Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos nötkreatur

Blåtunga är en virussjukdom som kan infektera idisslare och kameldjur. Blåtunga smittar inte människor.

Symtom är feber och att djuret vägrar att äta på grund av svullnad och sår i mun och nosslemhinna. Det kan också vara en närmast symtomfri infektion. Blåtunga sprids av svidknott. Därför är det störst sannolikhet att djur blir smittade under sommarhalvåret.

• Aktuellt läge för blåtunga i Sverige

• Symtom och smittvägar blåtunga (sva.se)

• Epiwebb om blåtunga (epiwebb.se)

• Broschyr: Symtom hos blåtunga hos nötkreatur och får

• Rapport: Bekämpning av blåtunga
  

I Sverige har vi varit fria från blåtunga sedan 2010. Sjukdomen finns dock inom EU och kan spridas till Sverige igen. Om vi upptäcker den i Sverige kan du komma att behöva uppfylla särskilda krav när du ska flytta djur. Kraven kommer att gälla i minst två år efter det senaste konstaterade fallet av blåtunga. Om sjukdomen finns i Sverige eller i ett närliggande område inom EU, med hög risk att smittan kommer till Sverige kan vi besluta om att vaccinera djur mot blåtunga.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Handel med djur från andra länder

För att få handla med djur från områden som inte är fria från blåtunga måste djuren uppfylla vissa krav som är reglerade inom EU. Den officiella veterinären i ursprungslandet ska intyga att djuren uppfyller kraven. På EU:s officiella karta framgår det vilka länder och områden som har fristatus för blåtunga och vilka som inte är fria.

• Karta: EUs officiella karta över sjukdomsstatus för blåtunga

Vi övervakar blåtunga

Sverige behöver varje år visa att vi är fria från blåtunga. Eftersom djur kan vara sjuka utan att få några tydliga symtom undersöker vi tankmjölk.

BVD (Bovin virusdiarré) orsakas av ett virus som främst infekterar nötkreatur men även får och andra klövbärande djur kan bli infekterade. BVD smittar inte människor. Sjukdomen skapar stora problem med sjuka djur som i sin tur leder till ekonomiska förluster.

De vanligaste symtomen är att djuren löper om, kastar, får missbildade, svaga och dödfödda kalvar. Det är också vanligt med diarréer och hosta.

• Symtom och smittvägar BVD (sva.se)

Friförklaring

Sverige har nu, efter många års arbete med övervaknings- och kontrollprogram, friförklarats från sjukdomen. BVD finns dock kvar i många andra länder i världen.

Friförklaringen innebär att:

• övervaknings- och kontrollprogrammen som hittills funnits har upphört
• en årlig övervakning har införts i form av mjölkprover från tankmjölk och blodprover från slakteri. Den utförs av Växa Sverige och bekostas av Jordbruksverket. Detta krävs för att kontrollera att Sverige är fortsatt fritt från BVD även i framtiden.

• Kontrollprogram (vxa.se)

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Om vi i samband med övervakningen av BVD misstänker att dina djur är smittade kommer du att bli kontaktad av Jordbruksverket för utredning.

Handel med djur från andra länder

Om du köper djur från andra länder är det viktigt att djuren kommer från en BVD-fri besättning.

BSE (Bovin Spongiform Encefalopati), eller galna kosjukan, är en dödlig sjukdom i centrala nervsystemet hos nötkreatur. Människor kan också smittas om de äter kött som kommer från smittade nötkreatur. Idag är BSE en ovanlig sjukdom med bara enstaka fall.

Sjukdomen orsakas av ett smittämne som kallas prion, en slags protein som orsakar skador i hjärnan. Det kan leda till att djuret förändrar sitt beteende och till exempel blir aggressivt eller nervöst. Det kan också leda till rörelsestörningar, som vinglighet eller att djuret inte alls kan resa sig. Symtomen hos djuret kommer ofta smygande. Ett första tecken kan vara att djuret tappar rangordningen i sin grupp eller är ovillig att följa med de andra djuren i flocken.

• Symtom och smittvägar BSE (sva.se)

• Epiwebb om BSE (epiwebb.se)

BSE finns i två varianter, klassisk och atypisk. Vi har inte haft något fall av den klassiska formen av BSE i Sverige. Däremot har vi haft ett fall av atypisk BSE. Den atypiska formen tror man uppkommer spontant hos det enskilda djuret. Sverige har uppnått den internationella statusen försumbar risk för BSE.

BSE regleras ihop med andra prionsjukdomar (TSE-sjukdomar) av en EU-förordning. Sjukdomen omfattas också av epizootilagen.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade och visar tecken på BSE, ska du genast kontakta veterinär.

Vid misstanke om BSE kan vi besluta att djuret ska avlivas för att skicka det till Statens veterinärmedicinska anstalt för provtagning. Provtagning av djur med kliniska symtom är mycket viktig för övervakningen av BSE. Därför är det aktuellt med provtagning av djur med typiska symtom även om andra orsaker än BSE är mer troliga.

Förebygga och förhindra smitta

BSE smittar inte mellan djur. Klassisk BSE sprids till nötkreatur genom att de äter foder som innehåller kött- och benmjöl från infekterade djur. Därför är det sedan länge förbjudet att utfodra idisslare med sådant foder inom hela EU.

Övervakningsprogram

Det finns ett övervakningsprogram som regleras av EU. Det innebär att vi i Sverige tar BSE-prover på:

• alla självdöda och avlivade nötkreatur äldre än 48 månader (undantag delar av norra Sverige)
• alla nödslaktade nötkreatur äldre än 48 månader.
• alla nötkreatur med anmärkning vid besiktning före slakt som är äldre än 48 månader.
• alla nötkreatur som uppvisar symtom som inte kan uteslutas vara BSE.

Övervakningen gör vi framför allt för att visa att Sverige har en försumbar risk att BSE ska finnas bland svenska nötkreatur.

Enzootisk bovin leukos (EBL) orsakas av ett virus som kan infektera nötkreatur. Leukos smittar inte människor.

Leukos är en smittsam tumörsjukdom. Tumörerna är elakartade och symtomen kan variera beroende på var tumörerna sitter och hur de utvecklas.

Sjukdomen har tidigare funnits i Sverige. Eftersom den innebär stora problem med sjuka djur som i sin tur leder till ekonomiska förluster övervakar vi fortfarande sjukdomen för att den inte ska komma tillbaka. Leukos finns i många andra länder i stora delar av världen.

• Symtom och smittvägar leukos (sva.se)

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Om vi i samband med övervakningen av leukos misstänker att dina djur är smittade kommer du att bli kontaktad av Jordbruksverket för utredning.

Vi övervakar leukos

I Sverige behöver vi varje år visa att vi är fria från leukos. Därför övervakar vi leukos genom att undersöka tankmjölk och genom blodprov. Det är en förutsättning för att vi ska få behålla vår officiella status som leukosfria.

• BVD- och leukosövervakning (vaxasverige.se)

Handel med djur från andra länder

Om du köper djur från andra länder är det viktigt att djuren kommer från en leukosfri besättning.

Senaste utbrott av mjältbrand på djur i Sverige var i 2016. Sporerna som orsakar mjältbrand kan överleva i jorden i över 50 år. Misstanke om mjältbrandssmitta hanteras som en epizooti. Alla däggdjur inklusive människor är i princip mottagliga för infektionen. I Sverige är det dock sällsynt med fall där människor har smittats av mjältbrand. Mjältbrand heter också Antrax.

• Mjältbrand (folkhalsomyndigheten.se)

Nötkreatur och små idisslare kan plötsligt dö utan att du har sett några symtom på sjukdom. I de fall du hinner se några symtom kan det vara feber, nedsatt allmäntillstånd, ansträngd andning, svullna och blödande slemhinnor och i en del fall blodiga flytningar från kroppsöppningar samt blod i mjölken. Djuren dör vanligen inom 48 timmar.

• Symtom och smittvägar mjältbrand (sva.se)

• Epiwebb om mjältbrand (epiwebb.se)

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Eftersom mjältbrand är mycket smittsamt är det viktigt att göra på rätt sätt om du misstänker mjältbrand.

• Ring veterinären.
• Isolera djuret om det fortfarande lever.
• Täck över kroppen om djuret är dött och se till att inga andra djur kommer åt den.
• Låt kroppen ligga kvar.
• Öppna absolut inte kadavret eller orsaka blödningar.
• Var försiktig vid all hantering av kroppen.
• Använd handskar och skyddskläder.
  

Vaccination av betesdjur

Det är tillåtet att vaccinera mot mjältbrand i hela Sverige. Jordbruksverket kan också besluta om obligatorisk vaccination. Syftet med vaccinationerna är att skydda djuren från sjukdom och därigenom också minska risken för vidare smittspridning i ett drabbat område.

• Aktuellt läge för smittsamma sjukdomar - mjältbrand

• Rapportera döda djur (sva.se)

Mul-och klövsjuka är en virussjukdom som kan infektera klövbärande djur. Den är mycket smittsam.

För att minska effekterna av ett utbrott är det viktigt att du snabbt upptäcker sjukdomen och hindrar smitta från att spridas vidare. Det är därför mycket viktigt att du känner till sjukdomen och är uppmärksam på symtom som kan orsakas av mul- och klövsjuka.

Vanliga symtom hos nötkreatur är feber och blåsor i mun, på klövar och på spenar.

Eftersom mul- och klövsjuka drabbar handel mellan länderna hårt, är det en av de viktigaste sjukdomarna att hantera sett ur ett internationellt perspektiv. Därför styrs bekämpning och handelsrestriktioner av gemensamma EU-regler.

• Symtom och smitta mul- och klövsjuka (sva.se)

• Epiwebb om mul- och klövsjuka (epiwebb.se)
  

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är infekterade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Mul- och klövsjuka sprids mellan djur, men viktiga smittvägar är också att människor bidrar till smittspridningen via redskap, kläder eller produkter som kött och mjölk. Det finns regler och rekommendationer för att förhindra att mul- och klövsjuka kommer in i svenska besättningar. Dessa gäller även de som besöker din besättning:

Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

När du åker tillbaka till Sverige från ett land där det finns mul- och klövsjuka är det

• förbjudet att ta med obehandlade kött- och mjölkprodukter, samt andra obehandlade produkter, från klövbärande djur.

Om du har varit i kontakt med klövbärande djur eller obehandlade produkter från klövbärande djur i ett land eller ett område där det finns mul- och klövsjuka, bör du när du kommer tillbaka till Sverige:

• undvika direktkontakt med klövbärande djur i minst 5 dygn
• tvätta kläder och skor.

Paratuberkulos är en kronisk tarmsjukdom som kan drabba olika idisslare, bland annat nötkreatur och får. Sjukdomen orsakas av en bakterie som är svår att bekämpa. Eftersom paratuberkulos både leder till sämre djurhälsa och är svår att bekämpa är det viktigt att hålla svenska besättningar fria från sjukdomen.

I Sverige har vi inte haft något konstaterat fall av paratuberkulos sedan ett fall 2005. Det var ett importerat djur som hade sjukdomen när det kom in i landet. I flera andra länder är paratuberkulos en vanlig smitta hos nötkreatur.

Typiska tecken på paratuberkulos är avmagring och diarré och en del smittade djur blir inte sjuka men sprider smittan vidare. Det finns inte någon behandling mot paratuberkulos. Eftersom det inte går att med säkerhet skilja på djur som är smittade från friska djur kan konsekvenserna bli stora om din besättning får paratuberkulos. Det kan exempelvis innebära att du måste avliva alla djur som varit i kontakt med de smittade djuren. Jordbruksverket kommer att utreda besättningar som har misstänkt eller konstaterad smitta, och besluta om åtgärder för att begränsa en eventuell smittspridning.

• Symtom och smittvägar paratuberkulos (sva.se)

• Epiwebb om paratuberkulos (epiwebb.se)
  

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Nationella regler för att förhindra spridning av paratuberkulos

Reglerna gäller för dig som hanterar nötkreatur i Sverige oavsett om du är djurhållare, transportör eller driver slakteri.

Reglerna handlar om vad du som djurhållare behöver göra för att få ta in nötkreatur i din anläggning när det gäller sjukdomen paratuberkulos och gäller oavsett om djuren kommer från Sverige eller ett annat land.

Kraven som du ska uppfylla är olika beroende på om anläggningen som djuren kommer från har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos eller inte.

Djur från anläggningar med dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos

Om du tar in djur från anläggningar med dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos behöver du inte vidta några åtgärder med tanke på paratuberkulos. Svenska nötkreatursanläggningar bedöms generellt ha en dokumenterat god status avseende paratuberkulos. Detta gäller förutsatt att eventuella nötkreatur som kommer från andra länder har förts in till anläggningen på ett smittskyddssäkert sätt, vilket innebär att de har förts in enligt de nationella reglerna.

För att en anläggning ska anses ha en god dokumenterad status för paratuberkulos måste kraven i föreskriften (inklusive bilagan) vara uppfyllda. Här nedanför hittar du en sammanfattning av kraven i korthet, men du måste även läsa i föreskriften (SJVFS 2021:23).

• Det ska finnas ett system för övervakning och kontroll. Detta innebär i korthet att anläggningen regelbundet är övervakad av en behörig myndighet eller fristående organisation som har veterinär kompetens, eller av en särskild veterinär som känner till anläggningen väl.
• Alla misstänkta fall av paratuberkulos är utredda av en veterinär och det har inte varit några positiva fall av paratuberkulos under de senaste 5 åren.
• Inga nötkreatur har vaccinerats mot paratuberkulos under det senaste året eller är avkommor till vaccinerade djur.
• Nötkreatur som har tagits in i anläggningen kommer från anläggningar som också har dokumenterat god status avseende paratuberkulos
• Vid en offentlig kontroll behöver du kunna visa upp dokumentation som styrker att djur som har tagits in i din anläggning kommer från anläggningar med dokumenterat god status. Systemet för övervakning och kontroll av paratuberkulos ska ha utformats enligt gällande regler på området av en behörig myndighet eller av en fristående organisation med veterinär kompetens. Om systemet omfattar en enskild anläggning kan det även ha utformats av en veterinär med särskild kunskap om anläggningen. Den dokumentation som du behöver visa upp vid en kontroll sammanställs lämpligast av de myndigheter eller den organisation i avsändarlandet som ansvarar för övervakningen.

Djur från anläggningar som inte har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos

Om du tar in djur till din anläggning från anläggningar som inte har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos ska djuren undersökas i flera steg:

1. Du ska först isolera djuren i en isolering som är utformad i samråd med en veterinär.
2. En veterinär ska provta djuren genom både ett blodprov och ett träckprov i isoleringen för att se om djuren bär på paratuberkulos.
3. Djuren får tas ut ur isoleringen och sammanföras med övriga djur på anläggningen först när provresultaten är negativa avseende paratuberkulos, det vill säga att inga bakterier eller antikroppar har påvisats.
4. Efter att djuren har fått lämna isoleringen och har sammanförts med övriga djur på anläggningen ska du se till så att de genomgår uppföljande årlig provtagning avseende paratuberkulos under den period som anges i föreskrifterna. Detta kan behöva göras under 1–4 år beroende på djurens ålder när de togs in. Under denna uppföljande provtagningsfas har inte anläggningen en dokumenterat god status. Därför måste du se till så att alla djur som flyttas från anläggningen testas enligt kraven i föreskriften. Du måste också informera om anläggningens och djurens provtagningsstatus till den som tar emot dina djur, och det fortsatta ansvaret för provtagning övergår då till den som tar emot djuren.
5. Vid en offentlig kontroll behöver du visa upp en dokumentation på att isolering och provtagning är genomförd enligt föreskriften.

Reglerna är inte införselkrav från andra länder

Observera att införsel av nötkreatur från andra länder regleras av EU:s bestämmelser. EU ställer inga krav när det gäller paratuberkulos vid flytt av nötkreatur. De svenska paratuberkulosbestämmelserna är däremot inte införselbestämmelser och ställer inga ytterligare krav på anläggningen eller landet som djuren kommer ifrån. Det innebär att enligt EU:s bestämmelser får du ta in djur från anläggningar i andra länder som inte har en dokumenterat god status avseende paratuberkulos.

Nötkreatur för slakt

Nötkreatur från anläggningar som inte har dokumenterat god status när det gäller paratuberkulos och som är avsedda för slakt ska du transportera direkt och utan kontakt med andra djur till slakteriet för omedelbar slakt. Gödsel ska också hanteras på ett smittskyddssäkert sätt på slakteriet.

Du hittar mer detaljerad information om de nationella reglerna i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2021:23).

Frivilligt kontrollprogram och övervakning av smitta

Det finns sedan tidigare också ett frivilligt kontrollprogram för paratuberkulos. Programmet riktar sig främst till dig som har avelsbesättningar med köttdjur. Gård och Djurhälsan ansvarar för programmet. De ansvarar även för övervakning av paratuberkulos hos får och get och hos andra djur.

• Kontrollprogram för nötkreatur (gardochdjurhalsan.se)
  

Schmallenbergvirus sprids av svidknott och orsakar missbildade foster hos idisslare. Det är troligt att sjukdomen finns i Sverige.

Om du ska sälja djur utanför Sverige

Det är vanligt att länder utanför EU kräver provtagning för Schmallenbergvirus.

Vi övervakar inte sjukdomen i Sverige längre

I Sverige övervakade vi sjukdomen under 2012-2013 och då fanns viruset i Sverige. Efter det har Sverige inte övervakat sjukdomen, men den kan finnas kvar i landet och i andra länder inom EU. Sjukdomen är inte anmälningspliktig.

Ehec är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa.

Alla kan bli sjuka med ehec men det är framförallt yngre barn som drabbas av allvarliga komplikationer. För att bli sjuk behövs bara ett fåtal bakterier och man smittas genom att få in bakterien i munnen

De bakterier som orsakar ehec är en viss typ av E. coli (Escherichia coli). De finns i tarmen hos smittade idisslare som kor, får och getter och i gödsel från smittade djur. Djuren har inga symtom på sjukdom. Människor kan däremot bli sjuka av bakterien eftersom den bildar ett gift (toxin). 

Människor som blir smittade med bakterien kan få blodig diarré och i vissa fall andra allvarliga symtom bland annat allvarlig njurpåverkan (HUS, Hemo­lytiskt uremiskt syndrom). De flesta fall som upptäcks hos människor är sporadiska och det är inte alltid som det går att hitta smittkällan.

• Om ehec (folkhalsomyndigheten.se)

Bakterien som gör människor sjuka

Hos människa heter infektionen med bakterien enterohemorragisk E.coli för ehec (enterohemorragisk E.coli). Hos djur kallas bakterien för stec (shigatoxinproducerade E. coli). Samma bakterier kallas ibland även för vtec (verotoxinbildande E. coli).

Den variant av bakterien som vi har mest kunskap om i dagsläget är stec O157. Den förekommer främst i södra Sverige framförallt där det finns många djur och gårdarna ligger tätt. Även andra allvarliga typer av stec har påvisats hos svenska nötkreatur som stec O121 och stec O26, men där är den geografiska utbredningen inte lika väl känd.

Det finns inget kontrollprogram för ehec men det sker en regelbunden övervakning av de viktigaste varianterna som kan ge ehec - infektion hos människa. Förekomsten av dessa är till exempel. varianten (vtec O157) som vid övervakningen, hos nötkreatur vid slakt, har legat på ungefär 3–4 procent av djuren. Lokalt kan förekomsten ligga på högre nivåer, speciellt i nötkreaturstäta områden.

Fler djur utsöndrar bakterien under slutet av sommaren och hösten. Man hittar även fler fall hos människa under sommar och tidig höst.

Djuren tål bakterien och visar inte några symtom på sjukdom. Eftersom bakterien finns naturligt i miljön går den inte att utrota.

Salmonella är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Eftersom salmonella orsakas av bakterier som finns naturligt i miljön går sjukdomen inte att utrota. När det gäller salmonella bland livsmedelsproducerande djur har vi i Sverige ett mycket gott hälsoläge

• Salmonella hos nötkreatur (sva.se)

• Salmonella och livsmedel (livsmedelverket.se)

• Salmonella (folkhalsomyndigheten.se)

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att dina djur är smittade ska du kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur och människor.

• Information: Minska risken för salmonella i nötbesättningar Pdf, 135.2 kB.

• Checklista: Smittskyddsåtgärder salmonella Pdf, 231.9 kB.

Det här händer om dina djur blir smittade

Om du får salmonella hos dina djur eller i deras närmiljö händer det här:

• Du blir kontaktad av en utredande veterinär som vi har utsett.
• Din gård får restriktioner - så kallad spärr. Spärren gäller för relevanta delar av besättningen. Det är inte säkert att hela din besättning spärras.
• Du får anvisningar om vad du ska göra för att bekämpa smittan till exempel hygien- och skötselrutiner och sanering av stall.
• Du ska följa de anvisningar du får, för att kunna få ersättning för ditt arbete.
• Gödsel och andra produkter som kan innehålla smitta tas om hand på lämpligt sätt.
• Så långt produktionsformen tillåter inväntar man en naturlig utläkning av infektionen.
• Det kan hända att vi måste besluta om att avliva djur, till exempel om det blir för trångt innan vi kan häva spärren och djuren kan skickas till slakt.

För att vi ska kunna häva spärren krävs att

• att ingen salmonella har påvisats från 2 omgångar prov som har tagits med cirka en månads intervall, samt att åtgärderna i saneringsplanen är genomförda.
  

I vissa fall kan det vara befogat att ta bort restriktionerna för en del av besättningen även om smittan inte är bekämpad i alla delar av den. Detta kallas delhävning av spärr.

Utmaning att bli av med smitta

Om dina djur har blivit smittade är utmaningen att bli av med smittan inte bara på individnivå utan även på grupp- och besättningsnivå. Det är många faktorer som kan påverka hur du kan utföra bekämpningen bland annat produktionsform, inhysningssystem, smittryck och smittans utbredning. Att få bort salmonellabakterier tar ofta lång tid, ibland flera år.

Ersättning

När en besättning blir spärrad kan djurägaren söka ersättning för delar av åtgärder som vi har beslutat om, till exempel sanering av byggnader utöver normal rengöring och eventuell avlivning av djur. Du får också ersättning för de produktionsförluster som våra beslut medför. Det är inte alla som har rätt att få ersättning. Det beror på vilken produktionsform och hur stor besättning du har.

• Ersättning vid konstaterad smitta

Smittsäkrad besättning och försäkring

Om din besättning är ansluten till biosäkerhetsprogrammet smittsäkrad besättning (SSB) kan du få en högre ersättning om din besättning får restriktioner på grund av salmonella. Du kan också komplettera med en försäkring.

Om du inte är ansluten till programmet får du en lägre ersättning.

• Smittsäkrad besättning nöt (smittsakra.se)
  

Övervakning av salmonella

I Sverige finns övervakningsprogram för salmonella.

• Förebyggande arbete genom övervakning och kontrollprogram

Q-feber orsakas av en bakterie som är motståndskraftig och kan leva länge i naturen. Den är en zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa.

Sjukdomen kan smitta nötkreatur, får och getter men även andra djurslag. Många infekterade djur visar inga symtom alls, men det förekommer att sjukdomen orsakar aborter och svaga eller dödfödda ungar.

Tidigare undersökningar av tankmjölk visade att Q-feber fanns eller hade funnits i ungefär åtta procent av svenska mjölkkobesättningar. Bakterien var då vanligast i södra Sverige.

• Symtom och smittvägar Q-feber (sva.se)

• Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se)

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Förebygg smitta för att minska risken att smitta människor

Det finns ingen kunskap om effektiva metoder för att utrota bakterien från en smittad besättning. Men för att minska risken för människor att bli smittade rekommenderar vi att du ska:

• vara noggrann med hygien och rengöring i samband med kalvning och lamning.
• Inte bjuda på eller själv dricka opastöriserad mjölk.
  

Det här kan du göra för att minska risken för att dina djur blir smittade. Det kan finnas fler tips under respektive sjukdom.

• Se till att ha bra rutiner när det kommer djur, djurprodukter, fordon eller människor eller transporter till eller från din anläggning.
• Begränsa antalet kontakter mellan olika besättningar
• Se över vilka risker som finns när du ska flytta djur och utifrån riskerna sätta upp regler.
• Isolera sjuka djur för att minska risken för smitta till övriga djur.
• Vara uppmärksam på hur dina djur mår och kontakta veterinär om du misstänker någon smitta.
• Bara använda antibiotika när det är verkligen är nödvändigt och alltid enligt en veterinärs ordination.
• Inköp av djur innebär alltid en smittrisk. Köp helst in djur från besättningar med känd smittstatus och från så få besättningar som möjligt.
• Ha en plan när du transporterar djur för att undvika smittor.
• Hålla inköpta djur åtskilda från övriga djur när du tar in dem till din besättning. Du minskar då risken att de för med sig smitta till dina befintliga djur.
• Vänta i minst 48 timmar innan du har kontakt med dina eller andras djur om du har varit utomlands. Det gäller också andra som kommer i kontakt med dina djur.
• Hålla en god handhygien genom att tvätta händerna ofta med tvål och vatten. Se även till att andra som vistas i din anläggning har möjlighet att hålla en god handhygien.
• Se till att andra som vistas i din besättning har rena kläder och skor.
• Var noga med foderhygienen! Smutsiga skor och fordon med gödsel på däcken kan förorena foderbordet
• Skydda foder från fåglar och gnagare, det gäller både vid lagring och utfodring.
• Var noga med vattenhygienen! Håll rent i vattenkoppar och tråg. Om djuren får dricka direkt i sjöar och vattendrag när de är ute på bete kan det utgöra en risk, särskilt om djuren kan gå ut i vattnet. Det beror på att smitta som eventuellt finns i djurens avföring kan sprida sig i vatten.
• Vara noga med hygienen i djurens närmiljö.
• Se till att djuren är rena. Det ska vara rent i boxar och stallar och det ska finnas tillräckligt med rent strö. Djur som går till slakt ska vara rena.
• Se till att redskap, utrustning och transporter som används till djuren är rena.
• Rengör stallar regelbundet. Tvätta stallet när det är tomt, eller skärma av så att tvättdimman inte sprider sig. Tvättdimma (aerosol) från till exempel högtryckstvätten kan föra med sig smittämnen som eventuellt finns till andra djur i stallet.
• Ta väl hand om nyfödda och unga djur så att de så att de blir starka och håller sig friska.
• Vara extra noga med hygienen i samband med födslar, ett exempel är att förlossningsboxar ska vara rena.
• Följa reglerna för lagring och spridning av gödsel för att minska risken för att sprida smittor som kan finnas i gödsel.
  
• Ta hand om döda djur och animaliska biprodukter på ett smittsäkert sätt.

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

• vid direktkontakt med smittade individer
• vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats
• efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
• via livsmedel, foder och vatten
• via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
• vilda fåglar, möss och råttor.

Handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i din anläggning har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med djuren. För vissa yrkesgrupper som veterinärer, klövvårdare, seminörer, rådgivare, transportörer med flera är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Skyddskläder och skoskydd

Om du håller djur för att producera livsmedel och omfattas av livsmedelslagarna är du skyldig att se till att de som kommer till din besättning och går in där djuren finns använder skyddskläder och har rena skor eller skoskydd för att minska risken att smitta sprids.

För att minska risken att smitta sprids mellan olika besättningar vid besök av yrkesgrupper som besöker andra djurbesättningar är det bäst om du har skyddskläder och exempelvis stövlar att låna ut. Dessa måste dock vara rena både in- och utvändigt. Alternativt kan du erbjuda skyddskläder och skoskydd av engångsmaterial. Annars ska dessa personer ha egna rena skyddskläder och väl rengjorda skor. När det gäller övriga besökare är det viktigt att informera om att de ska ha rena kläder och skor vid besöket.

Om du enbart har livsmedelsproducerande djur som hobby gäller inte reglerna för skyddskläder och skoskydd.

• Hygienregler för livsmedelsföretag (livsmedelsverket.se)

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera alla deltagare om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina djur har du däremot en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

När du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur räknas det som besöksverksamhet. Det gäller både när du tar emot besök på din gård och om du tar med djuren till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt för att visa dina djur eller inte.

Det finns vissa undantag

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

• vänner och grannar
• personal
  
• köpare och säljare av djur eller varor
• personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

• Krav och råd för dig som har ett djur med MRSA

• MRSA (folkhalsomyndigheten.se)

• MRSA (sva.se)
  

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion.

Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

• Krav och råd för dig som har ett djur med MRSP

• MRSP (sva.se)

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

• ESBL (sva.se)

• ESBL (folkhalsomyndigheten.se)

• Antibiotikaresistenta bakterier (livsmedelsverket.se)

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

• ESBL-CARBA (sva.se)

• ESBL-CARBA (folkhalsomyndigheten)

• Antibiotikaresistenta bakterier (livsmedelsverket.se)

Enterokocker är tarmbakterier som lätt kan spridas i sjukhusmiljö och orsaka allvarliga infektioner. De är naturligt resistenta mot en rad vanliga antibiotika men kan också utveckla resistens mot alla kända antibiotika, vilket innebär att en infektion kan vara mycket svår att behandla.

VRE kan också finnas hos livsmedelsproducerande djur. De är i dag vanligare utomlands men har hittats hos svensk kyckling. Det finns dock inte några kända fall på människor i Sverige som går att koppla till svensk kyckling.

VRE hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

• VRE hos människor (folkhalsomyndigheten.se)

• VRE hos djur (sva.se)