siffra för djuren födda 2017 var 28 %. Detta kan antas vara en effekt av de tidigare erinrade dubbla handjursbidragen vid 22 månader. Lika stor andel av stutarna födda i mjölk- och köttföretag passerade 30 månader innan slakt i årskullen 2008. I årskullen 2017 var det däremot fler stutar födda i mjölkföretag, 29 %, än stutar födda i köttföretag, 24 % som fortsatte att födas upp efter denna ålder.
Både mjölk- och köttstutarna slaktades vid högre vikter i den senare populationen. Mjölkdjuren var 2,6 % tyngre samtidigt som de slaktades 1,5 vecka tidigare än de som föddes 2008. Hos köttdjuren ökade medelslaktvikten med nästan 2 %. Vad som är anmärkningsvärt är att medelåldern på samma gång sjönk med hela 4 veckor.
Även äldre djur vilka klassificeras som Tjur finns med i statistiken. Flertalet av dem kan förmodas vara tjurar som hållits för avel, i synnerhet gäller det för djur i dikoföretagen där fribetäckning med tjur tillämpas i högre grad. Det är också där det större antalet återfinns. Av statistiken framgår att de äldre tjurarna som slaktats inom intervallet (fram till och med 235 levnadsveckor) inte blivit lika gamla i den senare årskullen. De äldre tjurarna födda i både mjölk- och dikoföretag slaktades ett halvår tidigare i årskullen 2017 än de födda 2008.
Totalt slaktades närmare 13 100 nötkreatur i årskullen född 2017 fram till och med juni 2021. Av totalt antal slaktade betyder det 3,8 % och av totalt antal födda i populationen så hade 2,6 % ditintills slaktats hemma på gården. I Tabell 2.19 redovisas antal hemslaktade nötkreatur per levnadsmånad uppdelat på kön och födelsebesättningens produktionsinriktning.
När det kommer till i vilken typ av företag som den mesta hemslakten sker, så visar statistiken att två tredjedelar av hemslakten skett på ett företag med köttproduktion. Den visar också att i mjölkföretagen hemslaktades hondjur i högre grad än handjur, 61,5 %. Omvänt var det flest handjur, 60,3 %, som slaktats hemma på en gård med köttproduktion.
Handjuren som hemslaktats fram till i juni 2021 hade en genomsnittlig ålder på drygt 18 månader. Statistik över produktionsinriktning i företaget som djuret vistats i vid hemslakt samt genomsnittsålder ålder i dagar redovisas i Tablå 2.14.
För de hemslaktade hondjuren ser det annorlunda ut, några hade fått upp till fyra kalvar, detta gällde i båda produktionsinriktningarna — därav hade de också en högre genomsnittsålder vid hemslakten, cirka 23 månader. Drygt 82 % av de hemslaktade hondjuren var ändå sådana som inte hade kalvat. En liten andel, 1,7 %, av dem hade dock en dödfödsel registrerad i Nötkreatursregistret. För dessa djur var medelåldern cirka 20-21 månader.
I Tabell 2.17 redovisas antal hemslaktade hondjur födda i mjölkföretag år 2017 efter antal kalvningar och produktionsinriktning där hemslakten skett. Av tabellen framgår också genomsnittsålder vid hemslakt i dagar samt registrerade dödfödslar. I Tabell 2.18 redovisas motsvarande uppgifter för hemslaktade hondjur födda i köttföretag år 2017.
Hemslaktens fördelning över levnadsåren överensstämmer i stort med slakten totalt, cirka 25 % slaktades hemma under sitt första levnadsår med en övervägande del för handjuren. Totalt 42 % av hemslakten tilldrog sig under levnadsår två och 22 % levnadsår tre. I Tabell 2.19 finns hemslakten redovisad per levnadsmånad uppdelat på kön och födelsebesättningens produktionsinriktning. Figur 2.18 och 2.19 illustrerar hemslaktade nötkreatur födda i mjölkföretag respektive i köttföretag per levnadsmånad, uppdelat på hon- och handjur.
Under de fyra första levnadsmånaderna slaktades ganska mycket kalv i mjölkföretagen. Särskilt gäller det för handjuren, 9,1 % av den totala hemslakten av handjur i mjölkföretag skedde redan då.
Så mycket som 34 % av de hemslaktade hondjuren födda i ett mjölkföretag respektive 23 % av dem födda i ett dikoföretag slaktades efter 30 månaders uppnådd ålder.
I populationen född år 2008 uppgick den sammanlagda hemslakten i både mjölk- och köttföretag, fram till att de äldsta djuren uppnått cirka 3,5 års ålder, till totalt 16 160 djur. Dessa utgjorde 3 % av antalet födda djur i årskullen. För årskullen 2017 var motsvarande siffra vid 4,5 år 2,6 % av totalt antal födda nötkreatur.
Drygt 250 700 kvigkalvar föddes år 2017. Av dessa hade 145 800, 58 %, kalvat minst en gång med en levande född kalv fram till och med 18 juni 2021. I Tabell 2.20 finns en uppställning på registrerade kalvningar som lett till levande födda kalvar. Läggs de djur till som fött en dödfödd kalv men inte någon levandefödd, blir andelen som betäckts/seminerats och varit dräktiga i populationen 59,5 %. Dräktigheter som lett fram till en dödfödsel behandlas utförligare i nästa kapitel.
Tabell 2.20 redovisar antal hondjur som fött ett visst antal levande kalvar fram till 18 juni 2021. I rapporteringssystemet i Nötkreatursregistret registreras varje kalv vid flerfödsel hos moderdjuret som en födsel/kalvning. Detta gör att såväl tvillingfödslar (5 319 stycken för populationen 2017) som trillingfödslar (26 stycken) påverkar bilden. De hondjur som fått 6 kalvar hade alla fött 3 tvillingpar vardera och av de som fått 5 kalvar hade samtliga fött trillingar eller tvillingpar minst en gång. Väldigt få av de hondjur som fått 4 kalvar hade fått det vid 4 olika tillfällen. Figur 2.20 illustrerar antal hondjur som fött visst antal kalvar.
Det var en högre andel kvigor födda i ett mjölkföretag, 68 % som hade kalvat, än i ett dikoföretag där siffran var 43 %. Det förhållandet bekräftar en högre rekrytering i företag med mjölkproduktion, än vad som gäller i företag med dikor. För att få en korrekt rekryteringsprocent behöver dock andelen inkalvade kvigor ställas i relation till förändringen av totalt antal kor under en bestämd tidsperiod.
I populationen 2008 hade 73 % av hondjuren födda i ett mjölkföretag fått minst en kalv och 46 % av kvigorna födda i ett köttföretag. Dessa siffror gällde dock registrerade kalvningar fram till och med att de äldsta djuren var 3,5 år. Som förklarats i ”Fakta om statistiken” finns registreringar fram till och med 4,5 års ålder för de äldsta djuren i populationen 2017. Detta gör att siffrorna inte är helt jämförbara. Trots den ett år längre redovisningsperioden för populationen 2017, var det som synes procentuellt en lägre andel rekryterade hondjur i båda produktionsinriktningarna för årskullen 2017.
Siffrorna ger ändå en uppfattning om hur utvecklingen ser ut. Det var 9 000 färre hondjur i ett mjölkföretag och 9 300 färre hondjur i ett köttföretag som kalvat i den senare populationen.
Totalt hade cirka 105 000, 42 %, av hondjuren i årskullen 2017 inte kalvat med levande född kalv.
I medeltal hade det fötts 1,83 levande kalvar per inkalvat hondjur och varje hondjur hade kalvat i genomsnitt 1,79 gånger i populationen 2017. Hondjuren födda i dikoföretag hade fått fler kalvar per djur och hade kalvat fler gånger i snitt än hondjuren födda i mjölkföretag. Jämförelser med populationen 2008 blir även här lite missvisande då hondjuren födda år 2017 har fått bli ett år äldre i denna rapport. Samma förhållande mellan mjölk- och köttföretag gällde dock även för hondjuren födda år 2008, det vill säga att hondjuren födda i dikoföretag hade fått fler kalvar per djur och hade kalvat fler gånger i genomsnitt än hondjuren födda i mjölkföretag.
Flerfödslar var vanligare i dikoföretag, 2,5 %, än i mjölkföretag, 1,8 %. Drygt 2 % av alla registrerade nötkreatursfödslar för perioden resulterade i en tvillingfödsel. Trillingfödslar är dock ovanliga, detta händer en gång på 10 000 kalvningar. En siffra som står sig över tid.
Inkalvningsåldern var lika, 28,2 månader, för hondjur födda i mjölk- och dikoföretag. Detsamma gällde för intervallet fram till andra kalvning, 348 dagar alternativt 11,4 månader. Ålder vid första och andra kalvning redovisas i Tabell 2.21.
Jämfört med hondjuren födda år 2008 så har inkalvningsåldern för hondjur födda i mjölkföretag sjunkit med 23 dagar, medan den ökat med 10 dagar för hondjuren födda i dikoföretag. Omvänt så har kalvningsintervallet ökat med 13 dagar i mjölkföretaget medan det minskat med 18 dagar i dikoföretaget. Sett till hela populationen kvigor så har genomsnittskvigan fött sin första kalv två veckor tidigare i årskullen 2017 än i årskullen 2008. En del av den produktiviteten har tagits igen med ett längre intervall, 1 vecka, mellan den första och andra kalven i årskullen 2017. Uppgifterna om inkalvningsålder och intervall mellan första och andra kalvning påverkas inte av längden på de olika redovisningsperioderna för populationerna.
Drygt 11 000 av hondjuren i populationen 2017 hade fått minst en dödfödd kalv fram till i juni 2021. Av dem var det nästan 3 400 som aldrig fött någon levande kalv. Andelen dödfödslar beräknat av totalt antal födslar visar att 4,4 % av födslarna i årskullen resulterade i en dödfödsel.
Dödfödslar registreras i Nötkreatursregistret på moderdjuret som en händelse där kalven själv inte får något identifikationsnummer. Det kan finnas ett mörkertal här. Registreringen av dödfödslar är inte tvingande och det är inte säkert att man som djurägare tänker på att föra in händelsen i Nötkreatursregistret. Registrerade dödfödslar kan också omfatta kalvar som fötts levande men inte hunnit märkas med identitetsöronbricka innan de avlivats/självdött och därför blivit rapporterade som dödfödda på moderdjuret.
I Tabell 2.22 redovisas antalet registrerade hondjur födda år 2017 som fått dödfödda kalvar.
Andelen hondjur som fått dödfödda kalvar var betydligt högre i mjölkföretagen, 9,2 %, jämfört med i dikoföretagen där siffran var 2,9 %, sett till totalt antal födslar. Av de hondjur som fått minst en dödfödd kalv var det dessutom en större andel med flertaliga dödfödslar i mjölkföretagen, 10,2 %, än i dikoföretagen där motsvarande andel var 7,3 % .
Det finns tydliga skillnader mellan raserna vad gäller dödfödslar enligt Nötkreatursregistret, vilket ju också speglas av ovanstående skillnader mellan djur födda i mjölk- och köttföretag. Överlag ligger de rena mjölkraserna högre än de etablerade köttraserna. För våra största raser SLB och SRB var det 7,4 % respektive 5,9 % som hittills fått minst en dödfödd kalv, medan köttraserna Hereford, Charolais, Aberdeen Angus, Limousin och Simmental alla låg under 2 %. Observationer i mindre populationer kan bli mycket utslagsgivande, det finns ändå anledning att registrera den höga andelen dödfödslar hos SKB, Jersey, Ayrshire och flera av lantraserna. Bland korsningar/övriga raser, som efter SLB var den största kategorin djur i årskullen, var det 1,5 % av hondjuren som fått minst en dödfödd kalv. I Tabell 2.23 redovisas representationen av dödfödslar inom varje förekommande ras. Statistiken illustreras i Figur 2.21.
I antal dödfödda kalvar handlar det enligt statistiken om totalt mer än 12 300 förlorade avkommor från hondjuren födda 2017.
Av totalt antal levande och dödfödda kalvar så slutade 5,8 % av dräktigheterna hos mjölkdjuren i populationen, hitintills tidpunkten för uttag av de här data, med en dödfödd kalv. Motsvarande siffra för djuren födda i ett köttföretag var 1,5 %. Den totala andelen födslar i populationen där kalven inte levde vid födseln var 4,4 %.
Statistiken för årskullen 2008 redovisar endast andelen dödfödslar av antal kalvningar med en levande född kalv. Om detta värde istället används som nyckeltal, så har andelen hondjur som fått minst en dödfödd kalv minskat från 10 % i årskullen 2008 till 7,6 procenten i årskullen 2017.
Vid tidpunkten för uttaget av data som ligger till grund för denna rapport, fanns det 117 500 levande nötkreatur kvar ute på gårdarna av årskullen 2017. Det betyder drygt 23 % av populationen i åldersspannet 3,5–4,5 år. Så här i slutet av rapporten kan det vara intressant att belysa dessa djur lite speciellt, vilka rekryterats i företagen för att användas i den vidare produktionen av både mjölk och kalvar. Figur 2.22 visar fördelningen mellan hon- och handjur i respektive produktionsinriktning.
I huvudsak var det följaktligen hondjur som fortfarande fanns kvar vid denna tidpunkt, de utgjorde 96 % av djuren. Av dessa var 69 % registrerade i Nötkreatursregistret som mjölkras eller som en korsning född i ett mjölkföretag.
Nästan 77 700 hondjur födda i ett mjölkföretag levde i juni 2021, vilket motsvarar 51,1 % av de födda i kategorin. Av dem befann sig 70 900 fortfarande i ett mjölkföretag.
De flesta av de här djuren fanns kvar i sin födelsebesättning, men 16,5 % hade varit föremål för livdjurshandel, cirka 12 800 djur. Drygt hälften av dem var sålda endast en gång, men många hade sålts vidare ett stort antal gånger. De hondjur som sålts vid flest tillfällen hade fått flytta nio gånger mellan olika mjölk- och köttföretag. I genomsnitt hade de sålts 1,8 gånger. Medelåldern vid den första försäljningen var 17–18 månader.
Cirka 6 800 av hondjuren hade någon gång sålts till ett köttföretag. Av dem var det cirka 2 000 djur som inte kommit tillbaka till ett mjölkföretag igen.
Drygt 35 100 hondjur födda i ett dikoföretag levde i juni 2021, vilket motsvarar 35,5 % av de födda i kategorin. Av dem befann sig nästan 34 200 fortfarande i ett köttföretag.
Nästan 27 000 av djuren fanns kvar i sin födelsebesättning, medan cirka 8 200 djur hade varit föremål för livdjurshandel, vilket motsvarar drygt 23 %. Lite knappt 72 % hade sålts vid endast ett tillfälle, men ungefär 2 300 av hondjuren hade sålts vidare flera gånger. Några av dem så många som vid sju tillfällen. I genomsnitt hade de flyttat 1,4 gånger, vilket inte var lika frekvent som hondjuren födda i mjölkföretag.
Medelåldern vid den första försäljningen var 16–17 månader. Cirka 950 av hondjuren hade någon gång köpts in av ett mjölkföretag, drygt 600 av dem hade inte sålts tillbaka till ett köttföretag.
Av de 4 700 kvarvarande handjuren var det 60 % som var av köttras eller registrerade som en korsning född i ett dikoföretag. Andelen renrasiga handjur av köttras var lite knappt 43 % av totalt, eller 2 000 djur. Det fanns 1 800 kvarvarande handjur födda i ett mjölkföretag.
Endast 1,2 % av handjuren födda i ett mjölkföretag 2017 var levande i juni 2021.
De handjur födda i ett mjölkföretag som sålts vid flest tillfällen hade bytt uppfödare fyra gånger. Medelåldern vid den första försäljningen var 19–20 veckor.
Cirka 2,8 % av handjuren födda i ett dikoföretag 2017 var levande i juni 2021.
De djur som sålts vid flest tillfällen hade bytt uppfödare sex gånger. Medelåldern vid den första försäljningen var 13,5 månader.
Här hittar Du alla tabeller Excel, 324.5 kB.
Uppgifterna som rapporterats in till Nötkreatursregistret (CDB) har legat till grund för denna rapport. I Nötkreatursregistret ingår alla nötkreatur som finns i riket.
I databasen samlas ett stort antal olika uppgifter som är individuellt kopplade till varje nötkreatur via de unika identifikationsnummer som varje kalv öronmärks med vid födseln.
Varje produktionsplats har ett produktionsplatsnummer (PPN), vilket djurhållaren anger vid rapportering av händelser till registret. Statistiken kan således analyseras dels på djurnivå, dels på produktionsplatsnivå.
De händelser som rapporteras till databasen är kalvningar, försäljningar/inköp, tillfälliga förflyttningar mellan produktionsplatser, utgång på grund av att djur avlivats/självdött och utgång när djuret skickats till slakt eller hemslaktats. Det är vid en rapporterad kalvning med levande född kalv som grunddata om varje individ skapas. Den födda kalven får ett födelsedatum och det unika identifikationsnumret med födelsebesättningens produktionsplats inbakat. Vidare registreras kalvens kön och vilken ras det tillhör. Dödfödda kalvar tilldelas inte något identifikationsnummer, utan registreras enbart på moderdjuret som en födsel av dödfödd kalv.
Vid import från utlandet tilldelas djuret ett identitetsnummer.
Vissa problem har förekommit med att koppla en del djurbesättningar i Nötkreatursregistret till korrekt identifikationsnummer i Lantbruksregistret (LBR), vilket gett upphov till att vissa djur inte kopplats ihop med rätt gård. Den påverkan detta har på rapportens rättvisande bild av nötkreatursuppfödningen antas vara mycket liten. Vidare förekommer en del djur som står på produktionsplatsnummer som inte tillhör företag i LBR. I LBR ingår endast jordbruk med vissa tröskelvärden avseende antal djur eller arealer. Mycket små jordbruk, med få djur och arealer, ingår inte i LBR.
I samband med denna rapport har de uppgifter som finns i Nötkreatursregistret kopplats samman med uppgifter om det levererats mjölk från produktionsplatsen under året, som samlats in från mejerierna. Utifrån denna koppling görs antagandet att de företag med produktionsplatser som någon gång under ifrågavarande år levererat mjölk har klassificerats som ett jordbruksföretag med mjölkproduktion. De konsekvenser detta kan ha för statistikens tillförlitlighet och kvalitet behandlas vidare under Klassificering av företag. I denna rapport kommer de företag som levererat mjölk under det berörda året framgent att benämnas mjölkföretag, medan övriga företag kommer att kallas köttföretag.
Alla individer födda år 2017 har också kopplats mot Slaktregistret. Detta innebär utökade möjligheter att göra fler analyser av de djur som slaktats fram till och med uttagsdatumet för data. De uppgifter som tagits från Slaktregistret är slaktkategori och slaktvikt. Genom denna information har en tydligare bild av uppfödningen av ungnöt på främst handjurssidan kunnat åskådliggöras. Men även för hondjuren har uppgifterna i Slaktregistret möjliggjort relevanta analyser.
För att kunna göra jämförelser med populationen år 2008 har Nötkreatursregistret kopplats mot Slaktregistret även för denna årskull.
För bearbetningar som berör fördelning av mjölk- och köttraser har uppgifter om inseminationer med köttras inhämtats från Växa Sverige.
Det dataunderlag som ligger till grund för beskrivningen av gruppen nötkreatur födda år 2017 är hämtat från Nötkreatursregistret den 18 juni 2021. Uppgifterna som publiceras i denna rapport är specifika för detta datum och kan därför skilja från andra uppgifter som publiceras inom området då dessa avser ett annat datum eller ett medeltal för en specifik period.
Uttaget från Slaktregistret gjordes i oktober 2021.
I syfte att jämföra de två huvudsakliga driftsinriktningarna inom nötkreaturssektorn har den redovisade informationen i denna rapport delats upp på företag som är inriktade på mjölkproduktion och företag som är inriktade på köttdjursuppfödning. Denna uppdelning baseras på information från mejerierna över vilka produktionsplatser som har levererat mjölk under ifrågavarande år. De företag som kallas för mjölkföretag år 2017 är således de företag som någon gång under detta år levererat mjölk.
Klassificeringen av produktionsplatsnummer och därigenom företagen i denna rapport kan möjligtvis påverka ett antal olika variabler. För det första har de djur som ingår i köttproduktion, men som återfinns på ett produktionsplatsnummer där man även har mjölkproduktion generellt räknats som mjölkdjur. Detta gäller också det omvända förhållandet.
I denna rapport har ett antal variabler klassificerats på ett sätt som inte helt överensstämmer med de definitioner som används i den officiella statistiken, vilken bland annat levereras till Eurostat och publiceras i Jordbruksstatistisk årsbok. Företagsbegreppet följer en definition om att företaget ska bedriva sin verksamhet under en driftsledning. Detta stämmer överens med definitionen för de företag som ingår i Lantbruksregistret och för siffrorna som behandlas i del 1 i denna rapport. Siffrorna i del 2 i rapporten inkluderar även företag med så pass små arealer och djurbesättningar att de inte tas upp i LBR.
I denna statistik förekommer mätfel och bearbetningsfel. Dessa fel bedöms ha obetydlig inverkan på statistikens tillförlitlighet. Urvalsfel och bortfallsfel förekommer inte, eftersom denna statistik baseras på uppgifter rörande samtliga nötkreatur i Nötkreatursregistret, alltså hela den statistiska populationen.
Mätfel förekommer i den grad uppgifterna i de använda registren är felaktiga. Jordbrukare med nötkreatur ska rapportera förändringar i sina nötkreatursbestånd till Nötkreatursregistret inom sju dagar. I registret genomförs kontinuerligt kontroller av uppgifternas riktighet, varvid årligen minst 5 % av djurhållarna kontrolleras på plats. Därutöver sker administrativa kontroller.
De bearbetningsfel som förekommer tros främst påverka den produktionsinriktning som varje företag klassificeras till. Eftersom uttagen för mjölkleveranser från produktionsplatserna avser ett visst datum i juni 2021 när det gäller ögonblicksbilden i del 1, men för hela året 2017 när det gäller de födda nötkreaturen, torde en del företag som lagt ned mjölkproduktion trots allt klassats som mjölkföretag. Felet kan även förekomma på motsvarande sätt för företag inriktade på köttdjursuppfödning som ställde om sin produktion till detta under senare delen av 2021.
Registrering av dödfödslar till Nötkreatursregistret är inte obligatoriska. Detta ska beaktas vid bedömning av statistik där uppgifter om dödfödslar ingår. Eventuella förändringar i rapporteringsmönster genom åren skulle kunna påverka hur statistiken slår. Detsamma gäller för registreringen av födda kalvars rastillhörighet. En möjlig slentrianmässig användning av rastillhörigheten ”Korsning/övriga raser” skulle kunna vara orsak till de stora förändringar av rasrepresentation som observeras inom vissa nötkreatursraser.
Klassificering av företag — Vid bearbetning av den ögonblicksbild av Nötkreatursregistret som gäller för 18 juni 2021 har samtliga nötkreatur som hör till ett visst företag sammanräknats. Företagen, som vart och ett har ett IDNR i LBR, har sedan klassats som antingen mjölkföretag eller köttföretag. Detta gjordes genom att ett utdrag med produktionsplatsnummer för produktionsplatser där nötkreatur föddes under 2021 jämfördes med insamlade uppgifter från mejerierna om vilka produktionsplatser som levererat mjölk. De företag som fanns med i utdraget klassades som antingen mjölkföretag om de levererat mjölk under 2021 eller köttföretag om de inte hade det.
Bearbetningarna av företag och nötkreatur har gjorts utifrån
Jämförelser — Statistiken för år 2021 har jämförts med hur förhållandena såg ut år 2011 och utgår från uppgifterna i Statistikrapport 2012:3.
Statistiken för populationen född 2017 sträcker sig från vecka ett år 2017 och 4,5 år framåt i tiden. För de händelser som redovisas till och med uttagsdatum 18 juni 2021, till exempel antal kalvningar, avlivade/självdöda och slaktade, betyder det att uppgifterna gäller för när de tidigast födda djuren på året är 235 veckor och de senast födda är 183 veckor.
Jämförelser — Statistiken för kalvarna födda år 2017 jämförs med uppgifterna för populationen född 2008, som behandlades i Statistikrapport 2012:3. För populationen 2008 följdes kalvarnas livshändelser ett år kortare än vad som är fallet med populationen 2017 i föreliggande rapport. Det gör att en del statistik inte är direkt jämförbar, eftersom händelser i populationen 2017 som inträffat efter att samma tidsspann som användes för populationen 2008 passerat, påverkar siffrorna. Detta ges akt på i rapporten.
Födelse — Vid beräkningarna av antalet levande födda kalvar under år 2017 har de nötkreatur som vid införandet i Nötkreatursregistret registrerades som köpt/importerad ej tagits med i beräkningarna. Dock har de nötkreatur som till synes har ett korrekt infört födelsedatum men ett felaktigt infört händelsedatum för födseln tagits med. Sådana felaktigheter kan märkas genom att datumet för händelsen födelse är åtskilt från kalvens registrerade födelsedatum. Anledningar till detta kan vara dels fel vid införande i registret, dels felaktiga rapporter från uppgiftslämnare.
Handel — Rapportering av livdjurshandel till Nötkreatursregistret går till så att företaget som sålt djuret rapporterar det som en försäljning/export och företaget som köpt in det motrapporterar det som ett köp/import. Detta innebär att ett försäljningstillfälle rapporteras som två händelser, vilket i förlängningen innebär att de flesta djur bör ha ett jämnt antal försäljningshändelser registrerade i Nötkreatursregistret.
För populationen 2017 var det 1,4 % av antalet djur vilka varit föremål för handel som hade ett ojämnt antal affärshändelser rapporterade. En del av dessa affärshändelser handlar om import/export av djur. Köp och försäljningar som gjorts från/till företag i utlandet får ingen motrapportering i Nötkreatursregistret. När antal exporterade (429 stycken) djur räknas ifrån blir andelen sålda djur med ett ojämnt antal rapporteringar 1,2 %. Denna diskrepans härrör troligen från felrapporteringar. För import av djur saknas uppgifter, men vid en kontroll av köp/import utan motrapportering så uppgick dessa till ett antal av 104 djur.
Dödlighet — Dödligheten i populationen redovisas dels som kalvdödlighet, dels som total dödlighet fram till uttagstidpunkten för data.
Slakt — För de två årskullarna 2008 och 2017 har uppgifterna i Nötkreatursregistret kopplats samman på individnivå med rapporteringen från landets slakterier. De slaktdata som bearbetats är slaktvikt och kategoritillhörighet. Detta gör att statistik även kunnat tas fram kring fördelningen mellan tjurar och stutar. Uppgifter om formklass och fettgrupp har utelämnats.
Slaktkategorierna Spädkalv, Gödkalv och Mellankalv har slagits samman till en kategori kalv. Endast 0,6 % av djuren som klassificerats i någon av kalvkategorierna var Spädkalv eller Gödkalv. När kalvslakt eller mellankalvslakt omnämns i texten avses med andra ord samtliga kategorier kalv.
Kopplingen mot Slaktregistret medförde att vissa avvikelser mot informationen i Nötkreatursregistret uppmärksammades. Sådana avvikelser var att djur som i Nötkreatursregistret är registrerade som hondjur, i Slaktregistret var klassificerade i någon av slaktkategorierna för handjur och vice versa. Storleken på avvikelserna var 0,2 % av hondjuren i Nötkreatursregistret, av vilka 9,9 % hade registrerade kalvningar. Av handjuren i Nötkreatursregistret var det 0,3 % som var klassificerade i någon av slaktkategorierna för hondjur.
Det fanns också hondjur som enligt Nötkreatursregistret hade kalvat men i Slaktregistret var klassificerade som kvigor. Bedömningen är att det vanligtvis är klassificeringen i Slaktregistret som är felaktig, men att det även kan handla om felrapporteringar av kön i Nötkreatursregistret.
De djur som är registrerade som slaktade i Nötkreatursregistret återfinns heller inte alltid med slaktkategori och viktuppgift i Slaktregistret. Detta gäller för 2,1 % av de slaktade djuren. I text och tablåer framgår när en uppgift om exempelvis ålder avser samtliga slaktade eller endast de med uppgifter om kategori och vikt.
Kalvningar — I rapporteringssystemet i Nötkreatursregistret registreras varje kalv vid flerfödsel hos moderdjuret som en födsel/kalvning. Detta medför att ett djur som fött tvillingar (5 319 stycken för populationen 2017) ser ut att ha kalvat två gånger och vid en trillingfödsel (26 stycken) ser det ut som att djuret kalvat tre gånger. De hondjur i populationen som fått 6 kalvar hade alla fött 3 tvillingpar vardera och av de som fått 5 kalvar hade samtliga fött trillingar eller tvillingpar minst en gång.
Beräkning av åldern vid första kalvning påverkas inte alls av flerfödslarna. Vid beräkning av åldern vid andra kalvning har korrigeringar gjorts för djuren med registrerade flerfödslar, så att åldern vi deras nästkommande kalvning har använts.
Dödfödslar — Andelen dödfödslar hos hondjuren i populationen har beräknats som procent av totalt antal födslar. Det innebär att totalt antal kalvningar har lagts samman med totalt antal dödfödslar till totalt antal födslar.
I rapportens del 1 behandlas tre olika typer av företag utifrån produktionsinriktning. Förutom mjölkföretag som redan definierats, redovisas besättningsstrukturerna för dels köttföretag med moderdjur, dels köttföretag utan moderdjur.
Köttföretag med moderdjur kan vara sådana företag som producerar livkalvar enbart till försäljning för vidareuppfödning hos en annan uppfödare. Det kan också vara företag som behåller kalvarna och själva föder upp dem till slakt.
Kor som hålls för produktion av kalvar kan benämnas både som dikor och amkor. I rapporten används uteslutande dikor som benämning. Köttföretag med moderdjur benämns i rapporten även som dikoföretag.
Köttföretag utan moderdjur baserar sin köttproduktion enbart på inköp av livdjur. Sådana företag benämns också som specialiserade nötköttsföretag. Produktionen benämns specialiserad nötköttsproduktion.
Med mjölkdjur avses djur som är födda i mjölkföretag.
Med köttdjur avses djur som är födda i köttföretag.
De nötkreatur som inte är mjölkkor eller dikor är definitionsmässigt ungdjur. Ungdjur är en gemensam benämning för kvigor, tjurar, stutar inom en begränsad ålder. Inom nötköttsproduktionen används benämningen ungnöt som avser kviga, ungko, ungtjur och stut. Definitionen av ungnöt begränsas bland annat av den biologiska utvecklingsåldern, vilken bedöms vid slakt.
This report give an account for the structure of the Swedish cattle sector regarding the number of agricultural holdings in different production areas and the composition of animal holdings by herd size in June 2021.
The report also account for life events during 4.5 years for the cattle born in 2017.
In June 2021, there were a total of 1,453,300 cattle registered in the Swedish Cattle Register, CDB. Since 2011, Sweden's total cattle population has decreased by 58,500 animals, which is by 4 %. During the same period, the number of crews has decreased by almost 5,300. This means that just over 26 % of the agricultural holdings that keep cattle for the production of milk and / or meat have disappeared from the Swedish countryside during this time period. In concrete terms, this means ten agricultural holdings per week. It is among the dairy agricultural holdings that the biggest change has taken place, as many as 45 % of these have disappeared.
Of the more than 15,200 farms that had cattle in June 2021, 19 % had milk production, 66 % had meat production with mother animals and 15 % had meat production without mother animals.
The trend is towards ever larger crews. More than half of all cattle, 53 %, were in herds with more than 200 animals. In 2011, the corresponding share was 38 %. The most common herd size was 200-499 cattle for both dairy agricultural holdings and meat companies with mother animals and without mother animals.
In 2017, a total of approximately 506,620 born calves were registered in the Swedish Cattle Register. Compared with the population born in 2008, this meant a decrease of 6.5 %.
Of the registered births, 60.5% took place in a company that produced milk and 39.5 % took place in a company with meat production. For the population in 2008, the corresponding distribution was 58 % born calves in a dairy farm and 42 % in a meat farm.
Approximately 50,000 fewer SRB calves (Swedish red and white cattle) and 11,000 fewer SLB calves (Swedish lowland cattle) were born in 2017 than in 2008. This means a 19 % decline in the number of calves born of the country's two completely dominant dairy breeds.
Survival in the 2017 population was higher than in the comparative population in 2008. Nevertheless, statistics show that almost every tenth cattle, 9.4 %, in the population had died or had to be killed up to and including June 2021. In real terms, this means about 47,500 cattle.
The majority of the male animals, 87 %, had been slaughtered up to the age of three. A similar situation applied to the population in 2008, when 88 % of the male animals were slaughtered. In number of animals, this means a total of 19,000 fewer slaughtered bulls and steers in the 2017 cohort, as a result of the lower number of calves born. The number includes animals slaughtered at home the farm.
Of the heifer calves born in the 2017 cohort, 145,800, 58 % had calved at least once with a live born calf, up to and including the oldest animals being 4.5 years old. There were about 18,300 fewer than had calved in the population in 2008, where 62 % had given birth to at least one live calf until the oldest animals were about 3.5 years old.