Phytophthora, håll koll på symptom i din odling

Ett bra förebyggande växtskydd är viktigt för att hantera och undvika smitta. De svampmedel som finns tillgängliga kan hålla nere skadetrycket men kan inte bota angrepp helt. Det krävs därför god odlingshygien och förebyggande växtskyddsåtgärder för att motverka smitta.

Vilka växtslag kan drabbas?

Alla växtslag kan drabbas av Phytophthora. Symptomen från svampen kan sitta på rötterna, knoppar, stjälkar och på blad. Några arter är artspecifika men många kan angripa flera olika växter. En välkänd art är Phytophthora infestans som både kan orsaka potatisbladmögel och angripa tomatplantor med bladmögel. I tomatodling är även P. nicotianae en skadegörare som kan ge hämmad tillväxt, torkskador, döda toppar samt så kallad bocköga som är en mjuk grå till brunaktig röta på frukterna. Samma art av Phytophthora kan ge groddbrand på småplantor. Vid angrepp av Phytophthora kan smittan i vissa fall upptäckas som brunfärgning av xylemet. Det finns arter av Phytophthora som trivs i både höga temperaturer och låga så kulturer kan drabbas i alla odlingsystem. Gemensam riskfaktor för angrepp är dock stillastående vatten.

Identifiera phytophthora i tid

Eftersom symptomen ser så olika ut för olika växtslag kan det vara lätt att missa orsaken eller missta Phytophthora för andra svampsjukdomar eller skador till följd av exempelvis torka eller andra klimatmässig faktorer som kan ge liknande symptom. Det är viktigt att kunna ställa rätt diagnos så att rätt behandling och insatser kan görs i tid. Spridningen riskerar exempelvis att öka om symptomen felaktigt bedöms som torka och plantorna vattnas mer i stället för att sjuka plantor plockas bort. Förebyggande insatser är helt avgörande för att undvika smitta eftersom skadegöraren är svår att bekämpa när den väl har fått fäste, och plantor har blivit sjuka.

Symptom och identifiering

Både plantan och rötterna ska undersökas vid misstanke på Phytophthora. Det är främst vid symptom på rötterna som diagnosen kan fastställas och ofta behöver plantan skicka på analys för säker diagnos. Symptomen på rötterna är att växterna får färre huvudrötter och rötterna som är kvar blir mörka. Symptomen är tydligast längt ut på rötterna. Rothalsrötor och stambasrötor kan också vara tecken på angrepp av Phytophthora. Det finns även arter som enbart angriper ovanjordiska delar.

Om du misstänker Phytophthora bör plantorna analyseras så att rätt diagnos kan ställas. Det finns snabbtester för Phytophtora men de är inte artspecifika. De kan användas vid konstaterade symptom för att undersöka som det finns någon art av Phytophthora i växten. Testerna som är så kallade immunostrips ger ett snabbt svar redan efter en halvtimme och kan indikera förekomst av Phytophthora. Om artbestämning eller säker diagnos krävs, behöver en fullständig laboratorieanalys göras.

Hur undviker jag sjukdomsutbrott genom förebyggande insatser?

Stillastående vatten är en stor riskfaktor för Phytophthora. Odling på dåligt dränerad mark, tät plast eller markduk som är äldre och inte längre så genomsläpplig kan vara en risk. Ett väl dränerat underlag som inte har svackor där vattensamlingar kan bildas är en viktig förebyggande åtgärd. Andra riskfaktorer för vattenansamlingar är läckage från växthustaken vid regn och kondensvatten som inte samlas upp.

Phytophthora kräver vatten för att kunna infektera plantorna så det är först när substratet inte längre dränerar som problemen uppstår. En förebyggande åtgärd är ett väldränerat substrat av hög kvalitet. Satsa därför på ett substrat som ger en bra rotmiljö med god syresättning och effektiv dränering. Angrepp kan undvikas genom rätt bevattningsstrategier. Det är viktigt att inte vattna så mycket att substratet förblir blött under längre tid. Substratet kan också stärkas genom att tillsätta nyttoorganismer såsom Trichoderma, som konkurrerar ut skadegörare.

Hur sanerar jag om jag har fått in smittan?

Om du har fått in smitta i din odling behöver odlingsytorna, krukorna, brättena och alla redskap rengöras noggrant med någon typ av godkänt saneringsmedel alternativt väteperoxid eller någon typ av klorbaserat rengöringsmedel. Smittan sprids lätt via vatten så även bevattningssystemet behöver rengöras särskilt i recirkulerande system. Smittade plantor måste destrueras och ska inte läggas på komposten. Vid odling i mark på friland, bör även ogräs tas bort och destrueras eftersom dessa kan bära smittan vidare. Om odling på friland sker är växtföljd en viktig förebyggande åtgår medan det i växthus och plantskolor är sanering som är det som hindrar spridning. Se även till att avlägsna alla ogräs som kan vara smittobärare.

Växtskyddsmetoder

Det bästa sättet att hantera Phytophtora är att jobba förebyggande så att sjukdomen inte får fäste i odlingen. Även en bra reningsutrustning av det recirkulerande vattnet håller smittan borta. Växtskyddsmedel kan användas som en del av en växtskyddsstrategi men kan inte ersätta andra åtgärder.

De fungicider som kan används mot Phythophtora idag fungerar förebyggande genom att hindrar sporerna från att gro in i plantvävnaden men är inte kurativa om ett angrepp redan har etablerats. Exempel på preparat som har verkan mot phytophthora är Previcur Energy, Proplant, Aliette. Lalstop, Taegro, Amylo X WG, Serenad och Trianum kan ha viss effekt främst genom konkurrens med svampen och ska också användas förebyggande.

Phytophthoras biologi

Phytophtora hör till algsvamparna (oomyceterna) och är egentligen inte en svamp utan tillhör ett eget rike av organismer eftersom de skiljer sig från svampar på flera olika sätt bland annat genom att cellväggen är annorlunda. Phytophthora bildar, precis som många andra organismer olika typer av sporer. Sporer som är till för att spridas och sporer som är till för att överleva långa perioder under ogynnsamma förhållande.

Phytophthora bildar flera olika typer av sporer. En av de sportyper som de har är zoosporerna som är mycket speciella och kan genom en flagell röra sig fram till andra rötter dit de attraheras av genom kemotaxi. Det vill säga de känner av koncentrationsgradienten till specifika ämnen som rötter utsöndrar. De har också en vilande sportyp, oosporerna som kan överleva länge utan tillgång på levande värdväxt och kan smitta via odlingssubstrat eller finnas i marken. Den mesta smittspridningen sker dock via zoosporerna.