Svampsjukdomar i majs
I svensk majsodling förekommer följande svampsjukdomar i större eller mindre omfattning: bladfläcksvampar, fusariumangrepp, majssot och majsrost. Bästa sättet att få en uppfattning om förekomst och angreppsgrad av skadegörare i majs är att kontrollera fälten. Om du upptäcker skadegörare finns det förebyggande åtgärder som är viktiga att vidta inför kommande växtsäsong för att kontrollera och minimera risk för angrepp. Två viktiga åtgärder i majs är att tillämpa en varierad växtföljd och att plöja fältet för att hindra spridning och övervintring.
I svensk majsodling förekommer svampsjukdomar i större eller mindre omfattning.
Bladfläcksvampar
Det är ovanligt med angrepp av bladfläcksvampar i Sverige och bekämpning är ytterst sällan lönsam. Angreppen har störst betydelse i kärn- och kolvmajs eftersom de skördas sent. Smittan av både majsögonfläcksjuka och majsbladfläcksjuka överlever på majsens skörderester. Risken för starka angrepp är störst i fält med ensidig majsodling, speciellt i kombination med reducerad jordbearbetning och mycket skörderester på markytan.
Majsögonfläck och majsbladfläcksjuka gynnas båda två av fuktig väderlek, men vid olika temperaturer. Utvecklingen av majsögonfläck gynnas vid svalt väder, cirka 14‑17 °C. Sjukdomen kännetecknas av att små, ljusa, något genomskinliga fläckar, omgivna av en brun eller röd ring utvecklas först. När bladet hålls upp mot ljuset syns tydligt gula zoner runt fläckarna. Med tiden mörknar fläckarna och torkar i mitten. Majsbladfläcksjuka kräver högre temperatur, mellan 20‑28 °C, för att trivas. Tidiga symtom består av små, avlånga, ljusgrå och något vattniga fläckar. Senare blir de cigarrformade och ljusbruna. Kraftiga angrepp kan se ut som frostskador. Majsögonfläck är den vanligaste sjukdomen medan majsbladfläck är den allvarligare av de två.
Bra förebyggande åtgärder för att undvika angrepp av bladfläcksvampar är tillämpning av varierad växtföljd och att plöja. Låt inte heller grödan stå kvar efter optimal skördetidpunkt, då riskerar angreppen att bli större. Det är även möjligt att välja motståndskraftiga och resistenta sorter för att motverka utveckling av bladfläcksvampar. Det går att bekämpa bladfläcksvampar kemiskt, men i praktiken är sällan angreppen så tidiga i svensk majsodling att det fortfarande går att köra i majsen. Vid eventuell bekämpning, lämna gärna ett sprutdrag obekämpat för att kunna följa utvecklingen. Det kan ge värdefull information inför kommande år.
Åtgärder
- Odla majs i växtföljd, det minskar trycket och spridning av bladfläcksvamparnas sporer.
- Plöj fältet så att skörderester vänds ner i jorden, det minskar risk för smitta i den nya majsen.
Bild 1: Majsbladfläcksjuka trivs i höga temperaturer och är den som kan påverka avkastningen mest om den väl utvecklas. Bild 2: Majsögonfläcksjuka har lägre temperaturkrav än bladfläcksjuka.
Fusarium
Fusariumsvampar orsakar två olika sjukdomar i majsodling, stjälkröta och kolvfusarios. Stjälkröta förekommer i hela majsodlingsområdet och främst i fält med intensiv majsodling. Kolvfusarios försämrar kvaliteten på majskolvarna och är framförallt ett problem i odling av kärnmajs. Angreppen av de två sjukdomarna förekommer främst i fält med ensidig växtföljd och speciellt då mycket skörderester finns kvar på markytan.
Stjälkröta syns som vitrosa fläckar, omgivna av ett mörkare område, ofta under kolvbladen. Innandömet i plantan luckras sedan upp och rosafärgas. Rötan försvagar plantorna som riskerar att knäckas vilket orsakar brådmognad och liggmajs. Kolvfusarios kännetecknas av ett vitt och/eller rött till mörkrosa mycel (nätverk av svamptrådar) på kolvarna. Torkstress leder ofta till större angrepp av fusarium, liksom förekomst av majsmott i fältet kan gynna spridning av fusariumsvamparna.
Vid angrepp av stjälkröta och kolfusarios bildas toxiner i majsen som är giftiga. Det är mest skadligt för enkelmagade djur, men kan också påverka idisslare. Det är inte möjligt att bekämpa sjukdomarna kemiskt, utan förebyggande åtgärder är nödvändiga för att säkerställa foderkvaliteten.
En varierad växtföljd, nedplöjning av växtrester och att ta bort grödan vid optimal skördetidpunkt är goda åtgärder för att undvika uppförökning av fusariumsvampar. I fält med angrepp bör inte vete odlas efter majs. Svenskt försöksunderlag är för litet för att göra en bedömning om sorternas mottaglighet. I danska försök framstår Conclusion, Foxtrot och Function som mindre mottagliga för stjälkröta.
Åtgärder
- Odla majs i växtföljd, men undvik spannmål efter majs, för att minska trycket och spridning av bladfläcksvamparnas sporer.
- Plöj fältet så att skörderester vänds ner i jorden, det minskar risk för smitta i den nya majsen.
- Välj sort som är motståndskraftig och resistent mot fusarium.
Bild 1: Stjälkröta är en form av fusarium. Bild 2: Symtom av stjälkröta syns som en vitrosa fläck, med ett mörkare område runt. Bild 3: Kolvfusarios är vanligast i kärnmajs eftersom den står kvar länge på fältet.
Majssot
Svampen som orsakar majssot förekommer i stort sett i alla fält där majs tidigare odlas, men angreppen varierar i styrka beroende på väder. Angreppet blir som kraftigast vid hög jordtemperatur när en torrperiod följs av mycket regn. Det är sällan som angreppet är av betydelse, men när en stor andel kolvar angrips kan stärkelsehalten i fodret försämras vilket ger ett sämre näringsinnehåll.
Angreppen av majssot är mycket iögonfallande, eftersom svampen omvandlar hela eller delar av angripna kolvar till svulster. Majssot finns som smitta i jorden och kan överleva i jorden i upp till tio år. Sporer från svamparna kan spridas med vinden till närliggande fält. Svampen angriper framför allt svaga plantor som till exempel har angripits av fritfluga eller är påverkade av torkstress. Det är inte möjligt att kemiskt bekämpa majssot, utan förebyggande åtgärder är nödvändiga att tillämpa.
Åtgärder
- Odla majs i växtföljd för att minska förekomst av majssot.
- Jordbearbetning, bruka ner skörderester.
Bild 1: Majssot syns som stora svulster på plantan. Bild 2: Majsplanta angripen av majssot.
Majsrost
Majsrost är en svamp som sällan förekommer i Sverige och därmed saknar praktisk betydelse i vår majsodling i dagsläget. Vid eventuella angrepp så uppträder sjukdomen först sent på säsongen. Troligtvis övervintrar inte svampen i Sverige, utan dess sommarsporer förs med vindar från andra områden i Europa och infekterar majsplantor.
Majsrost kännetecknas tidigt av gula fläckar på bladens över- eller undersida. Dessa utvecklas till tegelröda pustlar, 2‑10 millimeter, som utgörs av sommarsporer. Det bildas gula zooner runt pustlarna och så småningom dör bladvävnaden runt angreppet. Vid kraftiga angrepp kan hela bladet dö. Sent på säsongen kan svarta vintersporer bildas. Det är liten risk att förväxla majsrost med någon annan sjukdom.
Vid eventuellt angrepp av majsrost kan samma bekämpningströskel samt förebyggande åtgärder tillämpas som för bladfläckssvampar i majs.
Åtgärder
- Odla majs i växtföljd, det minskar trycket och spridning av bladfläcksvamparnas sporer.
- Plöj fältet så att skörderester vänds ner i jorden, det minskar risk för smitta i den nya majsen.
Majsrost är en ovanlig sjukdom i Sverige men kännetecknas av typiska rostpustlar.