Resistens hos rapsbaggar – Resultat
Rapsbaggarnas känslighet mot både Mavrik och acetamipridpreparat har minskat visar årets resultat. Resultat från kommande år är nödvändiga för att se om detta är en pågående utveckling eller om det bara är en tillfällighet. Samtidigt är resistens mot standard pyretroider fortfarande utbredd i hela landet. Samtliga av de testade populationerna visade någon grad av resistens.
Rapsbagge på rapsblomma. Foto: Växtskyddscentralen
Bakgrund
År 2000 konstaterades för första gången resistens mot pyretroidpreparat hos rapsbaggar i Sverige. Sedan dess samlar Jordbruksverket varje säsong in levande rapsbaggar från olika delar av landet. Rapsbaggarna testas sedan i laboratorium mot olika insektsmedel och dödligheten mäts. Vilka ämnen eller preparat som testas har varierat beroende på vilka som används i störst utsträckning och vilka testmetoder som funnits tillgängliga. Antalet preparat som testas beror också på hur resultaten har sett ut tidigare år, om resultaten förändras år från år eller är stabila. Ibland testas det verksamma ämnet t.ex. lambda-cyhalotrin (Karate) men för andra har det varit preparatet som testats t.ex. Biscaya.
Sedan 2008 testas pyretroidpreparatet Karate (lambda-cyhalotrin) de flesta år. Karate fungerar som mätare för de flesta pyretroidpreparat, men inte för Mavrik. Mavrik var med i testningen från 2008 men inte varje enskilt år. Från 2019 ingår Mavrik återigen i den fullskaliga testningen. Neonikotinoidpreparaten började testas senare, Biscaya 2011 och Mospilan 2015. Biscaya testades för sista gången 2020 eftersom godkännandet upphörde. Avaunt (indoxakarb) har inte testats på motsvande sätt. Testerna utfördes till och med 2020 av Sveriges lantbruksuniversitet och från och med 2021 av Växtskyddscentralen i Landskrona. Testerna gjordes i samarbete med Bayer till och med 2019 och från och med 2019 ofta i samarbete med ADAMA.
Resistensutvecklingen för pyretroider
Trots många år med liten användning av standard pyretroider mot rapsbaggar visar resultaten att de fortfarande har en utbredd resistens mot pyretroider i Sverige, se figur 1. Lambda-cyhalotrin (Karate) är använt i testerna som en mätare. Samtliga av 2026 års testade populationerna har någon grad av resistens. Det finns inga tecken på att rapsbaggarna förlorar överlevnadsmässigt på att ha resistensegenskaperna, så kallade ”fitness penalty”. Resistens mot standard pyretroider, exempelvis gamma-cyhalotrin i Nexide, kommer fortsatt att vara utbredd i den svenska populationen av rapsbaggar.
Figur 1. Staplarna visar hur andelen av testade rapsbaggepopulationer är klassificerade för pyretroidresistens och hur det har utvecklats sedan 2008. Siffran inom parantes anger antalet provplatser. År 2024 testades inte lambda-cyhalotrin.
Mavrik är också en pyretroid men den har fortsatt att ha god effekt under lång tid. Testningen av rapsbaggarnas känslighet mot Mavrik (tau-fluvalinat) visar att känsligheten sjönk och variationen mellan provplatser ökade 2026. På de flesta provplatserna har effekten varit god. Det behövs resultat från kommande säsonger för att avgöra om den minskade känsligheten är en pågående utveckling eller en tillfällighet. Variationen i effekt mellan olika provplatser under de senaste säsongerna syns på stapelns minsta och högsta värde, se figur 2. Det finns en viss variation i känslighet mellan populationer och det är känt sedan början av 2000-talet att Mavrik ibland haft dålig effekt i vissa områden i Halland och norra Skåne. Det gäller områden där man ofta odlat höst- och våroljeväxter under samma säsong.
Figur 2. Staplarna visar de testade rapsbaggarnas dödlighet vid 100 % dos av tau-fluvalinat (Mavrik) och utvecklingen över tid. Siffran inom parantes anger antalet provplatser.
Utvecklingen för neonikotinoider
Användningen av andra typer av preparat mot rapsbaggar ökade efter att resistens mot pyretroider blev konstaterad. Därför har rapsbaggarnas känslighet mot de två neonikotinoiderna tiakloprid och acetamiprid testats från början av 2010-talet. Sedan säsongen 2020 är ämnet acetamiprid den enda neonikotinoiden som får användas mot rapsbaggar eftersom tiakloprid inte längre är godkänt. Acetamiprid finns i preparaten Carnadine, Leaxo, Mospilan SG och Mospilan Mizu. Tiakloprid fanns i preparatet Biscaya. Känsligheten mot acetamiprid har hittills legat på en stabilt hög nivå, förutom 2020 då variationen mellan populationer var större, se figur 3. Säsongens resultat visar att känsligheten sjönk och variationen mellan provplatser ökade 2026. Hittills har det inte kommit rapporter om minskade effekter av acetamiprid i fält. För att avgöra om den minskade känsligheten är en pågående utveckling eller en tillfällighet behövs resultat från kommande säsonger.
Figur 3. Staplarna visar de testade rapsbaggarnas dödlighet vid 200 % dos av Biscaya och acetamiprid och utvecklingen över tid. Siffran inom parantes anger antalet provplatser. År 2025 testades inte acetamiprid och 2018 testades ämnet inte i 200 % dos utan enbart i lägre doser.
Hindra eller fördröja resistensutveckling
De viktigaste åtgärderna för att så långt som möjligt hindra eller fördröja ytterligare resistens är att
- använda bekämpningströsklarna, bekämpa aldrig innan tröskelvärdet är uppnått
- inte odla både höst- och våroljeväxter i samma område under en säsong. Motståndskraftiga rapsbaggar blir då selekterade vid upprepade bekämpningar
- undvika sena bekämpningar när rapsen börjat blomma. Rapsbaggarna gör bara liten skada vid den tidpunkten. Sena bekämpningar riskerar också att skada rapsbaggarnas naturliga fiender
- växla mellan preparat med olika verkningsmekanismer om upprepade bekämpningar är nödvändiga.
Mer om strategier finns i Bekämpningsrekommendationer – Svampar och insekter och mer generellt i Resistens.
Kontaktperson
Lovisa Eriksson