Smittskydd och djurhälsa i Sverige

För att hantera allvarliga smittsamma djursjukdomar och uppnå en god djurhälsa måste vi arbeta både förebyggande och med bekämpning. Det är viktigt för att minska risken att djur och människor blir smittade och allvarligt sjuka. Det är också viktigt att vi har en övervakning och beredskap för att förhindra att allvarliga smittsamma djursjukdomar får fäste och sprids vidare.

En god djurhälsa skyddar både djur och människor

Genom att bekämpa sjukdomar kan vi uppnå en bra djurhälsa i Sverige vilket minskar risken för att djuren lider och för att människor blir smittade av djur eller livsmedel, till exempel av rabies eller salmonella. En god djurhälsa är även en förutsättning för att bromsa uppkomsten och spridningen av antibiotikaresistenta bakterier.

En bra djurhälsa främjar även produktionen och underlättar våra möjligheter att sälja djur och produkter till andra länder.

För att kunna arbeta strategiskt, långsiktigt och på ett behovsstyrt sätt med frågor inom smittskydd, djurhälsa, antibiotikaresistens och folkhälsa har vi tagit fram en strategi för dessa områden. En strategi är också viktig för att vi externt ska vara tydliga med vad som är vår roll, vad vi gör och vad vi vill uppnå.

Jordbruksverkets ansvar för smittskydd

Jordbruksverkets uppgift är att hantera vissa särskilt allvarliga smittor hos djur som orsakar sjukdomar hos djur eller människa. Vi ansvarar för kontroll och bekämpning av dessa sjukdomar hos djur. Vi ansvarar även för övervakningen av sjukdomsläget i Sverige. Vårt arbete med smittskydd sker i nära samarbete med bland andra Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Livsmedelsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, länsstyrelserna och näringens organisationer. Folkhälsomyndigheten är samordnande myndighet när det gäller arbete med smittskyddet inom folkhälsan.

Tjänsteman i beredskap

Jordbruksverket har en tjänsteman i beredskap (TiB) med uppgift att initiera och samordna det inledande arbetet för att upptäcka, verifiera, larma och informera vid allvarliga olyckor och kriser.

TiB är kontakten till Jordbruksverket i akuta situationer och funktionen finns tillgänglig dygnet runt. TiB är främst avsedd för att myndigheter ska kunna ta kontakt med varandra vid allvarliga händelser och kriser.

En veterinär som misstänker en allvarlig smittsam djursjukdom som lyder under epizootilagen ska kontakta Jordbruksverkets TiB. Observera att det enbart gäller sjukdomar som lyder under epizootilagen.

Larma Jordbruksverkets tjänsteman i beredskap

  • TiB‑myndigheter: Ring det nationella TiB‑numret.
  • Andra myndigheter och veterinärer: Ring 036‑12 72 55

När du ringer TiB går samtalet via SOS Alarm.

Allvarliga smittsamma djursjukdomar

Vissa smittsamma djursjukdomar som normalt inte finns i landet kan få allvarliga konsekvenser för samhället. Det handlar delvis om sjukdomar som alla EU-länder är skyldiga att bekämpa. Men det handlar också om sjukdomar som vi i Sverige själva har valt att bekämpa. För dessa sjukdomar är djurhållare, veterinärer med flera skyldiga att göra vissa åtgärder för att förebygga smitta och agera på ett visst sätt om man upptäcker smitta.

Ett utbrott av en allvarlig smittsam djursjukdom kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa och medföra stora ekonomiska förluster både för djurägare och för samhället i stort, därför har staten stora befogenheter att bekämpa sådana sjukdomar.

Vid ett utbrott av en allvarlig smittsam djursjukdom är det många aktörer som blir involverade i arbetet med att bekämpa smittan. Djurägare, veterinärer, branschorganisationer och myndigheter har olika roller och uppgifter och det krävs ett gott samarbete för att bekämpningen ska lyckas.

De flesta av de allvarliga smittsamma djursjukdomarna omfattas av epizootilagen. Det är en nationell lag som omfattar sjukdomar som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medföra stora ekonomiska förluster för samhället.

Misstänker du att ett djur lider av en allvarlig smittsam djursjukdom? Anmäl det omedelbart till en veterinär.

Förtecknade sjukdomar

EU har en gemensam förteckning över allvarliga smittsamma djursjukdomar som utgör en risk för djurs och människors hälsa. I EU:s djurhälsolag (AHL) finns bestämmelser om övervakning, bekämpning och handel för de förtecknade sjukdomarna. Det är en övergripande förordning och till den hör ett antal förordningar som reglerar specifika delar. För att särskilja hanteringen delas sjukdomarna in i kategorierna A, B, C, D och E.

A-sjukdomar

Vissa sjukdomar som normalt inte finns inom EU ska utrotas omedelbart om de upptäcks, så kallade A-sjukdomar. Det gäller till exempel mul- och klövsjuka, afrikansk svinpest och högpatogen aviär influensa (fågelinfluensa).

B-sjukdomar

Vissa sjukdomar finns fortfarande i delar av EU men målet är att de ska utrotas på sikt. De kallas B-sjukdomar. Sverige är fritt från B-sjukdomarna, som är tuberkulos, brucellos och rabies.

C-sjukdomar

C-sjukdomar är en grupp av sjukdomar där EU-länderna själva kan välja om de vill utrota sjukdomen eller inte. Om ett land är fritt från en sådan sjukdom kan landet ställa vissa krav vid handel för att inte riskera att få in sjukdomen igen. Sverige har sådan frihet för bland annat BVD, blåtunga och Aujezskys sjukdom.

D-sjukdomar

D-sjukdomarna omfattas av regler för handel inom EU. Alla A-, B- och C-sjukdomar är också D-sjukdomar.

Det finns även sjukdomar som är listade i kategori D, men inte i kategori A, B eller C. De omfattas alltså av handelsregler, men det finns inte något EU-krav på bekämpning och inte heller möjlighet till officiell fristatus. Exempel på sådana sjukdomar är mjältbrand och PRRS, som är sjukdomar som vi bekämpar med stöd av vår egen nationella lagstiftning.

E-sjukdomar

Alla förtecknade sjukdomar omfattas av kategori E, vilket innebär att det finns krav på anmälan och övervakning. Vissa sjukdomar ingår bara i kategori E, till exempel Q-feber.

Även vissa av de sjukdomarna är viktiga för Sverige att behålla sin frihet ifrån och vi bekämpar dem med stöd av vår egen nationella lagstiftning.

Sjukdomar som inte är förtecknade

Vissa allvarliga smittsamma djursjukdomar omfattas inte av EU:s djurhälsolag men av andra EU-förordningar. Så är det för till exempel prionsjukdomarna scrapie och BSE (galna kosjukan).

Zoonoser smittar mellan människor och djur

Zoonoser är smittor orsakade av till exempel bakterier, virus eller parasiter som kan spridas mellan djur och människor. Ett djur som bär på en zoonotisk smitta kan till exempel sprida denna vidare direkt till andra djur och människor eller via livsmedel som har förorenats av smittan. Även människor som bär på en zoonotisk smitta kan vid nära kontakt med djuren eller deras närmiljö sprida smittan till djuren. Många av de zoonoser som är allvarliga för människor orsakar inte alltid sjukdom hos djuren och tvärtom. Exempel på zoonoser är ehec, campylobacter, salmonella och vissa antibiotikaresistenta bakterier.

Överföringen från djur till människa kan ske på olika sätt:

  • direkt kontakt med djur som bär på smitta
  • indirekt kontakt via händer, föremål eller ytor
  • via foder, vatten och livsmedel
  • via vektorer, till exempel fästingar, knott eller myggor.

I Sverige förebyggs och bekämpas flera zoonoser genom samarbeten mellan branschorganisationer och myndigheter.

Den här filmen beskriver hur det kan gå till och vem som gör vad vid ett utbrott av en livsmedelsburen zoonos.

Förebyggande arbete genom övervakning och kontrollprogram

För att kunna förhindra utbrott och minska smittspridning är det viktigt att vi upptäcker sjukdomar och smittor tidigt. Därför finns det dels ett krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till Jordbruksverket eller länsstyrelsen, så kallade anmälningspliktiga sjukdomar, dels en nationell övervakning.

Allvarliga smittsamma djursjukdomar som ska bekämpas ska anmälas redan när sjukdomen bara är misstänkt, för att Jordbruksverket ska kunna vidta nödvändiga åtgärder.

Alla sjukdomar som är förtecknade inom EU:s djurhälsolag ska övervakas. Beroende på vilken sjukdom det handlar om kan övervakningen bestå i att djur med misstänkta symtom uppmärksammas, anmäls och blir provtagna, att slumpvist utvalda djur provtas i övervakningsprogram, eller att en veterinär eller ett laboratorium rapporterar konstaterade fall till Jordbruksverket.

Jordbruksverket rapporterar sedan vidare internationellt hur många fall vi har haft av olika sjukdomar, så att andra länder inom och utanför EU får en möjlighet att följa vårt sjukdomsläge.

Övervakningsprogram

För vissa sjukdomar och smittor finns det övervakningsprogram där ett urval av djur blir provtagna, till exempel i samband med slakt.

Vilka sjukdomar som övervakas styrs av den nationella övervakningsplanen. Övervakningsplanen ska säkerställa att

övervakningen är anpassad till behoven
de som övervakar använder optimala metoder
det finns tillräckligt och lämpligt stöd för att genomföra planen
vi uppfyller de internationella kraven på dokumentation av det svenska sjukdomsläget
dokumentationen om det svenska sjukdomsläget stödjer svenska anspråk på sjukdomsfrihet.
Det är Jordbruksverket som beslutar om övervakningsplanen utifrån underlag från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Själva övervakningen utförs sedan av olika aktörer, till exempel Gård och djurhälsan, SVA, Sveriges lantbruksuniversitet eller Växa Sverige.

Avmagringssjuka (CWD)

Övervakningsinsatsen av CWD har pågått sedan 2018 men är nu avslutad. Man fortsätter dock med att ta prover och rapportera in sjuka djur och djur som har symtom på CWD.

Bovin Spongiform Encefalopati (BSE)

Övervakningen av BSE regleras av EU och omfattar provtagning av alla

  • självdöda och avlivade nötkreatur äldre än 48 månader (undantag delar av norra Sverige)
  • nödslaktade nötkreatur äldre än 48 månader
  • nötkreatur med anmärkning vid besiktning före slakt som är äldre än 48 månader
  • alla nötkreatur över 24 månader som uppvisar symptom som inte kan uteslutas vara BSE.

Övervakningen görs framför allt för att visa att Sverige har en försumbar risk för att BSE ska finns bland svenska nötkreatur. Den bekostas dels med statliga medel och dels av EU. I denna övervakning är gruppen med kliniska symptom särskilt viktig för att Sverige ska kunna behålla sin status. Därför är det aktuellt med provtagning av djur med typiska symptom även om andra orsaker än BSE är mer troliga.

Bovin virusdiarré (BVD)

Sverige har nu, efter många års arbete med övervaknings- och kontrollprogram, friförklarats från sjukdomen. BVD finns dock kvar i många andra länder i världen.

Friförklaringen innebär att:

  • övervaknings- och kontrollprogrammen som hittills funnits har upphört
  • en årlig övervakning har införts i form av mjölkprover från tankmjölk och blodprover från slakteri. Den utförs av Växa Sverige och bekostas av Jordbruksverket. Detta krävs för att kontrollera att Sverige är fortsatt fritt från BVD även i framtiden.

Fågelinfluensa

Övervakning av fågelinfluensa hos fjäderfä och vilda fåglar pågår i hela EU.

Leukos

Sverige är fritt från leukos sedan 2001. Syftet med den fortsatta övervakningen av leukos är att bekräfta att Sverige är fortsatt fritt från sjukdomen. Övervakningen sker genom undersökningar av tankmjölk och blodprov.

Newcastlesjuka

Övervakning av newcastle hos fjäderfän pågår i hela Sverige eftersom vi har sjukdomsfri status.

Salmonella

I Sverige övervakar vi förekomsten av salmonella i alla led i livsmedelskedjan, från foder till färdigt livsmedel. Övervakningen är olika uppbyggd för olika djurslag.

Tuberkulos hos hjort

Övervakningen av tuberkulos hos hjort omfattar journalföring och årlig rapportering till ett centralt register hos Jordbruksverket samt krav på obduktion av självdöda och avlivade djur. I hägn som är friförklarade från tuberkulos görs en enklare slaktkontroll, medan man i hägn som inte är friförklarade måste kontrollera med hjälp av veterinär.

Kontrollprogram

För vissa smittor och sjukdomar finns det kontrollprogram som styr det förebyggande smittskyddsarbetet och provtagning av sjukdomen. Kontrollprogrammen kan vara frivilliga eller obligatoriska för djurhållare att delta i.

Campylobacter

Syftet med övervakningen av campylobacter är att minska mängden råa kycklingprodukter som förorenats med campylobacter. Målet är att hålla förekomsten av campylobacter under 10 procent på årsbasis i slaktkycklingflockarna. Under sommaren ökar oftast förekomsten av campylobacter.

Provtagningen görs på slakterier då blindtarmsprov tas från 10 slaktade kycklingar från varje flock och testas för campylobacter. Provsvaren sammanställs varje månad.

Svensk Fågel är huvudman för övervakningen av campylobacter och utförs enligt kontrollprogrammet.

Maedi-Visna

Det finns ett frivilligt kontrollprogram för maedi-visna. Syftet med programmet är att

  • klassificera besättningarna
  • hantera smittade besättningar
  • motverka smittspridning via handel och andra livdjurskontakter.

Det är Gård & Djurhälsan som ansvarar för programmet.

Paratuberkulos

Nationella regler för att förhindra spridning av paratuberkulos

Den 1 september började nya nationella regler för paratuberkulos att gälla för alla aktörer i Sverige som tar in nya nötkreatur i sin anläggning. De nya reglerna gäller oavsett om du tar in djur från svenska anläggningar eller andra länder, men det är inte införselkrav utan gäller efter att djuren har kommit in i Sverige om det är utländska djur.

Kraven är olika beroende på om djuren kommer från en anläggning med dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos eller inte. Svenska anläggningar bedöms ha en sådan god status, förutsatt att nya djur förs in på ett smittskyddssäkert sätt. Djur som inte kommer från anläggningar med en dokumenterat god status behöver isoleras och provtas samt även genomgå uppföljande provtagning enligt kraven i föreskrifterna.

Mer information om de nya reglerna och kriterierna för en dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos hittar du på sidan om sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos nötkreatur samt i föreskriften (SJVFS 2021:23).

Eftersom paratuberkulos både leder till sämre djurhälsa och produktionsminskning är det viktigt att du följer reglerna om isolering och provtagning av djur om du tar in djur från andra länder som har smittan.

Frivilligt kontrollprogram och övervakning av smitta

För paratuberkulos finns det sedan tidigare också ett frivilligt kontrollprogram som Gård och djurhälsan ansvarar för. Programmet riktar sig främst till avelsbesättningar med köttdjur. Baserat på upprepade provtagningar får anslutna besättningar en status. Efter att ha uppnått högsta status i programmet sker den fortsatta övervakningen via obduktion.

Söker efter 2021:23

Salmonella

För salmonella är det branschorganisationerna som ansvarar för de frivilliga kontrollprogrammen.

Scrapie

Det finns ett kontrollprogram för scrapie där vi genom provtagning på döda djur kan vi visa att det är osannolikt att scrapie förekommer hos svenska får och getter. Sverige har högsta EU-statusen för klassisk scrapie, vilket är ”försumbar risk”.

Kontrollprogrammet innebär även att vi har höga krav på frihet från sjukdomen vid import av får och getter, sperma och embryon.

Smittskyddskonferensen 2022

Tema: Smittskydd och djursmittor i en föränderlig värld

Den 12 oktober 2022 anordnade Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) för första gången en smittskyddskonferens. Temat för konferensen var Smittskydd och djursmittor i en föränderlig värld.

Företrädare för branschorganisationer, djurhälsoorganisationer, myndigheter och företag bidrog med perspektiv om nuläget och framtiden. Den röda tråden i presentationerna är vilket smittskydd vi behöver för att säkra produktionen av livsmedel – både i dag och i framtiden.

Dokumentation från smittskyddskonferensen 2022

Här kommer vi löpande lägga ut presentationer och filminspelningar från konferensen.

Filminspelning från Smittskyddskonferensen 2022 del 1

Filminspelning från Smittskyddskonferensen 2022 del 2

Filminspelning från Smittskyddskonferensen 2022 del 3

Filminspelning från Smittskyddskonferensen 2022 del 4

Program från smittskyddskonferensen 2022

Konferensen ägde rum på Kulturhuset Spira i Jönköping. Moderator var Sanna Balsvik.


Program för smittskyddskonferensen 2022

Tid

Programpunkt

Föredragshållare

9‑9.45

Registrering samt kaffe/te och fralla


10

Välkommen och inledning

Karl Ståhl, statsepizootolog, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)

Katharina Gielen, smittskyddschef, Jordbruksverket.

10.15

Smittskydd och djursmittor i en föränderlig värld

Expertmyndighetens perspektiv :
Karl Ståhl, statsepizootolog, SVA.

Företagarens perspektiv: Mattias Espert, grisföretagare och ordförande SGF.

PAUS/BENSTRÄCKARE

Konsument-/livsmedelsförsörjnings-/samhällsperspektivet:
Ingrid Eilertz, LRF.

Myndighetschefernas perspektiv: Samtal med Christina Nordin, GD Jordbruksverket och Ann Lindberg, GD SVA.

12.15

LUNCH


13:30

Hur robust är vårt smittskydd?

Smittskydd och sjukdomsövervakning: Jenny Frössling, SVA

Smittskyddsarbete inom djurhälsoorganisationerna: Samtal med, Andrea Holmström,Växa, Louise Hägg Grönborg, Distriktsveterinärerna, Ebba Schwan, Gård & Djurhälsan och Pia Gustavsson, Svensk Fågel

FIKA

Smittskyddsarbete imorgon Estelle Ågren, SVA och Katharina Gielen, Jordbruksverket.

15.30‑16

Paneldiskussion

Hans Agné, Svenska köttföretagen

Maria Donis, Svensk Fågel

Håkan Henrikson, Gård & Djurhälsan

Marie Lönneskog Hogstadius, Svenska Ägg

Helena Kättström, Växa

Författningar

Söker efter 2021:23

Söker efter 2011:17

Söker efter 2015:17

Senast uppdaterad: 2022-11-11