Ammoniak – resurs eller miljöproblem
På lantbruk som hanterar organiska gödselmedel bildas gaser genom olika mikrobiella processer. En av dessa är ammoniak (NH3), som är en naturlig del av kvävets kretslopp. Oönskade utsläpp kan dock innebära stora miljöproblem och ekonomiska förluster för lantbrukaren, eftersom värdefull växtnäring går förlorad.
Jordbruket står för nästan alla ammoniakutsläpp i Sverige (ca 90 procent). Bara under 2024 uppskattades utsläppen från sektorn till omkring 50 700 ton. Sverige har åtagit sig att minska utsläppen av luftföroreningar till åren 2020 och 2030 enligt EU:s direktiv om minskade utsläpp av luftföroreningar (2016/2284/EU). Till 2020 hade inte Sverige lyckats minska mängden ammoniak i tillräcklig utsträckning.
Ammoniak frigörs främst i samband med att stallgödsel hanteras och sprids. Utsläppen har flera negativa konsekvenser, där utöver övergödning och försurning av mark och vatten utlakas också näringsämnen, och ämnen med giftverkan som aluminium kan frigöras. Med försurning kan naturliga ekosystem i mark och vatten hamna i obalans, vilket medför att känsliga arter slås ut och att den biologiska mångfalden hotas. Dessutom bidrar ammoniakutsläpp till sämre luftkvalitet, som både kan skada växter och bidra till växthuseffekten.
Kvävehushållning
Att hantera gödsel på ett sätt som säkerställer både tillgängligheten och kvaliteten på kvävet för växter är en viktig strategi för att samtidigt minska ammoniakutsläpp. När kvävet utnyttjats effektivt bidrar det till bättre förutsättningar för miljön och lantbrukets lönsamhet.
God kvävehushållning innebär att se helheten i produktionen och analysera de processer som kan påverka utsläpp, både genom att minska och öka dem. En åtgärd som minskar ammoniakutsläpp kan samtidigt leda till ökade förluster av kväve i andra former om den inte planeras rätt. Ett exempel på detta är spridning tidigt på våren när temperaturen är låg, vilken minskar ammoniakförluster och gör att mer kväve stannar kvar i marken. Dock, om växterna inte tar upp kvävet effektivt ökar risken för att det i stället förloras genom nitratutlakning, ytavrinning, eller som lustgas, om väderförhållandena inte är optimala.
Med en effektiv kvävehushållning minskar behovet av inköpt kväve samtidigt som grödan får en jämn och tillräcklig näringstillförsel. Därför är det viktigt att arbeta systematiskt för att minimera kväveförluster i alla led, från utfodring och stallmiljö till lagring och spridning.
Balanserad foderstat i utfodringen
En balanserad foderstat i utfodringen är en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Detta eftersom rätt proteinnivå och optimerad foderstat med avseende på råproteinhalt och aminosyrasammansättningen minskar kväveöverskott i djuren, vilket sen också ger lägre utsläpp per kg produkt.
Förutsättningarna för en väl anpassad foderstyrning är väl fungerande utfodringsnormer, analyser av mjölk och foder, foderberäkningssystem samt utfodringssystem, som foderautomater och fodervagnar som möjliggör foderstyrning rent tekniskt. Det är också viktigt att se över hur djurens behov av näring förändras under produktionscykeln, och likaså foderomvandlingsförmåga baserat på djurart och fodrets sammansättning.
Konstruktion och skötsel av stallet
Bra konstruktion och skötsel av stallet påverkar utsläppen direkt. Några som åtgärder som minskar utsläppen är bland annat att ha låg stalltemperatur, kontrollerad luftväxling, snabb urinavskiljning och mindre gödselytor i stallet. Vid tätare utgödsling och god hygien minskar utsläppen ytterligare.
Täcka lagringsbehållare
Att täcka lagringsbehållare är en av de mest effektiva åtgärderna, då det minskar utsläppen markant. Beroende på gårdens storlek och gödselsystem kan lagringsmetoderna, och därmed täckningsmetoderna, se olika ut. Åtgärderna som behöver utföras kan därför se olika ut, och det är viktigt att säkerställa att ens egna hantering inte medför att kvävet förloras i ett senare steg.
Spridning av gödsel
Principen för spridning av gödsel bygger på att använda rätt mängd, vid rätt tidpunkt, på rätt plats och med rätt teknik. Väderförhållandena har stor betydelse, då varmt, torrt och blåsigt väder leder till hög ammoniakavgång. Det är därför viktigt att undvika spridning under sådana förhållanden.
För att minska förlusterna bör gödseln spridas så att kontakten med jorden blir så god som möjligt. Att använda bandspridning i stället för bredspridning kan avsevärt minska utsläppen. Dessutom är det viktigt att bruka ned gödseln så snart som möjligt efter spridning. På obevuxen mark minskar utsläppen kraftigt om nedmyllning sker inom några timmar efter applicering.
Tillsatsmedel
På senare år har olika tillsatsmedel för flytgödsel marknadsförts med varierande intensitet. Preparaten sägs ha allehanda positiva effekter, till exempel bättre hanteringsegenskaper, minskad lukt, ökat växtnäringsutbyte och mindre ammoniakavgång. Tillsatsmedel finns även för fastgödsel. Verkningssättet för preparaten varierar. Oftast saknas dock vetenskaplig dokumentation som visar att effekterna är de påstådda.
En metod som bevisligen fungerar är att sänka gödselns pH-värde genom att tillsätta syra, till exempel svavelsyra. Det påverkar den kemiska jämvikten i gödseln, vilket minskar ammoniakavgången. Gödselns stora buffertkapacitet gör dock att det krävs stora mängder syra för att uppnå en varaktig pH-sänkning. Kraftigt stigande kvävepris i kombination med ett ökat tryck på Sverige från EU att minska ammoniakutsläppen har gjort att insatser görs för att denna teknik ska tillämpas i högre grad.
Ökande djurhållning kräver fler åtgärder
En växande djurproduktion innebär en ökad risk för högre ammoniakutsläpp. Det finns därför ett behov av samordnade strategier för att motverka dessa utsläpp. Ett ökat djurantal leder även till större kväveflöden på gården, vilket ställer krav på åtgärder i alla led för att nå nationella utsläppsmål.
Verktyg för att beräkna ammoniakavgång och kväveffektivitet
Rådgivning som stödjer lantbrukare i att välja effektiva åtgärder spelar en viktig roll. Det är även viktigt att tillämpa bästa tillgängliga teknik inom stall, lagring och spridning. Beroende på åtgärd kan investeringsstöd och andra styrmedel vara aktuella.
Inom ramen för Greppa Näringen erbjuds rådgivning om bland annat gårdens näringseffektivitet och åtgärder för att minska näringsförluster.
På webbplatsen greppa.nu finns även verktyg för att beräkna ammoniakförluster och kväveeffektivitet samt för att jämföra olika spridningsmetoder för gödsel och andra organiska restprodukter. Dessa verktyg kan ge en uppfattning om stallgödselns ekonomiska värde med hänsyn till växtnäringsinnehåll, ammoniakförluster, kväveutnyttjande och kostnader för markpackning.
Vidare finns beräkningsprogrammet Vera, som kan användas för att analysera växtnäringsinnehåll, ammoniakavgång, behov av lagringskapacitet och spridningsareal. Du kan ladda ner Vera kostnadsfritt på Greppa näringens webbplats.
Utbildning om ammoniak
Jordbruksverket håller på att ta fram ett utbildningspaket om ammoniak med grundläggande och fördjupande innehåll. Detta beräknas vara klart under hösten 2026.
Investeringsstöd för minskad ammoniak
Ökad konkurrenskraft – minskad ammoniak