Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos grisar

Mul-och klövsjuka är en virussjukdom som kan infektera klövbärande djur. Den är mycket smittsam.

För att minska effekterna av ett utbrott är det viktigt att du snabbt upptäcker sjukdomen och hindrar smitta från att spridas vidare. Det är därför mycket viktigt att du känner till sjukdomen och är uppmärksam på symtom som kan orsakas av mul- och klövsjuka.

Vanliga symtom hos gris är feber och hälta på grund av blåsor på klövarna.

Sjukdomen finns i dag inte inom EU, men det pågår hela tiden utbrott runtom i världen. Eftersom mul- och klövsjuka drabbar handel mellan länderna hårt, är det en av de viktigaste sjukdomarna att hantera sett ur ett internationellt perspektiv. Därför styrs bekämpning och handelsrestriktioner av gemensamma EU-regler.

• Symtom och smitta mul- och klövsjuka (sva.se)

• Epiwebb om mul- och klövsjuka (epiwebb.se)
  

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är infekterade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Mata inte grisar med matrester.

Mul- och klövsjuka sprids mellan djur, men viktiga smittvägar är också att människor bidrar till smittspridningen via redskap, kläder eller produkter som kött och mjölk.

Det finns regler och rekommendationer för att förhindra att mul- och klövsjuka kommer in i svenska besättningar. Dessa gäller även de som besöker din besättning:

Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

Om du besöker ett land där det finns mul- och klövsjuka är det:

• Förbjudet att ta med obehandlade kött- och mjölkprodukter, samt andra obehandlade produkter, från klövbärande djur.

När du kommer hem bör du:

• undvika direktkontakt med klövbärande djur i minst 5 dygn
• tvätta kläder och skor

Om du besöker ett land som inte har mul- och klövsjuka och du har varit i kontakt med klövbärande djur:

• bör du undvika direktkontakt med djur under minst 2 dygn.

Om du får veta att djur som du kommer i kontakt med faktiskt är smittade, eller att det finns en misstanke om att de har mul- och klövsjuka, ska du:

• inte ha kontakt med klövbärande djur i Sverige under 5 dygn efter kontakttillfället.
• duscha/bada och tvätta håret innan du har kontakt med klövbärande djur i Sverige.
• tvätta de kläder som användes vid kontakttillfället i minst 60 °C (eller behandla dem på något annat sätt som dödar viruset).
• tvätta och desinficera skodon och utrustning som användes vid kontakttillfället.

Det finns två sjukdomar som kallas svinpest. Det är afrikansk och klassisk svinpest. Båda är dödliga virussjukdomar som kan infektera tamgrisar och vildsvin. De virus som orsakar svinpest är motståndskraftiga och överlever länge i miljön och i kött från infekterade djur. Svinpest smittar inte människor.

Den klassiska svinpesten (CSF) har av och till funnits i Europa sedan tidigare. Den afrikanska svinpesten (ASF) har först på senare tid blivit ett hot i norra Europa.

För att minska effekterna av ett utbrott är det viktigt att snabbt upptäcka sjukdomen och hindra smitta från att spridas vidare. Det är därför mycket viktigt att du känner till sjukdomarna och är uppmärksam på symtom som kan orsakas av svinpest. Hög feber och plötsliga dödsfall är ett vanligt symtom.

De flesta djur som får akut afrikansk svinpest dör. Från och med september i år har vi ett utbrott av afrikansk svinpest i Fagersta och Norbergs kommuner.

• Aktuellt läge afrikansk svinpest

Även klassisk svinpest innebär att stora delar av de djur som infekteras dör. Senast den klassiska svinpesten fanns i Sverige var 1944. Inom EU har det under senare år enbart varit enstaka utbrott.

• Symtom och smittvägar afrikansk svinpest (sva.se)

• Symtom och smittvägar Klassisk svinpest (sva.se)

• Epiwebb afrikansk svinpest (epiwebb.se)

• Epiwebb klassisk svinpest (epiwebb.se)
  

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du se till att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Svinpest sprids mellan djur, men viktiga smittvägar är också att människor bidrar till smittspridningen via redskap, kläder eller produkter som kött och mjölk. Det finns regler och rekommendationer för att förhindra att svinpest kommer in i svenska besättningar. Dessa gäller även de som besöker din besättning:

• Se till att alla besökare använder rena skyddskläder.
• Ta inte med kött eller köttprodukter från länder där det finns svinpest.
• Släng inte matavfall utomhus.
• Mata inte grisar med matrester.
• Kompostera matavfall i sluten behållare.
  

Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

Om du har varit på en jaktresa i ett annat land eller besökt en utländsk grisbesättning:

• vänta 48 timmar innan du besöker en svensk besättning.

Om du har jagat i ett land där det finns afrikansk svinpest:

• Gör rent din jaktutrustning, dina jaktkläder och stövlar innan du använder dem i Sverige.
• Om du haft din jakthund med bör du tvätta pälsen på den innan du åker hem.
• Kött och obehandlade jakttroféer kan innebära en smittrisk,
• Vänta 48 timmar innan du besöker en svensk besättning.

Om du får veta att djur som du kommer i kontakt med faktiskt är smittade, eller att det finns en misstanke om att de har afrikansk eller klassisk svinpest, ska du:

• duscha/bada och tvätta håret innan du har kontakt med klövbärande djur i Sverige.
• tvätta och desinficera skodon och utrustning som användes vid kontakttillfället.

• tvätta de kläder som användes vid kontakttillfället i minst 60 °C (eller behandla dem på något annat sätt som dödar viruset).
• inte ha kontakt med klövbärande djur i Sverige under 2 dygn efter kontakttillfället.

Om du köper grovfoder eller halm

Om du har köpt grovfoder eller halm från ett land där det finns svinpest och hittar rester av djurkroppar ska du kontakta Jordbruksverket, enheten för CITES, foder och djurprodukter.

• 036-15 50 00 (växel)
• foderdjurprodukter@Jordbruksverket.se

PRRS, Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome, är en virussjukdom som kan infektera grisar.

PRRS visar sig på olika sätt i olika djurgrupper. Suggor löper om och kastar sina foster. Smågrisar är svagfödda med dålig tillväxt och ökad dödlighet. Slaktsvin kan få allvarliga luftvägsinfektioner. Det är inte säkert att du ser på grisarna att de är sjuka utan den första signalen du ser kan vara försämrade produktionsdata.

PRRS är en svårbekämpad sjukdom eftersom den är mycket smittsam och ofta ger otydliga tecken i början. Det innebär att sjukdomen kan sprida sig till många besättningar innan den upptäcks.

I Sverige är vi i dag fria från PRRS. Ett utbrott av sjukdomen bekämpades med framgång år 2007.

• Symtom och smittvägar PRRS (sva.se)

• Epiwebb om PRRS (epiwebb.se)

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du se till att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Den främsta smittvägen är genom direkta djurkontakter, till exempel via inköp av djur men även indirekta kontakter via personer, redskap och transportfordon är en risk.

Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

Om du får veta att djur som du kommer i kontakt med faktiskt är smittade, eller att det finns en misstanke om att de har PRRS, ska du:

• inte ha kontakt med klövbärande djur i Sverige under 2 dygn efter kontakttillfället.

• duscha/bada och tvätta håret innan du har kontakt med klövbärande djur i Sverige.

• tvätta de kläder som användes vid kontakttillfället i minst 60 °C (eller behandla dem på något annat sätt som dödar viruset).

• tvätta och desinficera skodon och utrustning som användes vid kontakttillfället.

Övervakning av PRRS

Det finns ett program för att övervaka att PRRS inte har kommit tillbaka till Sverige. Övervakningsprogrammet utförs av Gård & Djurhälsan.

• Övervakningsprogram PRRS (gardochdjurhalsan.se)
  

Nationella regler för att förhindra spridning av PRRS

Reglerna gäller för dig som hanterar grisar i Sverige oavsett om du är djurhållare, transportör eller driver slakteri.

Reglerna handlar om vad du som djurhållare behöver göra för att få ta in grisar i din anläggning när det gäller sjukdomen PRRS och gäller oavsett om djuren kommer från Sverige eller ett annat land.

Kraven som du ska uppfylla är olika beroende på om anläggningen som djuren kommer från är fri från PRRS eller inte.

Grisar från fria anläggningar

Om du tar in grisar från fria anläggningar behöver du inte vidta några åtgärder med tanke på PRRS. Svenska grisanläggningar räknas generellt sett som fria från PRRS. Detta gäller förutsatt att eventuella grisar som kommer från andra länder har tagits in till anläggningen på ett smittskyddssäkert sätt, vilket innebär att de har förts in enligt de nationella reglerna.

För att en anläggning ska anses vara fri från PRRS måste de här kraven vara uppfyllda:

• Det ska finnas ett system för övervakning och kontroll som uppfyller en definierad standard enligt föreskriften (SJVFS 2021:24). Detta innebär i korthet att grisarna regelbundet är övervakade av en behörig myndighet eller fristående organisation som har veterinär kompetens, eller av en särskild veterinär som känner till anläggningen väl.
• Alla misstänkta fall av PRRS är utredda av en veterinär och det har inte varit några positiva fall av PRRS.
• Inga grisar har vaccinerats mot PRRS under det senaste året.
• Grisar som har tagits in i anläggningen har kommit från anläggningar som är fria från PRRS.

Du hittar alla regler som gäller för att en anläggning ska anses vara fri från PRRS i kapitel 3 samt bilaga, föreskrift 2021:24.

Vid en offentlig kontroll ska du kunna visa veterinärintyg som styrker att du uppfyller kraven.

Isolering av grisar från anläggningar som inte är fria från PRRS

Om du tar in grisar från anläggningar som inte är fria från PRRS finns det krav som du behöver uppfylla. Du ska bland annat isolera djuren i en PRRS-isolering under minst 28 dagar.

Du hittar kraven som gäller för provtagningen av grisar i isoleringen i kapitel 3, paragraf 4-7, föreskrift SJVFS 2021:24.

Isoleringen ska vara godkänd av Jordbruksverket och du behöver ansöka om sådant godkännande. Du behöver även betala en avgift för det.

Du ansöker om PRRS-isolering i e-tjänsten Isolering för PRRS (porcint reproduktivt och respiratoriskt syndrom). Du hittar kraven för isoleringen i kapitel 3, paragraf 8, föreskrift SJVFS 2021:24. Du ska beskriva hur du utformar isoleringen för att uppfylla kraven. Det gör du under dessa rubriker i e-tjänsten:

1. Beskrivning av gödselhanteringen i isoleringen
2. Beskriv skötselrutiner för isoleringen
3. Beskriv instruktioner till den personal som arbetar i isoleringen
4. Bifoga skalenlig ritning på isoleringen samt skalenlig planskiss över hela anläggningen.

Efter att Jordbruksverket har godkänt isoleringen kan du använda den flera gånger. Om du ändrar något i isoleringen på din anläggning kan det behövas ett nytt godkännande.

• E-tjänst: Isolering för PRRS (porcint reproduktivt och respiratoriskt syndrom)

Har du frågor om ansökan om isolering, kontakta oss:

• bekampning.nya.sjukdomar@jordbruksverket.se

Provtagning av grisar i isoleringen

När grisarna står i isoleringen ska en veterinär ta blodprov på dem två gånger med minst 21 dagar mellan provtagningstillfällena för att se om djuren har PRRS. Djuren får tas ut ur isoleringen och sammanföras med övriga djur på anläggningen först när provresultaten har visat att djuren inte har PRRS.

Du hittar alla regler som gäller när du tar in grisar från anläggningar som inte är fria från PRRS i kapitel 3, föreskrift SJVFS 2021:24.

Reglerna är inte införselkrav från andra länder

Observera att införsel av grisar från andra länder regleras av EU:s bestämmelser. EU ställer generellt inga krav när det gäller PRRS vid flytt av grisar, förutom när avelsgrisar flyttas tas in till och mellan avelsstationer som är godkända för semin och embryoverksamhet inom EU.

De svenska PRRS-bestämmelserna är alltså inte införselbestämmelser och ställer inga ytterligare krav på anläggningen eller landet som djuren kommer ifrån. Det innebär att enligt EU:s bestämmelser får du ta in djur från anläggningar i andra länder som inte är fria från PRRS. Det är först efter att sådana djur har kommit till din anläggning som du ska isolera dem och se till att de provtas och undersöks enligt kraven i de svenska bestämmelserna.

Grisar för slakt

Grisar från anläggningar som inte är fria från PRRS och som är avsedda för slakt ska du transportera direkt och utan kontakt med andra djur till slakteriet för omedelbar slakt. Gödsel ska också hanteras på ett smittskyddssäkert sätt på slakteriet.

Salmonella är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Eftersom salmonella orsakas av bakterier som finns naturligt i miljön går sjukdomen inte att utrota. När det gäller salmonella bland livsmedelsproducerande djur har vi i Sverige ett mycket gott hälsoläge.

• Salmonella hos grisar (sva.se)

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att dina djur är smittade ska du kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur och människor

Det här händer om dina djur blir smittade

Om du får salmonella hos dina djur eller i deras närmiljö händer det här:

• Du blir kontaktad av en utredande veterinär som vi har utsett.
• Din gård får restriktioner - så kallad spärr. Spärren gäller för relevanta delar av besättningen. Det är inte säkert att hela din besättning spärras.
• Du får anvisningar om vad du ska göra för att bekämpa smittan till exempel hygien- och skötselrutiner och sanering av stall.
• Du ska följa de anvisningar du får, för att kunna få ersättning för ditt arbete.
  
• Gödsel och andra produkter som kan innehålla smitta tas om hand på lämpligt sätt.
• Det kan hända att vi måste besluta om att avliva djur, till exempel om det blir för trångt innan vi kan häva spärren och djuren kan skickas till slakt.

För att vi ska kunna häva spärren krävs att

• ingen salmonella har påvisats från 2 omgångar prov som har gjorts med cirka en månads intervall. Proverna ska vara tagna när all sanering är klar.

Utmaning att bli av med smittan

Om dina djur har blivit smittade är utmaningen att bli av med smittan inte bara på individnivå utan även på grupp- och besättningsnivå. Det är många faktorer som kan påverka hur du kan utföra bekämpningen bland annat produktionsform, inhysningssystem, smittryck och smittans utbredning. Att få bort salmonellabakterier tar ofta lång tid, ibland flera år.

Ersättning

När en besättning blir spärrad kan djurägaren söka ersättning för delar av åtgärder som vi har beslutat om, till exempel sanering av byggnader utöver normal rengöring och eventuell avlivning av djur. Du får också ersättning för de produktionsförluster som våra beslut medför. Det är inte alla som har rätt att få ersättning. Det beror på vilken produktionsform och hur stor besättning du har.

• Ersättning vid konstaterad smitta

Smittsäkrad besättning och försäkring

Om din besättning är som är ansluten till biosäkerhetsprogrammet smittsäkrad besättning (SSB) kan du få en högre ersättning om din besättning får restriktioner på grund av salmonella. Du kan också komplettera med en försäkring.

Om du inte är ansluten till programmet får du en lägre ersättning.

Programmet drivs i samarbete mellan Sveriges Grisföretagare, Gård & Djurhälsan, Lundens Djurhälsovård och Distriktsveterinärerna. 

• Smittsäkrad besättning (smittsäkra.se)

• Sveriges Grisföretagare (sverigesgrisforetagare.se)

• Gård & Djurhälsan (gardochdjurhalsan.se)

• Växa Sverige (vxa.se)

• Lundens Djurhälsovård (lundens.com)

• Distriktsveterinärerna (disktriktsveterinarerna.se)

Övervakning av salmonella

I Sverige finns övervakningsprogram för salmonella.

• Förebyggande arbete genom övervakning och kontrollprogram

Det här kan du göra för att minska risken för att dina djur blir smittade. Det kan finnas fler tips under respektive sjukdom.

• Se till att ha bra rutiner när det kommer djur, djurprodukter, fordon eller människor eller transporter till eller från din anläggning.
• Begränsa antalet kontakter mellan olika besättningar
• Se över vilka risker som finns när du ska flytta djur och utifrån riskerna sätta upp regler.
• Isolera sjuka djur för att minska risken för smitta till övriga djur.
• Vara uppmärksam på hur dina djur mår och kontakta veterinär om du misstänker någon smitta.
• Bara använda antibiotika när det är verkligen är nödvändigt och alltid enligt en veterinärs ordination.
• Inköp av djur innebär alltid en smittrisk. Köp helst in djur från besättningar med känd smittstatus och från så få besättningar som möjligt.
• Ha en plan när du transporterar djur för att undvika smittor.
• Hålla inköpta djur åtskilda från övriga djur när du tar in dem till din besättning. Du minskar då risken att de för med sig smitta till dina befintliga djur.
• Vänta i minst 48 timmar innan du har kontakt med dina eller andras djur om du har varit utomlands. Det gäller också andra som kommer i kontakt med dina djur.
• Hålla en god handhygien genom att tvätta händerna ofta med tvål och vatten. Se även till att andra som vistas i din anläggning har möjlighet att hålla en god handhygien.
• Se till att andra som vistas i din besättning har rena kläder och skor.
• Var noga med foderhygienen! Smutsiga skor och fordon med gödsel på däcken kan förorena foderbordet
• Skydda foder från fåglar och gnagare, det gäller både vid lagring och utfodring.
• Var noga med vattenhygienen! Håll rent i vattenkoppar och tråg. Om djuren får dricka direkt i sjöar och vattendrag när de är ute på bete kan det utgöra en risk, särskilt om djuren kan gå ut i vattnet. Det beror på att smitta som eventuellt finns i djurens avföring kan sprida sig i vatten.
• Vara noga med hygienen i djurens närmiljö.
• Se till att djuren är rena. Det ska vara rent i boxar och stallar och det ska finnas tillräckligt med rent strö. Djur som går till slakt ska vara rena.
• Se till att redskap, utrustning och transporter som används till djuren är rena.
• Rengör stallar regelbundet. Tvätta stallet när det är tomt, eller skärma av så att tvättdimman inte sprider sig. Tvättdimma (aerosol) från till exempel högtryckstvätten kan föra med sig smittämnen som eventuellt finns till andra djur i stallet.
• Ta väl hand om nyfödda och unga djur så att de så att de blir starka och håller sig friska.
• Vara extra noga med hygienen i samband med födslar, ett exempel är att förlossningsboxar ska vara rena.
• Följa reglerna för lagring och spridning av gödsel för att minska risken för att sprida smittor som kan finnas i gödsel.
  
• Ta hand om döda djur och animaliska biprodukter på ett smittsäkert sätt.

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

• vid direktkontakt med smittade individer
• vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats
• efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
• via livsmedel, foder och vatten
• via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
• vilda fåglar, möss och råttor.

Handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i din anläggning har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med djuren. För vissa yrkesgrupper som veterinärer, klövvårdare, seminörer, rådgivare, transportörer med flera är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Skyddskläder och skoskydd

Om du håller djur för att producera livsmedel och omfattas av livsmedelslagarna är du skyldig att se till att de som kommer till din besättning och går in där djuren finns använder skyddskläder och har rena skor eller skoskydd för att minska risken att smitta sprids.

För att minska risken att smitta sprids mellan olika besättningar vid besök av yrkesgrupper som besöker andra djurbesättningar är det bäst om du har skyddskläder och exempelvis stövlar att låna ut. Dessa måste dock vara rena både in- och utvändigt. Alternativt kan du erbjuda skyddskläder och skoskydd av engångsmaterial. Annars ska dessa personer ha egna rena skyddskläder och väl rengjorda skor. När det gäller övriga besökare är det viktigt att informera om att de ska ha rena kläder och skor vid besöket.

Om du enbart har livsmedelsproducerande djur som hobby gäller inte reglerna för skyddskläder och skoskydd.

• Hygienregler för livsmedelsföretag (livsmedelsverket.se)

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera alla deltagare om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina djur har du däremot en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

När du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur räknas det som besöksverksamhet. Det gäller både när du tar emot besök på din gård och om du tar med djuren till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt för att visa dina djur eller inte.

Det finns vissa undantag

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

• vänner och grannar
• personal
  
• köpare och säljare av djur eller varor
• personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

• Krav och råd för dig som har ett djur med MRSA

• MRSA (folkhalsomyndigheten.se)

• MRSA (sva.se)
  

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion.

Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

• Krav och råd för dig som har ett djur med MRSP

• MRSP (sva.se)

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

• ESBL (sva.se)

• ESBL (folkhalsomyndigheten.se)

• Antibiotikaresistenta bakterier (livsmedelsverket.se)

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

• ESBL-CARBA (sva.se)

• ESBL-CARBA (folkhalsomyndigheten)

• Antibiotikaresistenta bakterier (livsmedelsverket.se)

Enterokocker är tarmbakterier som lätt kan spridas i sjukhusmiljö och orsaka allvarliga infektioner. De är naturligt resistenta mot en rad vanliga antibiotika men kan också utveckla resistens mot alla kända antibiotika, vilket innebär att en infektion kan vara mycket svår att behandla.

VRE kan också finnas hos livsmedelsproducerande djur. De är i dag vanligare utomlands men har hittats hos svensk kyckling. Det finns dock inte några kända fall på människor i Sverige som går att koppla till svensk kyckling.

VRE hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

• VRE hos människor (folkhalsomyndigheten.se)

• VRE hos djur (sva.se)