Logotyp Jordbruksverket

Landningsskyldighet och hantering av oönskad fångst

Landningsskyldighet innebär att all fisk som fångas och har en fiskekvot inom EU ska tas ombord och landas i hamn. Det gäller även så kallade oönskade fångster.

Det här är landningsskyldighet

Alla fångster av arter som har en fiskekvot inom EU (kvoterade arter) ska skrivas in i loggbok, landas och räknas av från kvoterna. Även så kallade oönskade fångster måste landas, till exempel fisk och skaldjur under minsta referensstorlek för bevarande, och fisk och skaldjur som inte efterfrågas på marknaden.

Fisk och skaldjur som är under minsta referensstorlek för bevarande får inte användas till livsmedel direkt, utan bara till andra ändamål och indirekt till livsmedel.

Landningsskyldigheten infördes inom EU stegvis mellan 2015 och 2019 för att minimera utkast och oönskade fångster samt för att påskynda utvecklingen av ett mer selektivt fiske.

Utkastplaner innehåller ytterligare bestämmelser

Mer detaljerade bestämmelser rörande landningsskyldigheten ges i utkastplaner. Planerna är gemensamma för länderna i en region och beskriver vilka fisken eller arter som omfattas och om det finns eventuella undantag. Planerna kan också omfatta bestämmelser om fångstdokumentation samt minsta referensstorlek för bevarande.

Fiske i länder utanför EU

Vid fiske i länder utanför EU, till exempel i norska vatten, gäller de bestämmelser om landningsskyldighet som det landet beslutar om för sina vatten. Om fångst från vatten utanför EU tas med till EU-vatten gäller EU:s bestämmelser om landningsskyldighet för fångsten.

Hantering av oönskad fångst

Oönskad fångst kan vara:

  • fångst utöver kvot
  • fångst som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande
  • fångst som inte går att sälja

Den fångst som du måste ta iland, men inte får sälja för direkt humankonsumtion, kan du använda på flera olika sätt och det är upp till dig att avgöra vilket användningsområde som passar bäst. Användningsområdet avgör hur fångsten ska hanteras både ombord och efter landning.

Fångst som inte får säljas till direkt humankonsumtion

Fångst som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande får du inte sälja till direkt humankonsumtion. Denna fångst kan istället användas för tillverkning av exempelvis fiskmjöl, fiskolja, sällskapsdjursfoder, livsmedelstillsatser, läkemedel, kosmetiska produkter eller biogas. Även fångst som är tillräckligt stor men som du inte kan sälja som livsmedel kan gå till dessa användningsområden.

Hanteringen av den oönskade fångsten är beroende av vilket användningsområde den som ansvarar för fångsten väljer. Olika myndigheter och regelverk ansvarar för och reglerar olika användningsområden.

  • Livsmedelsverket har bland annat ansvar för fiskolja för humankonsumtion och gelatin.
  • Läkemedelsverket har bland annat ansvar för läkemedel och kosmetika.
  • Jordbruksverket har bland annat ansvar för fiskmjöl, foder och biogas.
En infografik som visar vilka myndigheter som har ansvar för olika användningsområden för fisk.

Animaliska biprodukter

Animaliska biprodukter är material från djurriket som inte är livsmedel och som ännu inte bearbetats eller behandlats till framställda produkter.

Det är den ansvariga personen (på båten eller vid landning) som beslutar om fångsten ska klassas som en animalisk biprodukt. Fångst under minsta referensstorlek för bevarande och fångst som inte uppfyller handelsnormerna blir med andra ord inte per automatik en animalisk biprodukt. Observera att en produkt som en gång klassats som animalisk biprodukt inte senare kan klassas om till livsmedel. Däremot kan produkter som förvaras ombord som livsmedel senare klassas som animalisk biprodukt.

Förbränning ska ske i godkänd och registrerad anläggning

Om den oönskade fångsten ska kasseras som avfall ska den förbrännas i en avfallsgodkänd förbränningsanläggning som är registrerad av Jordbruksverket, och ska åtföljas av ett handelsdokument.

Fångster som är mindre än minsta referensstorleken för bevarande ska förvaras separat och kunna identifieras, oavsett om den klassificeras som en animalisk biprodukt eller inte.

Klassificering av animaliska biprodukter

Klassificering och sortering av den animaliska biprodukten kan antingen ske ombord på fiskefartyget eller efter det att fångsten landats.

Animaliska biprodukter delas in i tre materialkategorier varav två är relevanta i detta sammanhang:

  • fångst som inte visar tecken på sjukdom tillhör kategori 3 (lägst riskklass)
  • fångst som visar tecken på allvarlig sjukdom tillhör kategori 2 (högre riskklass)

Fångst som kategoriseras som kategori 3 har flera användningsområden som till exempel djurfoder, biogasframställning eller kompostering.

Fångst i kategori 2 brukar normalt bortskaffas eftersom dessa har färre användningsområden och större krav på behandling/bearbetning innan användning.

Grundregeln är att kategorierna ska hanteras och lagras separat från varandra. Det går bra att blanda kategorierna 3 och 2, men då kommer hela fångsten att tillhöra kategori 2.

Användning av animaliska biprodukter

Efter kategoriseringen ska fisken hanteras och behandlas eller bortskaffas enligt lagstiftningens krav i en anläggning som Jordbruksverket registrerat eller godkänt eller sändas till en registrerad mottagare som har de tillstånd som krävs för användning som foder.

Fisk av kategori 3 kan bland annat användas som råvara till foderindustrin, rötas eller komposteras. Den kan också användas obearbetad som pälsdjursfoder eller som foder till djurparksdjur.

Alla produkter måste åtföljas av ett så kallat handelsdokument och register ska föras. Syftet med detta är att produkterna ska kunna spåras.

På samma sätt som inom Sverige måste mottagaren ha de tillstånd som krävs för att ta emot produkterna om de skickas inom EU, till Norge, Island eller Schweiz.

Kontakta oss om du har frågor

Kristina Mattsson, handläggare:

Frågor om animaliska biprodukter:

Författningar

Du kanske också är intresserad av det här