Offentlig kontroll och övervakning av djurhälsa hos vattenbruksdjur
Den offentliga kontrollen och övervakningen av djurhälsa hos vattenbruksdjur är riskbaserad och utförs av Jordbruksverket.
Att kontrollen och övervakningen är riskbaserad betyder att en anläggning får fler eller färre kontrollbesök och övervakas (inklusive provtas) mer eller mindre ofta beroende på vilken risk den utgör för att få in smitta eller sprida smitta.
Anläggningar som omfattas av kontroll och hälsoövervakning
Riskbaserad offentlig kontroll ska ske hos alla registrerade vattenbruksanläggningar. Kravet på hälsoövervakning omfattar bara de anläggningar som behöver ha ett godkännande enligt EU:s djurhälsolagstiftning. Om övervakningen omfattar provtagning beror på om man på en anläggning håller sådana arter som är mottagliga för de sjukdomar som ingår i övervakningen.
Vilka anläggningar som ska registreras respektive godkännas kan du läsa om på vår sida om Registrering, godkännande och tillstånd för verksamhet med vattenlevande djur.
Några exempel på vattenbruksanläggningar som omfattas av godkännandekravet är fisk-, blötdjurs-, eller kräftdjursanläggningar, karantänsanläggningar, zoogrossister samt vissa forskningsanläggningar och djurparker.
Exempel på anläggningar som endast ska registreras är vissa typer av zoobutiker, vissa forskningsanläggningar, extensiva dammar samt vissa anläggningar där djur hålls en kort tid innan utsättning.
Syftet med offentlig kontroll
Jordbruksverket utför offentlig kontroll för att verifiera att anläggningarna följer djurhälsolagstiftningen.
Syftet med djurhälsolagstiftningen är bland annat att säkerställa en hög nivå på människors och djurs hälsa, utveckling av vattenbrukssektorn och ökad produktivitet. Lagstiftningen är till för att förhindra spridning av sjukdomar som berör unionen.
Syftet med djurhälsoövervakning
Övervakningen är en viktig del i strategin för sjukdomsbekämpning som möjliggör tidigt påvisande av överförbara djursjukdomar. Genom övervakning så kan man vidta snabba åtgärder för att förebygga, bekämpa samt utrota den aktuella sjukdomen. Vidare får man uppgifter om djurhälsostatusen i varje medlemsstat och i unionen genom övervakningen, så att sjukdomsfrihet kan styrkas och handeln mellan medlemsstater och med tredjeländer underlättas.
Övervakning ingår i alla utrotningsprogram och sjukdomsfri status är oftast ett resultat av en framgångsrik övervaknings- och utrotningsprocess. Övervakning krävs också utöver andra åtgärder som ett viktigt redskap för att upprätthålla sjukdomsfri status när det har uppnåtts.