Logotyp Jordbruksverket
English
Webbutik
Mina sidor

Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos fjäderfän

Det är ditt ansvar som djurägare att hålla dina djur friska. Du har också ett stort ansvar att förhindra spridning av smitta till andra djur. Det handlar bland annat om allt från dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, bekämpning av skadedjur, hantering av gödsel till var och hur stallarna är byggda. Friska djur behöver inte antibiotika, vilket minskar risken för att bakterier blir resistenta mot antibiotika.

Det är viktigt för djurväl­färden och ekonomin både för dig som har djur men också för landet i stort.

Smittor och smittsamma sjukdomar

En smitta kan till exempel orsakas av bakterier, virus eller parasiter, och ge upphov till infektioner eller sjukdomar hos djur eller människor. All smitta orsakar dock inte sjukdom hos den som blir smittad men den som bär på en smitta kan ändå sprida den vidare till andra som är mer mottagliga. Den som är smittad kan också bära på en smitta utan att först bli sjuk, men kan senare insjukna och få symtom genom olika faktorer till exempel stress eller nedsatt immunförsvar.

Smitta mellan djur och mellan djur och människor kan ske på olika sätt, till exempel genom

  • direktkontakt med smittade individer
  • indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • livsmedel, foder och vatten
  • vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Övervakning av smittor hos djur

För att kunna förhindra utbrott och minska smittspridning är det viktigt att tidigt kunna upptäcka sjukdomar och smittor. Du som har djur har därför en viktig roll eftersom du ser dina djur varje dag och kan tidigt upptäcka om djuren har drabbats av någon allvarlig smitta. Det gäller redan om du ser att produktionen minskar eller att djur dör men det kan också vara andra tecken som att ett djur inte vill äta eller dricka.

Det finns ett krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till en distriktsveterinär eller till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Som regel är det inte du som har djuren som anmäler utan det gör den veterinär eller det laboratorium som konstaterar att det finns en anmälningspliktig smitta.

Övervakning och kontrollprogram

För några sjukdomar och smittor finns också övervakningsprogram där ett urval av djur blir provtagna, till exempel i samband med slakt.

En del sjukdomar övervakar vi för att få en bild av hur sjukdomsläget ser ut. Om läget ändras kan det innebära att Jordbruksverket, näringens organisationer eller du som djurägare kan behöva vidta åtgärder.

Kontrollprogram

För vissa smittor och sjukdomar finns också frivilliga eller obligatoriska kontrollprogram som bland annat är till för att bekämpa och förebygga smittor.

Epizootier, zoonoser och andra sjukdomar

Det finns vissa särskilt allvarliga djursjukdomar som kallas för epizootier och det finns sjukdomar som smittar mellan djur och människor, så kallade zoonoser.

Allvarliga djursjukdomar – epizootier

Vissa särskilt allvarliga djursjukdomar kallas för epizootier och omfattas av en speciell lag, epizootilagen. Det är sjukdomar som normalt inte finns i Sverige. Ett utbrott av en epizooti kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa och medföra stora ekonomiska förluster både för dig som har djur men också för samhället i stort.

Din veterinär och Jordbruksverket kommer att besluta om vad du ska göra för att förhindra smittspridning. Ofta handlar det om att du inte får flytta djur till eller från din anläggning, men det kan också vara andra åtgärder.

Exempel på epizootier hos fjäderfä:

  • Fågelinfluensa, Aviär influensa
  • Newcastle

Smittor som kan spridas mellan djur och människor – zoonoser

Zoonoser är smittor orsakade av till exempel bakterier, virus eller parasiter som kan spridas mellan djur och människor. Ett djur som bär på en zoonotisk smitta kan sprida denna vidare till andra djur och människor. Många zoonoser kan också smitta till människor via livsmedel. Människor som bär på en zoonotisk smitta kan vid nära kontakt med djuren eller deras närmiljö sprida smittan till djuren. Många av de zoonoser som är allvarliga för människor orsakar inte alltid sjukdom hos djuren och tvärtom. Exempel på zoonoser hos fjäderfän är campylobacter, salmonella och vissa antibiotika­resistenta bakterier.

Andra allvarliga sjukdomar

EU har en gemensam förteckning över sjukdomar som kan vara en risk för djurs och människors hälsa i hela unionen eller i delar av den.

Det finns regler för hur vi ska hantera de olika sjukdomarna om eller när de upptäcks. För vissa sjukdomar som normalt inte finns inom EU ska sjukdomarna utrotas omedelbart. Det gäller till exempel fågelinfluensa och Newcastlesjuka hos fjäderfä.

De flesta av sjukdomarna som kan drabba fjäderfä finns normalt inte i Sverige och många omfattas också av epizootilagen.

Arbeta förebyggande - minska risken för smitta

Det finns mycket du själv kan göra för att förhindra att dina, andras djur och att du själv eller andra människor blir smittade. Allt du gör som djurägare för att minska risken för att smittor kommer in i och utvecklas i din besättning eller sprids till andra besättningar kallas för biosäkerhet. Det kan vara allt från var och hur stallarna är byggda till dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, skadedjursbekämpning och hantering av gödsel.

Anpassa det du gör efter dina förutsättningar

Du ska anpassa det du gör till din djurhållning och när det är lämpligt i tid. Du ska utgå från

  • vilken typ av produktion du har
  • de risker som finns kopplade till var du har din anläggning
  • klimat
  • lokala förhållanden
  • om det finns vilda djur som kan sprida smitta.

Hos Svenska ägg finns en broschyr med råd om smittskydd för dig som har små fjäderfäflockar. Här finns också information om frivillig salmo­nella­kontrollen.

Det här ska du göra

Beroende på vilken typ av fåglar du har finns det olika krav på vad du ska göra. Du kan ha fjäderfän eller andra fåglar i fångenskap.

Fjäderfän är fåglar som du föder upp, håller eller använder för att producera kött, konsumtionsägg eller andra produkter som du säljer eller ger bort till andra. Det kan också vara vilda fjäderfän som du håller i fångenskap för uppfödning eller utsättning till exempel fasaner.

Andra fåglar i fångenskap är fåglar som inte räknas som fjäderfän utan du håller dessa av andra skäl som till exempel för uppvisning, utställning, tävling, uppfödning, försäljning eller sällskap. Här ingår också fåglar som du har för att producera ägg och kött för egen konsumtion i det egna hushållet.

Om du har fjäderfän

Det här gäller om du har fjäderfän:

  • Minimera risken för direkt och indirekt kontakt med vilda fåglar och deras avföring.
  • Om du också har andra fåglar i fångenskap på samma anläggning som du har dina fjäderfän ska du förhindra att de har direkt eller indirekt kontakt med varandra genom att hålla dem i olika byggnader eller på olika delar av anläggningen. Gäller inte fadderdjur exempelvis en före detta värphöna som tar hand om fasankycklingar.
  • Om du har vilda fåglar som hålls i rehabiliteringssyfte på samma anläggning som du har dina fjäderfän ska du förhindra att de har direkt eller indirekt kontakt med varandra genom att hålla dem i olika byggnader eller på olika delar av anläggningen.
  • Om du har andfåglar på samma anläggning som du har dina fjäderfän ska du förhindra att de har direkt eller indirekt kontakt med varandra genom att hålla dem i olika byggnader eller på olika delar av anläggningen.
  • Du ska ha goda skötselrutiner.
  • Du ska ge foder och dricksvatten inomhus eller under ett skydd utomhus om du håller dina fjäderfän utomhus.
  • Om du har dina fjäderfän utomhus ska de vara inhägnade.
  • Om du föder upp fjäderfän till exempel fasaner ska deras inhägnad vara täckt med nät under oktober till maj. Om du har andfåglar får du inte ta in vilda andfåglar på anläggningen.
  • Om du har andfåglar utomhus får inte vilda and- och vadarfåglar kunna förorena eventuellt badvatten.
  • Du får inte använda and- och vadarfåglar för att locka andra fåglar vid jakt.

Om du har andra fåglar i fångenskap

Du här gäller om du har andra fåglar i fångenskap:

  • Minimera risken för direkt och indirekt kontakt med vilda fåglar och deras avföring.
  • Om du också har fjäderfän på samma anläggning som du har dina andra fåglar i fångenskap ska du förhindra att de har direkt eller indirekt kontakt med varandra genom att hålla dem i olika byggnader eller på olika delar av anläggningen. Gäller inte fadderdjur exempelvis en före detta värphöna som tar hand om fasankycklingar.
  • Om du har vilda fåglar som hålls i rehabiliteringssyfte på samma anläggning som du har dina andra fåglar i fångenskap ska du förhindra att de har direkt eller indirekt kontakt med varandra genom att hålla dem i olika byggnader eller på olika delar av anläggningen.
  • Om du har andfåglar på samma anläggning som du har dina fjäderfän bör du förhindra att de har direkt eller indirekt kontakt med varandra genom att hålla dem i olika byggnader eller på olika delar av anläggningen.
  • Du ska ha goda skötselrutiner.
  • Du ska ge foder och dricksvatten inomhus eller under ett skydd utomhus om du håller dina fjäderfän utomhus.
  • Du får inte använda and- och vadarfåglar för att locka andra fåglar vid jakt.

Det här kan du göra

För att minska risken för smittor är det bra att arbeta förebyggande.

Exempel på förebyggande arbete

Det här kan du göra för att minska risken för att dina djur blir smittade. Det kan finnas fler tips under respektive sjukdom.

  • Följ de ordinarie smittskyddsrutinerna som du har för din besättning.
  • Byt skor vid ingången (tröskeln) till utrymmen där du håller dina djur.
  • Förhindra vilda fåglar att komma in till din besättning via öppna dörrar, fönster eller ventilation.
  • Minimera foderspill och annat som lockar vilda fåglar till din anläggning.
  • Bekämpa skadedjur som råttor och möss kontinuerligt.
  • Hålla rent runt hus och inhägnader.
  • Rengör och desinfektera redskap och utrustning som du använder i besättningen.
  • Endast tillåta helt nödvändiga besök i besättningen.
  • Endast tillåta de som sköter djuren tillträde till utrymmen där det finns djur.
  • Se till att alla som går in i besättningen har rena kläder och rena skor samt tvättade händer.
  • Tvätta händerna före och efter kontakt med fjäderfä.
  • Avstå att ha kontakt med dina fjäderfän under minst 48 timmar om du har varit på utlandsresa där du haft kontakt med andra fåglar.
  • Vara uppmärksam på hur dina djur mår och kontakta veterinär om du misstänker någon smitta.

Offentlig kontroll och djurhälsoövervakning vid vissa fjäderfä­anläggningar och kläckerier

Vissa fjäderfäanläggningar och kläckerier omfattas av offentlig kontroll och detaljregler kring djurhälsoövervakning.

Offentlig kontroll och djurhälsoövervakning

För att upptäcka eventuella smittor i ett tidigt skede finns detaljreglerade krav på offentlig kontroll och djurhälso­övervakning vid vissa fjäderfä­anläggningar och kläckerier. Det gäller

  • anläggningar med hönor och kalkoner där avsikten är att hålla fler än 1 000 avelsfjäderfän samtidigt
  • kläckerier med en samtidig maximal ruvningskapacitet på fler än 1 000 kläckägg från hönor och kalkoner
  • godkända kläckerier och fjäderfä­anläggningar, det vill säga
    • kläckerier där kläckägg eller fjäderfän flyttas till ett annat EU‑land
    • anläggningar med fjäderfän där kläckägg eller fjäderfän som inte är avsedda för slakt flyttas till ett annat EU‑land
    • anläggningar som levererar fjäderfän eller kläckägg till andra godkända kläckerier och fjäderfäanläggningar.

Syftet med kontrollen och djurhälso­övervakningen är att

  • kontrollera att verksamheterna följer gällande djurhälsoregler
  • regelbundet övervaka sjukdomsläget i svenska flockar med avelsdjur
  • upptäcka eventuella smittor i ett tidigt skede.

Det är Jordbruksverket som gör den offentliga kontrollen. Aktören och Jordbruksverket har ett delat ansvar för djurhälsoövervakningen.

Sjukdomar och smittor som är viktiga att känna till

Det finns många sjukdomar som kan drabba fjäderfän. Här är några som är bra att känna till.

Campylobacter

Campylobacter, är en bakterie som normalt finns i tarmkanalen hos ett flertal olika djurarter som fåglar, grisar, nötkreatur, får, getter, hundar, katter och gnagare. Det är vanligt att djur bär på bakterien utan att visa några symtom. Campylobacter är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Det finns flera arter av campylobacter, men endast en del av dessa gör människor sjuka.

Hos människa är infektion med campylobacter den vanligaste livsmedels- och vattenburna zoonosen i dag.

Människor smittas framför allt via förorenade livsmedel. Människor som smittas kan Exempelvis bli akut sjuka med diarréer, magsmärtor, illamående, kräkningar och feber. En relativt vanlig komplikation är ledbesvär. Människor smittas framför allt via förorenade livsmedel.

Bakterien kan finnas på kött av olika slag men är vanligast på färskt fågelkött. Campylobacter kan också finnas i opastöriserad mjölk. Att hålla en god kökshygien vid hantering av framför allt rått kycklingkött är därför den viktigaste åtgärden för att minska risken för att smittas.

Vid misstanke om smitta

Vid misstankar om att det finns en koppling mellan en smittad person och dina djur kan du bli kontaktad av kommunen eller länsstyrelsen.

Kontrollprogram

Det finns ett kontrollprogram för att minska förekomsten av campylobakter hos slaktkyckling. Det är Svensk fågel som ansvarar för programmet.

Förebygg och förhindra smitta

En god biosäkerhet och en god hygien minskar risken för campylobacter ibland dina djur.

Fågelinfluensa

Fågelinfluensa orsakas av influensavirus som är mycket smittsamma och det finns olika former av viruset. De mildare varianterna finns naturligt bland vilda fåglar, framför allt hos sjöfågel. Det finns också allvarligare varianter av viruset som leder till hög dödlighet bland fåglar, orsakar epidemier som sprids snabbt, förstör fjäderfäindustrier och leder till strikta begränsningar inom handeln. Vissa fågelinfluensor kan smitta till människor, men det är sällsynt.

Symtomen kan variera beroende på olika faktorer som virustyp, fågelart, fåglarnas ålder, förekomst av andra sjukdomar och djurens livsmiljö. I vissa fall kan sjukdomen ha ett hastigt förlopp och fåglarna kan dö utan att ha uppvisat några sjukdomssymtom. I andra fall ses nedsatt allmäntillstånd, ökad dödlighet, blåfärgad hud, sänkt ägg­produktion och minskad foderkonsumtion. Fåglarna kan även få hosta, andnings­svårigheter, svullet huvud, symtom från nervsystemet som exempelvis darrningar, kramper och svårighet att gå samt diarré.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du se till att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur. Du ska stalla in misstänkt sjuka djur och djur som hör till samma flock. Inga personer, ägg eller djur som haft kontakt med de smittade djuren får lämna anläggningen innan en veterinär har meddelat dig vad som gäller.

När vi har beslutat om vad du ska göra för att bli av med smittan har du rätt till viss ersättning för de extra kostnader och förluster som uppstår som en direkt följd av beslutet.

Om dina djur får fågelinfluensa

Om din besättning får fågelinfluensa gäller det här:

  • Den drabbade gården blir spärrad och inga djur, produkter eller gödsel får lämna gården.
  • Alla fjäderfän måste avlivas och ägg måste destrueras.
  • Den drabbade gården saneras och du kan sätta in nya djur först 21 dagar efter att saneringen är klar.
  • Runt den smittade gården inrättas ett skyddsområde med en radie av minst 3 kilometer och ett övervakningsområde med en radie av minst 10 kilometer.
  • Det är förbjudet att transportera och förflytta fjäderfä, andra fåglar i fångenskap, kläckägg och fjäderfäkött inom skydds- och övervakningsområdena. Du kan dock ansöka om tillstånd för att få utföra vissa transporter.
  • Utställningar och andra sammankomster med levande fåglar är förbjudna.
Du ska alltid kontakta veterinär om
  • dödligheten ökar i din besättning
  • det blir förändringar i foder- och vattenkonsumtionen
  • produktionen av ägg minskar
  • det blir förändringar i äggskalen
  • djuren får nedsatt allmäntillstånd.
Om du har kommersiell produktion

Har du en kommersiell fjäderfäbesättning ska du se till att följa dina vanliga rutiner för biosäkerhet och följa de riktade rekommendationer som till exempel ges av branschorganisationer eller av oss. Branschorganisationer ansvarar för de frivilliga kontrollprogram som gäller förebyggande åtgärder. Här ingår också rådgivning till deras egna medlemmar.

Om du har en hobbybesättning

Om du har djuren som hobby får du anpassa rutinerna efter de förutsättningar du har. Men foder och vatten ska du ge djuren inomhus eller under ett skydd utomhus. Det gör du för att förhindra att foder och vatten kommer i kontakt med vilda fåglar.

Övervakningsprogram

För att kunna skydda våra tamfåglar, bekämpa sjukdomen och stoppa spridningen av fågelinfluensa finns övervakningsprogram för både vilda fåglar och för fjäderfä. Syftet med programmen är att snabbt upptäcka sjukdomen för att kunna förhindra att den sprids. Övervakningen pågår inom hela EU.

Newcastlesjuka

Newcastlesjuka är en allvarlig och mycket smittsam virussjukdom hos fjäderfän. Sjukdomen smittar inte människor.

Sjukdomen angriper fåglarnas nervsystem, andningsorgan och tarm. Symtomen kan variera och påverkas bland annat av virusstam, fåglarnas art, ålder och motståndskraft. I de senaste utbrotten av newcastlesjuka i Sverige har djuren inte fått några direkta sjukdomssymtom, men produktionen av ägg har minskat. Innan produktionen gick ned förekom det ägg utan skal, så kallade hinn- eller skinnägg, samt ägg med ändrad färg på skalen.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du se till att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur. Du ska stalla in misstänkt sjuka djur och djur som hör till samma flock. Inga personer, ägg eller djur som haft kontakt med de smittade djuren får lämna anläggningen innan en veterinär har meddelat dig vad som gäller.

När vi har beslutat om vad du ska göra för att bli av med smittan har du rätt till viss ersättning för de extra kostnader och förluster som uppstår som en direkt följd av beslutet.

Om dina djur får newcastle

Om din besättning får newcastlesjuka gäller det här:

  • Den drabbade gården blir spärrad och inga djur, produkter eller gödsel får lämna gården.
  • Alla fjäderfän måste avlivas och ägg måste destrueras.
  • Den drabbade gården saneras och du kan sätta in nya djur först 21 dagar efter att saneringen är klar.
  • Runt den smittade gården inrättas ett skyddsområde med en radie av minst 3 kilometer och ett övervakningsområde med en radie av minst 10 kilometer.
  • Det är förbjudet att transportera och förflytta fjäderfä, andra fåglar i fångenskap, kläckägg och fjäderfäkött inom skydds- och övervakningsområdena. Du kan dock ansöka om tillstånd för att få utföra vissa transporter.
  • Utställningar och andra sammankomster med levande fåglar är förbjudna.
Du ska alltid kontakta veterinär om
  • dödligheten ökar i din besättning
  • det blir förändringar i foder- och vattenkonsumtionen
  • produktionen av ägg minskar
  • det blir förändringar i äggskalen
  • djuren får nedsatt allmäntillstånd.
Om du har kommersiell produktion

Har du en kommersiell fjäderfäbesättning ska du se till att följa dina vanliga rutiner för biosäkerhet och följa de riktade rekommendationer som till exempel ges av branschorganisationer eller Jordbruksverket. Branschorganisationer ansvarar för de frivilliga kontrollprogram som gäller förebyggande åtgärder. Här ingår också rådgivning till deras egna medlemmar.

Om du har en hobbybesättning

Om du har djuren som hobby får du anpassa rutinerna efter de förutsättningar du har. Men foder och vatten ska du ge djuren inomhus eller under ett skydd utomhus. Det gör du för att förhindra att foder och vatten kommer i kontakt med vilda fåglar.

Övervakning

Det finns en nationell beredskapsplan för epizootier.

Salmonella

Salmonella är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Eftersom salmonella orsakas av bakterier som finns naturligt i miljön går sjukdomen inte att utrota. När det gäller salmonella bland livsmedels­producerande djur har vi i Sverige ett mycket gott hälsoläge.

Salmonella ger mycket sällan symtom hos fjäderfä. Det finns dock två salmonellatyper, pullorumsjuka och hönstyfus, som kan orsaka problem med döda och sjuka djur.

Obligatorisk salmonellakontroll

Salmonella hos fjäderfä övervakas genom regelbundna provtagningar på gårdar i avels- och produktionsled inom både ägg- och slaktfågelproduktionen.

Provtagningen regleras både i Jordbruksverkets föreskrift om obligatorisk salmonellakontroll av fjäderfän (2007:19) och i EU-förordningar. Länkar till förordningarna finns längst ner på sidan.

Värphöns

Alla anläggningar med värphöns som har fler än 200 djur och säljer ägg omfattas av kraven på provtagning för salmonella inom det obligatoriska salmonella­kontroll­programmet. Kraven på provtagning skiljer sig lite åt beroende på vilken typ av stallsystem du har.

På Statens veterinärmedicinska anstalts webbplats finns en provtagnings­instruktion som beskriver hur du ska göra i olika stallsystem.

Det är du som djurhållare som ansvarar för att djuren på din anläggning provtas på rätt sätt.

  • Vissa prover tar du själv – då kontaktar du ett laboratorium som utför salmonellaanalyser på fjäderfä och beställer provtagnings­utrustning för din typ av stallsystem.
  • En gång per år ska provtagningen utföras av veterinär – då kontaktar du själv en veterinär och bokar tid för ett besök.

Laboratoriet som analyserar proverna kommer att informera länsstyrelsen i ditt län om att djuren på din anläggning är provtagna. Länsstyrelsen kontrollerar att provtagningskraven uppfylls.

Om du har färre än 200 fjäderfä

Har du färre än 200 fjäderfän så omfattas du inte av krav på provtagning inom det obligatoriska salmonella­kontroll­programmet. Du kan ändå välja att ta prov på frivillig väg, till exempel om du säljer ägg. Du kan ta proverna själv, eller kontakta din veterinär och be om hjälp.

Om salmonella påvisas

När salmonella påvisas hos livsmedelsproducerande djur beslutar Jordbruksverket om en så kallad spärr och bekämpning.

Frivillig förebyggande salmonellakontroll

Utöver den obligatoriska salmonellakontrollen finns också frivilliga förebyggande salmonellaprogram för fjäderfä. Svensk Fågel och Svenska Ägg ansvarar för de frivilliga programmen.

Hygienregler

För att minska spridningen av smittor mellan djur och mellan djur och människor finns så kallade hygienregler. Hygienreglerna gäller oavsett om du har en anläggning med livsmedelsproducerande djur, hästar eller någon annan typ av djurhållning. Det finns dock ett undantag och det är om du endast har djuren i din privata bostad.

I miljöer där det finns djur kan det finnas bakterier och andra smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att du informerar besökare om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Kunskap minskar risken för smitta

Det är viktigt att du känner till hur smitta kan spridas mellan djur och mellan djur och människor. Kunskapen gör att du kan arbeta förebyggande och då minska risken för att utsätta både djur och människor för smitta. Det handlar om att förhindra att eventuell smitta som finns hos dina djur sprids vidare till andra djur och människor och att eventuell smitta som finns hos andra inte sprids till dina djur.

Genom att minska risken för smittspridning bidrar du till både friska djur och friska människor. Det innebär i sin tur att behovet av antibiotika minskar, vilket minskar risken för spridning av antibiotikaresistenta bakterier.

Så här sprids smitta

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

  • vid direktkontakt med smittade individer
  • vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats
  • efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • via livsmedel, foder och vatten
  • via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Hygienregler för alla som har djur

Det finns hygienregler som gäller för alla som har djur. Om du har besöksverksamhet det vill säga när du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur finns det fler regler som du ska följa.

Hygienregler som gäller för alla – allmänna hygienregler

Handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i din anläggning har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med djuren. För vissa yrkesgrupper som veterinärer, klövvårdare, seminörer, rådgivare, transportörer med flera är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Skyddskläder och skoskydd

Om du håller djur för att producera livsmedel och omfattas av livsmedelslagarna är du skyldig att se till att de som kommer till din besättning och går in där djuren finns använder skyddskläder och har rena skor eller skoskydd för att minska risken att smitta sprids.

För att minska risken att smitta sprids mellan olika besättningar vid besök av yrkesgrupper som besöker andra djurbesättningar är det bäst om du har skyddskläder och exempelvis stövlar att låna ut. Dessa måste dock vara rena både in- och utvändigt. Alternativt kan du erbjuda skyddskläder och skoskydd av engångsmaterial. Annars ska dessa personer ha egna rena skyddskläder och väl rengjorda skor. När det gäller övriga besökare är det viktigt att informera om att de ska ha rena kläder och skor vid besöket.

Om du enbart har livsmedelsproducerande djur som hobby gäller inte reglerna för skyddskläder och skoskydd.

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera alla deltagare om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina djur har du däremot en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

Hygienregler för dig som har besöksverksamhet

När du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur räknas det som besöksverksamhet. Det gäller både när du tar emot besök på din gård och om du tar med djuren till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt för att visa dina djur eller inte.

Det finns vissa undantag

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

  • vänner och grannar
  • personal
  • köpare och säljare av djur eller varor
  • personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.
Du ska ta fram besöksregler och informera dina besökare

När du har besöksverksamhet gäller de allmänna hygienreglerna men du ska också ta fram särskilda besöksregler som är anpassade både till din verksamhet och till vilka besökare du har. I miljöer där det finns djur kan det finnas smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att besökare får information om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor.

Många besökare är ovana vid djur och har liten kunskap om smittrisker. De kanske inte känner till att också kläder och skor kan föra med sig smittor. Ett annat exempel är att små barn inte förstår att de kan bli sjuka och att det är viktigt att tvätta händerna. Då kan det vara bra att en vuxen har extra tillsyn över mindre barn så att de inte utsätter sig mer än nödvändigt för eventuella smittor och också tvättar sina händer.

Du kan gärna ta fram reglerna i samråd med din veterinär.

Genom reglerna får besökarna veta vad de kan göra för att minska risken för att få någon smitta från djuren.

Det ska finnas handtvätt nära djuren

När du har besöksverksamhet ska en besökare kunna tvätta händerna med minst kallt vatten, i närheten av djuren de besöker. Det ska finnas flytande tvål och möjlighet till att torka av händerna. Du får inte ha handdukar som flera personer använder men du kan ha engångshanddukar som bara används en gång till exempel pappershanddukar eller handtorkar som torkar händerna med luft. Det ska också finnas handsprit.

Om det inte är möjligt att uppfylla kraven på grund av att besöket sker på en plats där det inte finns tillgång till rinnande vatten kan du istället erbjuda våtservetter för att besökarna ska kunna rengöra händerna. Det ska också finnas handsprit.

Du bör uppmana samtliga besökare som vistas i anläggningen att tvätta och desinficera händerna både före och efter kontakt med djuren. Detta gäller även om de bara har varit på anläggningen utan att ha varit i kontakt med några djur.

Det är särskilt viktigt med rena händer om besökarna har möjlighet att fika eller äta under besöket.

Informera alla besökare och personal

Det är du som är ansvarig för besöksverksamheten som är skyldig att se till att besökarna känner till vilka regler som finns. På vilket sätt du informerar dina besökare väljer du själv. Du kan informera varje grupp eller person muntligt vid besöket, skicka ut skriftligt informationsmaterial innan besök eller ha skyltar uppsatta vid de djur som besökaren får träffa.

Du ska också informera all personal om vilka besöks- och hygienregler som gäller.

Anmäl besöksverksamhet

När du har fler än tre besökstillfällen per år måste du anmäla din besöksverksamhet till länsstyrelsen i det län där du har din verksamhet. Det gäller även om du sedan tidigare har ett tillstånd för djurhållning enligt djurskyddslagen. Du anmäler din besöks­verk­samhet genom att använda e-tjänsten eller blanketten.

Om du ändrar verksamhet eller slutar ska du också anmäla detta.

Om du inte följer hygienreglerna

Det är länsstyrelsen som kontrollerar att du följer både de allmänna hygienreglerna och reglerna för besöksverksamhet. Om du inte gör det kan du beläggas med vite.
Vid en kontroll av en besöksverksamhet ska du kunna redogöra muntligt för vilka besöksregler som finns och hur du informerar besökarna. Du är dock inte skyldig att kontrollera att besökarna följer reglerna. Men de ska ha fått information om vad de själva kan göra för att minska riskerna av att bli smittade av djuren.

Infektioner orsakade av resistenta bakterier

Antibiotika är en stor grupp viktiga läkemedel som är till för att behandla infektioner orsakade av bakterier hos både djur och människor. Men bakterier kan bli resistenta det vill säga utveckla motståndskraft mot ett eller flera sorters antibiotika. De bakterier som är resistenta mot flera typer av antibiotika kallas för multiresistenta bakterier.

Det här ska du dokumentera i din läkemedelsjournal

När du behandlar dina djur med läkemedel ska du dokumentera följande uppgifter:

  • djurets identitet
  • diagnos eller orsak till behandlingen
  • läkemedlets namn, dosering, behandlingstidens längd och karenstid
  • namn på förskrivande veterinär
  • varifrån du har fått läkemedlet, det vill säga från vilket apotek, vilken veterinär (om det gäller jourdos) eller foderföretag (om det gäller läkemedel i foder)
  • datum för behandlingen samt klockslag om karenstiden är kortare än 24 timmar

Om veterinärens besöksjournal innehåller alla dessa uppgifter kan du använda den som dokumentation. Du ska även kunna visa hur du har fått tag på läkemedlet. Spara dokumentationen och bevisen för hur du har fått tag på läkemedlen i minst 5 år.

Problem med antibiotikaresistenta bakterier

Utveckling och spridning av antibiotikaresistenta bakterier är ett snabbt växande problem i hela världen. I Sverige har vi ännu ett ganska gynnsamt läge jämfört med hur det är i många andra länder. Därför är det viktigt att vi tillsammans fortsätter arbetet för att bevara möjligheten till effektiv behandling av bakteriella infektioner hos människa och djur! Du som har djur har en mycket viktig roll i det arbetet.

Antibiotika räddar liv

Antibiotika är till för att rädda liv och är en nödvändighet i vår moderna sjukvård, både för djur och människor. Vid akut- och intensivvård, vård av förtidigt födda, cancerbehandlingar, organtransplantationer och byten av exempelvis en höftled är det nödvändigt att kunna använda antibiotika.

Ett ansvar att använda antibiotika

Tillgång till verksamma antibiotika och en ansvarsfull användning är också en förutsättning för att trygga en framtida livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet.

Antibiotika slår inte bara ut de bakterier som är skadliga för den som blir behandlad utan de kan också slå ut och skada de så kallade goda bakterierna, som är till för att skydda oss. Det kan ta lång tid innan bakteriefloran återhämtar sig efter en antibiotikabehandling. Detta är ytterligare ett skäl till att du bara ska använda antibiotika när det verkligen behövs.

Svårt att behandla, viktigt att förebygga

Infektioner som är orsakade av resistenta bakterier kan vara mycket svåra eller omöjliga att behandla. Därför är det viktigt att du som har djur

  • i första hand försöker se till att dina djur håller sig friska, eftersom det är mindre risk att friska djur får infektioner som behöver behandlas med antibiotika. Det gör du bland annat genom god skötsel och djurmiljö, bra foder och vatten och bra rutiner för att minska risken för att sprida smitta.
  • skaffar dig kunskap om hur smitta, inklusive resistenta bakterier sprids
  • vet att alla infektioner som är orsakade av bakterier inte alltid behöver behandlas med antibiotika
  • känner till att antibiotika helt saknar effekt på virusinfektioner
  • bara använder antibiotika när det ordineras av en veterinär och alltid följer veterinärens anvisningar.

Spridning av resistenta bakterier

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det här är några exempel på vad som ökar risken för att resistenta bakterier kan sprida sig:

  • bristande biosäkerhet och hygienrutiner
  • antibiotikabehandling
  • handel med och förflyttningar av djur, djurprodukter samt livsmedel, både inom Sverige och mellan länder
  • djurs och människors resande mellan olika länder.

Det är viktigt att tvätta händerna

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

Exempel på resistenta bakterier

Vissa typer av resistenta bakterier hos djur är anmälningspliktiga. Det betyder att när en veterinär eller laboratorium påvisar bakterien ska de anmäla det till oss. Vilka dessa är står under respektive bakterie.

Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

Meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius (MRSP)

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion.

Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

ESBL-bildande bakterier

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

ESBL-CARBA

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Vankomycinresistenta enterokocker (VRE)

Enterokocker är tarmbakterier som lätt kan spridas i sjukhusmiljö och orsaka allvarliga infektioner. De är naturligt resistenta mot en rad vanliga antibiotika men kan också utveckla resistens mot alla kända antibiotika, vilket innebär att en infektion kan vara mycket svår att behandla.

VRE kan också finnas hos livsmedelsproducerande djur. De är i dag vanligare utomlands men har hittats hos svensk kyckling. Det finns dock inte några kända fall på människor i Sverige som går att koppla till svensk kyckling.

VRE hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Läkemedelsjournal

I läkemedelsjournalen ska du bland annat fylla i uppgifter om vilka läkemedel du behandlat dina djur med och vilken veterinär som skrivit ut läkemedlet. Du ska spara dokumenta­tionen i 5 år.

Författningar

Söker efter grundforeskrifter:
2021:10

Söker efter grundforeskrifter:
2013:14

Söker efter grundforeskrifter:
2004:2

Söker efter grundforeskrifter:
2007:19

Söker efter grundforeskrifter:
2015:17

Du kanske också är intresserad av det här

Senast granskad: 2024-07-04