Resistens i örtogräs - är det något problem?
Örtogräs som är resistent mot en eller flera aktiva substanser är ett relativt litet problem inom växtodlingen i Sverige i dagsläget. Lokalt kan det upplevas som ett större problem. I denna artikel ges en inledande information om resistens hos örtogräs och i nästa ogräsartikel kommer mer information om resultatet från Jordbruksverkets resistenstest på örtogräs 2025.
Våtarv är ett av de örtogräs som kan utveckla resistens.
Vad är resistens mot örtogräs och hur uppkommer resistens?
Resistens mot bekämpningsmedel är förmågan hos ett ogräs att överleva en bekämpning som under normala förhållanden skulle ha bekämpat ogräset.
Resistens hos ogräs uppkommer genom att det sker förändringar i ogräsets gener över tid. En viss förändring i en ogräsplantas gener kan leda till minskad känslighet för en bekämpning med ett specifikt bekämpningsmedel. Genom selektering (urval) förökar sig sedan dessa ogräsplantor i fältet och ökar i antal. Se bild 1.
Bild 1
Förklaringen till denna process är att bekämpningsmedlet hotar överlevnaden av ogräset och ogräset försvarar sig genom att göra genförändringar för att kunna överleva på platsen.
Det tar lång tid för ett ogräs att bygga upp resistens. Odlingshistorien på fältet har stor betydelse liksom vilka substanser som ogräsen blivit utsatta för över tid.
Indelning i olika grupper
Ogräsmedlen kan delas in i olika grupper beroende på de ingående substansernas verkningsmekanismer. Det innebär att, om resistens uppstår mot ett ogräsmedel finns även risk för resistens mot andra ogräsmedel, som innehåller substanser med samma verkningsmekanism. Det kallas för korsresistens.
I Sverige är ogräsmedlen indelade i 13 olika grupper med olika verkningsmekanismer, så kallade HRAC‑grupper. De stora grupperna med många ogräsmedel är grupp 1 (ACC- hämmare) dit t.ex produkten Event Super tillhör, grupp 2 (ALS‑hämmare) dit t.ex produkten Express 50 SX tillhör och grupp 4 (Auxin‑hämmare) dit t.ex produkten Ariane S tillhör.
Vilka örtogräs har störst sannolikhet att utveckla resistens?
Vanliga örtogräs där vi ser att resistens kan uppkomma är baldersbrå, blåklint, våtarv, pilört, dån och svinmålla. Den dominerande gruppen där flest fall av resistens mot örtogräs uppstår är i grupp 2 (ALS-hämmare).
Värt att notera är att resistensen vanligen inte upptäcks i fält förrän cirka 30 procent av ogräspopulationen är resistent.
Fält i riskzonen
Platser som är extra utsatta för uppbyggnad av resistent örtogräs är fält där odlingsplatsens förutsättningar begränsar grödvalet. Det kan exempelvis vara mulljordar med högt ogrästryck och ensidig vårsädesodling eller ensidig odling av majs under många år och där fälten enbart behandlats med produkter ur grupp 2 (ALS-hämmare).
Hur vet man om man har resistent örtogräs?
Det kan finnas flera orsaker till att man fått dålig effekt efter en ogräsbekämpning, till exempel dåliga väderbetingelser vid bekämpningen eller att det fanns stora svårbekämpade ogräs i fältet. Tecken som kan ge anledning till att misstänka resistens hos ogräs är:
- Effekten av ett bekämpningsmedel försämras med tiden utöver vad som kan förklaras med naturliga variationer. Förändringen kan vara snabb eller ske gradvis.
- Att det står döda ogräsplantor bredvid levande plantor av samma art.
Observera! För att vara säker måste resistens alltid bekräftas genom undersökningar på laboratorium.