Logotyp Jordbruksverket

Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos hästar

Det är viktigt att du som djurägare håller dina djur friska. En god djurhälsa i din besättning påverkar både djuren och ekonomin positivt för din anläggning, och för landet i stort. Därför har du ett stort ansvar för att förhindra spridning av allvarliga smittsamma djursjukdomar enligt EU:s nya djurhälsolag. Det handlar om allt från dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, bekämpning av skadedjur, hantering av gödsel till var och hur stallarna är byggda. Friska djur behöver inte antibiotika, vilket minskar risken för att bakterier blir resistenta mot antibiotika.

Smittor och smittsamma sjukdomar

En smitta kan till exempel orsakas av bakterier, virus eller parasiter, och ge upphov till sjukdomar hos djur eller människor. All smitta orsakar dock inte sjukdom hos den som blir smittad men den som bär på en smitta kan ändå sprida den vidare till andra som är mer mottagliga. Den som är smittad kan också bära på en smitta utan att först bli sjuk, men kan senare insjukna och få symtom genom olika faktorer till exempel en dräktighet, förlossning, stress eller nedsatt immunförsvar.

Smitta mellan djur och mellan djur och människor kan ske på olika sätt, till exempel genom

  • direktkontakt med smittade individer
  • indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som till exempel urin och avföring
  • livsmedel, foder och vatten
  • vektorer som till exempel fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Allvarliga smittsamma djursjukdomar

Det finns vissa allvarliga smittsamma djursjukdomar som är av mycket stor betydelse för samhället. Därför finns det regler om hur vi ska kontrollera och bekämpa dem. EU har en gemensam förteckning över sådana sjukdomar och vi har också en lista över sjukdomar som vi nationellt har bestämt att vi ska bekämpa (så kallade epizootier).

Ditt ansvar som djurhållare vid misstanke om en allvarlig smittsam djursjukdom

Kontakta veterinär

Om du misstänker att dina djur har drabbats av en allvarlig smittsam djursjukdom är du skyldig att kontakta veterinär. Du ska då också göra allt du kan för att förhindra att smittan sprids från dina sjuka djur.

Din veterinär och Jordbruksverket kommer att besluta om vad du ska göra för att förhindra smittspridning. Ofta handlar det om att du inte får flytta djur till eller från din anläggning, men det kan också vara andra åtgärder.

Hindra smittspridning

Till dess att du har fått besked från din veterinär eller Jordbruksverket om vad du ska göra ska du hindra spridning av den eventuella smittan genom att göra det här:

  • Isolera alla djur som du tror kan vara smittade med sjukdomen.
  • Inte flytta djur, produkter, material, ämnen eller transportmedel som kan sprida smittämnet till eller från din anläggning, om det inte är nödvändigt.
  • Se till att personer inte kommer till eller lämnar anläggningen, om det inte är nödvändigt.
  • Vidta andra åtgärder som behövs för att undvika spridning av sjukdomen till djur eller människor.

Om du misstänker någon av de mest allvarliga och smittsamma sjukdomarna, en så kallad A‑sjukdom (se nedan) ska du också göra det här:

  • Stoppa alla förflyttningar av djur som är mottagliga mot sjukdomen, både till och från din anläggning.
  • Isolera naturgödsel, inklusive strö och använda ströbäddar, och allt annat som kan överföra smitta, så att inga djur, tama eller vilda, kan komma åt dem – så långt det är tekniskt och praktiskt genomförbart.
  • Se till att anläggningens journaler över produktion, hälsa och spårbarhet är uppdaterade.

Förtecknade sjukdomar

EU har en gemensam förteckning över allvarliga smittsamma djursjukdomar som utgör en risk för djurs och människors hälsa. Det finns regler för hur vi ska hantera de olika sjukdomarna om de upptäcks. För att särskilja hanteringen delas sjukdomarna in i kategorierna A, B, C, D och E.

A-sjukdomar

Vissa sjukdomar som normalt inte finns inom EU ska utrotas omedelbart om de upptäcks, så kallade A‑sjukdomar.

A-sjukdomar hos häst:

  • Afrikansk hästpest
  • Rift Valley fever.
B-sjukdomar

Vissa sjukdomar finns i delar av EU men målet är att de ska utrotas på sikt, så kallade B‑sjukdomar. Sverige är fritt ifrån de B-sjukdomar som kan drabba hästar, som till exempel rabies.

C-sjukdomar

Det finns även en grupp av sjukdomar där EU-länder har möjlighet att välja om de vill utrota sjukdomen eller inte, så kallade C-sjukdomar. Om ett land är fritt från en sådan sjukdom kan landet ställa vissa krav vid handel för att inte riskera att få in sjukdomen igen. Det finns dock inga sådana sjukdomar för häst. 

D-sjukdomar

D-sjukdomarna omfattas av regler för handel inom EU. Alla A-, B- och C‑sjukdomar är också D‑sjukdomar.

Det finns även sjukdomar som är listade i kategori D, men inte i kategori A, B eller C. De omfattas alltså av handelsregler, men det finns inte något EU‑krav på bekämpning och inte heller möjlighet till officiell fristatus. D-sjukdom hos häst är olika virusorsakade hjärn- och hjärnhinneinflammationerna (virusencefaliter), som till exempel West Nile Fever.

E-sjukdomar

Alla de förtecknade sjukdomarna är E-sjukdomar, vilket innebär att det finns krav på anmälan och övervakning.

Epizootier

Vissa av de ovan nämnda allvarliga smittsamma djursjukdomarna kallas för epizootier och omfattas också av en nationell lag, epizootilagen. Det gäller alla A- och B‑sjukdomar men även vissa sjukdomar i de andra kategorierna. Även några sjukdomar som inte är förtecknade i EU:s lista ingår bland dessa sjukdomar.

Epizootierna är de sjukdomar som Sverige har valt ut som de viktigaste sjukdomarna att bekämpa. Det är sjukdomar som normalt inte finns i Sverige. Ett utbrott av en epizooti kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa och medföra stora ekonomiska förluster både för dig som har djur men också för samhället i stort. Därför finns det möjlighet att få ersättning för vissa förluster och kostnader som orsakas av bekämpningsåtgärder.

Exempel på epizootier hos häst:

  • Afrikansk hästpest
  • Mjältbrand
  • West Nile-virus och virusencefaliter som Eastern Equine Encephalitis (EEE), Western Equine Encephalitis (WEE), Venezuelan Equine Encephalitis (VEE) och Japansk encefalit (JE) med undantag för Bornasjuka och infektion med ekvint herpesvirus than Borna disease and typ 1 (EHV-1).

Sjukdomar som är viktiga att känna till

Det finns många sjukdomar som kan drabba hästar. Här är några av de du bör känna till.

Mjältbrand

Senaste utbrott av mjältbrand på djur i Sverige var i 2016. Sporerna som orsakar mjältbrand kan överleva i jorden i över 50 år. Misstanke om mjältbrandssmitta hanteras som en epizooti. Alla däggdjur inklusive människor är i princip mottagliga för infektionen. I Sverige är det dock sällsynt med fall där människor har smittats av mjältbrand. Mjältbrand heter också Antrax.

Hästar kan få hög feber, svullnader på hals och buk, diarré och koliksymtom. Sjukdomen leder oftast till döden inom 1-3 dagar. Hästar kan plötsligt dö utan att du har sett några symtom innan.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att dina hästar är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Eftersom mjältbrand är mycket smittsamt är det viktigt att göra på rätt sätt om du misstänker mjältbrand.

  • Ring veterinären.
  • Isolera djuret om det fortfarande lever.
  • Täck över kroppen om djuret är dött och se till att inga andra djur kommer åt den.
  • Låt kroppen ligga kvar.
  • Öppna absolut inte kadavret eller orsaka blödningar.
  • Var försiktig vid all hantering av kroppen.
  • Använd handskar och skyddskläder.
Vaccination av betesdjur

Det är tillåtet att vaccinera mot mjältbrand i hela Sverige. Jordbruksverket kan också besluta om obligatorisk vaccination. Syftet med vaccinationerna är att skydda djuren från sjukdom och därigenom också minska risken för vidare smittspridning i ett drabbat område.

MRSA hos häst

MRSA är en förkortning för meticillinresistent Staphylococcus aureus och innebär att bakterien är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. MRSA är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Under rubriken infektioner orsakade av resistenta bakterier kan du läsa mer om antibiotikaresistens.

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som hästägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om hästen också har behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

Om din häst har en MRSA-infektion

Om du får besked från din veterinär att din häst har en MRSA-infektion finns det krav som du måste följa. Kraven handlar om: informationsplikt, kontaktisolering, transportregler och rengöring. Syftet med kraven är att minska risken för att smitta ska spridas till andra djur och människor under den tid då djuret utsöndrar mest bakterier det vill säga under den akuta sjukdomsfasen. Kraven gäller när din häst har en pågående klinisk infektion, vilket innebär att den har en infektion med symtom. 

Om din häst endast konstateras bära på MRSA vid en provtagning men inte har några symtom på en infektion omfattas du inte av kraven. Men det finns rekommendationer som du bör känna till.

Virusabort (EHV-1) hos häst

Virusabort (EHV-1) är ett virus som kan infektera hästar och kallas ofta för abortvirus.

Sjukdomen kan orsaka att dräktiga ston kastar sitt föl ofta utan föregående symtom på sjukdom. Viruset kan också orsaka luftvägssymtom och i allvarliga fall även neurologiska symtom. Virusabort smittar inte människor.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Förebygg och förhindra smitta

Det finns vaccin mot luftvägsformen och abortformen, men inte mot den neurologiska formen. För att minska risken för att ston ska bli sjuka under dräktigheten kan du vaccinera stoet.

Isolera sjuka djur

Eftersom en sjuk häst kan smitta andra hästar bör du isolera den för att begränsa smittspridningen. Men även aborterade foster, efterbörd och fostervätskor kan sprida smittan. Därför måste du hantera dessa på ett smittskyddsmässigt korrekt sätt.

Smittor som kan spridas mellan djur och människa - zoonoser

Zoonoser är smittor orsakade av till exempel bakterier, virus eller parasiter som kan spridas mellan djur och människor. Ett djur som bär på en zoonotisk smitta kan sprida denna vidare till andra djur och människor. Det är också vanligt att människor blir smittade av livsmedel. Även människor som bär på en zoonotisk smitta kan vid nära kontakt med djuren eller deras närmiljö sprida smittan till djuren. Många av de zoonoser som är allvarliga för människor orsakar inte alltid sjukdom hos djuren och tvärtom. Exempel på zoonoser hos hästar är salmonella, och vissa antibiotika­resistenta bakterier och ringorm.

Sjukdomar och smittor som är viktiga att känna till

Det här är en zoonos hos häst du bör känna till.

Salmonella

Salmonella är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Eftersom salmonella orsakas av bakterier som finns naturligt i miljön går sjukdomen inte att utrota.

Vuxna hästar har oftast milda eller inga symtom alls. De kan få diarré som läker ut av sig själv. Föl kan bli allvarligt sjuka. När hästen har salmonella är det eventuell diarré som är den största smittrisken.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att din häst är smittad ska du kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur och människor.

Det här händer om en häst blir smittad

Om en häst får salmonella händer det här:

  • Du blir kontaktad av en utredande veterinär som vi har utsett.
  • Gården eller stallet där hästen står får restriktioner - så kallad spärr. Spärren gäller för de delar som är relevanta. Det kan vara att hästar ska isoleras, eller att det blir restriktioner för byggnader och också markområden där hästen har varit. Det är inte säkert att allt blir spärrat.
  • Du får anvisningar i en bekämpningsplan om vad du ska göra. Du ska följa anvisningarna.
  • Gödsel och andra produkter som kan innehålla smitta tar du hand om enligt veterinärens anvisning.
  • Infektionen får under veterinär vård läka ut av sig själv

För att vi ska kunna häva spärren av gården eller stallet krävs det här:

  • att ingen salmonella har påvisats från 2 omgångar prov som har tagits med cirka en månads intervall, samt att åtgärderna i saneringsplanen är genomförda.

I vissa fall kan det vara befogat att ta bort restriktionerna för en del av besättningen även om smittan inte är bekämpad i alla delar av den. Detta kallas delhävning av spärr.

Ersättning

När en besättning blir spärrad kan djurägaren söka ersättning för åtgärder som vi har beslutat om, till exempel sanering av byggnader utöver normal rengöring.

Övervakning

I Sverige finns inget kontrollprogram för salmonella på häst. Hästar omfattas dock av den generella övervakningen där provtagning av sjuka djur är en viktig del.

Du har ansvar för att förhindra smitta mellan djur och människor

Alla som har djur ska se till att minska risken för att sprida smitta mellan djur och människor. Det finns också speciella krav om du tar emot besökare i din anläggning, då det räknas som en besöksverksamhet. Du kan läsa mer om vad du är skyldig att göra under rubriken hygienregler.

Om du är arbetsgivare har du också ansvar för arbetsmiljön, bland annat när det gäller smittrisker från djur till människor. Det handlar dels om förebyggande arbete och dels om åtgärder vid konstaterad smitta. På Arbetsmiljöverkets webbplats kan du läsa mer om detta.

Arbeta förebyggande

Det finns mycket du själv kan göra för att förhindra att dina, andras hästar och att du själv eller andra människor blir smittade.

Allt du gör som hästägare för att minska risken för att smittor kommer in i ditt stall, att smitta sprids inom stallet, eller att smitta sprids till andra stall kallas för biosäkerhet. Det kan vara allt från var och hur stallarna är byggda till dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, skadedjursbekämpning och hantering av gödsel.

Anpassa det du gör efter dina förutsättningar

Du ska anpassa det du gör till din djurhållning och när det är lämpligt i tid. Du ska utgå från

  • vilken typ av djurhållning du har
  • de risker som finns kopplade till var du har din anläggning
  • klimat
  • lokala förhållanden
  • om det finns vilda djur som kan sprida smitta.

Exempel på förebyggande arbete

Det här kan du göra för att minska risken för att dina hästar blir smittade. Det kan finnas fler tips under respektive sjukdom.

  • Se till att ha bra rutiner när det kommer djur, djurprodukter, fordon eller människor till eller från din anläggning.
  • Begränsa antalet kontakter mellan olika stall eller anläggningar med djur.
  • Se över vilka risker som finns när du ska flytta hästar och utifrån riskerna sätta upp regler.
  • Isolera sjuka hästar för att minska risken för smitta till övriga hästar i stallet.
  • Vara uppmärksam på hur dina hästar mår och kontakta veterinär om du misstänker någon smitta.
  • Bara använda antibiotika när det är verkligen är nödvändigt och alltid enligt en veterinärs ordination.
  • Vara försiktigt med nya hästar. Kontakter med nya hästar innebär alltid en smittrisk det gäller oavsett om du köper in en ny häst eller låter din häst träffa hästar eller andra djur.
  • Ha en plan när du transporterar hästar för att undvika smittor.
  • Hålla inköpta hästar åtskilda från övriga hästar när du tar hem dem till ditt stall. Du minskar då risken att de för med sig smitta till de hästar som du redan har.
  • Hålla en god handhygien genom att tvätta händerna ofta med tvål och vatten. Se även till att andra som vistas i din anläggning har möjlighet att hålla en god handhygien. Det är också särskilt viktigt att tvätta händerna vid sårvård.
  • Se till att andra som vistas hos dina hästar har rena kläder och skor.
  • Vara noga med foderhygienen! Smutsiga skor och fordon med gödsel på däcken kan förorena hästarnas matplats. Skydda foder från fåglar och gnagare, det gäller både vid lagring och utfodring.
  • Vara noga med vattenhygienen! Håll rent i vattenkoppar och tråg. Om hästarna får dricka direkt i sjöar och vattendrag när de är ute på bete kan det utgöra en risk, särskilt om de kan gå ut i vattnet. Det beror på att smitta som eventuellt finns i hästarnas avföring kan sprida sig i vatten.
  • Vara noga med hygienen i hästarnas närmiljö.
  • Se till att hästarna är rena. Det ska vara rent i boxar och stallar och det ska finnas tillräckligt med rent strö.
  • Se till att redskap, utrustning och transporter som används till hästarna är rena.
  • Rengöra stallet regelbundet. Tvätta stallet när det är tomt, eller skärma av så att tvättdimman inte sprider sig. Tvättdimma (aerosol) från till exempel högtryckstvätten kan föra med sig smittämnen som eventuellt finns till andra djur i stallet.
  • Ta väl hand om nyfödda föl och unga hästar så att de blir starka och håller sig friska.
  • Vara extra noga med hygienen i samband med födslar, ett exempel är att fölningsboxar ska vara rena.
  • Följa reglerna för lagring och spridning av gödsel för att minska risken för att sprida smittor som kan finnas i gödsel.
  • Ta hand om döda hästar och animaliska biprodukter på ett smittsäkert sätt.

Hygienregler

För att minska spridningen av smittor mellan djur och mellan djur och människor finns så kallade hygienregler. Hygienreglerna gäller oavsett om du har en anläggning med livsmedelsproducerande djur, hästar eller någon annan typ av djurhållning. Det finns dock ett undantag och det är om du endast har djuren i din privata bostad.

I miljöer där det finns djur kan det finnas bakterier och andra smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att du informerar besökare om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Kunskap minskar risken för smitta

Det är viktigt att du känner till hur smitta kan spridas mellan djur och mellan djur och människor. Kunskapen gör att du kan arbeta förebyggande och då minska risken för att utsätta både djur och människor för smitta. Det handlar om att förhindra att eventuell smitta som finns hos dina djur sprids vidare till andra djur och människor och att eventuell smitta som finns hos andra inte sprids till dina djur.

Genom att minska risken för smittspridning bidrar du till både friska djur och friska människor. Det innebär i sin tur att behovet av antibiotika minskar, vilket minskar risken för spridning av antibiotikaresistenta bakterier.

Så här sprids smitta

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

  • vid direktkontakt med smittade individer
  • vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats
  • efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • via livsmedel, foder och vatten
  • via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Hygienregler för alla som har djur

Det finns hygienregler som gäller för alla som har djur. Om du har besöksverksamhet det vill säga när du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina hästar finns det fler regler som du ska följa. Som besöksverksamhet räknas exempelvis ridskola, turridning, ridlägerverksamhet och ponnyridning.

Hygienregler som gäller för alla – allmänna hygienregler

Handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i ditt stall har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med hästarna. För vissa yrkesgrupper som exempelvis veterinärer och hovslagare är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera alla deltagare om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina hästar har du däremot en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

Hygienregler för dig som har besöksverksamhet

När du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina hästar räknas det som besöksverksamhet. Det gäller för ridskolor, turridning, ridläger, 4:H gårdar samt liknande verksamheter. Det gäller också och om du tar med hästarna till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt eller inte.

Det finns vissa undantag

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

  • vänner och grannar
  • personal
  • personer som har häst i en inackorderingsverksamhet eller som deltar vid träning och på tävling
  • köpare och säljare av djur eller varor
  • personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.
Du ska ta fram besöksregler och informera dina besökare

När du har besöksverksamhet gäller de allmänna hygienreglerna men du ska också ta fram särskilda besöksregler som är anpassade både till din verksamhet och till vilka besökare du har. I miljöer där det finns djur kan det finnas smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att besökare får information om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Många besökare är ovana vid djur och har liten kunskap om smittrisker. De kanske inte känner till att också kläder och skor kan föra med sig smittor. Ett annat exempel är att små barn inte förstår att de kan bli sjuka och att det är viktigt att tvätta händerna. Då kan det vara bra att en vuxen har extra tillsyn över mindre barn så att de inte utsätter sig mer än nödvändigt för eventuella smittor och också tvättar sina händer.

Du kan gärna ta fram reglerna i samråd med din veterinär.

Genom reglerna får besökarna veta vad de kan göra för att minska risken för att få någon smitta från djuren.

Det ska finnas handtvätt nära djuren

När du har besöksverksamhet ska en besökare kunna tvätta händerna med minst kallt vatten, i närheten av djuren de besöker. Det ska finnas flytande tvål och möjlighet till att torka av händerna. Du får inte ha handdukar som flera personer använder men du kan ha engångshanddukar som bara används en gång till exempel pappershanddukar eller handtorkar som torkar händerna med luft. Det ska också finnas handsprit.

Om det inte är möjligt att uppfylla kraven på grund av att besöket sker på en plats där det inte finns tillgång till rinnande vatten kan du istället erbjuda våtservetter för att besökarna ska kunna rengöra händerna. Det ska också finnas handsprit.

Du bör uppmana samtliga besökare som vistas i anläggningen att tvätta och desinficera händerna både före och efter kontakt med djuren. Det är särskilt viktigt med rena händer om besökarna har möjlighet att fika eller äta under besöket.

Informera alla besökare och personal

Det är du som är ansvarig för besöksverksamheten som är skyldig att se till att besökarna känner till vilka regler som finns. På vilket sätt du informerar dina besökare väljer du själv. Du kan informera varje grupp eller person muntligt vid besöket, skicka ut skriftligt informationsmaterial innan besök eller ha skyltar uppsatta vid de djur som besökaren får träffa.

Du ska också informera all personal om vilka besöks- och hygienregler som gäller.

Anmäl besöksverksamhet

När du har fler än tre besökstillfällen per år måste du anmäla din besöksverksamhet till länsstyrelsen i det län där du har din verksamhet. Det gäller även om du sedan tidigare har ett tillstånd för djurhållning enligt djurskyddslagen. Du anmäler din besöks­verk­samhet genom att använda e-tjänsten eller blanketten.

Om du ändrar verksamhet eller slutar ska du också anmäla detta.

Om du inte följer hygienreglerna

Det är länsstyrelsen som kontrollerar att du följer både de allmänna hygienreglerna och reglerna för besöksverksamhet. Om du inte gör det kan du beläggas med vite.
Vid en kontroll av en besöksverksamhet ska du kunna redogöra muntligt för vilka besöksregler som finns och hur du informerar besökarna. Du är dock inte skyldig att kontrollera att besökarna följer reglerna. Men de ska ha fått information om vad de själva kan göra för att minska riskerna av att bli smittade av djuren.

Infektioner orsakade av resistenta bakterier

Antibiotika är en stor grupp viktiga läkemedel som är till för att behandla infektioner orsakade av bakterier hos både djur och människor. Men bakterier kan bli resistenta det vill säga utveckla motståndskraft mot ett eller flera sorters antibiotika. De bakterier som är resistenta mot flera typer av antibiotika kallas för multiresistenta bakterier.

Problem med antibiotikaresistenta bakterier

Utveckling och spridning av antibiotikaresistenta bakterier är ett snabbt växande problem i hela världen. I Sverige har vi ännu ett ganska gynnsamt läge jämfört med hur det är i många andra länder. Därför är det viktigt att vi tillsammans fortsätter arbetet för att bevara möjligheten till effektiv behandling av bakteriella infektioner hos människa och djur! Du som har djur har en mycket viktig roll i det arbetet.

Antibiotika räddar liv

Antibiotika är till för att rädda liv och är en nödvändighet i vår moderna sjukvård, både för djur och människor. Vid akut- och intensivvård, vård av förtidigt födda, cancerbehandlingar, organtransplantationer och byten av exempelvis en höftled är det nödvändigt att kunna använda antibiotika.

Ett ansvar att använda antibiotika

Tillgång till verksamma antibiotika och en ansvarsfull användning är också en förutsättning för att trygga en framtida livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet.

Antibiotika slår inte bara ut de bakterier som är skadliga för den som blir behandlad utan de kan också slå ut och skada de så kallade goda bakterierna, som är till för att skydda oss. Det kan ta lång tid innan bakteriefloran återhämtar sig efter en antibiotikabehandling. Detta är ytterligare ett skäl till att du bara ska använda antibiotika när det verkligen behövs.

Svårt att behandla, viktigt att förebygga

Infektioner som är orsakade av resistenta bakterier kan vara mycket svåra eller omöjliga att behandla. Därför är det viktigt att du som har djur

  • i första hand försöker se till att dina djur håller sig friska, eftersom det är mindre risk att friska djur får infektioner som behöver behandlas med antibiotika. Det gör du bland annat genom god skötsel och djurmiljö, bra foder och vatten och bra rutiner för att minska risken för att sprida smitta.
  • skaffar dig kunskap om hur smitta, inklusive resistenta bakterier sprids
  • vet att alla infektioner som är orsakade av bakterier inte alltid behöver behandlas med antibiotika
  • känner till att antibiotika helt saknar effekt på virusinfektioner
  • bara använder antibiotika när det ordineras av en veterinär och alltid följer veterinärens anvisningar.

Spridning av resistenta bakterier

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det här är några exempel på vad som ökar risken för att resistenta bakterier kan sprida sig:

  • bristande biosäkerhet och hygienrutiner
  • antibiotikabehandling
  • handel med och förflyttningar av djur, djurprodukter samt livsmedel, både inom Sverige och mellan länder
  • djurs och människors resande mellan olika länder.

Det är viktigt att tvätta händerna

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

Exempel på resistenta bakterier

Vissa typer av resistenta bakterier hos djur är anmälningspliktiga. Det betyder att när en veterinär eller laboratorium påvisar bakterien ska de anmäla det till oss. Vilka dessa är står under respektive bakterie.

ESBL-bildande bakterier

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

ESBL-CARBA

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

Meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius (MRSP)

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion. Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

Författningar

Söker efter grundforeskrifter:
2013:14

Söker efter grundforeskrifter:
2004:2

Söker efter grundforeskrifter:
2021:10

Söker efter grundforeskrifter:
2023:15