Logotyp Jordbruksverket

Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos grisar

Du som har djur ansvarar för en god djurhälsa och en god djurhållning i din besättning. Du har också ansvar för att minimera risken att smitta sprids, vilket även gäller dig som arbetar med djur. Du behöver därför ha kunskap om smittor hos djur och vilka smittämnen som kan spridas mellan djur och människor, men även kunskap om god djurhållning och resistens mot läkemedel, så som antibiotika­resistens. En god djurhälsa är positivt för både djuren och ekonomin på din anläggning, och för landet i stort. Friska djur behöver inte antibiotika, vilket minskar risken för att bakterier blir resistenta mot antibiotika.

Smittor och smittsamma sjukdomar

Enligt EU:s djurhälso­förordning har du som djurhållare ansvar för en god djurhälsa, en god djurhållning och att minimera risken för att smitta sprids.

Du behöver därför vidta olika åtgärder för att förebygga sjukdomar och smittspridning, vilket inom smittskydd kallas för biosäkerhet. Det kan handla om dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp och förflyttning av djur, bekämpning av skadedjur, hantering av gödsel och hur stallarna är byggda. Vilka åtgärder just du behöver göra beror på vilka djurslag och vilken typ av produktion du har samt vilka risker för smitta och smittspridning det finns för din djurhållning. Du behöver därför ha kunskap om

  • smittor och hur de sprids
  • skötsel och hållning av djuren
  • att läkemedel kan orsaka resistens, till exempel antibiotika­resistens.

Du kan läsa mer om hur du kan arbeta för att förebygga smittspridning under styckena om att arbeta förebyggande och om hygienregler på den här sidan.

Även du som är yrkesverksam med djur eller med produkter från djur har ansvar att förhindra spridning av smittor. Du behöver därför också ha nödvändig kunskap om detta.

En smitta kan till exempel orsakas av bakterier, virus eller parasiter, och ge upphov till sjukdomar hos djur eller människor. All smitta orsakar dock inte sjukdom hos den som blir smittad men den som bär på en smitta kan ändå sprida den vidare till andra som är mer mottagliga. Den som är smittad kan också bära på en smitta utan att först bli sjuk, men kan senare insjukna och få symtom genom olika faktorer till exempel en dräktighet, förlossning, stress eller nedsatt immunförsvar.

Smitta mellan djur och mellan djur och människor kan ske på olika sätt, till exempel genom

  • direktkontakt med smittade individer
  • indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som till exempel urin och avföring
  • livsmedel, foder och vatten
  • vektorer som till exempel fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Allvarliga smittsamma djursjukdomar

Det finns vissa allvarliga smittsamma djursjukdomar som är av mycket stor betydelse för samhället. Därför finns det regler om hur vi ska kontrollera och bekämpa dem. EU har en gemensam förteckning över sådana sjukdomar och vi har också en lista över sjukdomar som vi nationellt har bestämt att vi ska bekämpa (så kallade epizootier).

Ditt ansvar som djurhållare vid misstanke om en allvarlig smittsam djursjukdom

Kontakta veterinär

Om du misstänker att dina djur har drabbats av en allvarlig smittsam djursjukdom är du skyldig att kontakta veterinär. Du ska då också göra allt du kan för att förhindra att smittan sprids från dina sjuka djur.

Din veterinär och Jordbruksverket kommer att besluta om vad du ska göra för att förhindra smittspridning. Ofta handlar det om att du inte får flytta djur till eller från din anläggning, men det kan också vara andra åtgärder.

Hindra smittspridning

Till dess att du har fått besked från din veterinär eller Jordbruksverket om vad du ska göra ska du hindra spridning av den eventuella smittan genom att göra det här:

  • Isolera alla djur som du tror kan vara smittade med sjukdomen.
  • Inte flytta djur, produkter, material, ämnen eller transportmedel som kan sprida smittämnet till eller från din anläggning, om det inte är nödvändigt.
  • Se till att personer inte kommer till eller lämnar anläggningen, om det inte är nödvändigt.
  • Vidta andra åtgärder som behövs för att undvika spridning av sjukdomen till djur eller människor.

Om du misstänker någon av de mest allvarliga och smittsamma sjukdomarna, en så kallad A‑sjukdom (se nedan) ska du också göra det här:

  • Stoppa alla förflyttningar av djur som är mottagliga mot sjukdomen, både till och från din anläggning.
  • Isolera naturgödsel, inklusive strö och använda ströbäddar, och allt annat som kan överföra smitta, så att inga djur, tama eller vilda, kan komma åt dem – så långt det är tekniskt och praktiskt genomförbart.
  • Se till att anläggningens journaler över produktion, hälsa och spårbarhet är uppdaterade.

Förtecknade sjukdomar

EU har en gemensam förteckning över allvarliga smittsamma djursjukdomar som utgör en risk för djurs och människors hälsa. Det finns regler för hur vi ska hantera de olika sjukdomarna om de upptäcks. För att särskilja hanteringen delas sjukdomarna in i kategorierna A, B, C, D och E.

A-sjukdomar

Vissa sjukdomar som normalt inte finns inom EU ska utrotas omedelbart om de upptäcks, så kallade A‑sjukdomar.

A-sjukdomar hos gris:

  • Mul- och klövsjuka (MK)
  • Afrikansk svinpest (ASF)
  • Klassisk svinpest
  • Boskapspest.
B-sjukdomar

Vissa sjukdomar finns i delar av EU men målet är att de ska utrotas på sikt, så kallade B‑sjukdomar. Sverige är fritt från rabies, som är den B‑sjukdom som kan drabba gris.

C-sjukdomar

Det finns även en grupp av sjukdomar där EU-länder har möjlighet att välja om de vill utrota sjukdomen eller inte, så kallade C-sjukdomar. Om ett land är fritt från en sådan sjukdom kan landet ställa vissa krav vid handel för att inte riskera att få in sjukdomen igen. Sverige har sådan frihet för grisens enda C‑sjukdom, Aujeszkys sjukdom. 

D-sjukdomar

D-sjukdomarna omfattas av regler för handel inom EU. Alla A-, B- och C‑sjukdomar är också D‑sjukdomar.

Det finns även sjukdomar som är listade i kategori D, men inte i kategori A, B eller C. De omfattas alltså av handelsregler, men det finns inte något EU‑krav på bekämpning och inte heller möjlighet till officiell fristatus.

E-sjukdomar

Alla de förtecknade sjukdomarna är E-sjukdomar, vilket innebär att det finns krav på anmälan och övervakning.

Vissa sjukdomar ingår bara i kategori E. PRRS är ett exempel på en sådan sjukdom som finns i många länder inom EU men som vi är fria ifrån i Sverige – därför har vi regler för att hindra att vi får tillbaka sjukdomen i landet.

Epizootier

Vissa av de ovan nämnda allvarliga smittsamma djursjukdomarna kallas för epizootier och omfattas också av en nationell lag, epizootilagen. Det gäller alla A- och B‑sjukdomar men även vissa sjukdomar i de andra kategorierna. Även några sjukdomar som inte är förtecknade i EU:s lista ingår bland dessa sjukdomar.

Epizootierna är de sjukdomar som Sverige har valt ut som de viktigaste sjukdomarna att bekämpa. Det är sjukdomar som normalt inte finns i Sverige. Ett utbrott av en epizooti kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa och medföra stora ekonomiska förluster både för dig som har djur men också för samhället i stort. Därför finns det möjlighet att få ersättning för vissa förluster och kostnader som orsakas av bekämpningsåtgärder som beslutats av Jordbruksverket.

Exempel på epizootier hos gris:

  • Mul- och klövsjuka
  • Klassisk och afrikansk svinpest
  • Aujeszkys sjukdom
  • PRRS (porcine reproductive and respiratory syndrome)
  • Mjältbrand

Sjukdomar som är viktiga att känna till

Det finns många sjukdomar som kan drabba grisar. Här är några av de du bör känna till.

Mul- och klövsjuka

Mul-och klövsjuka är en virussjukdom som kan infektera klövbärande djur. Den är mycket smittsam.

För att minska effekterna av ett utbrott är det viktigt att du snabbt upptäcker sjukdomen och hindrar smitta från att spridas vidare. Det är därför mycket viktigt att du känner till sjukdomen och är uppmärksam på symtom som kan orsakas av mul- och klövsjuka.

Vanliga symtom hos gris är feber och hälta på grund av blåsor på klövarna.

Eftersom mul- och klövsjuka drabbar handel mellan länderna hårt, är det en av de viktigaste sjukdomarna att hantera sett ur ett internationellt perspektiv. Därför styrs bekämpning och handelsrestriktioner av gemensamma EU-regler.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är infekterade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Mata inte grisar med matrester.

Mul- och klövsjuka sprids mellan djur, men viktiga smittvägar är också att människor bidrar till smittspridningen via redskap, kläder eller produkter som kött och mjölk.

Det finns regler och rekommendationer för att förhindra att mul- och klövsjuka kommer in i svenska besättningar. Dessa gäller även de som besöker din besättning:

Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

När du åker tillbaka till Sverige från ett land där det finns mul- och klövsjuka är det

  • förbjudet att ta med obehandlade kött- och mjölkprodukter, samt andra obehandlade produkter, från klövbärande djur.

Om du har varit i kontakt med klövbärande djur eller obehandlade produkter från klövbärande djur i ett land eller ett område där det finns mul- och klövsjuka, bör du när du kommer tillbaka till Sverige:

  • undvika direktkontakt med klövbärande djur i minst 5 dygn
  • tvätta kläder och skor.

Svinpest

Det finns två sjukdomar som kallas svinpest. Det är afrikansk och klassisk svinpest. Båda är dödliga virussjukdomar som kan infektera tamgrisar och vildsvin. De virus som orsakar svinpest är motståndskraftiga och överlever länge i miljön och i kött från infekterade djur. Svinpest smittar inte människor.

Den klassiska svinpesten (CSF) har av och till funnits i Europa sedan tidigare. Den afrikanska svinpesten (ASF) har först på senare tid blivit ett hot i norra Europa.

För att minska effekterna av ett utbrott är det viktigt att snabbt upptäcka sjukdomen och hindra smitta från att spridas vidare. Det är därför mycket viktigt att du känner till sjukdomarna och är uppmärksam på symtom som kan orsakas av svinpest. Hög feber och plötsliga dödsfall är ett vanligt symtom. De flesta djur som får akut afrikansk svinpest dör.

Även klassisk svinpest innebär att stora delar av de djur som infekteras dör. Senast den klassiska svinpesten fanns i Sverige var 1944. Inom EU har det under senare år enbart varit enstaka utbrott.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du se till att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Svinpest sprids mellan djur, men viktiga smittvägar är också att människor bidrar till smittspridningen via redskap, kläder eller produkter som kött och mjölk. Det finns regler och rekommendationer för att förhindra att svinpest kommer in i svenska besättningar. Dessa gäller även de som besöker din besättning:

  • Se till att alla besökare använder rena skyddskläder.
  • Ta inte med kött eller köttprodukter från länder där det finns svinpest.
  • Släng inte matavfall utomhus.
  • Mata inte grisar med matrester.
  • Kompostera matavfall i sluten behållare.
Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

Om du har varit på en jaktresa i ett annat land eller besökt en utländsk grisbesättning:

  • vänta 48 timmar innan du besöker en svensk besättning.

Om du har jagat i ett land där det finns afrikansk svinpest:

  • Gör rent din jaktutrustning, dina jaktkläder och stövlar innan du använder dem i Sverige.
  • Om du haft din jakthund med bör du tvätta pälsen på den innan du åker hem.
  • Kött och obehandlade jakttroféer kan innebära en smittrisk,
  • Vänta 48 timmar innan du besöker en svensk besättning.

Om du får veta att djur som du kommer i kontakt med faktiskt är smittade, eller att det finns en misstanke om att de har afrikansk eller klassisk svinpest, ska du:

  • duscha/bada och tvätta håret innan du har kontakt med klövbärande djur i Sverige.
  • tvätta och desinficera skodon och utrustning som användes vid kontakttillfället.
  • tvätta de kläder som användes vid kontakttillfället i minst 60 °C (eller behandla dem på något annat sätt som dödar viruset).
  • inte ha kontakt med klövbärande djur i Sverige under 2 dygn efter kontakttillfället.
Om du köper grovfoder eller halm

Om du har köpt grovfoder eller halm från ett land där det finns svinpest och hittar rester av djurkroppar ska du kontakta Jordbruksverket, enheten för CITES, foder och djurprodukter.

PRRS

PRRS, Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome, är en virussjukdom som kan infektera grisar.

PRRS visar sig på olika sätt i olika djurgrupper. Suggor löper om och kastar sina foster. Smågrisar är svagfödda med dålig tillväxt och ökad dödlighet. Slaktsvin kan få allvarliga luftvägsinfektioner. Det är inte säkert att du ser på grisarna att de är sjuka utan den första signalen du ser kan vara försämrade produktionsdata.

PRRS är en svårbekämpad sjukdom eftersom den är mycket smittsam och ofta ger otydliga tecken i början. Det innebär att sjukdomen kan sprida sig till många besättningar innan den upptäcks.

I Sverige är vi i dag fria från PRRS. Ett utbrott av sjukdomen bekämpades med framgång år 2007.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du se till att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Den främsta smittvägen är genom direkta djurkontakter, till exempel via inköp av djur men även indirekta kontakter via personer, redskap och transportfordon är en risk.

Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

Om du får veta att djur som du kommer i kontakt med faktiskt är smittade, eller att det finns en misstanke om att de har PRRS, ska du:

  • inte ha kontakt med klövbärande djur i Sverige under 2 dygn efter kontakttillfället.
  • duscha/bada och tvätta håret innan du har kontakt med klövbärande djur i Sverige.
  • tvätta de kläder som användes vid kontakttillfället i minst 60 °C (eller behandla dem på något annat sätt som dödar viruset).
  • tvätta och desinficera skodon och utrustning som användes vid kontakttillfället.
Övervakning av PRRS

Det finns ett program för att övervaka att PRRS inte har kommit tillbaka till Sverige. Övervakningsprogrammet utförs av Gård & Djurhälsan.

Nationella regler för att förhindra spridning av PRRS

Reglerna gäller för dig som hanterar grisar i Sverige oavsett om du är djurhållare, transportör eller driver slakteri.

Reglerna handlar om vad du som djurhållare behöver göra för att få ta in grisar i din anläggning när det gäller sjukdomen PRRS och gäller oavsett om djuren kommer från Sverige eller ett annat land.

Kraven som du ska uppfylla är olika beroende på om anläggningen som djuren kommer från är fri från PRRS eller inte.

Grisar från fria anläggningar

Om du tar in grisar från fria anläggningar behöver du inte vidta några åtgärder med tanke på PRRS. Svenska grisanläggningar räknas generellt sett som fria från PRRS. Detta gäller förutsatt att eventuella grisar som kommer från andra länder har tagits in till anläggningen på ett smittskyddssäkert sätt, vilket innebär att de har förts in enligt de nationella reglerna.

För att en anläggning ska anses vara fri från PRRS måste de här kraven vara uppfyllda:

  • Det ska finnas ett system för övervakning och kontroll som uppfyller en definierad standard enligt föreskriften (SJVFS 2021:24). Detta innebär i korthet att grisarna regelbundet är övervakade av en behörig myndighet eller fristående organisation som har veterinär kompetens, eller av en särskild veterinär som känner till anläggningen väl.
  • Alla misstänkta fall av PRRS är utredda av en veterinär och det har inte varit några positiva fall av PRRS.
  • Inga grisar har vaccinerats mot PRRS under det senaste året.
  • Grisar som har tagits in i anläggningen har kommit från anläggningar som är fria från PRRS.

Du hittar alla regler som gäller för att en anläggning ska anses vara fri från PRRS i kapitel 3 samt bilaga, föreskrift 2021:24.

Vid en offentlig kontroll ska du kunna visa veterinärintyg som styrker att du uppfyller kraven.

Isolering av grisar från anläggningar som inte är fria från PRRS

Om du tar in grisar från anläggningar som inte är fria från PRRS finns det krav som du behöver uppfylla. Du ska bland annat isolera djuren i en PRRS-isolering under minst 28 dagar.

Du hittar kraven som gäller för provtagningen av grisar i isoleringen i kapitel 3, paragraf 4-7, föreskrift SJVFS 2021:24.

Isoleringen ska vara godkänd av Jordbruksverket och du behöver ansöka om sådant godkännande. Du behöver även betala en avgift för det.

Du ansöker om PRRS-isolering i e-tjänsten Isolering för PRRS (porcint reproduktivt och respiratoriskt syndrom). Du hittar kraven för isoleringen i kapitel 3, paragraf 8, föreskrift SJVFS 2021:24. Du ska beskriva hur du utformar isoleringen för att uppfylla kraven. Det gör du under dessa rubriker i e-tjänsten:

  1. Beskrivning av gödselhanteringen i isoleringen
  2. Beskriv skötselrutiner för isoleringen
  3. Beskriv instruktioner till den personal som arbetar i isoleringen
  4. Bifoga skalenlig ritning på isoleringen samt skalenlig planskiss över hela anläggningen.

Efter att Jordbruksverket har godkänt isoleringen kan du använda den flera gånger. Om du ändrar något i isoleringen på din anläggning kan det behövas ett nytt godkännande.

Har du frågor om ansökan om isolering, kontakta oss:

Provtagning av grisar i isoleringen

När grisarna står i isoleringen ska en veterinär ta blodprov på dem två gånger med minst 21 dagar mellan provtagningstillfällena för att se om djuren har PRRS. Djuren får tas ut ur isoleringen och sammanföras med övriga djur på anläggningen först när provresultaten har visat att djuren inte har PRRS.

Du hittar alla regler som gäller när du tar in grisar från anläggningar som inte är fria från PRRS i kapitel 3, föreskrift SJVFS 2021:24.

Reglerna är inte införselkrav från andra länder

Observera att införsel av grisar från andra länder regleras av EU:s bestämmelser. EU ställer generellt inga krav när det gäller PRRS vid flytt av grisar, förutom när avelsgrisar flyttas tas in till och mellan avelsstationer som är godkända för semin och embryoverksamhet inom EU.

De svenska PRRS-bestämmelserna är alltså inte införselbestämmelser och ställer inga ytterligare krav på anläggningen eller landet som djuren kommer ifrån. Det innebär att enligt EU:s bestämmelser får du ta in djur från anläggningar i andra länder som inte är fria från PRRS. Det är först efter att sådana djur har kommit till din anläggning som du ska isolera dem och se till att de provtas och undersöks enligt kraven i de svenska bestämmelserna.

Grisar för slakt

Grisar från anläggningar som inte är fria från PRRS och som är avsedda för slakt ska du transportera direkt och utan kontakt med andra djur till slakteriet för omedelbar slakt. Gödsel ska också hanteras på ett smittskyddssäkert sätt på slakteriet.

Smittor som kan spridas mellan djur och människa - zoonoser

Zoonoser är smittor orsakade av till exempel bakterier, virus eller parasiter som kan spridas mellan djur och människor. Ett djur som bär på en zoonotisk smitta kan sprida denna vidare till andra djur och människor. Det är också vanligt att människor blir smittade av livsmedel. Även människor som bär på en zoonotisk smitta kan vid nära kontakt med djuren eller deras närmiljö sprida smittan till djuren. Många av de zoonoser som är allvarliga för människor orsakar inte alltid sjukdom hos djuren och tvärtom. Exempel på zoonoser hos grisar är salmonella, trikiner och vissa antibiotikaresistenta bakterier.

Du har ansvar för att förhindra smitta mellan djur och människor

Alla som har djur ska se till att minska risken för att sprida smitta mellan djur och människor. Det finns också speciella krav om du tar emot besökare i din anläggning, då det räknas som en besöksverksamhet. Du kan läsa mer om vad du är skyldig att göra under rubriken hygienregler.

När du är primärproducent och livsmedelsföretagare har du ett speciellt ansvar när det gäller livsmedelshygien. Kött och mjölk som inte har värmebehandlats kan innehålla smittor.

Smittrisker och arbetsmiljö

Om du är arbetsgivare har du också ansvar för arbetsmiljön, bland annat när det gäller smittrisker från djur till människor. Det handlar dels om förebyggande arbete och dels om åtgärder vid konstaterad smitta. På Arbetsmiljöverkets webbplats kan du läsa mer om detta.

Sjukdomar och smittor som är viktiga att känna till

Här är några av de zoonoser hos gris du bör känna till.

Salmonella

Salmonella är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Eftersom salmonella orsakas av bakterier som finns naturligt i miljön går sjukdomen inte att utrota. När det gäller salmonella bland livsmedelsproducerande djur har vi i Sverige ett mycket gott hälsoläge.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att dina djur är smittade ska du kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur och människor

Det här händer om dina djur blir smittade

Om du får salmonella hos dina djur eller i deras närmiljö händer det här:

  • Du blir kontaktad av en utredande veterinär som vi har utsett.
  • Din gård får restriktioner - så kallad spärr. Spärren gäller för relevanta delar av besättningen. Det är inte säkert att hela din besättning spärras.
  • Du får anvisningar om vad du ska göra för att bekämpa smittan till exempel hygien- och skötselrutiner och sanering av stall.
  • Du ska följa de anvisningar du får, för att kunna få ersättning för ditt arbete.
  • Gödsel och andra produkter som kan innehålla smitta tas om hand på lämpligt sätt.
  • Det kan hända att vi måste besluta om att avliva djur, till exempel om det blir för trångt innan vi kan häva spärren och djuren kan skickas till slakt.

För att vi ska kunna häva spärren krävs att

  • ingen salmonella har påvisats från 2 omgångar prov som har gjorts med cirka en månads intervall. Proverna ska vara tagna när all sanering är klar.
Utmaning att bli av med smittan

Om dina djur har blivit smittade är utmaningen att bli av med smittan inte bara på individnivå utan även på grupp- och besättningsnivå. Det är många faktorer som kan påverka hur du kan utföra bekämpningen bland annat produktionsform, inhysningssystem, smittryck och smittans utbredning. Att få bort salmonellabakterier tar ofta lång tid, ibland flera år.

Ersättning

När en besättning blir spärrad kan djurägaren söka ersättning för delar av åtgärder som vi har beslutat om, till exempel sanering av byggnader utöver normal rengöring och eventuell avlivning av djur. Du får också ersättning för de produktionsförluster som våra beslut medför. Det är inte alla som har rätt att få ersättning. Det beror på vilken produktionsform och hur stor besättning du har.

Smittsäkrad besättning och försäkring

Om din besättning är som är ansluten till biosäkerhetsprogrammet smittsäkrad besättning (SSB) kan du få en högre ersättning om din besättning får restriktioner på grund av salmonella. Du kan också komplettera med en försäkring.

Om du inte är ansluten till programmet får du en lägre ersättning.

Programmet drivs i samarbete mellan Sveriges Grisföretagare, Gård & Djurhälsan, Lundens Djurhälsovård och Distriktsveterinärerna. 

Övervakning av salmonella

I Sverige finns övervakningsprogram för salmonella.

Övervakning av smittor hos djur

För att kunna förhindra utbrott och minska smittspridning är det viktigt att tidigt kunna upptäcka sjukdomar och smittor. Du som har djur har därför en viktig roll eftersom du ser dina djur varje dag och kan tidigt upptäcka om djuren har drabbats av någon allvarlig smitta. Det gäller redan om du ser att produktionen minskar eller att djur dör men det kan också vara andra tecken som att ett djur inte vill äta eller dricka.

Det finns ett krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till en distriktsveterinär eller till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Som regel är det inte du som har djuren som anmäler utan det gör den veterinär eller det laboratorium som konstaterar att det finns en anmälningspliktig smitta.

Övervakning och kontrollprogram

För några sjukdomar och smittor finns också övervakningsprogram där ett urval av djur blir provtagna, till exempel i samband med slakt.

En del sjukdomar övervakar vi för att få en bild av hur sjukdomsläget ser ut. Om läget ändras kan det innebära att Jordbruksverket, näringens organisationer eller du som djurägare kan behöva vidta åtgärder.

Kontrollprogram

För vissa smittor och sjukdomar finns också frivilliga eller obligatoriska kontrollprogram som bland annat är till för att bekämpa och förebygga smittor.

Arbeta förebyggande

Alla som har grisar behöver arbeta förebyggande; det är ett gemensamt ansvar. På så sätt minskar vi tillsammans risken för att djur blir sjuka och att vi får utbrott av allvarliga djursjukdomar i Sverige. Det i sin tur ger oss en säkrare livsmedelsförsörjning, ett minskat lidande för djuren och minskade kostnader för både djurägare och samhället.

Generellt ställs det högre krav på dig som har många grisar. Men även du som har en eller få grisar behöver arbeta förebyggande för att skydda dina och andras grisar mot smitta.

Med grisar menar vi både tamgris och hägnade vildsvin.

Det här gäller för dig som har en eller flera grisar

Det finns några övergripande krav för alla som har grisar. Det är krav som rör kompetens, registrering, flytt av grisar, journalföring och god hygien.

För att du som djurhållare ska kunna arbeta för en god djurhälsa, en god djurhållning och för att minimera risken att smitta sprids, behöver du och de personer som arbetar hos dig ha kunskap om

  • djursjukdomar, även sådana som kan överföras till människor
  • principer för ett förebyggande smittskydd
  • samspelet mellan djurhälsa, djurskydd och människors hälsa
  • god praxis i fråga om djurhållning för grisar
  • resistens mot behandlingar, även antimikrobiell resistens och följderna av sådan resistens.

Du ska registrera platsen som du håller dina grisar på, din så kallade anläggning. Det gör du i vårt register.

Syftet med registret är att vi enkelt och effektivt ska kunna spåra smitta vid utbrott av allvarliga djursjukdomar i Sverige. Det är därför viktigt att alla som har grisar registrerar sina platser.

Om du ska flytta dina djur ska du se till att förflyttningen i sig inte riskerar att sprida smittsamma sjukdomar. Du får endast flytta djur till eller ta emot djur från en anläggning som är registrerad hos Jordbruksverket.

När du ska flytta grisar ska du

  • försäkra dig om att grisarnas hälsa inte äventyras under transporten
  • försäkra dig om att transporten inte kan orsaka potentiell spridning av sjukdomar till människor och djur
  • rengöra och desinficera utrustning och transportmedel
  • vid behov bekämpa insekter och gnagare
  • ta till andra lämpliga åtgärder utifrån risker med den aktuella transporten.

När du har grisar ska du ha:

  • En stalljournal där du bland annat fyller i uppgifter om vilka djur du har, när de flyttas till eller från din anläggning. Det gör du för att djuren ska gå att spåra vid eventuella sjukdomsutbrott. I stalljournalen ska du även journalföra biosäkerhetsåtgärder, vilket du kan läsa mer om under stycket om rengöring samt djurhälsobesök på denna sida.
  • En läkemedelsjournal och dokumentera dödsfall.

Dessa krav kommer från olika lagar. Du kan välja att dokumentera uppgifter utifrån dessa två krav i en och samma journal eller separat.

Du ska främja god hygien och biosäkerhet på din anläggning. Det innebär att du ska hålla rent och ha god ordning både inne i stallar och utomhus på gården. Det här kan du göra på många olika sätt och vi har därför tagit fram ett antal olika råd. Men alla råd kanske inte passar alla som har grisar och du kan därför behöva ta till andra åtgärder som passar din anläggning.

Här är några exempel på förebyggande åtgärder som vi rekommenderar:

  • Externa transportörer av exempelvis djur, foder, gödsel och kadaver bör inte ha tillträde till stall, hage, hägn eller annat utrymme där dina grisar finns.
  • Ytan där du lastar och lossar grisar på din anläggning bör du rengöra och desinficera efter varje lastning och lossning. Det innebär att ytan bör vara hårdgjord.
  • Grisar som du tar in på anläggningen och som är avsedda för avel och rekrytering bör vara isolerade från övriga grisar i minst tre veckor.
    • I det utrymme där du håller de isolerade grisarna bör du använda separata redskap, kläder och skor.
    • Utrymmet bör ha separat ventilation och gödselhantering.
    • Det bör även finnas utrustning som gör det möjligt att tvätta och desinficera händerna både innan du går in och ut ur utrymmet för isolering.
Desinfektionsmedel

Alla som har grisar ska ha desinfektionsmedel tillgängligt som är lämpligt att använda efter rengöring av bland annat skor, stövlar, utrustning och fordon. Mängden som du behöver ha tillgängligt beror på storlek och typ av verksamhet.

Handtvätt och skyddskläder

Du behöver se till att alla personer som vistas bland djuren följer kraven på handtvätt och skyddskläder.

Du kan läsa mer om handtvätt och skyddskläder under rubriken Hygienregler på den här sidan.

Alla som kommer i kontakt med dina grisar ska tvätta och desinficera händerna innan de går in till stall, hage, hägn eller annat utrymme där grisar finns. Det gäller även dig själv. Det gäller inte dig som har grisar i privat bostad.

Kravet gäller bara vid varje ny kontakt med anläggningen. Du behöver alltså inte tvätta händerna om du rör dig mellan olika platser på anläggningen, till exempel mellan hage och stall. Alla ska också tvätta och desinficera händerna innan de lämnar anläggningen.

Kravet på handtvätt gäller inte personer som går in och ut i hagar eller hägn med stöd av allemansrätten.

Du ska informera alla anställda och besökare om kravet på handtvätt.

Du som har grisar ska se till att alla personer som kommer till din anläggning och som vistas i ett utrymme med grisar använder skyddskläder och skoskydd av engångsmaterial, eller anläggningens egna skyddskläder. Det gäller även dig själv. Ni kan även använda rena kläder och väl rengjorda skor eller stövlar.

Du som har grisar i din privata bostad omfattas inte av reglerna om skyddskläder.

Om du har besöksverksamhet gäller inte kraven om skyddskläder för dessa besökare.

Du som erbjuder jakt eller träningsverksamhet på en anläggning med hägnade vildsvin ska se till att besökarna har rena kläder och väl rengjorda skor när de går in i ett hägn.

Vi rekommenderar att du också minimerar risken för att smitta från andra vildsvin förs över via hundar som följer med in i hägn. Det kan exempelvis innebära att du kräver att medföljande hundar är rengjorda när de följer med in i hägn eller att du har ett besöksförbud för hundar i 48 timmar efter vildsvinsjakt.

Rengöring av stall, utrustning, fordon och maskiner

På alla anläggningar med grisar ska det alltid finnas desinfektions­medel tillgängligt. Det ska gå att använda efter en rengöring av skor, utrustning och fordon. Mängden som du behöver ha tillgängligt beror på storlek och typ av verksamhet.

Du bör även ha utrymme och utrustning tillgängligt för att kunna rengöra och desinficera utrustning, fordon och maskiner. Utrymmet eller platsen för rengöring bör finnas på en del av anläggningen som är smittskyddsmässigt lämplig. Du behöver kunna ta hänsyn till avrinning, stänk och aerosoler, det vill säga små partiklar i luften.

Du som har grisar inom lantbruket ska enligt reglerna om djurskydd rengöra stall eller stallavdelning noggrant. Om du har kontinuerlig uppfödning ska du göra rent varje år. Om du har omgångsuppfödning ska du göra rent före varje insättning av en ny omgång djur.

Kravet på stallrengöring gäller inte om du har minigrisar, hägnade vildsvin, grisar för offentlig förevisning, grisar på slakterier, grisar som försöksdjur eller grisar under transport.

Du kan läsa mer om stallrengöring på vår sida om hur du sköter dina grisar.

Du som har krav om stallrengöring ska även rengöra den utrustning som används i utrymmen för grisar och som kommer i kontakt med grisar eller deras avföring. Detta ska ske i samband med stallrengöringen.

Känslig utrustning som kan ta skada av vatten eller rengöringsmedel får du rengöra på annat lämpligt sätt. Det kan handla om att du följer de skötselråd som framgår av produktbeskrivningen. Om detta saknas kan du kontakta tillverkaren för råd om alternativ rengöring. Den alternativa rengöringsmetoden ska du också dokumentera i anläggningens journal.

Om du använder utrustning, maskiner och fordon på flera olika anläggningar ska de rengöras och desinficeras innan de flyttas från en anläggning till en annan. Det gäller även vid försäljning.

Mellan dina egna anläggningar har du möjlighet att använda utrustning, maskiner och fordon utan att rengöra emellan. Hur du minimerar risken med en sådan hantering ska du redogöra för i din biosäkerhetsplan, om du har en sådan.

Du ska journalföra datumen när du har rengjort stall, utrustning, fordon och maskiner i anläggningens journal. Om du har använt ett desinfektionsmedel ska du även ange vilket medel.

Om du har en biosäkerhetsplan för din anläggning kan du i stället skriva in din rutin för rengöring i planen. Du ska beskriva hur rengöringen går till och vilket desinfektionsmedel som du ska använda. Om du inte följer din rutin för rengöring ska du anteckna vad du inte har gjort i anläggningens journal. Du kan läsa mer om reglerna för biosäkerhetsplan under rubriken Biosäkerhetsplan.

Besök och besöksförbud

Alla som har besökt en anläggning med klövbärande djur eller på annat sätt haft kontakt med klövbärande djur i ett land utanför EU får inte besöka platser i Sverige där grisar hålls förrän det har gått minst 48 timmar.

Du ska informera dina anställda och dina besökare om detta förbud.

Om du själv eller någon som ska besöka din anläggning har varit i kontakt med djur eller produkter av djur som är eller misstänks vara smittade av en allvarlig djursjukdom, ska den personen göra några saker innan hen kommer i kontakt med dina grisar. Det gäller även om du har vistats i ett område där någon av dessa sjukdomar är etablerade och du har varit i kontakt med berörda djurarter, produkter av sådana djur eller material som kan överföra sjukdomen. Det gäller även om du har jagat i ett sådant område.

Med allvarliga djursjukdomar menar vi afrikansk svinpest, klassisk svinpest, mul- och klövsjuka, porcint reproduktivt och respiratoriskt syndrom (PRRS), vesikulär svinsjuka, vesikulär stomatit och Aujeszkys sjukdom (AD).

Du ska först

  • duscha eller bada samt tvätta håret
  • tvätta de kläder som användes vid kontakttillfället i minst 60°C
  • tvätta och desinficera skor, stövlar och utrustning som användes vid kontakttillfället.

Utöver detta behöver det också gå en viss tid innan du kan besöka en anläggning med grisar.

Om du eller någon annan har varit i kontakt med djur som är eller misstänks vara smittade av mul- och klövsjuka får den personen inte ha kontakt med grisar i Sverige under de närmaste 5 dygnen efter tillfället. Vid en misstanke om mul- och klövsjuka upphör förbudet så fort misstanken avfärdas.

Om du eller någon annan har varit i kontakt med djur som är eller misstänks vara smittade av de andra allvarliga sjukdomarna som anges utöver mul- och klövsjuka, får den personen inte ha kontakt med grisar i Sverige under de närmaste 2 dygnen efter tillfället. Vid misstanke om någon av dessa sjukdomar upphör förbudet så fort misstanken avfärdas.

Kontakt med frilevande vildsvin

Du ska förhindra att dina grisar kan få direktkontakt med vilda, frilevande vildsvin. Detta gäller oavsett om du har grisar utomhus eller inomhus, och det gäller även om du inte har sett vildsvin runt just din gård. Den här regeln finns för att skydda dina grisar från olika smittor som vildsvin kan bära på, till exempel salmonella. Du ska uppfylla de här kraven senast den 1 januari 2027.

Om du däremot har dina grisar i ett område där det inte har rapporterats in förekomst av vildsvin, behöver du inte vidta åtgärder för att skydda dina grisar mot vildsvin. Vildsvin flyttar dock på sig och etablerar sig hela tiden i nya områden. Det innebär att du behöver vara förberedd även om du bor i ett område som nu betraktas som fritt från vildsvin.

Statens veterinärmedicinska anstalt uppger att vildsvinspopulationen ökar och frilevande vildsvin finns idag från Norrlandsgränsen och söderut, samt i Härjedalen och längs kusten upp emot Västerbotten. Vildsvinen ökade tidigare snabbt i antal och har numera etablerat sig i nästan hela södra och mellersta Sverige enligt Naturvårdsverket.

Om du inte har sett spår av vildsvin omkring din anläggning kan du fråga jaktlagen i ditt område eller kontrollera med Jägareförbundet som har en del avskjutningsstatistik i Viltdata.

Sveriges lantbruksuniversitet publicerar en karta med rapporterade observationer i sin artdatabas.

För att förhindra direktkontakt mellan vildsvin och grisar som du har utomhus behöver du se till att vildsvin inte kommer intill de platser där du har dina grisar. Det kan du göra genom att minska lockelserna för vildsvin att närma sig inhägnader genom att ta in brunstiga suggor eller att inte ha foder liggande ute hos grisarna. Du kan även sätta upp dubbla stängsel, åtla eller jaga.

Du som har grisar inomhus ska förhindra att vildsvinen kommer så nära stallarna att de kan få direktkontakt med dina grisar, till exempel genom öppna fönster eller portar. Det kan du göra genom att stänga fönster och portar under kvällar och nätter, att minska lockelserna för vildsvin i området närmast stallet, stängsla, åtla eller jaga.

Du får bara ha dina grisar lösa utomhus om du har dem i rastgårdar, hagar eller hägn. Inhägnaden ska vara utformad så att

  • dina grisar inte tar sig ut ur inhägnaden
  • frilevande, vilda vildsvin inte tar sig in i inhägnaden.

Exakt hur inhägnadens stängsel ska se ut specificerar vi inte i våra föreskrifter, eftersom det kan finnas flera olika lösningar som fungerar. Tänk på att även vildsvinskultingar ska hållas ute från inhägnaden.

Du behöver inte ha ett stängsel som förhindrar frilevande vildsvin att ta sig in, om du har grisarna i ett område där det inte har rapporterats in förekomst av vildsvin. Oavsett var i Sverige du har dina grisar ska du känna till vad som gäller kontakt med frilevande vildsvin.

Du ska uppfylla de här kraven senast den 1 januari 2027.

Om du har tamgrisar utomhus bör du även försäkra dig om att du kan hålla dem inomhus under en begränsad tid. Detta för att kunna skydda dem mot misstänkt smitta i ditt närområde. Detta är inget krav, utan en rekommendation.

Gård- och djurhälsan har i kontrollprogrammet Smittsäkrad besättning gris specificerat kraven på stängsel för att ansluta sig till den högsta statusen (ASF-status) inom programmet. Det ger en fingervisning om hur ett bra stängsel kan se ut, men är inget krav i de nya reglerna.

Sätt upp skyltar

I anslutning till varje inhägnat område där du har grisar ska du sätta upp skyltar som upplyser allmänhet och besökare om att det är förbjudet att mata djuren. Skyltarna bör du placera i anslutning till platser där människor rör sig, som till exempel vid angränsande vägar, promenadstigar eller platser för rekreation och fritid.

Om du har hägnade vildsvin gäller även Naturvårdsverkets regler för hur inhägnaden ska se ut.

Alla som hanterar foder till sina djur eller producerar råvaror till foder ska, enligt särskilda regler om foder, arbeta förebyggande för att säkerställa att fodret är säkert och för att undvika att fodret kontamineras.

Ett foder är inte säkert om det

  • kan göra människor eller djur sjuka
  • kan leda till att produkter från livsmedelsproducerande djur inte kan användas som människoföda
  • har en negativ inverkan på miljön.

Du som producerar och hanterar foder i lantbruk eller annan primärproduktion ska ha ett fungerande system för att hantera skadedjur. Dörrar och fönster ska vara säkrade mot skadedjur och skadedjur ska inte kunna kontaminera fodret. Du kan läsa mer om vad som gäller för foder på vår sida om foder.

Enligt kraven på god biosäkerhet ska du förhindra att frilevande vildsvin kommer åt grisarnas foder, foderråvara eller strö. Det gäller oavsett om du förvarar det på anlägg­ningen eller på annan plats som du använder för förvaring. Om du förvarar strö utomhus ska du skydda det så att vildsvin inte kan gå på det.

Kraven om att förhindra att frilevande vildsvin kommer åt foder eller strö ska du uppfylla senast den 1 januari 2027.

Biosäkerhetsplan

Om du har en större anläggning med grisar ska du ha en särskild biosäkerhetsplan senast den 1 januari 2027.

En större anläggning är en anläggning där det hålls fler än 10 suggor eller 50 grisar någon gång under året. När du beräknar antalet grisar behöver du inte räkna smågrisar som har fötts på anläggningen och är yngre än 4 månader, och som ska förmedlas vidare.

Slakterier som har grisar och tar emot grisar från fler än en anläggning, räknas också som en större anläggning, och ska också ha en biosäkerhetsplan.

I biosäkerhetsplanen ska du beskriva det förebyggande arbete som du gör för att minska risken för att smittsamma ämnen kan ta sig in, spridas inom eller ta sig ut från din anläggning.

Du ska se till att alla som arbetar på anläggningen och berörs av biosäkerhetsplanen känner till och följer den. Den ska vara på svenska, men finnas tillgänglig på andra språk om det behövs för att din personal ska förstå innehållet.

Du ska uppdatera biosäkerhetsplanen minst vartannat år och när det sker större förändringar på din anläggning. Exempel på sådana förändringar är om- eller tillbyggnad, ägarbyte eller förändringar av din produktionsinriktning.

Det kan vara en fördel att ta fram en biosäkerhetsplan i samråd med en veterinär.

Vi kommer ta fram en vägledning för hur du gör en biosäkerhetsplan. När den är klar publicerar vi den på webbplatsen.

Djurhälsobesök

Du som ansvarar för en anläggning med grisar ska försäkra dig om att en veterinär gör ett djurhälsobesök på anläggningen. Syftet med ett djurhälsobesök är att du ska få rådgivning och aktuell kunskap om smittskydd och djurhälsa.

Vi specificerar vad som gäller för olika typer av anläggningar med grisar. Du ansvarar själv för att boka in ett djurhälsobesök. Ett tips är att boka in det i samband med ett planerat veterinärbesök av annan karaktär. På så sätt behöver inte veterinären åka till din anläggning en extra gång.

  • Du som har en anläggning där du någon gång under året har fler än 10 suggor eller 50 grisar ska se till att det sker ett djurhälsobesök minst vartannat år.
  • Du som har ett slakteri och tar emot grisar från fler än en anläggning, ska se till att det sker ett djurhälsobesök minst vartannat år.
  • Du som har en anläggning som inte uppfyller det första kriteriet, men där du någon gång under året har fler än 3 grisar, ska se till att det sker ett djurhälsobesök minst var tredje år.
  • Du som har 3 eller färre grisar, och där grisarna har tillgång till utevistelse i rastgård, hage eller hägn, ska se till att det sker ett djurhälsobesök minst vart femte år.

När du beräknar antalet grisar behöver du inte räkna smågrisar som har fötts på anläggningen och är yngre än 4 månader, och som ska förmedlas vidare.

Om du enbart har grisar av en ras som omfattas av det svenska bevarandeansvaret behöver du inte räkna smågrisar som har fötts på anläggningen och som är yngre än 9 månader. Det förutsätter att föräldradjuren finns i stamboken hos en avelsorganisation som är godkänd av Jordbruksverket.

Om du enbart har 1–3 grisar inomhus behöver du i dagsläget inte boka några djurhälsobesök, eftersom ditt sätt att ha grisar innebär en låg risk för smittor. Men om smittläget i Sverige förändras kan du behöva boka ett djurhälsobesök.

Djurhälsobesöket ska du journalföra i anläggningens journal. Det du ska ange är datum för besöket, en sammanfattning av besöket och vilken rådgivning som veterinären har gett under besöket.

Vi ska ta fram en vägledning till veterinärer som gör djurhälsobesök. Den kommer att publiceras på vår webbplats när den är klar.

Frivilligt kontrollprogram

Förutom att alla måste följa de regler som finns görs det bra och frivilligt förebyggande arbete inom branschen som du kan ta del av. Ett exempel är det frivilliga kontrollprogrammet Smittsäkrad besättning gris. Det är företaget Gård och djurhälsan som driver programmet i samverkan med Lundens djurhälsovård, Distriktsveterinärerna och Sveriges grisföretagare.

Du som har grisar kan vara ansluten till programmet på tre olika nivåer – grund, spets och ASF-status (afrikansk svinpest).

Förebyggande arbete inför utbrott av afrikansk svinpest

Om Sverige får ett utbrott av en allvarlig djursjukdom, till exempel afrikansk svinpest (ASF), kommer det att innebära skärpta regler för dig som har dina grisar i en restriktionszon. För att du då ska få flytta grisar till och från din anläggning kommer det att ställas extra stora krav på förebyggande arbete.

Vi har tagit fram information för dig som har grisar om vad som händer vid ett utbrott av ASF och vilka krav som då ställs.

För att förbereda dig inför en sådan situation kan du ansluta dig till Gård- och djurhälsans kontrollprogram Smittsäkrad besättning gris på nivån ASF-status.

Bekämpa skadedjur

Du som har djur eller producerar och hanterar foder kan behöva bekämpa skadedjur. Det innebär att du kan behöva hantera medel som innehåller biocider. Då finns det olika krav som du behöver känna till.

Produkter som innehåller så kallade biocider är medel som används för att bekämpa skadedjur och andra skadegörare, till exempel bakterier, svampar, alger, insekter och råttor. De skyddar människor, djur och egendom från smitta och skador. Exempel på produkter som innehåller biocider är desinfektionsmedel, träskyddsmedel, färger för båtbottnar och råttgift.

Inom jordbruket används produkter som innehåller biocider exempelvis mot gnagare, flugor, röda hönskvalster och som desinfektionsmedel. Men även när du ska lagra spannmål kan du behöva använda de mot skadegörare som kornvirvel, mjölmått och mögelsvampar.

Reglerna som finns gäller bara biologiska och kemiska produkter. De gäller inte mekaniska fällor, som råttfällor.

Skadedjur kan ta sig in i byggnader och silor, förstöra egendom, påverka djur och försämra kvaliteten på skörden. Det bästa sättet att undvika problem med skadedjur och oftast det mest ekonomiska, är att du arbetar förebyggande för att inte få in dem. Du kan till exempel:

  • Sätta galler för ventilationsöppningar
  • Ta bort växtlighet nära byggnader
  • Ha rutiner för att ta upp spill från foder och spannmål
  • Förvara avfall säkert.

Ditt försäkringsbolag eller din skadedjursfirma kan ge dig mer tips på vad du kan göra.

Ibland måste du göra mer

Men ibland räcker det inte att arbeta förebyggande och då kan du behöva bekämpa skadedjuren stegvis på det här sättet:

1. Använda fällor
  • Råttfällor
  • Andra mekaniska metoder
2. Testa andra metoder
  • Ultraljud
  • UV-ljus
  • Värme
  • Ånga
  • Elektricitet
  • Frysning.
3. Använda biologisk bekämpning
  • Naturliga fiender
  • Biologiska bekämpningsmedel. De måste vara godkända för att du ska få använda dem.
4. Sista utvägen - använda kemisk bekämpning

Kemiska produkter som innehåller biocider, om inget annat fungerar. Kemiska produkter som innehåller biocider måste vara godkända för att få användas.

Produkter som innehåller biocider delas in i tre klasser. Det står på förpackningen vilken klass en produkt har. Så här delas produkterna in:

Klass 1 – får du endast använda yrkesmässigt och du behöver utbildning och tillstånd för att få använda den.

Klass 2 – får du endast använda om du arbetar yrkesmässigt exempelvis som jordbrukare. Då behöver du ingen utbildning för att få använda den.

Klass 3 – får alla använda, även privatpersoner. Du behöver ingen utbildning.

Du behöver ett användingstillstånd för att använda produkterna i klass 1

För att du ska få använda produkter som innehåller biocider i klass 1 behöver du

  • vara över 18 år
  • ha gått en utbildning om att använda produkter som innehåller biocider.

Du söker användningstillstånd från:

  • Arbetsmiljöverket – om du använder produkterna i eller omkring djurstallar som inte är öppna för allmänheten
  • Folkhälsomyndigheten – om du använder produkterna i lokaler öppna för allmänheten till exempel. gårdsbutiker, växthus och 4H-gårdar.

Allmän information om användningstillstånd för bekämpningsmedel (folkhalsomyndigheten.se)

När du använder produkter med biocider gäller det här:

  • Produkterna måste vara godkända i Sverige
  • Förpackningarna ska ha en etikett med svensk text och ett registreringsnummer
  • Du ska fråga försäljaren om du är osäker på om produkten är godkänd för den avsedda användningen
  • Du ska kontrollera extra noga att produkten är godkänd i Sverige när du handlar på nätet.

Etiketten innehåller allt du måste veta för att du på ett säkert sätt ska kunna använda produkter som innehåller biocider. Ibland följer ett informationsblad med extra anvisningar och varningar för känsliga grupper, till exempel för barn och gravida.

På etiketten finns bland annat information om:

  • Skyddsutrustning – som du ska använda för att du ska kunna hantera produkten på ett säkert sätt
  • Skyddsåtgärder – som du ska följa för att undvika att människor eller djur skadas
  • Användningstid – hur länge du får ha produkten liggande när du har lagt ut den
  • Ställtider – om biociden sprids får du inte lagra livsmedel eller foder i lokalen förrän den tid som står på etiketten har gått.

Du måste följa reglerna om egenkontroll enligt miljöbalken. Det innebär att du ska ha rutiner som minskar risken för att människor, djur eller miljön skadas.

Du behöver exempelvis ha rutiner för:

  • Att förhindra att människor eller djur kommer åt produkten
  • Hur ofta du kontrollerar betningsstationerna
  • Hur du följer upp om behandlingen fungerar
  • Hur du hanterar överblivna produkter
  • Hur du tömmer och rengör betningsstationerna.

När du väljer produkt ska du i första hand välja den som har minst påverkan på hälsa och miljö.

Exempel: När du ska bekämpa råttor eller möss kan du gärna välja produkter som innehåller D-vitamin i stället för så kallade antikoagulanter, som orsakar inre blödningar. De kan vara farliga om barn eller djur får i sig dem. Men också rovdjur, hundar och katter som äter förgiftade gnagare kan i sin tur bli förgiftade om gnagare som har dött av produkten.

Om du använder produkterna yrkesmässigt, mot gnagare, insekter, spindeldjur som kvalster och fästingar eller för att skydda trä, måste du dokumentera vad du gör. Det gäller oavsett vilken klass produkten tillhör.

Det här ska du dokumentera:

  • Vem du har utfört bekämpningen för
  • Syftet med bekämpningen
  • Produktens namn, registreringsnummer och mängd som du har använt
  • Tidpunkt och plats för spridningen
  • Vilka försiktighetsåtgärder du har vidtagit för att skydda människor och miljö.

Du ska spara dokumentationen i 3 år och kunna visa upp den om tillsynsmyndigheten begär det.

När du inte använder produkterna ska du förvara de i säkerhet så att de inte utgör någon risk för vare sig människor, djur eller miljö. Det innebär att när du lagrar produkter som innehåller biocider ska du:

  • Förvara dem inlåsta
  • Se till att de är oåtkomliga för barn och obehöriga
  • Alltid följa instruktionerna som finns på produktens etikett.

Om du har produkter som du inte längre använder, eller avfall som uppkommit i samband med att du har hanterat produkterna ska du hantera det som farligt avfall. På etiketten finns mer information om avfallshanteringen.

Om du har gårdsförsäljning, öppna växthus eller andra lokaler där allmänheten får vara, måste du informera både kunderna och kommunen när du använder produkter som innehåller biocider.

Information till kunder

Du ska sätta upp ett anslag på en väl synlig plats. Anslaget ska innehålla:

  • Var spridningen sker
  • Kontaktuppgifter till den som utför spridningen
  • Syftet med bekämpningen
  • Produktens namn, registreringsnummer och verksamt ämne
  • Hur spridningen sker (spridningsmetod)
  • När spridningen sker (tidpunkt eller tidsperiod)
  • Hänvisning till giftinformationscentralen och eventuell information om motgift.

Anslaget ska sitta kvar så länge det finns risk för människors eller djurs hälsa – men minst en vecka efter att du har spridit produkten.

Information till kommunen

Om du använder produkterna på en plats där allmänheten har tillträde ska du skriftligen informera kommunen. Informationen ska innehålla:

  • Kontaktuppgifter till den som sprider produkten och till den som beställt spridningen
  • Syftet med bekämpningen
  • Produktens namn, registreringsnummer och mängd som används eller planeras att användas
  • Tidpunkt eller tidsperiod samt plats för spridningen
  • Vilka försiktighetsåtgärder som vidtas för att skydda hälsa och miljö

Du ska informera kommunen senast i samband med spridningen eller omedelbart därefter.

Hygienregler

För att minska spridningen av smittor mellan djur och människor och mellan djur finns så kallade hygienregler. Hygienreglerna gäller oavsett om du har en anläggning med livsmedelsproducerande djur, hästar eller någon annan typ av djurhållning. Det finns dock ett undantag och det är om du endast har djuren i din privata bostad.

I miljöer där det finns djur kan det finnas bakterier och andra smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att du informerar besökare om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Kunskap minskar risken för smitta

Det är viktigt att du känner till hur smitta kan spridas mellan djur och mellan djur och människor. Kunskapen gör att du kan arbeta förebyggande och då minska risken för att utsätta både djur och människor för smitta. Det handlar om att förhindra att eventuell smitta som finns hos dina djur sprids vidare till andra djur och människor och att eventuell smitta som finns hos andra inte sprids till dina djur.

Genom att minska risken för smittspridning bidrar du till både friska djur och friska människor. Det innebär i sin tur att behovet av antibiotika minskar, vilket minskar risken för spridning av antibiotikaresistenta bakterier.

Så här sprids smitta

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

  • vid direktkontakt med smittade individer
  • vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats
  • efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • via livsmedel, foder och vatten
  • via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Hygienregler för alla som har djur

Det finns hygienregler som gäller för alla som har djur. Om du har besöksverksamhet det vill säga när du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur finns det fler regler som du ska följa.

Hygienregler som gäller för alla – allmänna hygienregler

Tillgång till handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i din anläggning har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med djuren. För vissa yrkesgrupper som veterinärer, klövvårdare, seminörer, rådgivare, transportörer med flera är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Skyddskläder och skoskydd

Om du håller djur för att producera livsmedel och omfattas av livsmedelslagarna är du skyldig att se till att de som kommer till din besättning och går in där djuren finns använder skyddskläder och har rena skor eller skoskydd för att minska risken att smitta sprids.

För att minska risken att smitta sprids mellan olika besättningar vid besök av yrkesgrupper som besöker andra djurbesättningar är det bäst om du har skyddskläder och exempelvis stövlar att låna ut. Dessa måste dock vara rena både in- och utvändigt. Alternativt kan du erbjuda skyddskläder och skoskydd av engångsmaterial. Annars ska dessa personer ha egna rena skyddskläder och väl rengjorda skor. När det gäller övriga besökare är det viktigt att informera om att de ska ha rena kläder och skor vid besöket.

Om du enbart har livsmedelsproducerande djur som hobby gäller inte reglerna för skyddskläder och skoskydd.

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera alla deltagare om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina djur har du däremot en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

Hygienregler för dig som har besöksverksamhet

När du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur räknas det som besöksverksamhet. Det gäller både när du tar emot besök på din gård och om du tar med djuren till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt för att visa dina djur eller inte.

Det finns vissa undantag

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

  • vänner och grannar
  • personal
  • köpare och säljare av djur eller varor
  • personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.
Du ska ta fram besöksregler och informera dina besökare

När du har besöksverksamhet gäller de allmänna hygienreglerna men du ska också ta fram särskilda besöksregler som är anpassade både till din verksamhet och till vilka besökare du har. I miljöer där det finns djur kan det finnas smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att besökare får information om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor.

Många besökare är ovana vid djur och har liten kunskap om smittrisker. De kanske inte känner till att också kläder och skor kan föra med sig smittor. Ett annat exempel är att små barn inte förstår att de kan bli sjuka och att det är viktigt att tvätta händerna. Då kan det vara bra att en vuxen har extra tillsyn över mindre barn så att de inte utsätter sig mer än nödvändigt för eventuella smittor och också tvättar sina händer.

Du kan gärna ta fram reglerna i samråd med din veterinär.

Genom reglerna får besökarna veta vad de kan göra för att minska risken för att få någon smitta från djuren.

Det ska finnas handtvätt nära djuren

När du har besöksverksamhet ska en besökare kunna tvätta händerna med minst kallt vatten, i närheten av djuren de besöker. Det ska finnas flytande tvål och möjlighet till att torka av händerna. Du får inte ha handdukar som flera personer använder men du kan ha engångshanddukar som bara används en gång till exempel pappershanddukar eller handtorkar som torkar händerna med luft. Det ska också finnas handsprit.

Om det inte är möjligt att uppfylla kraven på grund av att besöket sker på en plats där det inte finns tillgång till rinnande vatten kan du istället erbjuda våtservetter för att besökarna ska kunna rengöra händerna. Det ska också finnas handsprit.

Du bör uppmana samtliga besökare som vistas i anläggningen att tvätta och desinficera händerna både före och efter kontakt med djuren. Detta gäller även om de bara har varit på anläggningen utan att ha varit i kontakt med några djur.

Det är särskilt viktigt med rena händer om besökarna har möjlighet att fika eller äta under besöket.

Informera alla besökare och personal

Det är du som är ansvarig för besöksverksamheten som är skyldig att se till att besökarna känner till vilka regler som finns. På vilket sätt du informerar dina besökare väljer du själv. Du kan informera varje grupp eller person muntligt vid besöket, skicka ut skriftligt informationsmaterial innan besök eller ha skyltar uppsatta vid de djur som besökaren får träffa.

Du ska också informera all personal om vilka besöks- och hygienregler som gäller.

Anmäl besöksverksamhet

När du har fler än tre besökstillfällen per år måste du anmäla din besöksverksamhet till länsstyrelsen i det län där du har din verksamhet. Det gäller även om du sedan tidigare har ett tillstånd för djurhållning enligt djurskyddslagen. Du anmäler din besöks­verk­samhet genom att använda e-tjänsten eller blanketten.

Om du ändrar verksamhet eller slutar ska du också anmäla detta.

Om du inte följer hygienreglerna

Det är länsstyrelsen som kontrollerar att du följer både de allmänna hygienreglerna och reglerna för besöksverksamhet. Om du inte gör det kan du beläggas med vite.

Vid en kontroll av en besöksverksamhet ska du kunna redogöra muntligt för vilka besöksregler som finns och hur du informerar besökarna. Du är dock inte skyldig att kontrollera att besökarna följer reglerna. Men de ska ha fått information om vad de själva kan göra för att minska riskerna av att bli smittade av djuren.

Infektioner orsakade av resistenta bakterier

Antibiotika är en stor grupp viktiga läkemedel som är till för att behandla infektioner orsakade av bakterier hos både djur och människor. Men bakterier kan bli resistenta det vill säga utveckla motståndskraft mot ett eller flera sorters antibiotika. De bakterier som är resistenta mot flera typer av antibiotika kallas för multiresistenta bakterier.

Problem med antibiotikaresistenta bakterier

Utveckling och spridning av antibiotikaresistenta bakterier är ett snabbt växande problem i hela världen. I Sverige har vi ännu ett ganska gynnsamt läge jämfört med hur det är i många andra länder. Därför är det viktigt att vi tillsammans fortsätter arbetet för att bevara möjligheten till effektiv behandling av bakteriella infektioner hos människa och djur! Du som har djur har en mycket viktig roll i det arbetet.

Antibiotika räddar liv

Antibiotika är till för att rädda liv och är en nödvändighet i vår moderna sjukvård, både för djur och människor. Vid akut- och intensivvård, vård av förtidigt födda, cancerbehandlingar, organtransplantationer och byten av exempelvis en höftled är det nödvändigt att kunna använda antibiotika.

Ett ansvar att använda antibiotika

Tillgång till verksamma antibiotika och en ansvarsfull användning är också en förutsättning för att trygga en framtida livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet.

Antibiotika slår inte bara ut de bakterier som är skadliga för den som blir behandlad utan de kan också slå ut och skada de så kallade goda bakterierna, som är till för att skydda oss. Det kan ta lång tid innan bakteriefloran återhämtar sig efter en antibiotikabehandling. Detta är ytterligare ett skäl till att du bara ska använda antibiotika när det verkligen behövs.

Svårt att behandla, viktigt att förebygga

Infektioner som är orsakade av resistenta bakterier kan vara mycket svåra eller omöjliga att behandla. Därför är det viktigt att du som har djur

  • i första hand försöker se till att dina djur håller sig friska, eftersom det är mindre risk att friska djur får infektioner som behöver behandlas med antibiotika. Det gör du bland annat genom god skötsel och djurmiljö, bra foder och vatten och bra rutiner för att minska risken för att sprida smitta.
  • skaffar dig kunskap om hur smitta, inklusive resistenta bakterier sprids
  • vet att alla infektioner som är orsakade av bakterier inte alltid behöver behandlas med antibiotika
  • känner till att antibiotika helt saknar effekt på virusinfektioner
  • bara använder antibiotika när det ordineras av en veterinär och alltid följer veterinärens anvisningar.

Spridning av resistenta bakterier

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det här är några exempel på vad som ökar risken för att resistenta bakterier kan sprida sig:

  • bristande biosäkerhet och hygienrutiner
  • antibiotikabehandling
  • handel med och förflyttningar av djur, djurprodukter samt livsmedel, både inom Sverige och mellan länder
  • djurs och människors resande mellan olika länder.

Det är viktigt att tvätta händerna

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

Exempel på resistenta bakterier

Vissa typer av resistenta bakterier hos djur är anmälningspliktiga. Det betyder att när en veterinär eller laboratorium påvisar bakterien ska de anmäla det till oss. Vilka dessa är står under respektive bakterie.

Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

Meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius (MRSP)

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion.

Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

ESBL-bildande bakterier

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

ESBL-CARBA

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Vankomycinresistenta enterokocker (VRE)

Enterokocker är tarmbakterier som lätt kan spridas i sjukhusmiljö och orsaka allvarliga infektioner. De är naturligt resistenta mot en rad vanliga antibiotika men kan också utveckla resistens mot alla kända antibiotika, vilket innebär att en infektion kan vara mycket svår att behandla.

VRE kan också finnas hos livsmedelsproducerande djur. De är i dag vanligare utomlands men har hittats hos svensk kyckling. Det finns dock inte några kända fall på människor i Sverige som går att koppla till svensk kyckling.

VRE hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Villkorad läkemedelsanvändning, ViLA

Villkorad läkemedelsanvändning, ViLA, innebär att du som djurhållare under vissa förutsättningar kan tillåtas att behandla djur med läkemedel utan att du först kontaktar en veterinär. Det är din veterinär som avgör om din djurhållning har förutsättningar för att du ska få ha läkemedel hemma och vid vissa symtom själv få sätta in behandling.

Genom ViLA har du och veterinären ett tätt samarbete för att långsiktigt arbeta sjukdomsförebyggande för att få en bättre djurhälsa i besättningen.

Vad som krävs för att få ha villkorad läkemedelsanvändning

För att få ha villkorad läkemedelsanvändning krävs det här:

  • godkänd utbildning i läkemedelshantering för den som ska behandla djuren i besättningen
  • skriftlig överenskommelse med ansvarig veterinär som bedömt att det är lämpligt med hänsyn till djurhälsan och djurskyddet i besättningen

För grisbesättningar ska veterinären även skriva en djurskyddsdeklaration.

Efter att ha godkänts på den avslutande examinationen får du ett kursintyg som visar att du har klarat utbildningen. Spara kursintyget för att kunna visa upp vid en kontroll.

Du behöver vidareutbilda dig vartannat år.

Kursarrangörer

Kursarrangörer

Namn

Kan hålla kurser i

Kontaktuppgifter

Falkenbergs Veterinärservice, Eleonor Hovelius

Halland med omnejd

0346‑751 880

fbg.vets@live.se

Oskarshamns veterinärstation, Helen Hult


0491‑170 80

070‑398 49 93

Stordjursveterinärerna i Varberg

Varbergs kommun med omnejd, Hallands län med omnejd

0340‑410 15

Henrik Hansson


070‑243 36 43 veterinarhenrik@telia.com

Tvååkers veterinärservice

Halland

0340‑414 83 tvaakersveterinarservice@telia.com

Distriktsveterinärerna

Hela Sverige

Distriktsveterinärerna.se

Jesper Ordell

Uppland, Dalarna

0760‑240 200

jesper.ordell@vetfoder.se

Majken Möller

Skåne, Halland, Blekinge, Småland

0761‑630 321

info@vetcare.se

Växa Sverige

Lantbrukare: hela Sverige Veterinärer: Stockholm

asa.lundberg@vxa.se

010‑471 06 47

ingeborg.tormalm@vxa.se
010‑471 05 04

www.vxa.se

Tibro Nya Veterinärstation, Åsa Bergström


tibrovet@gmail.com

070‑220 37 31

Ylva Righard


ylva.righard.yr@gmail.com

070‑574 20 20

Veterinären bedömer om det är lämpligt med villkorad läkemedelsanvändning i besättningen

Veterinären bedömer om det är lämpligt med villkorad läkemedelsanvändning i besättningen. Veterinären ska känna till din djurhållning väl och utreda förekomsten av sjukdomar och djurvälfärden, det vill säga båda djurhälsa och djurskydd. 

Djurskyddsdeklaration i grisbesättningar

I grisbesättningar ska veterinären göra en djurskyddsdeklaration. Det blir ett kvitto för dig som djurägare på att du uppfyller djurskyddsnivån. I deklarationen ska det finnas uppgifter om till exempel

  • att det finns tillräckligt med strö i boxarna
  • hur du som djurägare hanterar sjuka eller skadade djur
  • att fixering av suggor inte förekommer.

Veterinären skriver en instruktion

Om veterinären bedömer att det är lämpligt med villkorad läkemedelsanvändning i din djurhållning ska du och veterinären göra en skriftlig överenskommelse. I överenskommelsen ska det stå under vilken tidsperiod som du ska ha villkorad läkemedelsanvändning och vilka villkor som ska uppfyllas.

Du ska också få noggranna skriftliga instruktioner från veterinären om vid vilka symtombilder du ska behandla djur och med vilket läkemedel. Instruktionerna ska innehålla utförliga anvisningar för behandling av varje symtom och hur du ska använda och hantera läkemedlen.

Läkemedelsjournal för VILA

Alla behandlingar av livsmedelsproducerande djur ska dokumenteras av dig som djurhållare. Många gånger kan du använda veterinärens besöksjournal som dokumentation. Med villkorad läkemedelsanvändning behandlar du själv dina djur och du ska därför själv dokumentera behandlingen.

Du kan läsa mer om vad som ska ingå journal på vår sida om journalföring.

Kontrollbesök

ViLA-veterinären ska besöka din besättning för rådgivning och kontroll med viss regelbundenhet. Ett normalt besöksintervall är 5 veckor. Om läkemedelsförbrukningen är låg kan intervallet i vissa fall utökas till 8 veckor.

Författningar

Söker efter grundforeskrifter:
2013:14

Söker efter grundforeskrifter:
2021:24
2004:2
2015:17
2023:15
2021:10
2023:19
2023:21
2021:10
2010:9

Du kanske också är intresserad av det här

Länk till sidan:
https://jordbruksverket.se/3237.html
Sidan uppdaterades senast 2026-01-01.

Läs qr-koden med mobilen för att öppna sidan