Produktionen av svenskt vattenbruk 2021 har ökat kraftigt under 2021. Matfiskproduktionen skattas till 11 900 ton i beräknad hel färskvikt. Jämfört med 2020 innebär det en ökning på ungefär 2 000 ton eller 20 procent. Matfiskproduktionen är nu, efter en nedgång åren 2019‑2020, tillbaka på samma nivåer som under 2011‑2018.
Regnbåge står fortsatt för största andelen av matfiskproduktionen och uppgår till 10 400 ton. Det motsvarar nästan 90 procent av den totala matfiskproduktionen. Efter regnbåge är röding den vanligast matfisken med en produktion på nästan 1 300 ton. Därefter kommer ål med en produktion på drygt 90 ton samt övrig matfisk (lax, öring etc.) med knappt 90 ton. Produktionen av musslor (som hör till blötdjur) uppgår till nästan 3 500 ton.
Den totala sättfiskproduktionen skattas till nästan 900 ton, vilket innebär en ökning med nästan fem procent sedan föregående år. Precis som för matfiskproduktionen är det regnbåge som är den vanligaste arten. Regnbåge står för nästan 60 procent av den totala produktionen av sättfisk.
Antalet sysselsatta inom vattenbruket uppgår till ungefär 530 personer. Av dessa är var fjärde sysselsatt företagare/ägare vid den verksamhet de arbetar på. Nästan hälften av de sysselsatta, 46 procent, är mellan 40 och 64 år. Precis som föregående år visar statistiken att flest antal personer är sysselsatta på företag som odlar fisk i kassar och att minst antal sysselsatta finns hos företag som odlar kräftdjur.
I denna rapport redovisas statistik över produktion, saluvärde, odlingstekniker samt sociala och ekonomiska förhållanden inom svenskt vattenbruk. Statistiken baseras på en enkätundersökning som SCB genomfört på uppdrag av Jordbruksverket avseende kalenderår 2021. Officiell statistik om vattenbruk har tagits fram årligen sedan 1983. Referensår 2021 är det andra året som uppgifter om sociala och ekonomiska förhållanden ingår i den officiella statistiken.
Vattenbrukets produktion redovisas uppdelat på fisk för konsumtion (matfisk, matkräftor och blötdjur) och fisk för utsättning (sättfisk och sättkräftor).
Med produktion av matfisk, matkräftor och blötdjur avses vad som under året tagits ut ur matfiskodlingar av konsumtionsfärdig fisk med mera. Fisk, kräftor eller blötdjur som hållits kvar i odling, det vill säga förts över till nästa produktionsår, ingår inte i statistiken.
Sättfisk och sättkräftor är fisk och kräftor som har satts ut i naturvatten eller in på en annan odling för att växa till. Den här produktionen avser den del som levererats utanför matfiskproduktionen. Fisk och kräftor som hållits kvar i odling, överförts till annan odling eller förts över till nästa produktionsår, ingår inte i statistiken.
Vattenbruksstatistiken innehåller systematiska och slumpmässiga osäkerheter. Rådet till statistikanvändarna är därför att tolka förändringar mellan enstaka år med försiktighet. Fokus bör snarare ligga på den långsiktiga utvecklingen. Läs gärna mer om detta i kvalitetsdeklarationen som finns tillgänglig under rubriken ”Metod och kvalitet”.
En anläggning räknas som aktiv om det förekommit produktion till försäljning under referensåret. Anläggningar som endast använts för egen konsumtion ingår inte i statistiken. Antalet aktiva anläggningar 2021 skattas till 150, vilket är en knapp minskning jämfört med 2020 då antalet skattades till 154. Det totala antalet företag (ett företag kan ha flera anläggningar) uppgår till 105.
I tablå A visas antalet aktiva anläggningar efter produktionsinriktning uppdelat enligt NUTS 1 och för hela riket 2021 och 2020. Av de aktiva anläggningarna är 47 huvudsakligen verksamma inom matfiskproduktion, en minskning med åtta anläggningar sedan året innan. Antalet anläggningar med sättfiskproduktion skattas till 68, vilket motsvarar en ökning med nio anläggningar sedan i fjol.
Vidare finns år 2021 två anläggningar som producerar matkräftor och fem anläggningar som producerar sättkräftor. Det finns 26 aktiva anläggningar som producerar musslor och två anläggningar med ostronproduktion.
I Östra Sverige (SE 1) ingår följande län: Stockholm, Uppsala, Södermanland, Östergötland, Örebro, Västmanland. I Södra Sverige (SE 2) ingår följande län: Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Blekinge, Skåne, Halland, Västra Götaland. I Norra Sverige (SE 3) ingår följande län: Värmland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, Norrbotten.
I tabell 1 visas antalet matfiskanläggningar uppdelat på odlad art. Eftersom en anläggning kan producera flera arter så kan de förekomma flera gånger i tabellen. Den fiskarten som förekommer på flest anläggningar är regnbåge med 39 anläggningar. Den näst vanligaste arten är röding som återfinns på tio anläggningar.
I tabell 1 går det även att utläsa att antalet matfiskanläggningar har minskat under 2000‑talet. Exempelvis har antalet anläggningar som producerar regnbåge varierat mycket under åren. Flest anläggningar fanns år 2001 med 128 anläggningar och minst år 2019 med 37 anläggningar.
År 2021 skattas antalet matkräftanläggningar till tre, att jämföra med i början av 2000‑talet då det fanns ett 100‑tal. Antalet anläggningar med musselodlingar har däremot ökat något under perioden. I början av 2000‑talet fanns 17 anläggningar och senaste året 26.
Precis som för antalet matfiskanläggningar ser vi en minskning av antalet sättfiskanläggningar under 2000‑talet, dock inte lika stor minskning. I tabell 2 visas antalet anläggningar uppdelat på odlad art. Även här odlar flest sättfiskanläggningar regnbåge, med 43 anläggningar år 2021. Vidare ser vi att 37 anläggningar odlar öring och 15 anläggningar har en produktion av röding.
I tablå B visas produktionen av matfisk, sättfisk och musslor avrundat till 100‑tal ton, uppdelat enligt NUTS 1. Av sekretesskäl redovisas inte geografiska fördelningen av matkräftor och sättkräftor. Av samma skäl kan inte den geografiska föredelningen redovisas på samtliga områden vad gäller matfisk och sättfisk.
Den totala produktionen av matfisk skattas till 11 900 ton i beräknad hel färskvikt. 10 700 ton, eller ungefär 90 procent har producerats i norra Sveriges 28 anläggningar. Den totala produktionen av sättfisk skattas till 900 ton. För att inte röja uppgifter om enskilda kan endast produktionen i södra Sverige redovisas vilken uppgår till 200 ton. Den totala produktionen av musslor skattas till 3 500 ton, och har producerats på de 26 anläggningarna belägna i södra Sverige.
I tabell 3 redovisas produktion av matfisk, matkräftor och blötdjur uppdelat på odlad art. Regnbåge är precis som tidigare den dominerande arten och uppgår år 2021 till 10 400 ton i beräknad hel färskvikt. Det innebär en markant ökning med nästan 1 800 ton eller 20 procent sedan året innan.
Vidare skattas produktionen av ål till drygt 90 ton, vilket är i nivå med de senaste åren. I övrig matfisk, vars produktion uppgår till knappt 90 ton, ingår bland annat lax, gös, abborre och rödstrimma. Produktionen av musslor skattas till nästan 3 500 ton, vilket innebär en ökning med drygt 50 procent sedan året innan.
Av den totala produktionen av regnbåge så odlades 9 800 ton eller 94 procent, i sötvatten. Utöver regnbåge så odlades all röding och ål i sötvatten.
Drygt 600 ton, motsvarande sex procent av regnbågen odlades i havet (salt eller bräckt vatten). Det innebär en halverad produktion jämfört med föregående år. Hela musselskörden på 3 500 ton odlas i havet (salt eller bräckt vatten). Se tabell 4.
Det vanligaste sättet att odla matfisk är i så kallade kassar. Det innebär att fisken odlas i stora eller mindre nätkassar i en sjö eller vid en kust. För 2021 skattas antalet kassar till 441¹ med en sammanlagd volym på 750 000 m³. Se tabell 5.
Matfisk kan även odlas på land i bassänger samt i så kallade recirkulerande system (eng: Recirculation Aquaculture Systems – RAS). Antal bassänger skattas till 208 med en total volym på 5 000 m³. Det innebär en minskning med 70 bassänger, men en ökning med ungefär 1 000 m³ i den totala volymen. Antalet RAS skattas till 52, vilket innebär en ökning med elva stycken sedan året innan. Den totala volymen av RAS uppgår till 3 000 m³, vilket däremot innebär en minskning med 2 000 m³ sedan året innan.
Matkräftor odlas i grävda dammar. Antalet dammar uppgår till 31 stycken med en total volym på 34 000 m³. Det innebär en minskning sedan året innan då antalet dammar uppgick till 46. Se tabell 6.
¹ Här ingår inte kassar som används för odling av ostron, dessa är mycket mindre än övriga kassar.
Odling av sättfisk innebär att man odlar fisk som ska sättas ut i naturvatten eller in på en annan odling för att växa till. Regnbåge svarar för den största produktionen med lite drygt 500 ton. Efter regnbåge står öring för den största produktionen med nästan 190 ton och därefter röding vars produktion uppgår till drygt 100 ton. Den totala produktionen av sättfisk skattas till nästan 900 ton.
Produktionen av sättkräftor skattas till mindre än ett halvt ton. Bland övrig sättfisk ingår bland annat harr.
Sättfisk kan odlas i kassar, dammar, bassänger eller i recirkulerande system (RAS). I tabell 8 redovisas statistik över odlingstekniker för sättfisk.
Antalet kassar skattas till 376 med en total volym på 206 000 m³. Detta är en ökning med cirka 75 odlingsenheter och 80 000 m³ jämfört med 2020. Antalet dammar avsedda för sättfiskproduktion skattas till 214 med en sammanlagd volym på 1 974 000 m³.
När det kommer till odling på land så uppgår antalet bassänger till 1 845 med en total volym på 50 000 m³. Antalet RAS skattas till 102 med en total volym på 2 000 m³.
För båda verksamhetsinriktningarna (produktion för konsumtion respektive utsättning) efterfrågades saluvärden (exkl. moms). Uppgifter om saluvärdet av produktionen lämnades av de flesta odlare, dock inte av alla. Totala produktionsvärden för vissa anläggningar har därför imputerats artvis genom att kvantitetsuppgifter multiplicerats med genomsnittligt saluvärde per ton utifrån faktiskt redovisade uppgifter.
Det framräknade totala saluvärdet av produktionen för konsumtion uppgick år 2021 till 540 miljoner kronor, vilket är en ökning med ungefär 170 miljoner jämfört med 2020. Av sekretesskäl kan inte saluvärdet för regnbåge och röding redovisas 2021.
Det framräknade totala saluvärdet av sättfisk- och sättkräftproduktionen uppgick år 2021 till 72 miljoner kronor, vilket är två miljoner kronor mindre än föregående år. Fisk som hållits kvar i odling eller överförts till annan odling, det vill säga förts över till produktionsåret 2022, ingår inte i siffrorna. Se tabell 10.
Undersökningen om vattenbrukets sociala och ekonomiska förhållanden har sedan 2018 samordnats med den officiella statistiken om svenskt vattenbruk. Från och med referensår 2020 så är även denna statistik officiell och ingår därmed i denna rapport och finns även i statistikdatabasen.
Statistiken omfattar bland annat antal sysselsatta fördelat på kön, avlönad respektive oavlönad, företagare/ägare respektive övriga, ålder, utbildningsnivå samt medborgarskap. Även ekonomiska uppgifter såsom energikostnader, reparationer och underhållskostnader, inköp av levande vattenbruksorganismer, inköp av fiskfoder, andra driftkostnader samt extraordinära intäkter och kostnader är inkluderat.
Statistiken redovisas per segment. Vid segmenteringen delas företagen in i grupper (segment) baserat på vilka arter som odlas och vilka odlingstekniker som används. Om flera arter eller odlingstekniker används på ett företag så placeras det i ett segment vars verksamhet ger störst intäkter. Segmenteringen är enligt tabell 9 i Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/1251:
Om det endast finns ett fåtal företag inom något segment kan det slås ihop med annat segment i redovisningen av statistiken.
Antal sysselsatta på vattenbruksföretag skattas år 2021 till 531 personer. Detta är en liten minskning jämfört med ifjol då antalet skattades till 543 personer. Av totala antalet sysselsatta är 76 procent män och 24 procent kvinnor.
Flest sysselsatta, 269 personer, återfinns på företag som odlar fisk i kassar. Näst flest sysselsatta, 101 personer, återfinns på företag som odlar fisk i tankar, bassänger och recirkulerande system. Vidare är 86 personer sysselsatta på företag som odlar musslor eller ostron.
34 personer är sysselsatta på företag som odlar fisk i dammar, även på företag med kläckeri- och yngelanläggningar finns 34 personer sysselsatta. Slutligen är sju personer verksamma inom segmentet kräftdjur.
Av totala antalet sysselsatta är ungefär en fjärdedel företagare/ägare, 46 procent är mellan 40‑64 år och 24 procent har en universitetsutbildning.
I tablå C visas statistik över kostnader för energi, reparationer och underhåll, inköp av levande vattenbruksorganismer, inköp av foder och övriga driftkostnader för år 2021 och 2020. Energi-kostnader skattas till nästan 26 miljoner 2021 vilket är på samma nivå som året innan. Den största posten är inköp av foder som skattas till nästan 198 miljoner kronor vilket är en ökning med drygt tio miljoner jämfört med året innan. Övriga driftkostnader uppgår till drygt 51 miljoner vilket är en kraftig minskning jämfört med året innan då samma post uppgick till 121 miljoner kronor.
Energikostnader varierar mellan segmenten och är som störst bland företag som odlar fisk i kassar. Kostnaden skattas till drygt elva miljoner kronor. Bland företag som odlar fisk i tankar, bassänger och recirkulerande system uppgår energikostnaderna till sju miljoner kronor. Se tabell 12.
Vad gäller inköp av foder så skattas den totala mängden till drygt 14 000 ton varav nästan 13 000 ton, köptes in av företag som odlar fisk i kassar. Inköpt mängd levande vattenbruksorganismer skattas till 570 ton, vilket innebär en kraftig minskning sedan året innan då den inköpta mängden uppgick till 1 900 ton.
Statistiken i denna rapport ingår i Sveriges officiella statistik. De statistiska målstorheter (de storheter som statistikvärden tas fram för) som primärt skattas är:
Vattenbruksstatistiken baseras på uppgifter från en enkät som skickades ut under våren 2022 till samtliga vattenbruksföretag i Sverige. Företagen hämtades från Jordbruksverkets centrala vattenbruksregister (CVR). CVR utgörs av företag med länsstyrelsernas tillstånd att bedriva vattenbruk.
Direktinsamling tillämpas i undersökningen. Ingen alternativ datakälla finns. I CVR finns det i och för sig uppgifter om vad företagen har tillstånd att odla och vilka odlingstekniker som förekommer. Dessa uppgifter används som stöd vid imputeringar och vid mikrogranskning, men kan inte ersätta direktinsamling.
Undersökningen genomförs årligen. Den första kontakten med uppgiftslämnarna sker genom utsändning av ett missiv (följebrev). Missivet skickades ut postalt i februari 2022 och innehöll inloggningsuppgifter till undersökningen på SCB:s webbplats. Vid ett senare tillfälle gjordes påminnelser postalt, via e-post och telefon.
Objektbortfall imputeras med hjälp av föregående års uppgifter, uppgifter från CVR och uppgifter om omsättning från SCB:s företagsdatabas (FDB). Exempel: Om ett bortfallsföretag odlade 1 000 kg regnbåge ifjol och omsättningen har ökat med 20 % så imputeras 1 000 × 1,20 = 1 200 kg regnbåge. Ingen hänsyn tas till om föregående års värde är imputerat eller ej.
För matfisk anger uppgiftslämnarna produktionen i slaktad vikt, det vill säga vikten av den urtagna fisken i kilogram. Redovisning sker sedan i hel färskvikt genom att multiplicera skattad mängd matfisk med faktorn 1,18.
De olika målstorheterna i undersökningen skattas genom enkel summering av uppgiftslämnarnas inrapporterade uppgifter samt imputerade uppgifter för bortfallsföretag. I samband med tabelleringen görs en röjandekontroll för att säkerställa att ingen enskilds uppgifter kan utläsas direkt eller indirekt utan dennes samtycke. Tabellceller som kan leda till röjanderisk undertrycks, det vill säga ersätts med prickar (..).
Mer information om hur vi tagit fram statistiken finns i ”Statistikens framställning” under rubriken ”Metod och kvalitet”.
Resultaten har både systematiska och slumpmässiga osäkerheter. Rådet till statistikanvändarna är därför att tolka förändringar mellan enstaka år med försiktighet. Fokus bör snarare ligga på den långsiktiga utvecklingen. Tillförlitligheten bedöms ändå sammantaget vara relativt god.
Mätfel är den osäkerhetskälla som bedöms ha störst inverkan på statistikens kvalitet. Mätfel kan uppstå exempelvis då frågeformuläret inte fyllts i som avsett eller då det missförståtts. Det finns uppgiftslämnare som har svårt att lämna exakta siffror om produktion, saluvärde och arbetade timmar. Det finns också uppgiftslämnare som missförstår vissa instruktioner och definitioner i blanketten, vilket brukar uppdagas i samband med återkontakt med uppgiftslämnaren vid granskning. Detta medför en osäkerhet, och resultatet bör därför tolkas med viss försiktighet. Osäkerheten bedöms vara av både slumpmässig och systematisk karaktär.
Tidigare år har bortfallet bedömts vara den osäkerhetskälla som haft störst inverkan på statistikens kvalitet, eftersom bortfallsandelen varit relativt hög och imputeringen av bortfalls-företag är förenad med osäkerhet, bland annat på grund av att företag kan ändra sin produktion mellan åren. Sedan undersökningsomgången avseende 2020 har bortfallet märkbart minskat, från 35 procent till ungefär elva till tolv procent på objektnivå, vilket beror på att Jordbruksverket införde uppgiftsplikt på undersökningen 2020. Därmed bedöms bortfallet inte längre har lika stor inverkan på statistikens kvalitet.
Mer information om statistikens kvalitet finns i Kvalitetsdeklarationen under rubriken ”Metod och kvalitet”.
The production in Swedish aquaculture in 2021 was 11 900 metric tonnes, in live weight, of fish for consumption. The dominating species was rainbow trout (10 400 tonnes in live weight), with almost 90 percent of the total production of fish for consumption. Furthermore, the production of eel was estimated at just over 90 tonnes and there were about 3 500 tonnes of cultivated mussels.
The total value of the aquaculture production of fish for consumption, including crayfish and mussels, amounted to about SEK 540 million.
The total production of fish for stocking was almost 900 tonnes. The dominating species of fish for stocking was rainbow trout with 500 tonnes. The total value of the aquaculture production of fish for stocking amounted to SEK 72 million.
The number of persons employed in Swedish aquaculture was estimated at 531.