Läkemedel för djur

Efter att du har ordinerat ett läkemedel till ett enskilt djur får du tillhandahålla läkemedlet till en djursjukskötare så att hen kan ge djuret läkemedlet. Observera dock att det är viktigt att du kontrollerar att djursjukskötaren har kompetens att administrera läkemedlet.

Vaccin utan föregående ordination

Även om grundregeln är att en veterinär ska ha ordinerat en läkemedelsbehandling får du som veterinär tillhandahålla de vanligaste vaccinerna för hund, katt, iller och kanin till en djursjukskötare utan att du har ordinerat vaccinet till ett enskilt djur. Det gäller vaccin mot följande sjukdomar:

• kattens parvovirus
• kattsnuva
• valpsjuka hos hund och iller
• smittsam leverinflammation hos hund (HCC)
• hundens parvovirus
  
• kennelhosta hos hund
  
• leptospiros hos hund
  
• kaninpest – myxomatos
  
• kaningulsot – RVHD

Läkemedel för avlivning

Du får även tillhandahålla läkemedel för avlivning av djur till en djursjukskötare utan föregående ordination.

Läs mer om tillhandahållande till djursjukskötare

Du kan läsa mer om tillhandahållande till djursjukskötare i 7 kap. i våra föreskrifter och allmänna råd om djurhälsopersonal, D 33.

Till en djurvårdare får du bara tillhandahålla läkemedel efter att du har ordinerat läkemedlet till ett enskilt djur. Det finns dessutom flera begränsningar i vilka läkemedel du som veterinär får tillhandahålla till en djurvårdare. Innan du tillhandahåller ett läkemedel till en djurvårdare ska du vara säker på att hen har kompetens att administrera det. När du tillhandahåller läkemedel för injektion är det dessutom viktigt att du kontrollerar på vilken nivå djurvårdaren har rätt att arbeta.

Tillhandahållande till djurvårdare på nivå 1

Till en djurvårdare på nivå 1 får du bara tillhandahålla läkemedel som ska ges via munnen, utanpå huden, i ögon, i öron eller rektalt. Du får dock inte tillhandahålla följande läkemedel till en djurvårdare på nivå 1:

1. Narkotiska läkemedel.
2. Läkemedel för allmän bedövning.
3. Cytostatika.

Tillhandahållande till djurvårdare på nivå 2

Du får tillhandahålla läkemedel för behandlingar av hund, katt och övriga sällskapsdjur samt häst till en djurvårdare som arbetar på nivå 2, dock inte följande läkemedel:

1. Vaccin, förutom autogena vaccin.
2. Narkotiska läkemedel.
3. Läkemedel för lokal bedövning genom injektion.
4. Läkemedel för allmän bedövning. Om det gäller behandling av hästar får du dock tillhandahålla läkemedel för sedering.
5. Läkemedel för avlivning.
6. Cytostatika.

Tillhandahållande till djurvårdare på nivå 3

Du får tillhandahålla läkemedel för behandlingar av hund, katt och övriga sällskapsdjur till en djurvårdare som arbetar på nivå 3, dock inte följande läkemedel:

1. Vaccin, förutom autogena vaccin.
2. Läkemedel för lokal bedövning genom injektion.
3. Läkemedel för avlivning.
4. Cytostatika.

Efter den 31 december 2026 får du inte heller tillhandahålla läkemedel för allmän bedövning.

Läs mer om tillhandahållande till djurvårdare

Du kan läsa mer om tillhandahållande till djurvårdare i 4 kap. 1–5 §§ i våra föreskrifter om den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård samt om veterinärs tillhandahållande av läkemedel till sådana personer, D 34.

Det kan ibland vara aktuellt för dig som veterinär att tillhandahålla läkemedel till annan personal inom djurens hälso- och sjukvård såsom de som avhornar och vaccinerar kalvar, immobilisatörer och djurskötare på djurparker.

Du kan läsa mer om tillhandahållande till annan personal i 4 kap. 6–18 §§ i våra föreskrifter om den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård samt om veterinärs tillhandahållande av läkemedel till sådana personer, D 34.

Du får inte förskriva mer läkemedel än vad som krävs för behandlingen. Det innebär att även om den beräknade mängden inte stämmer med förpackningens storlek ska du på receptet ange den beräknade mängden.

Du får endast tillhandahålla ett läkemedel direkt till en djurhållare i form av jourdos. Det vill säga du får endast lämna ut så mycket läkemedel som behövs för att djuret ska få sin behandling till dess att djurhållaren kan hämta ut mer läkemedel på ett apotek. Om du lämnar ut en jourdos ska du märka läkemedelsförpackningen med djurets eller djurgruppens identitet.

Grundbestämmelsen är att du endast får förskriva eller tillhandahålla läkemedel till djurhållare för behandlingar som ska ske inom 4 veckor från undersökningstillfället. Det finns dock vissa tillfällen när det är tillåtet att förskriva läkemedel för en längre tidsperiod.

Kroniska sjukdomar hos sällskapsdjur

Om du behandlar ett sällskapsdjur som har en kronisk sjukdom och som därför behöver långvarig kontinuerlig behandling får du förskriva läkemedel för en längre tidsperiod än 4 veckor. Du bör dock undersöka djuret minst en gång per år för att försäkra dig om att djuret fortfarande behöver läkemedlet. Det är alltid du som veterinär som bedömer hur ofta djuret behöver undersökas och du ska alltså undersöka djuret oftare om du anser att det behövs.

Sederande läkemedel till häst

Du får förskriva sederande läkemedel i form av mungel till häst för en längre tidsperiod än 4 veckor om syftet är att använda det i samband med verkning och skoning. Du bör i samband med det uppmana djurhållaren att träna hästen med målet att kunna hästen ska kunna verkas och skos utan att ha fått sederande läkemedel.

Ytterligare tillfällen

Du kan läsa mer om ytterligare tillfällen när du får förskriva läkemedel för en längre tidsperiod än 4 veckor i 3 kap. 3 § i våra föreskrifter om veterinärs ordination av läkemedel, djurhållares registrering av uppgifter samt operativa ingrepp som djurhållare får utföra, D 35.

När du förskriver eller tillhandhåller ett läkemedel till ett djur ska du säkerställa att den eller de som ska ge läkemedlet till djuret har tillräcklig kunskap för att kunna ge läkemedlet på ett korrekt och säkert sätt. Du ska dessutom lämna noggranna skriftliga instruktioner till djurhållaren. Instruktionerna ska innehålla följande uppgifter:

• Hur läkemedlet ska användas, inklusive injektionsteknik om läkemedlet ska injiceras.
• Hur djurhållaren ska ta hand om överblivna läkemedel, förpackningar, sprutor och kanyler.
• Att djurhållaren bör rapportera misstänkta biverkningar till dig eller direkt till Läkemedelsverket.

Villkorad läkemedelsanvändning, ViLA, innebär att du som veterinär under vissa förutsättningar och som en del av förebyggande djurhälsovård kan förskriva läkemedel så att en djurhållare kan behandla vissa särskilt bestämda symtom hos sina djur utan att kontakta dig innan varje behandling.

Djurslag

Du får förskriva läkemedel för ViLA till besättningar med nötkreatur, gris, får och get. För nötkreatur, får och get får du förskriva till både köttproducerande och mjölkproducerande besättningar.

Utbildning

För att du ska få förskriva läkemedel för villkorad läkemedelsanvändning behöver du ha minst 20 timmars utbildning i villkorad läkemedelsanvändning och strategiskt förebyggande djurhälsoarbete för aktuellt djurslag och aktuell produktionsform. Observera att det inte är närmare detaljerat än så och att du inte behöver gå en specifik utbildning utan att du också kan gå flera kortare utbildningar som totalt omfattar minst 20 timmar.

Du som har ViLA för andra djurslag än mjölkkor har på dig till den 1 januari 2025 att gå utbildningen, för dig som har ViLA för mjölkkor har kravet funnits länge.

Flera veterinärer

Ni kan vara upp till tre veterinärer som har ViLA i samma besättning. I sådana fall ska alla tre ha utbildning enligt ovan samt skriva under behandlingsinstruktionerna och överenskommelsen med djurhållaren, se nedan. Samtliga veterinärer ska dessutom anges i anmälan till länsstyrelsen.

Om det bara är du som har ViLA i en besättning får du låta en ersättare genomföra som mest 25 procent av besöken per år. Du ska då ha gett ersättaren noggranna instruktioner innan besöken. Ersättaren behöver inte ha utbildning enligt ovan.

Du får ta in ersättare vid en oförutsedd händelse som gör att du inte kan genomföra ett besök. Detta gäller även om ni är flera veterinärer som har ViLA i samma besättning.

Journalföring

Du ska i efterhand journalföra de läkemedelsbehandlingar som djur­hållaren har utfört i samband med ViLA. Du kan antingen journalföra behandlingarna löpande eller i samband med dina besök i besättningen – i sådana fall ska du journalföra samtliga behandlingar som djurhållaren har utfört sedan det senaste besöket. Observera att du alltid ska journalföra att du har besökt besättningen även om djurhållaren inte har behandlat några djur.

Vid varje besök ska du alltså journalföra uppgifter om läkemedelsanvändningen inklusive utfallet av användningen, det vill säga om behandlingen har haft avsedd effekt eller inte. Du ska dessutom journalföra följande:

• Din bedömning av djurhälsoläget inklusive djurhälsoplanen om den har reviderats.
• Din bedömning av djurskyddet inklusive djurskyddsdeklarationen om en sådan har upp­rättats.
• Din bedömning av om det är lämpligt att fortsätta med ViLA i besättningen.

I övrigt ska du följa de generella bestämmelserna om journalföring.

• Journalföring

Villkor för att få börja med ViLA i en besättning

Innan du börjar förskriva läkemedel för ViLA till en djurhållare ska du bedöma om djurhälsan och djurskyddet i djurhållarens besättning gör att det är lämpligt med villkorad läkemedelsanvändning. I samband med det ska du göra följande:

1. En besättningsutredning på plats i djurhållarens besättning med särskilt fokus på sjukdomsförekomst och djurhälsa.
2. I samråd med djurhållaren ta fram en djurhälsoplan för det framåtsyftande, strategiska arbetet att förbättra djurhälsan och förebygga ohälsa i besättningen.
3. Gå igenom besättningen för att kontrollera djurskyddet, om det gäller en besättning med nötkreatur för mjölkproduktion eller en besättning med gris ska du dessutom även fylla i en djurskyddsdeklaration, se nedan.
4. Ta fram skriftliga behandlingsinstruktioner till djurhållaren, se nedan.
5. Kontrollera att både djurhållaren och andra personer som är ansvariga för behandlingarna i besättningen har gått en kurs i villkorad läkemedelsanvändning.
6. För mjölkproducerande besättningar kontrollera att vissa nyckeltal ligger under följande gränsvärden:
   1. Andelen självdöda/avlivade kor understiger 10 procent.
   2. Dödligheten för kalvar 1–60 dagar understiger 6 procent.
   3. Andelen behandlade juverinflammationer understiger 20 procent.

Observera att du under vissa villkor får börja förskriva läkemedel för ViLA även om gränsvärdena för dödlighet för kalv inte är uppfyllda. Du kan läsa mer om det i 5 kap. 25 § i våra föreskrifter om veterinärs ordination av läkemedel, djurhållares registrering av uppgifter samt operativa ingrepp som djurhållare får utföra, D 35.

Du kan läsa om hur du räknar ut gränsvärdena i 5 kap. 24 § i våra föreskrifter om veterinärs ordination av läkemedel, djurhållares registrering av uppgifter samt operativa ingrepp som djurhållare får utföra, D 35.

Djurskyddsdeklaration

Vi har tagit fram djurskyddsdeklarationer och vägledningar till dem.

• Djurskyddsdeklaration - mjölkproduktion
  

• Vägledning till djurskyddsdeklaration för nötkreatur som hålls för mjölkproduktion

• Djurskyddsdeklaration – grisproduktion

• Vägledning till djurskyddsdeklaration – grisproduktion

Överenskommelse med djurhållaren

Om du har bedömt att det är lämpligt att förskriva läkemedel för ViLA i besättningen ska du och djurhållaren skriva under en överenskommelse.

Du kan läsa mer om vad överenskommelsen ska innehålla i 5 kap. 5 § i våra föreskrifter om veterinärs ordination av läkemedel, djurhållares registrering av uppgifter samt operativa ingrepp som djurhållare får utföra, D 35.

Anmälan till länsstyrelsen

Senast 2 veckor efter du har skrivit under överenskommelsen med djurhållaren ska du anmäla det till länsstyrelsen i det län där besättningen finns. Så länge du fortsätter att förskriva läkemedel inom ViLA ska du anmäla det till länsstyrelsen varje år och om du upphör med förskrivningen ska du meddela det till länsstyrelsen.

Du kan läsa mer om vad anmälan ska innehålla i 5 kap. 8 § i våra föreskrifter om veterinärs ordination av läkemedel, djurhållares registrering av uppgifter samt operativa ingrepp som djurhållare får utföra, D 35.

Behandlingsinstruktioner

Du ska ge djurhållaren tydliga instruktioner där du beskriver vid vilka symtombilder djurhållaren får behandla sina djur inom ViLA. Du ska basera behandlingsinstruktionerna på vetenskap och beprövad erfarenhet samt erfarenheter från tidigare behandlingar i besättningen. Du ska dessutom uppdatera instruktionerna om det kommer nya forskningsrön och utifrån dina erfarenheter från besättningen.

Behandlingsinstruktionerna ska innehålla följande information:

Symtombilder

Du ska beskriva de symtombilder som får behandlas i samband med ViLA på ett tydligt och lättförståeligt sätt, inklusive hur djurhållaren ska undersöka djuret.

Till mjölkkor får du bara förskriva läkemedel för ViLA vid vissa specifika symtombilder. Du kan läsa om vilka det är i 5 kap. 28 § i våra föreskrifter om veterinärs ordination av läkemedel, djurhållares registrering av uppgifter samt operativa ingrepp som djurhållare får utföra, D 35.

Behandlingar

Du ska på ett tydligt sätt beskriva hur djurhållaren ska behandla djur som uppvisar de symtombilder som finns med i instruktionen – både läkemedelsbehandlingar och övriga åtgärder.

Du ska dessutom beskriva vad djurhållaren ska göra om djuret inte blir bättre efter behandling. Om det rör sig om smittsamma sjukdomar ska du även beskriva vad djurhållaren ska göra för att förhindra att andra djur smittas.

Du bör i de flesta fall bara ange ett läkemedel som innehåller antibiotika för respektive symtombild. Du får du dock ange ytterligare ett läkemedel som innehåller antibiotika vid symtombilder som kan orsakas av olika infektionsagens som är känsliga för olika typer av antibiotika. I sådana fall bör du vara tydlig med när djurhållaren ska använda respektive läkemedel.

Observera att det finns begränsningar om vilka läkemedel du får förskriva till respektive djurslag inom ramen för ViLA.

Du kan läsa mer om behandlingsinstruktionerna och vilka läkemedel du får förskriva i 5 kap. 4, 27 och 30–32 §§ i våra föreskrifter om veterinärs ordination av läkemedel, djurhållares registrering av uppgifter samt operativa ingrepp som djurhållare får utföra, D 35.

Besök för uppföljning, rådgivning och kontroll

När du förskriver läkemedel för ViLA i en besättning ska du besöka besättningen för uppföljning, rådgivning och kontroll. Vid besöken ska du kontrollera om det är lämpligt att fortsätta med ViLA.

Du ska dessutom följa upp behandlingar och läkemedelsåtgång och då särskilt antibiotikabehandlingar där djurhållaren kan välja mellan olika typer av antibiotika enligt behandlingsinstruktionen.

Om det behövs ska du revidera behandlingsinstruktionerna och djurhälsoplanen. Du ska dessutom minst var fjärde månad fylla i en ny djurskyddsdeklaration om det gäller besättningar med mjölkkor eller grisar.

Om ni är flera veterinärer som har ViLA i samma besättning ska varje veterinär besöka besättningen minst tre gånger per år.

Besöksintervall för besättningar med nötkreatur som inte hålls för mjölk-produktion samt för besättningar med gris, får och get

Du ska besöka besättningar med gris, får och get samt nötkreatur som inte hålls för mjölkproduktion minst var åttonde vecka, dock totalt minst åtta gånger per år. Dessa intervall gäller även för besättningar med mjölkproducerande får och getter.

Besöksintervall för besättningar med mjölkkor

När det gäller besättningar med mjölkkor bestäms besöksintervallet utifrån besättningens storlek enligt tabellen nedan.

Om du skriver ut läkemedel i foder ska du använda dig av ett specifikt veterinärrecept för foder som innehåller läkemedel. Du ska alltså inte använda dig av ett vanligt läkemedelsrecept.

Även när du utfärdar ett veterinärrecept för foder som innehåller läkemedel får du endast göra det efter att du har gjort en klinisk undersökning eller någon annan lämplig bedömning av djuret eller djurgruppen. Innan du utfärdar det måste du ha ställt en diagnos.

Läs mer om förskrivning av läkemedel i foder i Artikel 16 och bilaga V i EU:s förordning nr 2019/4 om tillverkning och användning av foder som innehåller läkemedel.

• Läkemedel i foder
• Blanda in läkemedel i foder

När du ordinerar antibiotika ska du i journalen motivera både varför djuret ska behandlas med antibiotika och varför du har valt just den substansen. Observera dessutom att ett recept på antimikrobiella läkemedel endast är giltigt i 5 dagar från och med dag du skrev receptet. Detta är något som du behöver kommunicera med djurhållare så att de kommer ihåg att hämta ut receptet i tid. Även om du skulle skriva en längre giltighetstid på receptet kommer djurhållaren inte att kunna hämta ut läkemedlet längre tid än 5 dagar efter utfärdandet.

Grundprinciper vid ordination av antibiotika

När du ordinerar antibiotika ska du i första hand ordinera ett läkemedel som innehåller penicillin om du bedömer att penicillin kommer att ha tillräckligt god effekt. Detta gäller dock inte om du anser att det finns någon särskild omständighet som talar emot att använda penicillin vid den aktuella behandlingen.

Om du bedömer att penicillin inte förväntas ha tillräckligt god effekt ska du ordinera ett läkemedel som innehåller en substans med så låg risk för resistens som möjligt enligt EMA:s (European Medical Agencys) riktlinjer.

• Kategorisering av antibiotika för användning till djur för förståndig och ansvarsfull användning (ema.europa.eu)

Det finns några antibiotika som du inte får förskriva till djur, du kan läsa mer om vilka de är under rubriken Läkemedel som inte får användas till djur.

Rifampicin och polymyxiner

Du får bara ordinera läkemedel som innehåller rifampicin vid behandling av hästar med konstaterad infektion orsakad av Rhodococcus equi.

Du får bara ordinera behandling med polymyxiner för allmänbehandling om mikrobiologisk undersökning och resistensbestämning visar att behandling med ett annat läkemedel är verkningslös.

Kinoloner och cefalosporiner

Grundbestämmelsen är att du bara får använda läkemedel som innehåller kinoloner eller tredje eller fjärde generationens cefalosporiner efter att ha utfört en mikrobiologisk undersökning och resistensbestämning som visar att det inte finns något annat läkemedel som har effekt.

Det finns dock vissa undantag från denna bestämmelse bland annat om det gäller livshotande tillstånd eller om det inte är möjligt att ta något prov på grund av infektionens lokalisation. Du kan läsa mer om dessa undantag i 2 kap. 8–10 §§ i våra föreskrifter om veterinärs ordination av läkemedel, djurhållares registrering av uppgifter samt operativa ingrepp som djurhållare får utföra, D 35.

Du får bara ordinera hormoner till djur för att förebygga, påvisa, bota eller lindra sjukdom eller sjukdomssymtom. De får dessutom användas för att förskjuta och avbryta löp, framkalla tillfällig ofruktsamhet, förhindra befruktning, framkalla abort, stimulera ägglossning, verka sammandragande på livmoder samt för att synkronisera brunst.

Det finns några hormoner som du aldrig får ordinera till livsmedelsproducerande djur eller hästar:

• Tyreostatika.
• Stilbener, stilbenderivat, deras salter och estrar.
• Östradiol 17–ß och dess esterliknande derivat.
• Ämnen med androgen effekt.

Det finns dessutom särskilda bestämmelser som gäller vid behandling med följande läkemedel till livsmedelsproducerande djur eller hästar:

• Läkemedel som innehåller progesteron.
• Läkemedel som har östrogen eller gestagen effekt.
• Läkemedel som innehåller altrenogest (allyltrenbolon).
• Läkemedel som innehåller ß-receptorstimulerande substanser.

Du kan läsa mer om användning av hormoner i 2 kap. 12–21 §§ i våra föreskrifter om veterinärs ordination av läkemedel, djurhållares registrering av uppgifter samt operativa ingrepp som djurhållare får utföra, D 35.

För att du ska få förskriva eller tillhandahålla läkemedel för immobilisering behöver du ha gått en specifik kurs i immobilisering. Du får dessutom bara förskriva eller tillhandahålla läkemedel för immobilisering till en person som har gått en kurs i immobilisering – detta gäller oavsett om det är en djursjukskötare, djurvårdare, immobilisatör eller djurhållare. Du kan läsa mer om tillhandahållande och förskrivning av läkemedel för immobilisering i flera av våra föreskrifter:

• I 7 kap. 2 § i våra föreskrifter och allmänna råd om djurhälsopersonal, D 33.
• I 4 kap. 7–10 §§ i våra föreskrifter om den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård samt om veterinärs tillhandahållande av läkemedel till sådana personer, D 34.
• 3 kap. 6–8 §§ i våra föreskrifter om veterinärs ordination av läkemedel, djurhållares registrering av uppgifter samt operativa ingrepp som djurhållare får utföra, D 35.

Vid val av läkemedel till icke-livsmedelsproducerande djur (inklusive hästar som inte är avsedda för livsmedelsproduktion) innebär kaskadprincipen att du ska välja läkemedel i den ordning som står i punktlistan nedan. Punktlistan ska läsas uppifrån och ner, det vill säga du får bara använda ett läkemedel längre ner i listan om det inte finns läkemedel enligt någon punkt högre upp på listan. Välj läkemedel i den här ordningen:

1. Ett läkemedel som är godkänt i Sverige för aktuellt tillstånd hos det djurslaget.
2. Ett annat veterinärmedicinskt läkemedel som är godkänt i Sverige eller annat EU-land för användning på samma djurslag eller ett annat djurslag, för samma tillstånd eller för ett annat tillstånd. Observera att det krävs licens från Läkemedelsverket om du ska använda läkemedel från annat EU-land.
3. Ett humanläkemedel.
4. Ett ex tempore-läkemedel.
5. Ett veterinärmedicinskt läkemedel som godkänts i ett land utanför EU för samma djurslag och samma tillstånd. Detta gäller dock inte immunologiska läkemedel.

Observera att när det är ikryssat i hästpasset att en häst inte ska användas till livsmedel ska du välja läkemedel enligt denna bestämmelse.

Vid val av läkemedel till landlevande livsmedelsproducerande djur innebär kaskadprincipen att du ska välja läkemedel i den ordning som står i punktlistan nedan. Punktlistan ska läsas uppifrån och ner, det vill säga du får bara använda ett läkemedel längre ner i listan om det inte finns läkemedel enligt någon punkt högre upp på listan. Välj läkemedel i den här ordningen:

1. Ett läkemedel som är godkänt i Sverige för aktuellt tillstånd hos det djurslaget.
2. Ett annat veterinärmedicinskt läkemedel som är godkänt i Sverige eller annat EU-land för användning på samma eller annat livsmedels­producerande landlevande djurslag, för samma tillstånd eller för ett annat tillstånd. Observera att det krävs licens från Läkemedelsverket om du ska använda läkemedel från ett annat EU-land.
3. Ett annat veterinärmedicinskt läkemedel som är godkänt i Sverige för användning på ett icke livsmedelsproducerande djurslag för samma tillstånd.
4. Ett humanläkemedel.
5. Ett ex tempore-läkemedel.
6. Ett veterinärmedicinskt läkemedel som godkänts i ett land utanför EU för samma djurslag och samma tillstånd. Detta gäller dock inte immunologiska läkemedel.

I samtliga fall måste de aktiva substanserna vara godkända enligt den så kallade MRL-förordningen. Du kan läsa mer om MRL-förordningen under rubriken Läkemedelsrester i livsmedel.

Du ska dessutom informera djurhållaren om vilken karenstid som gäller för djuret. Du kan läsa mer om karenstider under rubriken Läkemedelsrester i livsmedel.

Observera att dessa bestämmelser gäller för häst om det inte är ikryssat i hästpasset att en häst inte är ska användas till livsmedel.

Vid val av läkemedel till vattenlevande livsmedelsproducerande djur innebär kaskadprincipen att du ska välja läkemedel i den ordning som står i punktlistan nedan. Punktlistan ska läsas uppifrån och ner, det vill säga du får bara använda ett läkemedel längre ner i listan om det inte finns läkemedel enligt någon punkt högre upp på listan. Välj läkemedel i den här ordningen:

1. Ett läkemedel som är godkänt i Sverige för aktuellt tillstånd hos det djurslaget.
2. Ett annat veterinärmedicinskt läkemedel som är godkänt i Sverige eller annat EU-land för användning på samma eller annat livsmedelsproducerande vattenlevande djurslag, för samma tillstånd eller för ett annat tillstånd. Observera att det krävs licens från Läkemedelsverket om du ska använda läkemedel från annat EU-land.
3. Ett veterinärmedicinskt läkemedel som är godkänt i Sverige eller annat EU-land för användning på ett livsmedelsproducerande landlevande djurslag.
4. Ett humanläkemedel som innehåller en substans som finns med i en förteckning som EU-kommissionen ska upprätta.
5. Ett ex tempore-läkemedel.

EU-kommissionen kommer framöver att upprätta en förteckning över vilka substanser som ska vara tillåtna för att användas på vattenlevande djur. När den är framtagen får du endast använda läkemedel enligt punkt 3 och 4 om substansen finns med i den förteckningen. Fram till dess att den är framtagen får du på ditt ansvar och för att undvika att djuret orsakas onödigt lidande använda läkemedlen ändå.

I samtliga fall måste de aktiva substanserna vara godkända enligt den så kallade MRL-förordningen. Du kan läsa mer under rubriken Läkemedelsrester i livsmedel.

Du ska dessutom informera djurhållaren om vilken karenstid som gäller för djuret. Läs mer om karenstider under rubriken Läkemedelsrester i livsmedel.

• Karboxipenicillin
• Ureidopenicillin
• Ceftobiprol
• Ceftarolin
• Kombinationer av cefalosporiner med betalaktamashämmare
• Siderofora cefalosporiner
• Karbapenemer
• Penemer
• Monobaktamer
• Fosfonsyraderivat
• Glykopeptider
• Lipopeptider
• Oxazolidinoner
• Fidaxomicin
• Plazomicin
• Glycylcykliner
• Eravacyklin
• Omadacyklin

• Amantadin
• Baloxavirmarboxil
• Celgosivir
• Favipiravir
• Galidesivir
• Lactimidomycin
• Laninamivir
• Metisazon
• Molnupiravir
• Nitazoxanid
• Oseltamivir
• Peramivir
• Ribavirin
• Rimantadin
• Tizoxanid
• Triazavirin
• Umifenovir
• Zanamivir

• Nitazoxanid

Om du har valt ett läkemedel som är godkänt för det djurslag som ska behandlas ska du välja den karenstid som står i produktresumén. I annat fall ska du välja karenstid som är minst så här lång:

1. Den längsta karenstid som anges i produktresumén för kött och slaktbiprodukter, multiplicerad med 1,5 om det finns en karenstid för livsmedelsproducerande djur. Karenstiden ska avrundas uppåt till närmaste antal hela dagar.
2. 28 dagar, om läkemedlet inte är godkänt för livsmedelsproducerande djur.
3. 1 dag, om läkemedlet har en karenstid på noll och det används på ett annat djurslag än det som läkemedlet är godkänt för.

Om du har valt ett läkemedel som är godkänt för det djurslag som ska behandlas ska du välja den karenstid som står i produktresumén. I annat fall ska du välja karenstid som är minst så här lång:

1. Den längsta karenstid för mjölk som anges i produktresumén för alla djurslag, multiplicerad med 1,5. Karenstiden ska avrundas uppåt till närmaste antal hela dagar.
2. 7 dagar, om läkemedlet inte är godkänt för djur som producerar mjölk för humankonsumtion.
3. 1 dag, om läkemedlet har en karenstid på noll.

Om du har valt ett läkemedel som är godkänt för det djurslag som ska behandlas ska du välja den karenstid som står i produktresumén. I annat fall ska du välja karenstid som är minst så här lång:

1. Den längsta karenstid för ägg som anges i produktresumén för alla djurslag, multiplicerad med 1,5. Karenstiden ska avrundas uppåt till närmaste antal hela dagar.
2. 10 dagar, om läkemedlet inte är godkänt för djur som producerar ägg för human konsumtion.

Om du har valt ett läkemedel som är godkänt för det djurslag som ska behandlas ska du välja den karenstid som står i produktresumén. I annat fall ska du välja karenstid som är minst så här lång:

1. Den längsta karenstid för vattenlevande djurslag som anges i produktresumén, multiplicerad med 1,5 och uttryckt som graddagar. Karenstiden ska avrundas uppåt till närmaste antal hela dagar.
2. Om läkemedlet är godkänt för livsmedelsproducerande landlevande djurslag, den längsta karenstid för något av de livsmedelsproducerande djur som anges i produktresumén, multiplicerad med 50 och uttryckt som graddagar, men högst 500 graddagar. Karenstiden ska avrundas uppåt till närmaste antal hela dagar.
3. 500 graddagar, om läkemedlet inte är godkänt för livsmedelsproducerande djurslag.
4. 25 graddagar, om den längsta karenstiden för alla djurslag är noll.

Graddagar är summan av dagligen uppmätt vattentemperatur, det vill säga om karenstiden är 500 graddagar inträffar det när summan av dagligen uppmätt vattentemperatur har nått minst 500.

När det gäller bin ska du fastställa en lämplig karenstid efter bedömning i varje enskilt fall av den specifika situationen i bikupan eller bikuporna. Tänk särskilt på risken för restsubstanser i honung eller i andra livsmedel som skördats från bikupor.

Hästar anses som livsmedelsproducerande djur om det inte är ikryssat i hästens pass att den ska tas ur livsmedelskedjan. I grunden innebär det att så länge det inte finns något kryss i hästens pass får en häst endast behandlas med läkemedel som finns med i tabell 1 i EU:s förordning nr 37/2010 om farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering.

Läkemedel med 6 månaders karens

Hästar kan dock behandlas med vissa läkemedel som inte finns med i tabell 1 utan att hästen därmed helt tas bort från livsmedelskedjan. För dessa läkemedel gäller en karenstid på 6 månader. Detta gäller läkemedel som innehåller substanser som finns med i EU:s förordning nr 1950/2006 om förteckning över substanser som är väsentliga för behandling av hästar.

Substanserna får endast användas

• om det inte finns något läkemedel som är godkänt för häst och som skulle ge ett lika gott behandlingsresultat
• för att undvika onödigt lidande för djuret eller
• för att garantera säkerheten för dem som behandlar djuret.

I bilagan till EU-förordningen hittar du information om i vilket syfte du kan använda de olika substanserna, vilka fördelar det finns för att använda substanserna samt andra behandlingsalternativ.

Om du använder ett läkemedel som innehåller en sådan substans ska du skriva in behandlingen i hästens pass. Om det redan står i passet att hästen ska undantas från livsmedelskedjan behöver du inte skriva in behandling med de angivna substanserna.

I vissa fall får hästen inte användas till livsmedel

Om du som veterinär måste behandla en häst med ett läkemedel som inte är godkänt för häst och som innehåller en substans som varken är tillåten enligt MRL-förordningen eller får användas med 6 månaders karens ska du ange i hästpasset att hästen inte får användas som livsmedel. Du kan läsa mer om hästpass på vår webbplats.

• Hästpass

Karens för tävling

Observera att det även kan finnas så kallad tävlingskarens för vissa läkemedel. Det innebär att en häst inte får starta i tävlingar en viss tid efter att de har behandlats med läkemedel. Uppgifter om tävlingskarens finns på respektive hästorganisations webbplats.

Du kan läsa mer om att tävla med hästar på våra sidor om skötsel och stallmiljö.

• Tävla med hästar