Ammoniak – resurs eller miljöproblem
På lantbruk som hanterar organiska gödselmedel bildas gaser genom olika mikrobiella processer, varav en av dessa är ammoniak. Ammoniak (NH₃) är en naturlig del av kvävets kretslopp, men i dagens lantbruk kan oönskade emissioner innebära stora miljöproblem och ekonomiska förluster för lantbrukaren.
Mål för minskade utsläpp
Jordbruket står för nästan alla ammoniakutsläpp i Sverige (ca 90 %). Bara under 2024 uppskattades utsläppen från sektorn till omkring 48 900 ton, vilket motsvarar stora ekonomiska förluster i form av bortslösat kväve.
Sverige har åtagit sig att minska utsläppen av luftföroreningar till åren 2020 och 2030 enligt EU:s direktiv om minskade utsläpp av luftföroreningar (2016/2284/EU). Sverige har inte lyckats minska mängden ammoniak i tillräcklig utsträckning till 2020.
Det är när stallgödsel hanteras och sprids som ammoniak frigörs, vilket leder till
- övergödning och försurning av mark och vatten
- sämre luftkvalitet
- förluster av värdefullt kväve, vilket ökar gårdens kostnader
Jordbruket står för nästan alla ammoniakutsläpp i Sverige (ca 89 %). Bara under 2023 uppskattades utsläppen från sektorn till omkring 48 900 ton, vilket motsvarar stora ekonomiska förluster i form av bortslösat kväve.
Ammoniakavgången innebär inte bara att värdefull växtnäring går förlorad, den utgör också ett miljöproblem. Hög koncentration av ammoniak i luften skadar växter något man ibland kan se exempel på i närheten av punktkällor, till exempel ventilationsutsläpp från djurstallar. Ammoniakutsläppen bidrar till försurning och övergödning och kan indirekt också orsaka lustgasavgång som bidrar till växthuseffekten. Försurning och övergödning kan i sin tur leda till att utlakningen av näringsämnen ökar och att ämnen med giftverkan, exempelvis aluminium, frigörs. När kvävetillgången i marken ökar förändras också floran, vilket kan göra att känsliga arter slås ut och att den biologiska mångfalden hotas, när naturliga ekosystem i mark och vatten kommer i obalans.
Kvävehushållning
Effektivt utnyttjande av kväve
Ett effektivt utnyttjande av kväve är avgörande för både miljön och lönsamheten. God kvävehushållning handlar om att
- minimera förluster i varje steg, från utfodring, stall, lagring till spridning
- se helheten. En åtgärd som minskar ammoniak kan samtidigt öka andra kväveförluster om den inte planeras rätt
- säkerställa att kvävet som sparas faktiskt når grödan
Effektiv kvävehushållning gör att mindre kväve behöver köpas in och att grödan får en stabil tillförsel.
Balanserad foderstat i utfodringen
En balanserad foderstat i utfodringen är en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Detta då:
- Rätt proteinnivå minskar kväveöverskott i djuren
- Effektiv produktion ger lägre utsläpp per kg produkt
- Anpassad utfodring för nötkreatur, gris och fjäderfä minskar ammoniakavgången i stallet
Konstruktion och skötsel av stallet
Bra konstruktion och skötsel av stallet påverkar utsläppen direkt. Viktiga principer:
- Snabb urinavskiljning minskar ammoniakbildning
- Mindre gödselytor i stallet minskar avdunstning
- Tätare utgödsling och god hygien
- Lägre stalltemperatur och kontrollerad luftväxling
Täcka lagringsbehållare
Att täcka lagringsbehållare är en av de mest effektiva åtgärderna:
- Täckning av urin- och flytgödselbehållare minskar utsläppen markant
- Rätt typ av lagring beror på gårdens storlek och system
- Åtgärder måste säkerställa att det sparade kvävet inte går förlorat i senare steg
Spridning av gödsel
Principen för spridning av gödsel är rätt mängd, rätt tid, rätt plats och rätt teknik.
- Sprid gödsel så att kontakt med jorden blir god
- Undvik varma och blåsiga förhållanden
- Nedbrukning inom timmar på obevuxen mark minskar utsläppen kraftigt
- Precisionsteknik kan ytterligare förbättra kväveeffektiviteten
Ökande djurhållning kräver fler åtgärder
Med en växande djurproduktion ökar risken för högre ammoniakutsläpp. Det finns därför behov av:
- Styrmedel och stöd för investeringar
- Tillämpa teknik (BAT) inom stall, lagring och spridning
- Samordnade strategier för att motverka ökade utsläpp
- Rådgivning som hjälper lantbrukare att välja effektivast åtgärd
Ökade djurantal innebär också att kväveflödena på gårdarna blir större och att åtgärder måste användas i alla led för att nå nationella utsläppsmål.
Tillsatsmedel
På senare år har olika tillsatsmedel för flytgödsel marknadsförts med varierande intensitet. Preparaten sägs ha allehanda positiva effekter, till exempel bättre hanteringsegenskaper, minskad lukt, ökat växtnäringsutbyte och mindre ammoniakavgång. Tillsatsmedel finns även för fastgödsel. Verkningssättet för preparaten varierar. Oftast saknas dock vetenskaplig dokumentation som visar att effekterna är de påstådda.
En metod som bevisligen fungerar är att sänka gödselns pH-värde genom att tillsätta syra, till exempel svavelsyra. Det påverkar den kemiska jämvikten i gödseln, vilket minskar ammoniakavgången. Gödselns stora buffertkapacitet gör dock att det krävs stora mängder syra för att uppnå en varaktig pH-sänkning. Kraftigt stigande kvävepris i kombination med ett ökat tryck på Sverige från EU att minska ammoniakutsläppen har gjort att insatser görs för att denna teknik ska tillämpas i högre grad i.
Verktyg för att beräkna ammoniakavgång och kväveffektivitet
På Greppa Näringens webbplats finns information om hur man beräknar ammoniakavgång och kväveffektivitet via verktyget Gödselkalkylen
Utbildning om ammoniak
Jordbruksverket håller på att ta fram ett utbildningspaket om ammoniak med grundläggande och fördjupande innehåll. Detta beräknas vara klart under hösten 2026.
Investeringsstöd för minskad ammoniak
Ökad konkurrenskraft – minskad ammoniak