MRSA

Det kommer inte finnas några krav om restriktioner eller att det ska ske någon sanering eller bekämpning för besättningar med MRSA. Allmänna krav om biosäkerhet, smittskydd och hygien enligt gällande lagstiftning gäller dock alltid.

Eftersom alla prov som togs i samband med EU-studien samt den parallella gårdsstudien är anonymiserade är det inte känt i vilka besättningar det finns MRSA. Om du vill provta din besättning kan du höra av dig till SVA för instruktioner för provtagning.

Alla som arbetar med levande grisar, framför allt inne i grisstallar, kan bli bärare av MRSA om det finns hos grisarna. Erfarenheter från andra länder visar att de allra flesta blir bärare utan att ha några symtom men MRSA kan också orsaka hud och sårinfektioner. Genom att följa de rekommendationer som finns framtagna kan du minimera riskerna.

Goda hygien- och biosäkerhetsrutiner är grunden för allt smittskyddsarbete oavsett smittämne för att förhindra smittspridning både in till och ut från besättningen. Detta gäller både för dig som är djurhållare samt för personal och för alla externa besökare, exempelvis veterinär, rådgivare, transportör, hantverkare eller andra som ska vistas i besättningen.

Det finns bland annat krav på handtvätt och handdesinfektion samt skyddskläder och skoskydd. En veterinär ska dessutom alltid arbeta enligt den hygienplan om vårdhygien som ska finnas för veterinär verksamhet. Det finns också krav på rutiner avseende hygien och information för tillfälliga besökare på anläggningen.

• Arbeta förebyggande – biosäkerhet
• Smittor och smittsamma sjukdomar hos gris
• Hygienregler
• Hygienregler (vårdhygienregler)

MRSA kan finnas hos grisarna men också i stallmiljön, på ytor och i dammet som finns i grisstallarna. För att minska risken för att bli bärare bör du som vistas i grisstallar vidta vissa ytterligare smittskyddsåtgärder.

• MRSA hos gris (gardochdjurhalsan.se)

Tillfälliga, kortvariga besök innebär inte så stor risk för smitta. Det visar erfarenheter från andra länder. Men det är viktigt att följa de vanliga smittskydds­rutinerna som alltid ska följas när man går in i en besättning med grisar, som att man har rena kläder och skor, helst gårdsegna samt en god handhygien både när man går in till djuren samt när man lämnar stallet det som krävs för biosäkerheten bör du också skydda håret mot damm och använda andningsskydd för att inte få in MRSA i näsan. Du ska alltid följa gårdens egna rutiner vid besök om det finns ytterligare krav.

Du som arbetsgivare har skyldighet att ur ett arbetsmiljöperspektiv förebygga smittrisker för din personal. Arbetsgivar­ansvaret gäller även dig som tillfälligt tar in personer i din verksamhet. Det kan exempelvis vara inhyrd personal från bemannings­företag, avbytartjänst eller tillfällig personal i den ordinarie driften.

Mer information om riskbedömning av smittrisker och zoonoser finns här:

• Riskbedömning av smittrisk (av.se)

Du som är veterinär ska alltid arbeta enligt den egna vårdhygienplanen och med lämpliga åtgärder som du anpassar efter varje situation. Djurhållaren vet sannolikt inte själv gårdens smittstatus avseende MRSA. Det måste du beakta i din vårdhygienplan så att du kan arbeta på ett sätt som minskar risken, både för att du själv smittas eller för att du ska sprida eventuell smitta in eller ut från en besättning.

• Hygienregler

MRSA kan finnas hos grisarna men också i stallmiljön, på ytor och i dammet som finns i grisstallarna. MRSA kan smitta till öppna sår eller eksem men också fastna på slemhinnor i näsan. För att minska risken för att bli bärare behöver du vidta vissa smittskyddsåtgärder.

• MRSA hos gris (gardochdjurhalsan.se)

Du som är arbetsgivare har också skyldighet att ur ett arbetsmiljöperspektiv förebygga smittrisker för din personal.

Mer information om riskbedömning av smittrisker och zoonoser finns här:

• Riskbedömning av smittrisk (av.se)

Nej, klinisk misstanke hos grisar som hålls för livsmedelsproduktion behöver inte anmälas enligt 16 § Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 2013:14 (Saknummer K112). Det kravet gäller endast djur som hålls för annat syfte än livsmedelsproduktion (eller vattenbruk).

Däremot är MRSA hos djur alltid anmälningspliktigt vid laboratoriemisstanke eller vid konstaterade fall enligt Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 2025:10, (Saknummer K12) och samma regler gäller för alla djurslag med det undantaget att för djur som hålls för livsmedelsproduktion (eller för vattenbruk) är det endast indexfall vid bekräftade fall som ska anmälas till Jordbruksverket. Observera att alla positiva/misstänkta isolat måste skickas till SVA för konfirmering.

Mer information om anmälningsplikten finns här:

• Antibiotikaresistenta bakterier

Det finns inga restriktioner för livsmedelsproducerande djur eller för vattenbruksdjur när det gäller eventuell förekomst av MRSA.

Det är endast djur som hålls i ett annat syfte än för livsmedelsproduktion eller vattenbruk som omfattas av restriktioner enligt Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 2013:14 (K112) vid en klinisk infektion med MRSA. Hästdjur omfattas dock alltid av kraven.

Nej, anledningarna är flera:

• MRSA på gris är framför allt ett arbetsmiljöproblem för de människor som arbetar med grisar och innebär sällan problem för grisarna. Då vi har relativt få grisbesättningar i Sverige, och därmed få personer som befinner sig i riskgrupp för MRSA, bedömer svenska myndigheter påverkan på folkhälsan vara mycket låg. De flesta som smittas får inga eller lindriga problem.
• Att sanera en gård från MRSA är både svårt, arbetsamt och kostsamt. Därför bedömer svenska myndigheter det inte vara proportionerligt i förhållande till risken att fatta beslut om åtgärder som bekämpning eller sanering i grisbesättningar på grund av MRSA. (Jordbruksverket kan dock komma att i mån av tillgång på medel, stötta insatser och initiativ som näringen ser behov av för att stävja eventuella negativa konsekvenser som förekomsten av MRSA kan medföra.)
• Gård & Djurhälsan har tillsammans med SVA och med ekonomiskt stöd från Jordbruksverket tagit fram hygien- och smittskyddsrutiner för att undvika att MRSA ska spridas mellan djur och människor och mellan gårdar. Dessa rutiner, tillsammans med de generella smittskyddsrutiner som redan finns på gårdar i Sverige, minskar risken för introduktion och spridning av MRSA, så väl som för andra smittor som kan drabba grisar.

Eftersom svenska myndigheter inte kommer att besluta om åtgärder för att bekämpa eller sanera grisbesättningar på grund av MRSA, kommer vi inte heller besluta om att provta i enskilda besättningar. När det gäller nationell övervakning av läget finns det inget beslutat i dagsläget, detta kommer dock fortsatt diskuteras. Även andra studier kan komma att göras.

Ansvaret för att hantera sådana fall ligger på behandlande läkare eller smittskydds­läkare med stöd av länsveterinär eller besättnings­veterinären tillsammans med berörd gård.