Logotyp Jordbruksverket

Långa tidsserier – Basstatistik om jordbruket åren 1866–2020

Sammanfattning

Jordbruket har, som andra näringar, förändrats de 150 år som de längsta tidsserierna speglar. I början av perioden pågick strukturrationalisering i form av laga skifte. Sjösänkningar och dikning bidrog till att ny åkermark odlades upp. Under efterkrigstiden har konkurrenssituationen, politiska beslut, teknikutveckling och mekanisering medfört en strukturförändring mot färre och större jordbruksföretag. Under de senaste 150 åren har jordbruksföretagen också i större utsträckning specialiserat sig på ett djurslag eller på växtodling.

Strukturutvecklingen i det svenska jordbruket har inneburit att ett småskaligt självförsörjningsjordbruk försvunnit för att ersättas av ett mer storskaligt produktionsjordbruk. Jordbruket har också gått från att producera enbart livsmedel till att också producera samhällstjänster som biologisk mångfald.

Det fanns mest åkermark i Sverige från mitten av 1910‑talet till början av 1950‑talet med över 3,7 miljoner hektar. Åkermarken har därefter minskat till 2,5 miljoner hektar år 2020. Den svenska åkermarken domineras av vall och spannmål. Mellan 75 % och upp till 87 %, några enstaka år på 1970‑talet, har odlats med vall och spannmål.

Användning av växtskyddsmedel och mineralgödselmedel, avel och växtförädling har lett till högre avkastning från grödor och djur. När skördeavkastningen per hektar ökade under 1900‑talet kunde en allt större andel av produktionen gå till försäljning. Under den första 50‑årsperioden fram till år 1915 var den genomsnittliga totalskörden av spannmål 2,1 miljoner ton per år. Under de senaste 50 åren har den i genomsnitt varit 5,2 miljoner ton per år.

Produktionen av nötkött ökade framförallt från andra världskriget ända fram till 1980‑talet, medan ökningstakten för produktionen av fjäderfäkött åttadubblades från slutet av 1950‑talet till år 2020. De senaste tio åren har produktionen av fjäderfäkött varit större än produktionen av griskött.

Syfte

Syftet med rapporten är att presentera basstatistik i form av långa tidsserier för riket. Tidsserierna kommer att uppdateras. Den statistik som presenteras är arealer främst av spannmålsgrödor och antal lantbruksdjur från 1865–2020. Statistik över antal jordbruksföretag och den areal de brukar är uppdelad på hur stora företagen är och redovisas från år 1927. Från år 1939 redovisas statistik över animalieproduktion i form av slakt och mjölkproduktion.

Jordbruksföretag

Vi har jämförbar statistik över antalet jordbruksföretag i Sverige sedan 1927. Antalet företag var relativt konstant under 1920‑ och 1930‑talen, men sedan 1940‑talet har antalet stadigt minskat. Minskningstakten var procentuellt sett kraftigare under 1950‑ och 1960‑talen, då antalet företag minskade med 30‑35 % per tioårsperiod, än vad den varit därefter. Sedan 1980 har minskningstakten varit kring 20 % per tioårsperiod.

Det är de mindre jordbruksföretagen som minskat mest. Figur A visar antalet företag efter hur stor areal åkermark de brukar. Antalet företag med 2,1‑10,0 hektar åkermark har minskat från 212 000 företag år 1927 till 22 000 företag år 2020. Endast 10 % av företagen i denna storleksgrupp återstod alltså år 2020. Den storleksgrupp som ökat mest under samma period är företag med över 100 hektar åkermark. Dessa ökade från 2 500 företag år 1927 till 6 700 företag år 2020.

Figuren visar att antalet företag minskat drastistk sedan 1927 främst i de mindre storleksgrupperna

Figur A. Antal företag efter storleksgrupp åkermark åren 1927, 1951,1975, 1999 och 2020.

Figur B visar areal åkermark vid företag av olika storlek. År 1927 fanns en tredjedel av åkermarken på företag med mindre än 10 hektar. År 2020 var motsvarande andel 5 %. Utvecklingen har varit den motsatta för den åkerareal som finns på företag med mer än 100 hektar åkermark. År 1927 fanns 11 % av åkermarken på företag med mer än 100 hektar och år 2020 var motsvarande andel 60 %.

Åkermarken har minskat sedan 1927

Figur B. Areal åkermark efter storleksgrupp åkermark åren 1927, 1951, 1975, 1999 och 2020, miljoner hektar.

Medelstorleken på den brukade åkerarealen vid varje företag var 8,7 hektar år 1927. År 2020 hade denna siffra stigit till 43,4 hektar per företag.

Djurföretagen har blivit färre men större

Under de senaste 150 åren har jordbruksföretagen i större utsträckning specialiserat sig på ett djurslag eller växtodling. Sedan 1927 har det varit en stark storleksrationalisering inom djurhållningen och antalet företag med djur har sedan 1927 minskat kraftigt. Minskningstakten var högst under 1950‑ och 1960‑talen. Med definitionen att företagen skulle ha mer än 0,25 hektar åker fanns år 1927:

  • 285 500 företag med nötkreatur. Ungefär 93 % av alla jordbruksföretag hade nötkreatur år 1927. År 2020 var antalet företag med nötkreatur 15 426 motsvarande 26 % av samtliga företag. Antalet företag med nötkreatur har minskat med 95 % mellan åren 1927 och 2020.
  • 226 500 företag med grisar. 74 % av alla jordbruksföretag hade grisar år 1927. År 2020 var antalet företag med grisar 1 146. Ungefär 2 % av alla företag hade grisar år 2020. Antalet företag med grisar har minskat med 99,5 % mellan åren 1927 och 2020.

Antalet djur har inte minskat lika mycket som antalet företag vilket innebär att besättningsstorlekarna har ökat. År 1927 var antalet nötkreatur per företag i genomsnitt 7 stycken och antalet grisar i genomsnitt 4 stycken. År 2020 var motsvarande siffror 33 nötkreatur per besättning och 2 000 grisar per besättning. Sedan början av 1970‑talet har besättningsstorleken ökat betydligt mer för de nötkreatursföretag som specialiserat sig på mjölkkor än för de företag som har kor för uppfödning av kalvar.

Jordbruksmarkens användning

Åkermark är mark som är lämplig att plöja. År 1865 redovisades 2,3 miljoner hektar åkermark i Sverige. Åkerarealen var som störst år 1918 då den uppgick till 3,8 miljoner hektar. År 2020 hade arealen minskat till 2,6 miljoner hektar. I figur C redovisas statistiken från de dåtida statistikkällorna. Forskare menar numera att arealen på slutet av 1800‑talet underskattades och kan ha varit uppemot 0,9 miljoner större än de 2,3 miljoner hektar som redovisades år 1865. Från och med slutet av 1910‑talet bedöms statistiken vara mera tillförlitlig.

Betes‑ och ängsmark är marker som används för att skörda hö till foder och som betesmark för nötkreatur, får, getter och hästar. Markerna är svåra att definiera och mäta eftersom gränserna mot såväl åker som skog är diffusa. Jordbrukarnas användning av markerna har också förändrats de senaste 150 åren från höskörd för vinterfoder till sommarbete för djuren.

Arealen betes‑ och ängsmark har minskat från osäkra 1,9 miljoner hektar 1865 till 1,2 miljon hektar vid Lantbruksräkningen år 1927. År 2020 var arealen 464 000 hektar. Det är en minskning med över 80 %. Några bidragande orsaker till detta är ett minskat antal lantbruksdjur, att åkerarealen i ökad utsträckning används till foderproduktion och att hektarskördarna av vall på åkermark ökat.

Åkermarkens användning

Den svenska åkermarken domineras av vall och spannmål. Sedan år 1865 har odling av spannmål svarat för 36 till 56 % av åkerarealen medan vallodlingen utgjort 26 till 46 %. Under den senare delen av 1800‑talet odlades strax under 30 % av åkerarealen med slåttervall och strax under 50 % med spannmål. År 2020 odlades slåttervall på 42 % av arealen och spannmål på 39 % av arealen.

Odling av rotfrukter, främst potatis, var som störst under första hälften av 1900‑talet. Rotfruktsodlingen har minskat från 290 tusen hektar år 1919 till mindre än en femtedel, 54 tusen hektar, år 2020.

Oljeväxter började odlas i större utsträckning under 1940‑talet och ökade därefter för att nå en toppnotering på 6 % av åkerarealen under mitten av 1980‑talet. Övriga växtslag, såsom baljväxter, köksväxter, bärbuskar och fruktträd har utgjort en liten del av den totala markanvändningen, de senaste åren ungefär 3 % av den totala åkermarken.

Åkermark i träda utgjorde cirka 16 % av den totala åkermarken år 1865. Därefter minskade arealen i träda stadigt till knappt 2 % av åkerarealen år 1984. Trädesarealen har sedan dess påverkats av olika jordbrukspolitiska program och reformer. Trädesprogrammen, det fleråriga omställningsprogrammet, inträdet i EU och reformer av unionens stödprogram innebar att trädesarealerna ökade kraftigt. Från en nivå kring 10‑12 % under slutet av 1990‑talet och början av 2000‑talet har de åter minskat och låg på drygt 5 % år 2020.

Odling av spannmål

Spannmålsodlingen var störst under 1880‑talet, 1920‑talet och under 1970‑ och 80‑talet. Under 1970‑ och 80‑talet var det en medveten jordbrukspolitik att styra odlingen till spannmål så att de överskott som producerades i Sverige skulle bestå av spannmål som sedan exporterades till världsmarknadspris. Odlingen av spannmål var dock som störst 1918 med 1,72 miljoner hektar. De senaste 20 åren har arealen minskat från 1,2 miljoner hektar till 1 miljon hektar. Figur C visar arealen spannmål. Arealen höstsådda grödor minskade under mitten av 1900‑talet men har de senaste årtiondena ökat något. Eftersom den totala spannmålsarealen har minskat har dock andelen höstsådda grödor ökat.

Bild över odling av höstsåda och vårsådda grödor

Figur C. Areal av höstsådda och vårsådda spannmålsgrödor åren 1865-2020, miljoner hektar. I höstsådda grödor ingår höstvete, rågvete, och höstråg. I vårsådda grödor ingår korn, havre, vårvete, vårråg och blandsäd. En liten andel korn odlas som höstkorn och en liten andel av rågvete odlas som vårrågvete, vilket inte beaktas i diagrammet.

Omfattningen av veteodlingen har, i motsats till många andra grödor, inte bara bibehållits utan ökat från 48 000 hektar 1865 till 451 000 hektar 2020. Höstvete har varit den dominerande varianten med undantag för en kort period i början av 1950‑talet då vårvete odlades på en större areal. Sedan dess har höstvetet ökat medan vårvetet minskade kraftigt under 1950‑ och 60‑talen.

Odlingen av korn ökade dramatiskt mellan åren 1951 och 1966 då arealen mer än femdubblades från 110 000 till 608 000 hektar. Kornets utbredning var som störst år 1979 med 754 000 hektar. Sedan mitten av 1980‑talet har kornodlingen reducerats kraftigt och efter att ha varit den dominerande spannmålsgrödan var år 2020 odlingen av korn ungefär lika stor som odlingen av vete.

Havre är den spannmålsgröda som odlats på störst areal fram till mitten av 1960‑talet. Omfattningen av havreodlingen var som störst vid sekelskiftet 1899/1900 med drygt 800 000 hektar. Havreodlingen har därefter minskat under större delen av 1900‑talet. År 2020 odlades endast 185 000 hektar havre.

Råg var det viktigaste brödsädesslaget för 150 år sedan. Den odlade arealen har minskat från 400 000 hektar när odlingen var som störst vid 1900‑talets början till 31 000 hektar 2020. Höstråg har varit den helt dominerande varianten så odlingen av vårråg har varit försumbar.

areal av vanliga spannmålsslag

Figur D. Areal av höstvete, höstråg, korn och havre 1865-2020, tusen hektar.

Skörd av spannmål

För enskilda spannmålsgrödorna har hektarskördarna nästan fyrdubblats under de senaste 150 åren. Figur E visar skörd per hektar för höstvete och korn. Skörden per hektar av höstvete har till exempel ökat från 1 500 kilo per hektar i slutet av 1800‑talet till 7 000 kilo per hektar de senaste åren.

Figur E. Hektarskörd för höstvete och korn 1865-2020, kilo per hektar

Figur E. Hektarskörd för höstvete och korn 1865-2020, kilo per hektar

Hektarskördarna varierar dock betydligt från ett år till ett annat mestadels till följd av vädrets inverkan. Det leder till att också totalskörden varierar mellan åren vilket figur F visar. År med missväxt som 1867‑1868, 1917, 1941, 1951, 1992 och 2018 kännetecknas oftast av att vädret varit sådant på hösten före missväxtåret att de mer högavkastande höstsådda grödorna inte kan sås. Så var fallet i Småland 1867 och i södra Sverige 2017. Därefter kan vintern också vara besvärlig för höstsådden. De stränga vintrarna på 1940‑talet gjorde till exempel att höstsådden inte överlevde. Själva missväxtåret kännetecknas ofta av en besvärlig vår med sen vårsådd kombinerat med torka och tidig frost på hösten.

Den största skörden av spannmål 6,58 miljoner ton bärgades år 1984. Det var ett år med en stor areal spannmål i kombination med goda väderförhållanden.

Totalskörd av spannmål

Figur F. Totalskörd av spannmål 1865-2020, miljoner ton.

Den genomsnittliga skördeavkastningen per hektar ökade kraftigt under den andra halvan av 1900‑talet, vilket figur G visar. I genomsnitt har avkastningen per hektar odlad spannmål ökat från 1 300 kilo per hektar under slutet av 1800‑talet till 5 000 kilo per hektar det senaste årtiondet. Ett stort antal faktorer kan antas ha bidragit till detta. Storleksrationalisering, specialisering, nya sorter, växtförädling, effektivare redskap som möjliggör större kontroll över när arbetsmomenten utförs, mineralgödsel, växtskyddsmedel, gradvis utfasning av sämre åkermark och en ökad odling av spannmålslag med högre avkastning är några exempel.

Avkastningen har ökat från 1200 till 5000

Figur G. Genomsnittlig avkastning per hektar odlad spannmål 1865-2020. Kilo per hektar

Lantbrukets djur

Antalet grisar har ökat från strax under 400 000 djur år 1865 till som mest 2,6 miljoner år 1980. År 2020 hade antalet minskat till 1,3 miljoner grisar.

Antalet får har utvecklats lite annorlunda än de andra djurslagen. Fåren minskade från över 1,6 miljoner djur år 1865 till under en miljon år 1911. Ändrade räkningsdatum åren 1916, 1927, 1944, 1951 och 1965 har påverkat antalet får, eftersom antalet lamm varierar under kalenderåret. Antalet får har dock ökat sedan mitten av 1950‑talet och fårstammen ökade från 505 000 djur år 2006 till som mest 611 000 får år 2012. Därefter har antalet minskat till 501 000 djur år 2020.

Statistik över antal höns och kycklingar i jordbruket har förts sedan den första jordbruksräkningen år 1927. Detta år fanns det 6,8 miljoner höns i riket. År 2020 var antalet höns knappt 9 miljoner. Slaktkycklingar började särredovisas i statistiken på slutet av 1970‑talet. Antalet slaktkycklingar har ökat från knappt 3 miljoner 1979 till nästan 11 miljoner år 2020.

På 1870‑1880-talet fanns det drygt 100 000 getter i Sverige. Antalet har därefter stadigt minskat till 5 000 vid det senaste sekelskiftet. De senaste åren har antalet getter vid jordbruksföretag ökat något och räknades till 11 200 år 2018.

Nötkreatur

Antalet nötkreatur ökade från knappt 2 miljoner djur under 1860‑talet till som mest nära 3 miljoner år 1937. Sedan dess har antalet minskat till drygt 1,5 miljoner år 2020.

Det fanns 1,2 miljoner kor i Sverige år 1866. De flesta av dessa var mjölkkor. Antalet ökade fram till 1930‑talet då det fanns knappt 2 miljoner kor i Sverige. Därefter har antalet kor minskat. År 2020 fanns 510 000 kor i Sverige. Från och med 1970‑talet kan vi utläsa hur många kor som är mjölkkor och hur många som används för att föda upp kalvar. Nio av tio kor var mjölkkor i början av 1970‑talet. År 2020 hade andelen sjunkit till sex av tio kor. År 2020 var 303 400 kor mjölkkor och 207 000 kor för uppfödning av kalvar.

Oxar användes som dragdjur i äldre tid. År 1865 var antalet oxar 284 000 i Sverige. Inte minst i Småland var oxar vanliga. Oxarna minskade därefter stadigt och år 1927 var antalet endast 20 000.

Bilden visar att antalet kor minskat de senaste 50 åren samt att oxarna var vanliga i slutet av 1800-talet men försvann på 1920-talet

Figur H. Antal kor och oxar åren 1866-2020, miljoner djur

Animalieproduktion

Vi har jämförbar statistik över animalieproduktionen sedan 1939. Dåliga foderskördar och problem med foderimport under andra världskriget medförde foderbrist och utslaktning.

Produktionen av nöt‑ och fläskkött har därefter ökat under efterkrigstiden. Produktionen av kött från storboskap ökade framförallt under 1950‑ och 60‑talen och har sedan dess legat relativt stabilt kring 125 000 till 150 000 ton per år. Produktionen av gödkalv minskade fram till början av 1990‑talet och har därefter varierat mellan 3 000 och 5 000 ton per år.

Produktionen av griskött ökade från 127 000 ton vid krigsslutet till 330 000 ton i slutet av 1990‑talet. År 2020 hade produktionen av griskött minskat till 246 000 ton. Produktionen av fjäderkött var 17 gånger högre år 2020 än den var i början av 1940‑talet. De senaste 10 åren har produktionen av fjäderfäkött till och med varit större än produktionen av nötkött.

Produktionen av ägg var 95 000 ton när den dyker upp i statistiken i mitten av 1960‑talet. Därefter har äggproduktionen ökat och var år 2020 knappt 150 000 ton.

Figuren visar att produktionen av fjäderfä ökat sedan 1939, grisköttsproduktione varit konstant och nötköttsproduktione minskat

Tabell I. Produktion av nötkött, griskött och fjäderfäkött åren 1939-2020, tusen ton

Mjölkproduktion

Mjölkproduktionen påverkades också av de besvärliga åren på 1940‑talet och statistiken visar en tydlig reduktion av mjölkproduktionen omkring år 1942. Vid skiftet mellan 1940‑ och 50‑talet överträffades förkrigsproduktionen av mjölk som legat strax under 5 000 ton per år. Sedan följde en minskning och mjölkproduktionen föll under 3 000 ton vid början av 1970‑talet. En återhämtning skedde fram till mitten av 1980‑talet då produktionen ökat med cirka 600‑900 ton. Sedan dess har produktionen mestadels minskat och uppgick år 2020 till 2 773 ton.

Numera levereras mjölken till mejerierna men fram till 1950‑talet utgjorde hushållens egna konsumtion, egna tillverkning av smör, och egna försäljning en inte oväsentligt del av produktionen.

Mjölkproduktion, tusent ton. Tabellen visar att mjölkproduktionen minskat och att andelen som säljs utanför mejeri var betydlig 1939 men nu är försumbar

Figur J. Mjölkproduktion åren 1939-2020, tusen ton

Kort om statistiken

Det här beskriver statistiken

Rapporten innehåller statistik om antal jordbruksföretag, arealer av grödor, antal djur, skördar, slakt och mjölkproduktion.

De årliga äldre uppgifterna reviderades till exempel de år som jordbruksräkningarna gjordes. Det innebär att statistiken för riket kan skilja sig något beroende på vilken årgång av källmaterialet som används.

Definitionen av hur stort ett företag måste vara för att räknas som ett jordbruksföretag har förändrats under perioden. Den viktigaste förändringen  genomfördes på 1950‑talet för att i statistiken spegla strukturutvecklingen i jordbruket. Fram till och med 1951 omfattade antalet jordbruksföretag också företag med mellan 0,25 hektar och 2 hektar åkermark. Då dessa enheter under denna period hade tappat mycket av sin betydelse för statistiken slopades denna kategori och en gräns på 2 hektar åkermark infördes.

Fram till och med 1911 räknades djuren i december, därefter har i de flesta fall djuren räknats i juni. Det påverkar jämförbarheten över tid då antalet djur i juni oftast är något högre än antalet djur i december. Fram till och med år 1956 avser uppgifterna kreatursbeståndet även utanför jordbruket. Därefter, alltså från och med 1956 års uppgifter, avses endast husdjur lantbruksdjur vid företag med mer än 2 hektar åkermark samt vid företag med stora djurbesättningar. En detaljerad genomgång av samtliga källor finns i dokumentet ”Källor till statistiken”.

Så tar vi fram statistiken

Rapporten innehåller sekundärstatistik det vill säga statistik som tidigare publicerats som officiell statistik. I sammanställningen har två samlingspublikationer använts:

  • För perioden fram till 1955 publikationen ” Historisk statistik för Sverige D. 2 Väderlek, lantmäteri, jordbruk, skogsbruk, fiske t.o.m. år 1955. (1959). Örebro: Statistiska centralbyrån (SCB)"
  • För perioden 1955‑2000 publikationen ”Jordbruket i siffror: åren 1866‑2007 = [Agriculture in figures years 1866‑2007]. (2011). Jönköping: Jordbruksverket"

För perioden efter år 2000 har den löpande publiceringen av jordbruksstatistik använts.

Samlingspublikationerna bygger på den löpande publicering av officiell statistik som gjorts sedan år 1865. De serier som använts i huvudsak är:

  • Jordbruk och boskapsskötsel 1865–1911, Hushållningssällskapens berättelser. Stockholm: SCB.
  • Jordbruk och boskapsskötsel 1913–1963. Stockholm: SCB.
  • Jordbruksräkningen 1927, 1932, 1937, 1944, 1951, 1956, 1961, 1966. Stockholm: SCB.
  • Serie JO 1965–2020. Statistiska Meddelanden. Stockholm: SCB.

Publikationen Jordbruket i siffror 1866–2007 finns digitalt på Jordbruksverkets hemsida. Publikationens tabelldel finns i Jordbruksverkets statistikdatabas.

Övriga publikationer kan läsas digitalt på Statistiska Centralbyråns hemsida under rubriken äldre statistik.

Statistikens tillförlitlighet

Jordbruksstatistiken har förändrats mycket sedan år 1865, främst till följd av att metoder, begrepp och definitioner alltmer anpassats till de behov av statistik som funnits. Under perioden fram till mitten av 1900‑talet förbättrades tillförlitligheten i de statistiska undersökningarna kontinuerligt.

Det har också framhållits att mätmetoderna under perioden 1865‑1920 led av uppenbara brister med negativa effekter på statistikens kvalitet men att en övergång till säkrare arbetssätt och metoder påbörjades under slutet av perioden. Det innebär till exempel att senare forskare menar att arealen på 1860‑talet troligen underskattades med uppemot 0,9 miljoner hektar. Ett fel som kontinuerligt rättades fram till 1910‑talet.

Jordbruksräkningen 1927 innebar inledningen till en serie av totalundersökningar, som kom att bilda stommen i den allmänna jordbruksstatistiken fram till 1966 med kontinuitet i metoder, begrepp och definitioner. Från mitten av 1960‑talet fram till 1995 genomfördes årliga totalundersökningar av jordbruksföretagens struktur. För denna period har strukturstatistiken, det vill säga statistiken över arealer och lantbruksdjur, fått det sammanfattande omdömet att huvudresultaten hade god kvalitet. Därefter har totalundersökningar genomförts åren 1999, 2001, 2003, 2005, 2007, 2010, 2013, 2016 och, 2020. De mellanliggande åren bygger uppgifterna till största delen på urvalsundersökningar och register.

Från 1950 började moderna statistiska metoder användas som innebar att man på ett objektivt sätt kunde mäta vissa av statistikens kvalitetskomponenter. Tillförlitligheten i skördestatistiken förbättrades väsentligt år 1960, då hektarskattningar av skördeavkastningen enligt den så kallade objektiva metoden infördes. Från och med 1995 då jordbrukarna börjat söka stöd för sina arealer bedöms de administrativa källorna för arealen av enskilda grödor hålla god kvalitet.

För den som är intresserad av att specialstudera en kortare period rekommenderas källpublikationerna för den aktuella perioden.

Metod och kvalitet

Summary in English

The aim of the report is to present basic statistics in the form of long time series for the country. The time series will be updated. The statistics presented are arable land mainly of cereal crops and number of agricultural animals from 1865 to 2020. Statistics on the number of agricultural holdings and the arable land they use are divided into how large the holdings are and reported from 1927. From 1939, statistics on animal production in the form of slaughter and milk production are reported.

There was most arable land in Sweden from the middle of the 1910s to the beginning of the 1950s with over 3.7 million hectares. The arable land has since decreased to 2.5 million hectares by 2020. The Swedish arable land is dominated by hay and grain. Between 75 % and up to 87 %, a few single years in the 1970s, have been grown with hay and grain.

The use of plant protection products and mineral fertilizers, breeding and plant breeding has led to higher yields from crops and animals. When the yield per hectare increased during the 20th century, an increasing share of production could go to sales. During the first 50‑year period up to 1915, the average total harvest of cereals was 2.1 million tons per year. Over the past 50 years, it has averaged 5.2 million tons per year.

Beef production increased mainly from the Second World War until the 1980s, while the rate of increase in poultry meat production quadrupled from the late 1950s to 2020. In the last ten years, poultry production has been greater than pork production.