Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos nötkreatur

Hitta på sidan

Det är ditt ansvar som djurägare att hålla dina djur friska och inte sprida smitta till andra djur. Det handlar bland annat om allt från dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, bekämpning av skadedjur, hantering av gödsel till var och hur stallarna är byggda. Friska djur behöver inte antibiotika, vilket minskar risken för att bakterier blir resistenta mot antibiotika.

Det är viktigt för djurvälfärden och ekonomin både i din besättning och i landet i stort.

Nya regler för djurhälsoansvar och förebyggande arbete

Den 21 april började nya regler att gälla i alla EU-länder. Du som djurägare får ett större ansvar över hur dina djur mår och du ska arbeta förebyggande för att:

  • att förhindra att dina eller andras djur blir sjuka
  • förhindra att andra djur blir smittade av dina djur
  • tidigt upptäcka sjukdomar.

Nya nationella regler för att förhindra spridning av paratuberkulos

Den 1 september började nya regler för paratuberkulos att gälla i Sverige. Syftet med reglerna är att förhindra att paratuberkulos kommer in i och sprids mellan svenska nötkreatursanläggningar, så att vi därmed fortsatt kan hålla Sverige fritt från smitta. Läs mer om de nya reglerna för paratuberkulos längre ner på sidan under rubriken Sjukdomar och smittor som är viktiga att känna till.

Kontakta veterinär

Om du ser en ökad dödlighet, andra tecken på någon allvarlig sjukdom eller en väsentligt minskad produktion som du inte vet vad den beror på hos dina djur ska du genast kontakta veterinär.

Smittor och smittsamma sjukdomar

En smitta kan till exempel orsakas av bakterier, virus eller parasiter, och ge upphov till sjukdomar hos djur eller människor. All smitta orsakar dock inte sjukdom hos den som blir smittad men den som bär på en smitta kan ändå sprida den vidare till andra som är mer mottagliga. Den som är smittad kan också bära på en smitta utan att först bli sjuk, men kan senare insjukna och få symtom genom olika faktorer till exempel en dräktighet, förlossning, stress eller nedsatt immunförsvar.

Smitta mellan djur och mellan djur och människor kan ske på olika sätt, till exempel genom

  • direktkontakt med smittade individer
  • indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • livsmedel, foder och vatten
  • vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Övervakning av smittor hos djur

För att kunna förhindra utbrott och minska smittspridning är det viktigt att tidigt kunna upptäcka sjukdomar och smittor. Du som har djur har därför en viktig roll eftersom du ser dina djur varje dag och kan tidigt upptäcka om djuren har drabbats av någon allvarlig smitta. Det gäller redan om du ser att produktionen minskar eller att djur dör men det kan också vara andra tecken som att ett djur inte vill äta eller dricka.

Det finns ett krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till en distriktsveterinär eller till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Som regel är det inte du som har djuren som anmäler utan det gör den veterinär eller det laboratorium som konstaterar att det finns en anmälningspliktig smitta.

Övervakning och kontrollprogram

För några sjukdomar och smittor finns också övervakningsprogram där ett urval av djur blir provtagna, till exempel i samband med slakt.

En del sjukdomar övervakar vi för att få en bild av hur sjukdomsläget ser ut. Om läget ändras kan det innebära att Jordbruksverket, näringens organisationer eller du som djurägare kan behöva vidta åtgärder.

Kontrollprogram

För vissa smittor och sjukdomar finns också frivilliga eller obligatoriska kontrollprogram som bland annat är till för att bekämpa och förebygga smittor.

Epizootier, zoonoser och andra sjukdomar

Det finns vissa särskilt allvarliga djursjukdomar som kallas för epizootier och det finns sjukdomar som smittar mellan djur och människor, så kallade zoonoser.

Allvarliga djursjukdomar – epizootier

Vissa särskilt allvarliga djursjukdomar kallas för epizootier och omfattas av en speciell lag, epizootilagen. Det är sjukdomar som normalt inte finns i Sverige. Ett utbrott av en epizooti kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa och medföra stora ekonomiska förluster både för dig som har djur men också för samhället i stort.

Kontakta veterinär

Om du misstänker att dina djur har drabbats av en epizooti är du skyldig att kontakta veterinär. Du ska då också göra allt du kan för att förhindra att smittan sprids från dina sjuka djur.

Din veterinär och Jordbruksverket kommer att besluta om vad du ska göra för att förhindra smittspridning. Ofta handlar det om att du inte får flytta djur till eller från din anläggning, men det kan också vara andra åtgärder.

Exempel på epizootier hos nötkreatur:

  • Mul- och klövsjuka
  • Blåtunga
  • Mjältbrand (antrax)
  • BSE, (galna ko sjukan)
  • Tuberkulos
  • Paratuberkulos

Smittor som kan spridas mellan djur och människor – zoonoser

Zoonoser är smittor orsakade av till exempel bakterier, virus eller parasiter som kan spridas mellan djur och människor. Ett djur som bär på en zoonotisk smitta kan sprida denna vidare till andra djur och människor. Det är också vanligt att människor blir smittade av livsmedel. Även människor som bär på en zoonotisk smitta kan vid nära kontakt med djuren eller deras närmiljö sprida smittan till djuren. Många av de zoonoser som är allvarliga för människor orsakar inte alltid sjukdom hos djuren och tvärtom. Exempel på zoonoser hos idisslare är ehec, salmonella, ringorm, cryptosporidier och vissa antibiotikaresistenta bakterier.

Andra allvarliga sjukdomar

EU har en gemensam förteckning över sjukdomar som kan vara en risk för djurs och människors hälsa i hela unionen eller i delar av den.

Det finns regler för hur vi ska hantera de olika sjukdomarna om eller när de upptäcks. För vissa sjukdomar som normalt inte finns inom EU ska sjukdomarna utrotas omedelbart. Det gäller till exempel elakartad lungsjuka hos nötkreatur samt mul- och klövsjuka. Ett annat exempel är tuberkulos hos nötkreatur som i dag inte finns i Sverige. Här är då målet att sjukdomen ska utrotas inom hela EU.

De flesta av sjukdomarna som kan drabba nötkreatur finns normalt inte i Sverige och många omfattas också av epizootilagen.

Arbeta förebyggande

Det finns mycket du själv kan göra för att förhindra att dina, andras djur och att du själv eller andra människor blir smittade.

Allt som du gör som djurägare för att minska risken för att smittor kommer in i och utvecklas i din besättning eller sprids till andra besättningar kallas för biosäkerhet. Det kan vara allt från var och hur stallarna är byggda till dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, skadedjursbekämpning och hantering av gödsel.

Du ska alltid vara uppmärksam på hur dina djur mår och du ska kontakta veterinär om du ser en ökad dödlighet, andra tecken på någon allvarlig sjukdom eller om produktionen går ned utan att du känner till orsaken till det.

Anpassa det du gör efter dina förutsättningar

Du ska anpassa det du gör till din djurhållning och när det är lämpligt i tid. Du ska utgå från

  • vilken typ av produktion du har
  • de risker som finns kopplade till var du har din anläggning
  • klimat
  • lokala förhållanden
  • om det finns vilda djur som kan sprida smitta.

Exempel på förebyggande arbete

Det här kan du göra för att minska risken för att dina djur blir smittade. Det kan finnas fler tips under respektive sjukdom.

  • Se till att ha bra rutiner när det kommer djur, djurprodukter, fordon eller människor eller transporter till eller från din anläggning.
  • Begränsa antalet kontakter mellan olika besättningar
  • Se över vilka risker som finns när du ska flytta djur och utifrån riskerna sätta upp regler.
  • Isolera sjuka djur för att minska risken för smitta till övriga djur.
  • Vara uppmärksam på hur dina djur mår och kontakta veterinär om du misstänker någon smitta.
  • Bara använda antibiotika när det är verkligen är nödvändigt och alltid enligt en veterinärs ordination.
  • Inköp av djur innebär alltid en smittrisk. Köp helst in djur från besättningar med känd smittstatus och från så få besättningar som möjligt.
  • Ha en plan när du transporterar djur för att undvika smittor.
  • Hålla inköpta djur åtskilda från övriga djur när du tar in dem till din besättning. Du minskar då risken att de för med sig smitta till dina befintliga djur.
  • Vänta i minst 48 timmar innan du har kontakt med dina eller andras djur om du har varit utomlands. Det gäller också andra som kommer i kontakt med dina djur.
  • Hålla en god handhygien genom att tvätta händerna ofta med tvål och vatten. Se även till att andra som vistas i din anläggning har möjlighet att hålla en god handhygien.
  • Se till att andra som vistas i din besättning har rena kläder och skor.
  • Var noga med foderhygienen! Tänk på att smutsiga skor och fordon med gödsel på däcken kan förorena foderbordet
  • Skydda foder från fåglar och gnagare, det gäller både vid lagring och utfodring.
  • Var noga med vattenhygienen! Håll rent i vattenkoppar och tråg. Om djuren får dricka direkt i sjöar och vattendrag när de är ute på bete kan det utgöra en risk, särskilt om djuren kan gå ut i vattnet. Det beror på att smitta som eventuellt finns i djurens avföring kan sprida sig i vatten.
  • Vara noga med hygienen i djurens närmiljö.
  • Se till att djuren är rena. Det ska vara rent i boxar och stallar och det ska finnas tillräckligt med rent strö. Djur som går till slakt ska vara rena.
  • Se till att redskap, utrustning och transporter som används till djuren är rena.
  • Rengör stallar regelbundet. Tvätta stallet när det är tomt, eller skärma av så att tvättdimman inte sprider sig. Tvättdimma (aerosol) från till exempel högtryckstvätten kan föra med sig smittämnen som eventuellt finns till andra djur i stallet.
  • Ta väl hand om nyfödda och unga djur så att de så att de blir starka och håller sig friska.
  • Vara extra noga med hygienen i samband med födslar, ett exempel är att förlossningsboxar ska vara rena.
  • Följa reglerna för lagring och spridning av gödsel för att minska risken för att sprida smittor som kan finnas i gödsel.
  • Ta hand om döda djur och animaliska biprodukter på ett smittsäkert sätt.

Du har ansvar för att förhindra smitta mellan djur och människor

Alla som har djur ska se till att minska risken för att sprida smitta mellan djur och människor. Det finns också speciella krav om du tar emot besökare i din anläggning, då det räknas som en besöksverksamhet. Du kan läsa mer om vad du är skyldig att göra under rubriken hygienregler.

När du är primärproducent och livsmedelsföretagare har du ett speciellt ansvar när det gäller livsmedelshygien. Tänk på att kött och mjölk som inte har värmebehandlats kan innehålla smittor.

Smittrisker och arbetsmiljö

Om du är arbetsgivare har du också ansvar för arbetsmiljön, bland annat när det gäller smittrisker från djur till människor. Det handlar dels om förebyggande arbete och dels om åtgärder vid konstaterad smitta. På Arbetsmiljöverkets webbplats kan du läsa mer om detta.

Sjukdomar och smittor som är viktiga att känna till

Det finns många sjukdomar som kan drabba nötkreatur. Här är några av de du bör känna till.

Blåtunga

Blåtunga är en virussjukdom som kan infektera idisslare och kameldjur. Blåtunga smittar inte människor.

Symtom är feber och att djuret vägrar att äta på grund av svullnad och sår i mun och nosslemhinna. Det kan också vara en närmast symtomfri infektion. Blåtunga sprids av svidknott. Därför är det störst sannolikhet att djur blir smittade under sommarhalvåret.

I Sverige har vi varit fria från blåtunga sedan 2010. Sjukdomen finns dock inom EU och kan spridas till Sverige igen. Om vi upptäcker den i Sverige blir det restriktioner när du ska flytta djur. Restriktionerna kommer att vara kvar i minst två år efter det senaste konstaterade fallet av blåtunga. Om sjukdomen finns i Sverige eller i ett närliggande område inom EU och om det då är hög risk att smittan kommer till Sverige kan vi besluta om att vaccinera djur mot blåtunga.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Handel med djur från andra länder

För att få handla med djur från områden med restriktioner för blåtunga måste djuren uppfylla vissa krav som är reglerade inom EU. Den officiella veterinären i ursprungslandet ska intyga att djuren uppfyller kraven. Områden för blåtunga inom Europa finns på EU:s officiella karta över restriktionsområden.

Vi övervakar blåtunga

Sverige behöver varje år visa att vi är fria från blåtunga. Eftersom djur kan vara sjuka utan att få några tydliga symtom undersöker vi varje år tankmjölk. Om din besättning är med i övervakningen får du veta det.

Bovin virusdiarré BVD

Bovin virusdiarré, BVD, orsakas av ett virus som främst infekterar nötkreatur men även får och andra klövbärande djur kan bli infekterade. BVD smittar inte människor.

De vanligaste symtomen är att djuren löper om, kastar, får missbildade, svaga och dödfödda kalvar. Det är också vanligt med diarréer och hosta.

Sjukdomen har tidigare funnits i Sverige. Eftersom den innebär stora problem med sjuka djur som i sin tur leder till ekonomiska förluster övervakar vi fortfarande sjukdomen för att den inte ska komma tillbaka. BVD finns i många andra länder i stora delar av världen.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Om vi i samband med övervakningen av BVD misstänker att dina djur är smittade kommer du att bli kontaktad av Jordbruksverket för utredning.

Du måste vara med i ett övervakningsprogram

När du har nötkreatur, bison, buffel eller jak ska du vara med i något av de två programmen som övervakar och kontrollerar BVD.
Det finns ett frivilligt och ett obligatoriskt.

Om du inte är med i det frivilliga programmet omfattas du av det så kallade obligatoriska programmet. Då ska du följa de regler som finns och får då betala samtliga kostnader för bland annat veterinärbesök och analys av prover. I det frivilliga programmet betalar du endast en mindre årsavgift, övriga kostnader som veterinärbesök och analyser av prover bekostas av programmet.

Handel med djur från andra länder

Om du köper djur från andra länder är det viktigt att djuren kommer från en BVD-fri besättning.

BSE

Bovin Spongiform Encefalopati (BSE), eller galna kosjukan, är en dödlig sjukdom i centrala nervsystemet hos nötkreatur. Den finns i två varianter, klassisk och atypisk. Människor kan smittas via kött som kommer från smittade nötkreatur.

BSE orsakar skador i hjärnan. Det kan leda till att djuret förändrar sitt beteende och till exempel blir aggressivt eller nervöst. Det kan också leda till rörelsestörningar, som vinglighet eller att djuret inte alls kan resa sig. Symtomen hos djuret kommer ofta smygande. Ett första tecken kan vara att djuret tappar rangordningen i sin grupp eller är ovillig att följa med de andra djuren i flocken.

Vi har inte haft något fall av den klassiska formen av BSE i Sverige. Däremot har vi haft ett fall av atypisk BSE. Den atypiska formen tror man uppkommer spontant hos det enskilda djuret. Sverige har uppnått den internationella statusen försumbar risk för BSE.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade och visar tecken på BSE, ska du genast kontakta veterinär.

Vid misstanke om BSE kan vi besluta att djuret ska avlivas för att skicka det till Statens veterinärmedicinska anstalt för provtagning. Provtagning av djur med kliniska symtom är mycket viktig för övervakningen av BSE. Därför är det aktuellt med provtagning av djur med typiska symtom även om andra orsaker än BSE är mer troliga.

Förebygga och förhindra smitta

BSE smittar inte mellan djur. Klassisk BSE sprids till nötkreatur genom att de äter foder som innehåller kött- och benmjöl från infekterade djur. Därför är det sedan länge förbjudet att utfodra idisslare med sådant foder inom hela EU.

Övervakningsprogram

Det finns ett övervakningsprogram som regleras av EU. Det innebär att vi i Sverige tar BSE-prover på:

  • alla självdöda och avlivade nötkreatur äldre än 48 månader (undantag delar av norra Sverige)
  • alla nödslaktade nötkreatur äldre än 48 månader.
  • alla nötkreatur med anmärkning vid besiktning före slakt som är äldre än 48 månader.
  • alla nötkreatur över 24 månader som uppvisar symtom som inte kan uteslutas vara BSE.

Övervakningen gör vi framför allt för att visa att Sverige har en försumbar risk att BSE ska finnas bland svenska nötkreatur.

Det här är TSE

BSE tillhör en grupp sjukdomar som kallas TSE (Transmissibla spongiforma encefalopatier) som angriper hjärnan både hos djur och människor.

Sjukdomarna anses bero på ett smittämne som kallas prion som påverkar det centrala nervsystemet. Smittämnet startar en omvandling av djurets eget hjärnprotein till en sjuklig form. En av prionets viktigaste egenskaper är dess exceptionella motstånd mot nedbrytning. Prionet är också mycket motståndskraftigt mot desinfektionsmedel och överlever flera år i miljön.

EHEC

Ehec är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa.

Bakterien som orsakar ehec kan finnas i tarmen hos idisslare som kor, får och getter. Den finns då i gödsel från djuren. Vissa varianter av bakterien kan ge allvarliga symtom hos människa och kallas då ehec (enterohemmorhagisk e-coli). Infektion med ehec kan ge blodig diarré och i vissa fall allvarlig njurpåverkan. De flesta fall som upptäcks hos människor är sporadiska och det är inte alltid som man hittar smittkällan.

Barn, och framförallt yngre barn är känsligare för ehec än vuxna och det är större risk att de blir allvarligt sjuka om de smittas. Det gäller även äldre personer och personer med sänkt immunförsvar. För att du ska bli sjuk behövs bara ett fåtal bakterier och du smittas genom att få in bakterien i munnen.

Djuren tål bakterien och visar inte några symtom på sjukdom. Bakterien är vanligast i södra Sverige där det finns många djur och gårdarna ligger tätt. Eftersom bakterien finns naturligt i miljön går den inte att utrota. Den här filmen berättar om hur EHEC sprids och vad du kan göra för att förhindra att smitta sprider sig.

Bakterien finns i gödsel

Eftersom bakterien finns i djurens gödsel sprids den från djur till människa via direkt eller indirekt kontakt med smittade djur eller djurens närmiljö. Den kan också spridas via förorenade livsmedel till exempel genom köttfärs som inte är genomstekt och opastöriserad mjölk. Även grönsaker och bär som gödslats med infekterad gödsel kan sprida smitta.

Alla primärproducenter som är livsmedelsföretagare har ett speciellt ansvar när det gäller livsmedelshygien. Det är därför mycket viktigt att djur som går till slakt är rena och att det finns tillgång till handtvätt och att besökare och personal får information. Du kan läsa mer under rubriken Hygienregler.

Om vi misstänker smitta i din besättning

Om smittskyddsläkaren misstänker att det kan finnas en koppling mellan en person som har blivit smittad av ehec och dina djur kan vi besluta om att utreda smittan. Det innebär att vi kan ta prover i din besättning. Du får då muntliga rekommendationer av länsveterinären om vad du kan göra för att förhindra att smittan sprids till andra människor.

Om du har smitta i din besättning

Om vi hittar samma typ av ehec hos djuren som hos den som är smittad får du också skriftliga rekommendationer om vad du ska göra för att:

  • förhindra att sprida smittan vidare till andra människor eller andra djurbesättningar
  • öka chanserna att lättare få bort smittan från dina djur.

Det handlar framförallt om hygienrutiner samt förslag till åtgärder för att bekämpa smittan. När det gäller ehec tar det olika lång tid att bli av med smittan. Den här filmen berättar om vad som händer om du får EHEC på din gård.

Gödsel kan sprida smitta

Om du har fått veta att du har smittan i din besättning, ska du vara extra försiktig när du hanterar gödsel ska du tänka på att:

  • Inte sprida stallgödsel från djuren på bärbuskar och grönsaker under odlingssäsong.
  • Kontrollera läckage av gödsel vid gödsellager, avrinning från gödslad mark eller betesmark och från strandbetande djur. Då minskar du risken för att förorena dricksvattentäkter till exempel egen brunn, badvatten och vattendrag.·
  • Du bör lagra gödseln så länge som möjligt, utan att tillföra färsk gödsel. Med tiden sker en viss minskning av smittämnen och då minskar du mängden smittämnen som kommer ut i marken.
  • Det finns generella regler för spridning och lagring av gödsel.
  • Förutom de nationella reglerna kan det finnas lokala regler och särskilda regler för vissa typer av verksamhet. Dessa ytterligare regler hittar du hos din kommun eller hos länsstyrelsen.

Leukos

Enzootisk bovin leukos (EBL) orsakas av ett virus som kan infektera nötkreatur. Leukos smittar inte människor.

Leukos är en smittsam tumörsjukdom. Tumörerna är elakartade och symtomen kan variera beroende på var tumörerna sitter och hur de utvecklas.

Sjukdomen har tidigare funnits i Sverige. Eftersom den innebär stora problem med sjuka djur som i sin tur leder till ekonomiska förluster övervakar vi fortfarande sjukdomen för att den inte ska komma tillbaka. Leukos finns i många andra länder i stora delar av världen.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Om vi i samband med övervakningen av leukos misstänker att dina djur är smittade kommer du att bli kontaktad av Jordbruksverket för utredning.

Vi övervakar leukos

I Sverige behöver vi varje år visa att vi är fria från leukos. Därför övervakar vi leukos genom att undersöka tankmjölk och genom blodprov. Det är en förutsättning för att vi ska få behålla vår officiella status som leukosfria.

Handel med djur från andra länder

Om du köper djur från andra länder är det viktigt att djuren kommer från en leukosfri besättning.

Mjältbrand

Senaste utbrott av mjältbrand på djur i Sverige var i 2016. Sporerna som orsakar mjältbrand kan överleva i jorden i över 50 år. Misstanke om mjältbrandssmitta hanteras som en epizooti. Alla däggdjur inklusive människor är i princip mottagliga för infektionen. I Sverige är det dock sällsynt med fall där människor har smittats av mjältbrand. Mjältbrand heter också Antrax.

Nötkreatur och små idisslare kan plötsligt dö utan att du har sett några symtom på sjukdom. I de fall du hinner se några symtom kan det vara feber, nedsatt allmäntillstånd, ansträngd andning, svullna och blödande slemhinnor och i en del fall blodiga flytningar från kroppsöppningar samt blod i mjölken. Djuren dör vanligen inom 48 timmar.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Eftersom mjältbrand är mycket smittsamt är det viktigt att göra på rätt sätt om du misstänker mjältbrand.

  • Ring veterinären.
  • Isolera djuret om det fortfarande lever.
  • Täck över kroppen om djuret är dött och se till att inga andra djur kommer åt den.
  • Låt kroppen ligga kvar.
  • Öppna absolut inte kadavret eller orsaka blödningar.
  • Var försiktig vid all hantering av kroppen.
  • Använd handskar och skyddskläder.
Vaccination av betesdjur

Det är tillåtet att vaccinera mot mjältbrand i hela Sverige. Jordbruksverket kan också besluta om obligatorisk vaccination. Syftet med vaccinationerna är att skydda djuren från sjukdom och därigenom också minska risken för vidare smittspridning i ett drabbat område.

Mul- och klövsjuka

Mul-och klövsjuka är en virussjukdom som kan infektera klövbärande djur. Den är mycket smittsam.

För att minska effekterna av ett utbrott är det viktigt att du snabbt upptäcker sjukdomen och hindrar smitta från att spridas vidare. Det är därför mycket viktigt att du känner till sjukdomen och är uppmärksam på symtom som kan orsakas av mul- och klövsjuka.

Vanliga symtom hos nötkreatur är feber och blåsor i mun, på klövar och på spenar.

Sjukdomen finns i dag inte inom EU, men det pågår hela tiden utbrott runtom i världen. Eftersom mul- och klövsjuka drabbar handel mellan länderna hårt, är det en av de viktigaste sjukdomarna att hantera sett ur ett internationellt perspektiv. Därför styrs bekämpning och handelsrestriktioner av gemensamma EU-regler.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är infekterade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Mul- och klövsjuka sprids mellan djur, men viktiga smittvägar är också att människor bidrar till smittspridningen via redskap, kläder eller produkter som kött och mjölk. Det finns regler och rekommendationer för att förhindra att mul- och klövsjuka kommer in i svenska besättningar. Dessa gäller även de som besöker din besättning:

Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

Om du besöker ett land där det finns mul- och klövsjuka är det:

  • Förbjudet att ta med obehandlade kött- och mjölkprodukter, samt andra obehandlade produkter, från klövbärande djur.

När du kommer hem bör du:

  • undvika direktkontakt med klövbärande djur i minst 5 dygn
  • tvätta kläder och skor

Om du besöker ett land som inte har mul- och klövsjuka och du har varit i kontakt med klövbärande djur:

  • bör du undvika direktkontakt med djur under minst 2 dygn.

Paratuberkulos

Paratuberkulos är en kronisk tarmsjukdom som kan drabba olika idisslare, bland annat nötkreatur och får. Sjukdomen orsakas av en bakterie som är svår att bekämpa. Eftersom paratuberkulos både leder till sämre djurhälsa och är svår att bekämpa är det viktigt att hålla svenska besättningar fria från sjukdomen.

I Sverige har vi inte haft något konstaterat fall av paratuberkulos sedan ett fall 2005. Det var ett importerat djur som hade sjukdomen när det kom in i landet. I flera andra länder är paratuberkulos en vanlig smitta hos nötkreatur.

Typiska tecken på paratuberkulos är avmagring och diarré och en del smittade djur blir inte sjuka men sprider smittan vidare. Det finns inte någon behandling mot paratuberkulos. Eftersom det inte går att med säkerhet skilja på djur som är smittade från friska djur kan konsekvenserna bli stora om din besättning får paratuberkulos. Det kan exempelvis innebära att du måste avliva alla djur som varit i kontakt med de smittade djuren. Jordbruksverket kommer att utreda besättningar som har misstänkt eller konstaterad smitta, och besluta om åtgärder för att begränsa en eventuell smittspridning.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Nya nationella regler för att förhindra spridning av paratuberkulos

Den 1 september började nya nationella regler att gälla för att förhindra spridning av sjukdomen paratuberkulos hos nötkreatur i svenska anläggningar.

Reglerna gäller för dig som hanterar nötkreatur i Sverige oavsett om du är djurhållare, transportör eller driver slakteri.

Reglerna handlar om vad du som djurhållare behöver göra för att få ta in nötkreatur i din anläggning när det gäller sjukdomen paratuberkulos och gäller oavsett om djuren kommer från Sverige eller ett annat land.

Kraven som du ska uppfylla är olika beroende på om anläggningen som djuren kommer från har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos eller inte.

Djur från anläggningar med dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos

Om du tar in djur från anläggningar med dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos behöver du inte vidta några åtgärder med tanke på paratuberkulos. Svenska nötkreatursanläggningar bedöms generellt ha en dokumenterat god status avseende paratuberkulos. Detta gäller förutsatt att eventuella nötkreatur som kommer från andra länder har förts in till anläggningen på ett smittskyddssäkert sätt, vilket från och med den 1 september innebär att de har förts in enligt de nya reglerna.

Djur från anläggningar som inte har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos

Om du tar in djur till din anläggning från anläggningar som inte har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos ska djuren undersökas i flera steg:

  1. Du ska först isolera djuren i en isolering som är utformad i samråd med en veterinär. En veterinär ska provta djuren genom både ett blodprov och ett träckprov i isoleringen för att se om djuren bär på paratuberkulos. Djuren får tas ut ur isoleringen och sammanföras med övriga djur på anläggningen först när provresultaten är negativa avseende paratuberkulos, det vill säga att inga bakterier eller antikroppar har påvisats.
  2. Efter att djuren har fått lämna isoleringen och har sammanförts med övriga djur på anläggningen ska du se till att de genomgår uppföljande årlig provtagning avseende paratuberkulos under den period som anges i föreskrifterna. Under denna uppföljande provtagningsfas har inte anläggningen en dokumenterat god status, varför du måste se till att samtliga djur som flyttas från anläggningen testas enligt kraven i föreskriften. Du måste också informera om anläggningens och djurens provtagningsstatus till den som tar emot dina djur, och det fortsatta ansvaret för provtagning övergår då till den som tar emot djuren.
Nya reglerna är inte införselkrav från andra länder

Observera att införsel av nötkreatur från andra länder regleras av EU:s bestämmelser. EU ställer inga krav när det gäller paratuberkulos vid flytt av nötkreatur. De svenska paratuberkulosbestämmelserna är däremot inte införselbestämmelser och ställer inga ytterligare krav på anläggningen eller landet som djuren kommer ifrån. Det innebär att enligt EU:s bestämmelser får du ta in djur från anläggningar i andra länder som inte har en dokumenterat god status avseende paratuberkulos. Det är först efter att sådana djur har kommit till din anläggning som du ska isolera dem och se till att de provtas och undersöks enligt kraven i de nya föreskrifterna.

Nötkreatur för slakt

Nötkreatur från anläggningar som inte har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos och som är avsedda för slakt ska du transportera direkt och utan kontakt med andra djur till slakteriet för omedelbar slakt. Gödsel ska också hanteras på ett smittskyddssäkert sätt på slakteriet.

Du hittar mer detaljerad information om de nya reglerna i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2021:23).

Frivilligt kontrollprogram och övervakning av smitta

Det finns sedan tidigare också ett frivilligt kontrollprogram för paratuberkulos. Programmet riktar sig främst till dig som har avelsbesättningar med köttdjur. Gård och Djurhälsan ansvarar för programmet. De ansvarar även för övervakning av paratuberkulos hos får och get och hos andra djur.

Söker efter 2021:23

Q-feber

Q-feber orsakas av en bakterie som är motståndskraftig och kan leva länge i naturen. Den är en zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa.

Sjukdomen kan smitta nötkreatur, får och getter men även andra djurslag. Många infekterade djur visar inga symtom alls, men det förekommer att sjukdomen orsakar aborter och svaga eller dödfödda ungar.

Tidigare undersökningar av tankmjölk visade att Q-feber fanns eller hade funnits i ungefär åtta procent av svenska mjölkkobesättningar. Bakterien var då vanligast i södra Sverige.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Förebygg smitta för att minska risken att smitta människor

Det finns ingen kunskap om effektiva metoder för att utrota bakterien från en smittad besättning. Men för att minska risken för människor att bli smittade rekommenderar vi att du ska:

  • vara noggrann med hygien och rengöring i samband med kalvning och lamning.
  • Inte bjuda på eller själv dricka opastöriserad mjölk.

Salmonella

Salmonella är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Eftersom salmonella orsakas av bakterier som finns naturligt i miljön går sjukdomen inte att utrota. När det gäller salmonella bland livsmedelsproducerande djur har vi i Sverige ett mycket gott hälsoläge

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att dina djur är smittade bör du kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur och människor.

Det här händer om dina djur blir smittade

Om du får salmonella hos dina djur eller i dess närmiljö händer det här:

  • Du får hjälp av en utredande veterinär som vi har utsett.
  • Din gård får restriktioner - så kallad spärr. Spärren gäller för relevanta delar av besättningen. Det är inte säkert att hela din besättning spärras.
  • Du får anvisningar om vad du ska göra för att bekämpa smittan till exempel hygien- och skötselrutiner och sanering av stall.
  • Du ska följa de anvisningar du får, för att kunna få ersättning för ditt arbete.
  • Gödsel och andra produkter som kan innehålla smitta tas om hand på lämpligt sätt.
  • Så långt produktionsformen tillåter inväntar man en naturlig utläkning av infektionen.
  • Det kan hända att vi måste besluta om att avliva djur, till exempel om det blir för trångt innan vi kan häva spärren och djuren kan skickas till slakt.

För att vi ska kunna häva spärren krävs att

  • ingen salmonella har påvisats från 2 omgångar prov som har gjorts med cirka en månads intervall. Proverna ska vara tagna när all sanering är klar.

I vissa fall kan det vara befogat att ta bort restriktionerna för en del av besättningen även om smittan inte är bekämpad i alla delar av den. Detta kallas delhävning av spärr.

Under tiden pågår smittspårning.

Utmaning att bli av med smitta

Om dina djur har blivit smittade är utmaningen att bli av med smittan inte bara på individnivå utan även på grupp- och besättningsnivå. Det är dessutom många faktorer som kan påverka hur du kan utföra bekämpningen bland annat produktionsform, inhysningssystem, smittryck och smittans utbredning. Att få bort salmonellabakterier tar ofta lång tid, ibland flera år.

Ersättning

När en besättning blir spärrad kan djurägaren söka ersättning för åtgärder som vi har beslutat om, till exempel sanering av byggnader utöver normal rengöring och eventuell avlivning av djur. Du får också ersättning för de produktionsförluster som våra beslut medför. Det är inte alla som har rätt att få ersättning det beror på vilken produktion du har och hur stor besättning. Alla produktionstyper och storlekar är inte berättigade till ersättning.

Smittsäkrad besättning och försäkring

Om din besättning är ansluten till biosäkerhetsprogrammet smittsäkrad besättning (SSB) kan du få en högre ersättning vid salmonella.
Du kan också komplettera med en försäkring

Om du inte är ansluten till programmet får du en lägre ersättning.

Övervakning av salmonella

I Sverige finns övervakningsprogram för salmonella.

Schmallenbergvirus

Schmallenbergvirus sprids av svidknott och orsakar missbildade foster hos idisslare. Det är troligt att sjukdomen finns i Sverige.

Om du ska sälja djur utanför Sverige

Det är vanligt att länder utanför EU kräver provtagning för Schmallenbergvirus.

Vi övervakar inte sjukdomen i Sverige längre

I Sverige övervakade vi sjukdomen under 2012-2013 och då fanns viruset i Sverige. Efter det har Sverige inte övervakat sjukdomen, men den kan finnas kvar i landet och i andra länder inom EU. Sjukdomen är inte anmälningspliktig.

Hygienregler

För att minska spridningen av smittor mellan djur och mellan djur och människor finns så kallade hygienregler. Hygienreglerna gäller oavsett om du har en anläggning med livsmedelsproducerande djur, hästar eller någon annan typ av djurhållning. Det finns dock ett undantag och det är om du endast har djuren i din privata bostad.

I miljöer där det finns djur kan det finnas bakterier och andra smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att du informerar besökare om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Kunskap minskar risken för smitta

Det är viktigt att du känner till hur smitta kan spridas mellan djur och mellan djur och människor. Kunskapen gör att du kan arbeta förebyggande och då minska risken för att utsätta både djur och människor för smitta. Det handlar om att förhindra att eventuell smitta som finns hos dina djur sprids vidare till andra djur och människor och att eventuell smitta som finns hos andra inte sprids till dina djur.

Genom att minska risken för smittspridning bidrar du till både friska djur och friska människor. Det innebär i sin tur att behovet av antibiotika minskar, vilket minskar risken för spridning av antibiotikaresistenta bakterier.

Så här sprids smitta

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

  • vid direktkontakt med smittade individer
  • vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats
  • efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • via livsmedel, foder och vatten
  • via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Rena händer är viktigt

Rena händer är viktigt för att förhindra att smittor sprids från djur till människor liksom från människor till djur. Handtvätt med tvål och vatten samt handsprit både före och efter kontakt med djur minskar risken för smittspridning.

Hygienregler för alla som har djur

Det finns hygienregler som gäller för alla som har djur. Om du har besöksverksamhet det vill säga när du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur finns det fler regler som du ska följa.

Hygienregler som gäller för alla – allmänna hygienregler

Handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i din anläggning har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med djuren. För vissa yrkesgrupper som veterinärer, klövvårdare, seminörer, rådgivare, transportörer med flera är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Skyddskläder och skoskydd

Om du håller djur för att producera livsmedel och omfattas av livsmedelslagarna är du skyldig att se till att de som kommer till din besättning och går in där djuren finns använder skyddskläder och har rena skor eller skoskydd för att minska risken att smitta sprids.

För att minska risken att smitta sprids mellan olika besättningar vid besök av yrkesgrupper som besöker andra djurbesättningar är det bäst om du har skyddskläder och exempelvis stövlar att låna ut. Dessa måste dock vara rena både in- och utvändigt. Alternativt kan du erbjuda skyddskläder och skoskydd av engångsmaterial. Annars ska dessa personer ha egna rena skyddskläder och väl rengjorda skor. När det gäller övriga besökare är det viktigt att informera om att de ska ha rena kläder och skor vid besöket.

Om du enbart har livsmedelsproducerande djur som hobby gäller inte reglerna för skyddskläder och skoskydd.

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera alla deltagare om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina djur har du däremot en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

Hygienregler för dig som har besöksverksamhet

När du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur räknas det som besöksverksamhet. Det gäller både när du tar emot besök på din gård och om du tar med djuren till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt för att visa dina djur eller inte.

Det finns vissa undantag

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

  • vänner och grannar
  • personal
  • köpare och säljare av djur eller varor
  • personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.
Du ska ta fram besöksregler och informera dina besökare

När du har besöksverksamhet gäller de allmänna hygienreglerna men du ska också ta fram särskilda besöksregler som är anpassade både till din verksamhet och till vilka besökare du har. I miljöer där det finns djur kan det finnas smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att besökare får information om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor.

Många besökare är ovana vid djur och har liten kunskap om smittrisker. De kanske inte känner till att också kläder och skor kan föra med sig smittor. Ett annat exempel är att små barn inte förstår att de kan bli sjuka och att det är viktigt att tvätta händerna. Då kan det vara bra att en vuxen har extra tillsyn över mindre barn så att de inte utsätter sig mer än nödvändigt för eventuella smittor och också tvättar sina händer.

Du kan gärna ta fram reglerna i samråd med din veterinär.

Genom reglerna får besökarna veta vad de kan göra för att minska risken för att få någon smitta från djuren.

Det ska finnas handtvätt nära djuren

När du har besöksverksamhet ska en besökare kunna tvätta händerna med minst kallt vatten, i närheten av djuren de besöker. Det ska finnas flytande tvål och möjlighet till att torka av händerna. Du får inte ha handdukar som flera personer använder men du kan ha engångshanddukar som bara används en gång till exempel pappershanddukar eller handtorkar som torkar händerna med luft. Det ska också finnas handsprit.

Om det inte är möjligt att uppfylla kraven på grund av att besöket sker på en plats där det inte finns tillgång till rinnande vatten kan du istället erbjuda våtservetter för att besökarna ska kunna rengöra händerna. Det ska också finnas handsprit.

Du bör uppmana samtliga besökare som vistas i anläggningen att tvätta och desinficera händerna både före och efter kontakt med djuren. Detta gäller även om de bara har varit på anläggningen utan att ha varit i kontakt med några djur.

Det är särskilt viktigt med rena händer om besökarna har möjlighet att fika eller äta under besöket.

Informera alla besökare och personal

Det är du som är ansvarig för besöksverksamheten som är skyldig att se till att besökarna känner till vilka regler som finns. På vilket sätt du informerar dina besökare väljer du själv. Du kan informera varje grupp eller person muntligt vid besöket, skicka ut skriftligt informationsmaterial innan besök eller ha skyltar uppsatta vid de djur som besökaren får träffa.

Du ska också informera all personal om vilka besöks- och hygienregler som gäller.

Anmäl besöksverksamhet

När du har fler än tre besökstillfällen per år måste du anmäla din besöksverksamhet till länsstyrelsen i det län där du har din verksamhet. Det gäller även om du sedan tidigare har ett tillstånd för djurhållning enligt djurskyddslagen. Du anmäler din besöks­verk­samhet genom att använda e-tjänsten eller blanketten.

Om du ändrar verksamhet eller slutar ska du också anmäla detta.

Om du inte följer hygienreglerna

Det är länsstyrelsen som kontrollerar att du följer både de allmänna hygienreglerna och reglerna för besöksverksamhet. Om du inte gör det kan du beläggas med vite.
Vid en kontroll av en besöksverksamhet ska du kunna redogöra muntligt för vilka besöksregler som finns och hur du informerar besökarna. Du är dock inte skyldig att kontrollera att besökarna följer reglerna. Men de ska ha fått information om vad de själva kan göra för att minska riskerna av att bli smittade av djuren.

Infektioner orsakade av resistenta bakterier

Antibiotika är en stor grupp viktiga läkemedel som är till för att behandla infektioner orsakade av bakterier hos både djur och människor. Men bakterier kan bli resistenta det vill säga utveckla motståndskraft mot ett eller flera sorters antibiotika. De bakterier som är resistenta mot flera typer av antibiotika kallas för multiresistenta bakterier.

Problem med antibiotikaresistenta bakterier

Utveckling och spridning av antibiotikaresistenta bakterier är ett snabbt växande problem i hela världen. I Sverige har vi ännu ett ganska gynnsamt läge jämfört med hur det är i många andra länder. Därför är det viktigt att vi tillsammans fortsätter arbetet för att bevara möjligheten till effektiv behandling av bakteriella infektioner hos människa och djur! Du som har djur har en mycket viktig roll i det arbetet.

Antibiotika räddar liv

Antibiotika är till för att rädda liv och är en nödvändighet i vår moderna sjukvård, både för djur och människor. Vid akut- och intensivvård, vård av förtidigt födda, cancerbehandlingar, organtransplantationer och byten av exempelvis en höftled är det nödvändigt att kunna använda antibiotika.

Ett ansvar att använda antibiotika

Tillgång till verksamma antibiotika och en ansvarsfull användning är också en förutsättning för att trygga en framtida livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet.

Antibiotika slår inte bara ut de bakterier som är skadliga för den som blir behandlad utan de kan också slå ut och skada de så kallade goda bakterierna, som är till för att skydda oss. Det kan ta lång tid innan bakteriefloran återhämtar sig efter en antibiotikabehandling. Detta är ytterligare ett skäl till att du bara ska använda antibiotika när det verkligen behövs.

Svårt att behandla viktigt att förebygga

Infektioner som är orsakade av resistenta bakterier kan vara mycket svåra eller omöjliga att behandla. Därför är det viktigt att du som har djur

  • i första hand försöker se till att dina djur håller sig friska, eftersom det är mindre risk att friska djur får infektioner som behöver behandlas med antibiotika. Det gör du bland annat genom god skötsel och djurmiljö, bra foder och vatten och bra rutiner för att minska risken för att sprida smitta.
  • skaffar dig kunskap om hur smitta, inklusive resistenta bakterier sprids
  • vet att alla infektioner som är orsakade av bakterier inte alltid behöver behandlas med antibiotika
  • känner till att antibiotika helt saknar effekt på virusinfektioner
  • bara använder antibiotika när det ordineras av en veterinär och alltid följer veterinärens anvisningar.

Att använda antibiotika

Använd bara antibiotika när en veterinär ordinerar det och följ alltid veterinärens anvisningar för behandlingen.

Spridning av resistenta bakterier

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det här är några exempel på vad som ökar risken för att resistenta bakterier kan sprida sig:

  • bristande biosäkerhet och hygienrutiner
  • antibiotikabehandling
  • handel med och förflyttningar av djur, djurprodukter samt livsmedel, både inom Sverige och mellan länder
  • djurs och människors resande mellan olika länder.

Det är viktigt att tvätta händerna

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

Exempel på resistenta bakterier

Vissa typer av resistenta bakterier hos djur är anmälningspliktiga. Det betyder att när en veterinär eller laboratorium påvisar bakterien ska de anmäla det till oss. Vilka dessa är står under respektive bakterie.

Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

Meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius (MRSP)

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion.

Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

ESBL-bildande bakterier

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

ESBL-CARBA

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Vankomycinresistenta enterokocker (VRE)

Enterokocker är tarmbakterier som lätt kan spridas i sjukhusmiljö och orsaka allvarliga infektioner. De är naturligt resistenta mot en rad vanliga antibiotika men kan också utveckla resistens mot alla kända antibiotika, vilket innebär att en infektion kan vara mycket svår att behandla.

VRE kan också finnas hos livsmedelsproducerande djur. De är i dag vanligare utomlands men har hittats hos svensk kyckling. Det finns dock inte några kända fall på människor i Sverige som går att koppla till svensk kyckling.

VRE hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Villkorad läkemedelsanvändning – ViLA

Villkorad läkemedelsanvändning – ViLA innebär att du som har mjölkproducerande nötkreatur under vissa förutsättningar kan ha läkemedel hemma och inleda behandling själv om vissa särskilt bestämda symtom uppstår.

Syftet är att mjölkföretagens arbete ska förenklas och utvecklas genom att vissa behandlingar kan utföras direkt då djuret insjuknar. Fokus ska läggas på sjukdomsförebyggande arbete, som bidrar till att behovet av läkemedel minskar, och då särskilt antibiotikaanvändningen. Veterinärens kunskaper ska utnyttjas till att instruera och följa upp behandlingar. Veterinären gör regelbundna besök och arbetar långsiktigt för att hålla djuren friska.

Författningar

Söker efter 2021:23

Söker efter 2013:14

Söker efter 2004:2

Söker efter 2011:17

Söker efter 2015:17

Söker efter 1999:102

Söker efter 2002:98

Söker efter 2021:10

Söker efter 2012:24

Söker efter 2010:9

Senast uppdaterad: