Det finns många regler kring användningen av försöksdjur. Den som utför djurförsök måste ha rätt utbildning och flera olika tillstånd och godkännanden.
Sverige och EU definierar djurförsök på olika sätt. I Sverige är det syftet som avgör om det är ett djurförsök eller inte. I Sverige behöver ett djur alltså inte lida för att det ska räknas som ett försöksdjur.
EU definierar djurförsök som när man utsätter djur för ett lidande i vetenskapligt syfte. Med lidande menar vi ett ingrepp i nivå med ett nålstick.
Ett djurförsök i Sverige är när du använder djur i något av följande syften:
Att ändra djurens arvsmassa med hjälp av genteknik eller kemiska metoder är också djurförsök. Likaså avel som bevarar en stam av djur med förändrad arvsmassa. I Sverige räknar vi även provfiske som djurförsök.
Ett försöksdjur är ett djur som du föder upp för eller använder i djurförsök. Det kan till exempel vara laboratoriemöss, vilda djur med radiosändare, kor som provar nya mjölkningssystem eller en hund som får prova en ny behandling hos veterinären. Även efter ett försök räknas djuret som ett försöksdjur så länge du håller det på en försöksdjursanläggning.
Djur som används i undervisning och inte riskerar att utsättas för lidande räknas som undervisningsdjur, och inte som försöksdjur.
Möss, råttor, marsvin, hamstrar, ökenråttor, kaniner, hundar, katter, illrar, vaktlar, primater och alla genetiskt modifierade ryggradsdjur måste vara uppfödda i syfte att användas i försök. Det kallas destinationsuppfödning. Detta gäller inte till exempel kor, grisar och hästar.
Privatägda hundar och katter som bor i sin vanliga miljö kan användas i djurförsök, till exempel för att testa nya läkemedel för djur eller för att diagnosticera en sjukdom inom en särskild ras. Dessa behöver då inte vara destinationsuppfödda.
Personal som arbetar med försöksdjur måste ha kunskap om det försök som verksamheten har ansökt om. Till exempel ska de veta hur en försöksplan tas fram eller om det finns andra metoder som är bättre för djuren eller kan minska antalet djur i försök.
Alla som utför djurförsök och all personal som tar hand om och avlivar djuren ska ha en försöksdjursutbildning som är relevant för djurslaget och för uppgiften.
Det ska finnas en tillståndshavare som ansvarar för att det finns tillräckligt med personal och rätt kompetens i verksamheten. Det ska finnas en föreståndare för djurens välbefinnande och skötsel, en föreståndare för information och en föreståndare för utbildning och kompetens som ansvarar för verksamheten med försöksdjur. Det ska finnas en veterinär eller annan expert knuten till verksamheten.
Alla verksamheter som använder, föder upp, förvarar eller på annat sätt hanterar försöksdjur ska ha ett så kallat djurskyddsorgan. Djurskyddsorganet ska verka för en god djurvälfärd i verksamheten.
Ett djurskyddsorgan ska minst bestå av
Djurskyddsorganet ska verka för en god djurvälfärd i verksamheten. Djurskyddsorganet ansvarar för att
Du måste ha flera olika tillstånd och godkännanden för att använda försöksdjur och för att få göra djurförsök.
Här söker du tillstånden:
Tillstånd krävs för däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur, fiskar, rundmunnar och bläckfiskar.
Det krävs inga tillstånd för ryggradslösa djur (utom bläckfiskar), som till exempel insekter.
Det finns sex regionala djurförsöksetiska nämnder i Sverige. Varje nämnd består av 14 ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden är jurister. Av de tolv övriga ledamöterna är hälften forskare, försöksdjurstekniker eller försöksdjurspersonal och hälften är lekmän. Några av lekmännen kommer från djurskyddsorganisationer.
Vissa ansökningar ska skickas till en bestämd nämnd oavsett var i landet försöket ska göras.
Den regionala djurförsöksetiska nämnden prövar om nyttan med försöket är större än det lidande som djuren kan utsättas för under försöket. Det får heller inte finnas något lika bra alternativ utan djur som kan ge forskarna svar på de vetenskapliga frågeställningarna de har.
Nämndens beslut är bindande, men kan överklagas till den centrala djurförsöksetiska nämnden.
Utöver de regionala djurförsöksetiska nämnderna finns det en central djurförsöksetisk nämnd. Den centrala djurförsöksetiska nämnden prövar överklaganden av beslut som en regional djurförsöksetisk nämnd har fattat. Nämnden gör också utvärderingar av djurförsök i efterhand.
Jordbruksverket ansvarar för att samla in statistik om användningen av försöksdjur i Sverige. Vi sammanställer uppgifterna och rapporterar sedan till regeringen, EU‑kommissionen och Europarådet. EU‑kommissionen gör en sammanställning av den samlade statistiken från EU‑länderna vart tredje år. I EU:s databas ALURES finns EU:s samlade statistik tillgänglig för allmänheten.
Vi publicerar den svenska användningen av försöksdjur på vår webbplats årsvis.
För att allmänheten ska veta vilken forskning med djur som pågår i Sverige ska alla kunna ta del av en populärvetenskaplig sammanfattning av varje djurförsök. Det är Jordbruksverket som ansvarar för att publicera de populärvetenskapliga sammanfattningarna.
I en sådan sammanfattning kan du läsa om försökets syfte och nytta, men också om graden av lidande för djuret. Du kan också se hur djurförsöket relaterar till kraven på ersättning, begränsning och förfining av djurförsök (3R). Alla texter är avidentifierade och innehåller inga namn eller adresser.
Du kan använda en söktjänst för att ta del av vilka djurförsök som görs i Sverige. Du kan söka på fritext och filtrera på områden som
Söktjänsten är numera gemensam för hela EU och från och med 2021 publicerar vi alla svenska sammanfattningar i EU:s databas, ALURES. Det innebär att det finns två olika databaser; en svensk och en på EU-nivå. Svenska populärvetenskapliga sammanfattningar från tiden före 2021 är sökbara i den svenska databasen. Sammanfattningar från och med 2021 är sökbara i ALURES.
Det är viktigt att alla som arbetar med eller besöker verksamheter som har djur ser till att inte sprida smitta. Det handlar om att i varken sprida smitta mellan djur eller mellan djur och människor. Alla djurhållare ska medverka till att minska risken för spridning av smitta.
När det gäller smittskydd och sjukdomar finns det regler för varje enskilt djurslag.
Det finns hygienregler som gäller för alla som har djur. Om du har besöksverksamhet, det vill säga när du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur, finns det fler regler som du ska följa.
Antibiotika är en stor grupp viktiga läkemedel som är till för att behandla infektioner orsakade av bakterier hos både djur och människor. Bakterier kan dock bli resistenta, det vill säga utveckla motståndskraft, mot ett eller flera sorters antibiotika. Om djuren får en infektion med MRSA och MRSP, som är exempel på resistenta bakterier, finns det krav som du måste följa.
När det gäller hygienregler och antibiotikaresistens finns det regler för varje enskilt djurslag.
Om du har frågor kan du höra av dig till oss.