Karantänskadegörare är växtskadegörare som har begränsad spridning eller som inte finns alls i Sverige, men som kan orsaka stor skada om de sprids. Karantänskadegörare som upptäcks i landet ska därför bekämpas med syfte att utrota dem. På den här sidan kan du läsa om vilka skadegörare du ska hålla utkik efter. Om du misstänker angrepp av en karantänskadegörare ska du anmäla det till oss.
Mörk ringröta har hittats i ett parti utsädespotatis. Det aktuella partiet har inte sålts vidare och har destruerats i sin helhet.
Utsädesföretaget har vidtagit åtgärder för att stoppa karantänskadegöraren, som är en bakterie, från att spridas.
Läs mer längre ner på sidan under rubriken Karantänskadegörare på potatis.
Potatiskräfta har hittats i ett parti matpotatis från en odlare i Skåne. Företaget vidtar nu åtgärder för att förhindra att svampen sprids vidare.
Alla potatisodlare i området bör vara extra uppmärksamma under upptagningssäsongen och rapportera in eventuella fynd till oss.
Läs mer längre ner på sidan under rubriken Karantänskadegörare på potatis.
Växtskadegörare är alla slags organismer som är skadliga för växter, till exempel insekter, nematoder, svampar, bakterier och virus.
En del växtskadegörare omfattas av särskilda regler. Det gäller till exempel karantänskadegörare, som vi informerar om på den här sidan. Om du vill veta hur du bekämpar skadegörare som inte reglerade så ska du gå in på vår sida om växtskyddsåtgärder.
Växtskyddslagstiftningen reglerar två kategorier av växtskadegörare:
Karantänskadegörare är växtskadegörare som inte finns inom EU eller endast finns i begränsad omfattning, och som kan få oacceptabla miljömässiga, ekonomiska eller sociala konsekvenser om de sprids. Om karantänskadegörare upptäcks i Sverige så ska de bekämpas med syftet att de ska utrotas. Jordbruksverket samordnar bekämpningsarbetet.
Några karantänskadegörare är så kallade prioriterade karantänskadegörare, vars potentiella konsekvenser är mycket allvarliga. Det finns också växtskadegörare som klassas som karantänskadegörare inom vissa skyddade zoner. Sådana skadegörare är spridda inom EU, men särskilda krav hindrar spridning till den skyddade zonen. Sverige är en skyddad zon för tre skadegörare: bomullsmjöllus, kastanjekräfta och koloradoskalbagge.
Växter för plantering kan också föra med sig andra växtskadegörare än karantänskadegörare. Vissa av dessa finns det regler om, eftersom det kan få oacceptabla ekonomiska konsekvenser om de förekommer på växter för plantering. De växtskadegörarna kallas reglerade icke-karantänskadegörare.
Det finns många reglerade växtskadegörare, och alla är inte lika aktuella i Sverige. På den här sidan kan du läsa mer om de karantänskadegörare som du ska vara uppmärksam på i Sverige. Om du vill läsa mer om andra skadegörare kan du söka efter information i databasen EPPO Global Database.
För att skydda oss från angrepp av karantänskadegörare är reglerna gemensamma för alla länder inom EU. Reglerna innebär att vi
Om vi hittar karantänskadegörare genomför vi alltid åtgärder för att säkerställa att friska växter skyddas. Det kan till exempel vara att vi inför restriktioner för vad man får odla eller hur man får hantera jord och jordbruksmaskiner. Vi begränsar också hur man får handla och flytta växter, växtprodukter och andra föremål som kan sprida växtskadegörare, utifrån de gemensamma reglerna.
Att det verkligen är karantänskadegörare säkerställer vi genom diagnos på laboratorier. Till vår hjälp har vi också ett nationellt referenslaboratorium. Sveriges nationella referenslaboratorium finns i Danmark på Fødevarestyrelsen.
Växtskadegörare är duktiga på att lifta med växter och växtmaterial. De kan lifta med till exempel växter för plantering, virke, träemballage, fröer och jord.
Varje gång du flyttar växtmaterial finns det alltså en risk för att det kommer med karantänskadegörare som inte syns. Därför är det viktigt att du följer reglerna som gäller när du handlar med andra länder och när du förflyttar växter inom Sverige.
Global handel med växtmaterial är den enskilt största risken för att introducera nya skadegörare till EU och Sverige. Om du är osäker på om växtmaterialet du flyttar är friskt så är det bättre att låta det vara.
Om du misstänker angrepp av en karantänskadegörare så är du skyldig att anmäla det till Jordbruksverket. Det gör du genom att fylla i vårt anmälningsformulär.
Du kan också anmäla karantänskadegörare genom att mejla till oss, om du inte kan eller vill använda formuläret. Ett tips är att utgå från frågorna i formuläret när du formulerar ditt mejl, så blir det enklare att få med all viktig information.
Du kan få ersättning om du har fått ett beslut från Jordbruksverket om att du ska göra åtgärder för att utrota karantänskadegörare. Ersättningen gäller för beslut efter den 1 juli 2022.
Att du kan få ersättning regleras i den svenska växtskyddslagen med tillhörande förordning.
Varje år inventerar vi karantänskadegörare. Inventeringen samordnas i 9 olika miljöer: barrskog, blandskog, hamnar, plantskolor och garden centers, potatisodling, riskpunkter i tätbebyggelse, stadsnära grönområden, växthus samt fruktodling. Inventeringen är riskbaserad och fokuserad på riskpunkter med högst sannolikhet för angrepp av karantänskadegörare.
Förekomst av karantänskadegörare kunde endast konstateras i ett fåtal fall i plantskolor och garden center, potatisodling samt växthus under 2021.
Vi behöver dig som är intresserad av att vara medborgarforskare under sommaren 2024. Vi samarbetar med Fritidsodlingens riksorganisation (FOR) för att inventera i privata trädgårdar.
Här hittar du karantänskadegörare som skulle kunna drabba potatis eller andra potatisväxter i Sverige. I familjen potatisväxter ingår exempelvis tomat, paprika och petunia.
Epitrix är en grupp av små skalbaggar som räknas till jordlopporna. Skalbaggen är 1,5–2 mm lång och hoppar iväg ungefär som en loppa när den blir störd. Fyra arter av Epitrix angriper potatisväxter och kan orsaka stora skador just på potatis. Både blad, rötter och knölar blir angripna av skalbaggen och dess larver, och skörden kan bli omöjlig att sälja på grund av skadorna.
Vuxna skalbaggar gnager på blad, vilket skapar skottliknande runda hål. Hålen är ungefär 1–1,5 mm i diameter stora. Larver gnager gångar vid ytan på potatisknölar. Gångarna kan sträcka sig 1,5 cm in i knölar. Tunnlarna som larverna skapar kan leda till att sprickor bildas i knölarna eller att vävnaden runt om blir korkaktig.
Jordlopporna som grupp omfattar cirka 180 arter, där de flesta finns i Nord- och Mellanamerika. Inom EU finns ett par arter av Epitrix i Spanien och Portugal, men vi har ännu inte hittat några i Sverige.
Om Epitrix kommer till Sverige är det troligt att de skulle överleva här. Då skulle de också kunna utgöra en stor risk för vår potatisodling.
Epitrix sprider sig genom handel med potatis eller genom jord som följer med till exempel växter och rotfrukter från ett område där Epitrix redan finns. Handel med potatis till Sverige från områden i Spanien och Portugal där Epitrix finns är obetydlig. Däremot finns det risk för att du som privatperson får med Epitrix om du tar med dig potatis hem från en utlandsresa.
Om du misstänker att du har ett angrepp av Epitrix ska du anmäla det till oss.
Koloradoskalbaggen hör till familjen bladbaggar, Chrysomelidae. Koloradoskalbaggen förökar sig snabbt och är glupsk, vilket gör den till en besvärlig och fruktad växtskadegörare. Skadorna som skalbaggen orsakar på potatisblad minskar skörden avsevärt.
Den fullvuxna koloradoskalbaggen är lätt att känna igen. Skalbaggens kropp är starkt välvd, med karakteristiska svarta och gula längsgående strimmor. På huvud och halssköld finns svarta fläckar. Den är cirka 1 cm lång, alltså något större än en nyckelpiga.
Koloradoskalbaggens ägg är orangegula och cirka 2 mm långa. De sitter i klungor på bladens undersida och är svåra att särskilja från nyckelpigans ägg.
Nykläckta larver av koloradoskalbaggen är knappt två millimeter långa och har tomatröd färg. Äldre larver är ljusare orangeröda och kan vara upp till 12 mm långa. Larverna är starkt välvda och har två längsgående rader av svarta prickar på vardera sidan av kroppen.
Både vuxna individer och larver äter potatisblad, och vid kraftiga angrepp kan koloradoskalbaggarna äta så mycket att potatisblasten blir helt bar. Skalbaggen lämnar också avföring som är svart och klibbig på potatisblasten.
Koloradoskalbaggen är spridd i Nordamerika, delar av Asien och i de flesta europeiska länderna.
Fullvuxna skalbaggar och larver sprids med potatisplantor, knölar och i förpackningar med potatis. Koloradoskalbaggen sprids även i förpackningar med färska grönsaker som kommer från områden där skalbaggen finns. Vuxna individer kan spridas långt med vindar och även på vatten.
Det finns några insekter som ibland förväxlas med koloradoskalbaggen. Puppor och larver av koloradoskalbaggen kan förväxlas med nyckelpigans puppor och larver. Den fullbildade koloradoskalbaggen kan förväxlas med trädgårdsborren, humlebaggen eller strimlusen.
Koloradoskalbaggen kan orsaka stor skada i potatisodlingen. Tidigare bedömningar visade att koloradoskalbaggen mest troligt skulle kunna etablera sig i Blekinge, Gotland, Halland, Kalmar och Skåne län om den skulle introduceras. I dessa län är koloradobaggen en karantänskadegörare som kräver åtgärder om den hittas.
Om du misstänker att du har hittat en koloradoskalbagge, dess ägg eller larver ska du anmäla det till länsstyrelsen eller till Jordbruksverket. Samla in och döda skalbaggarna genom att till exempel lägga dem i kokande vatten eller i frysen.
Ljus ringröta orsakas av bakterien Clavibacter michiganensis ssp. sepedonicus.
Symtomen syns bäst om man skär igenom en potatisknöl. En smittad potatis som har lindriga symtom visar punktvisa utspridda eller sammanhängande gula partier vid kärlringen. Om man klämmer på en genomskuren knöl, kan den gulfärgade vävnaden pressas ut som en krämig massa. Vid kraftigare angrepp kan kärlringen vara mer flytande och brunfärgad. Symtom på blasten förekommer sällan.
Sjukdomen kan även förekomma latent under flera potatisgenerationer.
Ljus ringröta finns i många europeiska länder men även i några länder i Asien och i Nordamerika.
Den vanligaste spridningsvägen är genom utsädespotatis. Andra smittvägar är maskiner som används i potatisodlingen och utrustning för sortering och packning av potatis.
Om du använder sättare och potatisupptagare som också används av andra odlare, ska du därför rengöra och gärna desinficera mellan de olika gårdarna. Observera att kyla inte dödar smittan.
Om du misstänker att du har ett angrepp av ljus ringröta ska du anmäla det till oss.
Mörk ringröta orsakas av bakterien Ralstonia solanacearum.
Symtomen syns bäst om man skär igenom en potatisknöl. I en genomskuren potatis syns gulbrunaktiga missfärgningar i och runt kärlringen, och gulvita bakteriedroppar tränger fram från kärlringen utan att man behöver klämma på knölen. Mörk ringröta kan dock förekomma även utan synliga symtom.
Många europeiska länder har haft fynd av bakterien Ralstonia solanacearum.
Mörk ringröta har flera spridningsvägar. Den främsta smittvägen är utsäde, men den kan också spridas via maskiner, utrustning, ogräs och bevattningsvatten. Bakterierna kan överleva fritt i jorden, men det är osäkert hur länge de skulle klara sig under svenska förhållanden.
Om du misstänker att du har ett angrepp av mörk ringröta ska du anmäla det till oss.
Potatiscystnematoder är mikroskopiska rundmaskar som lever i och skadar rötterna på potatis. Potatis är potatiscystnematodernas viktigaste värdväxt, men den kan även angripa tomat och vilda växter av potatissläktet (som till exempel nattskatta och besksöta).
Potatiscystnematoderna kan orsaka stora skördeförluster i potatisodlingar vid stora angrepp. Därför är det viktigt att du bekämpar dem innan de hinner föröka sig alltför mycket.
Det finns två arter av potatiscystnematoder:
Symtomen är ganska diffusa och inkluderar fläckar i fält med nedsatt tillväxt och ibland gulnad eller vissnad potatisblast. Vid angrepp kan knölstorleken minska.
Båda den gula och vita arten av potatiscystnematoden finns i Sverige sedan länge, men den vita är inte särskilt vanlig.
Nematoderna sprids som cystor med utsäde, plantskoleväxter, jord, blomlökar och potatis för konsumtion eller industriell process.
Om du upptäcker eller misstänker angrepp av vit potatiscystnematod ska du anmäla det till Jordbruksverket eller länsstyrelsen.
Du ska också kontakta Jordbruksverket om du misstänker eller konstaterar att en potatissort som tidigare varit resistent mot potatiscystnematoder inte längre är det.
Du behöver inte göra en anmälan om du misstänker att det är gul potatiscystnematod. Gul potatiscystnematod är en skadegörare som idag är så vanlig i potatisodling att det finns ett undantag från anmälningsplikten för den i Sverige.
Potatiskräfta hittades den 18 oktober i ett parti matpotatis från en odlare i Skåne. Företaget vidtar nu åtgärder för att förhindra att svampen sprids vidare.
Det pågår nu ett spårningsarbete för att ta reda på om det går att avgöra var smittan kommer ifrån och om det finns risk att fler odlingar är drabbade.
Det är inte farligt att äta potatis som har smittats av potatiskräfta, men för att undvika att svampen sprids till annan odling får angripna potatisar endast användas i odlarens eget hushåll, som djurfoder eller på en anläggning som kan destruera riskmaterial.
På ett fält som är angripet av potatiskräfta får man inte odla potatis. Sporer från potatiskräfta kan finnas kvar i jorden under mycket lång tid. Maskiner och redskap ska göras helt rena från jord innan de används på en annan brukningsenhet.
Det finns inga restriktioner för andra potatisodlare i området. Men det är viktigt att vara extra uppmärksam under upptagningssäsongen och rapportera in eventuella fynd till oss. Symtom syns ofta i samband med blötare fält.
Potatiskräfta är en jordbunden sjukdom som orsakas av svampen Synchytrium endobioticum. Svampen lever som en parasit inne i potatisplantans celler och orsakar okontrollerad tillväxt. Angrepp av potatiskräfta gör att kvaliteten på knölarna försämras och antalet knölar som bildas minskar.
Svampens vilsporer kan överleva i mer än 20 år i jorden. Potatiskräfta kan orsaka omfattande ekonomiska förluster för odlare som drabbas.
Unga knölar som smittas kan bli svampiga och missformade. I äldre knölar smittas ögonen som utvecklar vårtiga, blomkålsliknande utväxter. Vårtorna är till en början vita eller gröna men mörknar med tiden. Vårtor kan även finnas på utlöpare eller på stambasen.
Det finns runt 40 olika raser av potatiskräfta i världen och flertalet av dem finns spridda inom EU.
I Sverige finns fyra raser: ras 1, 8, 18 och 40. Ras 8, 18 och 40 har hittills bara konstaterats i östra Skåne och västra Blekinge, medan ras 1 finns på flera platser från söder till och med Dalarna och Gävleborgs län.
Potatiskräfta sprider sig med utsäde eller jord från fält som är smittade med potatiskräfta.
Om du misstänker att du har ett angrepp av potatiskräfta ska du anmäla det till oss.
Rotgallnematoderna Meloidogyne chitwoodi och Meloidogyne fallax är närbesläktade arter av rundmaskar som lever i jord och växtmaterial. Nematodernas livscykel består av tre olika stadier; ägg, larv och vuxenstadium.
Meloidogyne chitwoodi och Meloidogyne fallax har många olika växtarter som värdar. Potatis är rotgallnematodernas bästa värd, men den kan också leva på morot, sockerbetor och alla arter av gräs, däribland stråsäd. Nematoderna är inte farliga för människor, men hotar odling av potatis om de sprids.
Vanliga symtom är svaga plantor med dålig tillväxt. Det kan leda till angrepp av andra sjukdomar och sämre avkastning. På knölar och rötter kan man se knölliknande svullnader, så kallade galler. Potatisknölar får döda bruna fläckar i områden under skalet.
Inom EU har de påträffats i Belgien, Frankrike, Nederländerna, Portugal, Sverige och Tyskland. I Sverige har nematoderna hittats i fyra områden; Blekinge, Skåne, Halland och Västra Götaland. De finns även utanför Europa, men import av utsädespotatis och jord från länder utanför EU är förbjuden.
Nematoderna har små möjligheter att förflytta sig. De sprids mest effektivt med potatisutsäde och jord från smittade fält. Maskindelning misstänks vara en orsak till spridning av nematoderna där de till en början introducerats via utsäde.
Tänk riskmedvetet med växtföljd och använd bara friskt kontrollerat utsäde. Var noga med att maskinerna rengörs vid maskinsamarbete innan de körs i dina fält.
Om du drabbas av nematoder måste de bekämpas. Fältet får bekämpningsåtgärder som ofta innebär svartträda minst ett år och sedan restriktioner mot att odla underjordiska grödor tills nematoderna försvunnit.
Om du misstänker att du har ett angrepp av rotgallnematoder ska du anmäla det till oss.
Här listar vi karantänskadegörare som kan drabba träd och buskar i till exempel skogar, trädgårdar och parker.
Kopparpraktbaggen är en smalpraktbagge som angriper björk.
Larverna gnager gångar i ledningsvävnaden som transporterar näring i träd. Om skadorna blir tillräckligt svåra minskar eller avstannar näringstransporten och träden dör. Björkarter som är vanliga i Europa, som till exempel Betula pendula och Betula pubescens, är mycket känsliga för angrepp.
kopparpraktbagge hör hemma i Nordamerika. Den har inte påvisats utanför Nordamerika.
Långväga spridning sker mest troligt genom transporter av smittade växter och träprodukter som är tillverkade av angripet trä. Träprodukter är exempelvis träemballage och stödjevirke som används vid transport. Störst risk är obehandlade träprodukter som träflis som används för att producera energi, speciellt om fliset lagras utomhus nära ett björkbestånd.
Kopparpraktbaggen är lik smaragdpraktbaggen, Agrilus planipennis, både till utseende och till beteende förutom att Agrilus planipennis angriper andra träslag. I Sverige finns Agrilus betuleti som hittas på björk som också liknar kopparpraktbaggen.
Om du misstänker att du har ett angrepp av kopparpraktbagge ska du anmäla det till oss.
Långhorningarna matt stjärnhimmelsbock och glatt stjärnhimmelsbock är stora skalbaggar som lever i lövträd. Träden skadas och dör till slut eftersom larverna äter stora gångar i veden. Båda angriper lövträd av många olika arter.
De olika arterna liknar varandra till utseendet men har lite olika levnadssätt.
Om du ser stora utgångshål (cirka 10‑15 mm i diameter) i träd som du köpt under de senaste tre åren, eller gnagspån på marken, kan det vara ett tecken på att skadegörarna finns i trädet. Du ska även bli misstänksam om du hittar larvgångar som är större än tre mm i träemballage som har sitt ursprung i områden där skadegörarna finns.
Den naturliga hemvisten är Kina, men långhorningarna finns även i Filippinerna, Japan, Indonesien, Korea, Malaysia, Myanmar, Taiwan och Vietnam.
I Lombardiet i norra Italien har matt stjärnhimmelsbock etablerat sig och går inte längre att utrota.
Glatt stjärnhimmelsbock har spridit sig upprepade gånger i Europa. Ofta från larver som kommit hit med träemballage i samband med import från Asien, framförallt Kina. Det har orsakat stora kostnader på grund av förstörda träd och massiva arbetsinsatser för bekämpning. Det senaste kända fallet av spridning har upptäckts i träd på ett industriområde i Finland under senhösten 2015. Den finska myndigheten har konstaterat att insekten har förökat sig på platsen. Myndigheten arbetade för att utrota insekten och har sedan april 2016 inte haft nya fynd av skalbaggen.
Vi har inte hittat matt stjärnhimmelsbock eller glatt stjärnhimmelsbock på träd i Sverige. Om långhorningarna skulle introduceras i Sverige skulle de kunna överleva och föröka sig i Götaland och kusttrakterna upp till Mälarområdet.
Långväga spridning av ägg, larver eller puppor sker genom handel med angripet trämaterial som träemballage och stödjevirke.
Ofta förväxlas matt stjärnhimmelsbock eller glatt stjärnhimmelsbock med tallbockar, som är vanliga i Sverige.
Om du misstänker angrepp av matt stjärnhimmelsbock eller glatt stjärnhimmelsbock ska du anmäla det till oss. Du ska också alltid kontakta oss om du hittar levande larver eller insekter i träemballage från länder utanför EU.
Rödhalsad myskbock är en långhornig skalbagge som lever i skog, stadsområden och i fruktträdgårdar. De angriper, lever och orsakar skador på träd av plommonsläktet, såsom hägg, körsbär, krikon, fågelbär och plommon. Skalbaggarna kan finnas i såväl levande växter som virke, träprodukter och emballage.
Vid ett eventuellt utbrott i Sverige är det viktigaste att alla angripna träd fälls och förstörs. Om vi skulle få in skadegöraren i landet skulle det medföra allvarliga konsekvenser, både genom skador på träd och de ekonomiska förlusterna.
Flygperioden för rödhalsad myskbock är från mars till augusti med en intensiv period under maj till mitten på juli. Den vuxna honan lägger ägg i sprickor i barken i nedre delen av stammen, max 30 cm ifrån marken, men också i större grenar.
Största möjlighet att upptäcka infekterade träd är när larverna har sin aktivaste period. Då kan man hitta rödaktigt gnagspån från larver efter kläckningen. Gnagspånet finns på marken vid trädet tillsammans med larvernas avföring.
Det är larverna som orsakar skador på träd genom att gnaga på och under barken samt på veden. De bildar gångar i grenar och stam som förhindrar näringstillförseln i trädet. Det tydligaste symtomet är runda utgångshål som oftast finns vid stammen till cirka 30 cm över marken.
Skalbaggens historiska utbredning är i Kina, Nord- och Sydkorea, Mongoliet samt Vietnam. På senare tid har man påträffat rödhalsad myskbock i Japan och på tre platser inom EU, Italien (regionerna Kampanien och Lombardiet) och Tyskland (Bayern).
Spridningen kan ske genom handel med växter, trä, träprodukter och träemballage från områden med angrepp.
Eftersom skadegöraren troligen sprids genom växter, trä, träprodukter eller träemballage av släktet Prunus så finns det regler för import till EU och förflyttning inom EU från länder där den finns.
Om du ska importera växter för plantering eller flytta sådana växter inom EU så finns det särskilda regler för växter vars stam- eller rothalsdiameter är minst 1 cm vid den tjockaste punkten. Dessa växter är stora nog för långhorningen att genomgå en komplett livscykel.
Större träfjäril (Cossus cossus) som lever på lövträd, inklusive de arter som rödhalsad myskbock angriper, kan också ge upphov till ansamling av avföring på jorden intill träd. Däremot finns ingen förväxlingsrisk om man ser individer av större träfjäril, eftersom de inte alls liknar rödhalsad myskbock.
Om du misstänker att du har ett angrepp rödhalsad myskbock ska du anmäla det till oss.
Dendrolimus sibiricus (sibirisk barrträdsspinnare) och Dendrolimus superans är två närbesläktade ädelspinnare som angriper många olika arter av barrträd.
Larver kan orsaka uppseendeväckande avbarrningar av angripna tallar, lärkar och granar. Larverna av Dendrolimus sibiricus (50‑80 mm) och Dendrolimus superans (60‑82 mm) är stora och synliga.
Båda skadegörarna har sitt ursprung i Asien, och Dendrolimus sibiricus har spridit sig till centrala Ryssland.
Om de skulle etablera sig i Sverige skulle det kunna få allvarliga konsekvenser, eftersom de svenska barrträdsarterna och det svenska klimatet är gynnsamt för båda ädelspinnarna.
Naturlig spridning kan ske över långa distanser, eftersom vuxna ädelspinnare kan flyga upp till 100 km per år. Transport av alla livsstadier kan ske på värdväxter eller grenar som skurits, till exempel från gran. Även transport av rundvirke som inte barkats, träemballage och stödjevirke från områden med angripna träd skulle kunna föra med sig ädelspinnarna.
I Sverige finns tallspinnaren Dendrolimus pini som är mycket snarlik Dendrolimus sibiricus.
Dendrolimus sibiricus är en karantänskadegörare. Om du misstänker att du har ett angrepp ska du anmäla det till Jordbruksverket.
Vi uppmuntrar även att du ska anmäla misstänkta förekomster av Dendrolimus superans. Det är inte en karantänskadegörare och är därmed inte anmälningspliktig, men det är en växtskadegörare som inte har påträffats i Sverige tidigare.
Svampen Fusarium circinatum kan angripa tallens alla delar och orsaka allvarliga skador. Den kan även angripa douglasgran.
Ett annat namn för Fusarium circinatum är Gibberella circinata.
I plantskolor kan svampen ge stora skador i fröbäddarna i form av låg uppkomst av plantor. På grenar och stammar på större plantor orsakar svampen kräftsår med kraftigt kådflöde. I kräftsåren syns en brun röta, som ofta sträcker sig runt om grenen. Grenen dör ovanför angreppsstället.
I Europa finns svampen i skogarna i norra Spanien. Den har även hittats i Frankrike och Portugal.
Över stora avstånd är plantor och frön de viktigaste spridningsvägarna. Lokalt sprids svampen med vind och insekter.
Risken för spridning till svenska skogsplantskolor är liten eftersom vi inte använder frö från områden där svampen förekommer. Svampen trivs inte heller i vårt kalla klimat.
Om du misstänker att du har ett angrepp av Fusarium circinatum ska du anmäla det till oss.
Japansk trädgårdsborre är en skalbagge som angriper över 300 olika arter av träd, buskar och jordbruksgrödor. Vuxna individer angriper blad, frukter och blommor medan larver angriper rötter av bland annat gräs.
Skalbaggen har ett karismatiskt utseende som är lätt att känna igen. Den är ovalt formad och metalliskt grön med bronsfärgat skal. På vardera sida av skalet finns fem vita tussar av hår samt ett par vita tussar i bakändan. Japansk trädgårdsborre är 8–11 millimeter lång och 5–7 millimeter bred.
Vuxna individer angriper med förkärlek solbelysta delar av värdväxter där de orsakar gnaghål på blad och blommors kronblad. Japansk trädgårdsborre är sällskapliga och bildar kluster när det finns flera individer. Kluster av skalbaggar kan ses på angripna blad, blommor eller frukt. Vanligtvis börjar angrepp i växtens topp och skalbaggarna arbetar sig sedan nedåt. Vid kraftiga angrepp med stort antal skalbaggar kan de gnaga bladen så mycket att endast mittnerven återstår. Angripna blad blir bruna och kan falla av. Hela plantor kan kalätas om skalbaggepopulationen är stor.
Larver orsakar skada genom att gnaga på värdväxternas rötter och ger upphov till olika symptom beroende på växtart.
På angripet gräs uppkommer symtomen som glesare tillväxt, gula eller vissnade fläckar eller bruna fläckar där gräset dött.
Skalbaggen finns utbredd i Japan, Kanada och USA. Den har också hittats i östra Ryssland, Italien, Portugal och Schweiz.
Den sprider sig genom internationell handel, speciellt med växter för plantering, växtprodukter, i emballage eller som liftare på exempelvis båtar och flyg. Larver kan transporteras i jorden kring växter för plantering såsom exempelvis gräsrullar.
När japansk trädgårdsborre väl introducerats och etablerats i ett område så kan de spridas av egen kraft. Vuxna individer kan flyga upp till 8 kilometer men de flesta flyger inte mer än 50 meter åt gången. I pågående utbrott i Italien har skalbaggen en spridningstakt på runt 10 kilometer per år.
I Sverige finns trädgårdsborren Phyllopertha horticola som har viss likhet med japansk trädgårdsborre. Trädgårdsborren saknar dock de vita hårtufsarna längs med skalet och i bakändan som japansk trädgårdsborre har.
Om du misstänker att du har ett angrepp av japansk trädgårdsborre ska du anmäla det till Jordbruksverket.
Kastanjekräfta på äkta kastanj är en allvarlig svampsjukdom som skadar trädet svårt eller dödar det. Om sjukdomen introduceras är den svår att utrota.
Kastanjekräfta angriper inte hästkastanj.
Grenarna får ljust bruna insjunkna sår, och spruckna sår kan skapas på stammar hos smittade träd. Svampen kan växa så snabbt att grenarna ringbarkas utan att en förhårdnad (kallus) hinner bildas runt såren. Stammen eller grenarna ovanför kräftsåren dör och bladen hänger vissna kvar på de döda grenarna.
I såren på barken finns fruktkroppar (så kallade pyknidier) som bildar sporer. Vid fuktig väderlek tränger sporer ut, vilka kan se ut som orangegulaktiga trådar. Sporer är den delen av svampen som sprids och kan smitta friska träd. Under barken i såren kan det även uppkomma ett blekbrunt svampmycel med formen av en solfjäder.
Kastanjekräfta finns i de flesta europeiska länderna, Australien och en del länder i Asien, Mellanöstern och Nordamerika.
Över längre avstånd sprids kastanjekräfta genom handel med växter och virke av äkta kastanj. Svampen sprider sig kortare avstånd med vind, vatten och insekter.
Om du misstänker att du har ett angrepp av kastanjekräfta ska du anmäla det till Jordbruksverket.
Phytophtora ramorum är en så kallad äggsporsvamp. Växtsjukdomen har visat sig angripa ett stort antal vitt skilda växtslag och vi upptäcker ständigt nya arter som är värdväxter. Det är mycket svårt att bekämpa sjukdomen och skulle svampen etablera sig i Sverige kan vi få stora ekonomiska och ekologiska skador.
Symptomen varierar en hel del och kan inkludera vissna blad, skott och grenar och sår på nedre delen av stammen som är insjunkna och utsöndrar röd-brun vätska.
Sjukdomen är spridd i stora delar av Europa och USA. I Sverige har vi bara konstaterat Phytophtora ramorum i några enstaka fall på Rhododendron som köpts in från andra EU-länder.
Långväga spridning sker genom handel med speciellt prydnadsväxter som Rhododendron och Viburnum från länder där äggsporsvampen finns. Handel med bark, virke och jord från områden med smitta kan också sprida Phytophthora ramorum.
Om du misstänker att du har ett angrepp av Phytophthora ramorum ska du anmäla det till Jordbruksverket.
Amerikansk plommonvivel är en vivel som angriper rosväxter, såsom rosor, äpplen, plommon, körsbär och päron. Viveln har även påträffats på växter av vinbärssläktet och blåbärssläktet.
Vuxna individer är cirka 7 millimeter långa, har snyte och skal som är rödbrunt med svarta knottriga markeringar. Om viveln störs så låtsas den att den är död och faller till marken.
Vuxna individer gnager på blommor, blad och kart. Vid angrepp på kart orsakar viveln karaktäristiska äggläggningssår som är formade som en halvmåne eller en svala. Dessa angrepp leder till förtida fruktfall, med undantag för körsbär där karten utvecklas till mogna körsbär på trädet. I fallfrukt kan små utgångshål som orsakats av vivelns larver noteras.
Amerikansk plommonvivel finns i Kanada och USA.
Den sprider sig genom internationell handel och då mest troligt som puppor i jord eller vuxna individer i förpackningsmaterial och emballage. Spridning genom angripen frukt, med undantag för körsbär, är mindre sannolik då angrepp leder till förtida fruktfall.
I Sverige finns drygt 400 vivelarter så det är sannolikt att det finns förväxlingsarter.
Om du misstänker att du har ett angrepp av amerikansk plommonvivel ska du anmäla det till Jordbruksverket.
Rose rosette virus (RRV) angriper alla växter som tillhör rossläktet.
Symtomen på rosor kan variera. Vanligast är en ökad tillväxt som inte är normal. Du kan se tillväxten till exempel i form av:
Smittade växter har lägre vinterhärdighet och sjukdomen orsakar en gradvis nedgång i växthälsa. Växterna dör inom 1 till 5 år från att de har blivit infekterade.
Viruset finns i Indien, Kanada och USA. Viruset är vitt spritt i USA där man sett en ökad förekomst bland rosor.
Viruset sprids på följande sätt:
Om du misstänker att du har ett angrepp av Rose rosette virus ska du anmäla det till oss.
Smaragdpraktbaggen är en skalbagge som angriper ask. Eftersom ask är ett vanligt träslag i landet skulle en etablering av Agrilus planipennis kunna få stora ekologiska och ekonomiska konsekvenser.
Larverna äter på det så kallade kambiumlagret innanför barken på ask. Gnagskadorna leder till bladverk som tunnas ut eller gulnar och grenar som vissnar och dör. Angrepp av asksmalpraktbaggen leder till att trädet dör efter några år. Utgångshålen som skapas av vuxna skalbaggar i angripna träd är karaktäristiskt D‑formade. Det finns inga andra smalpraktbaggar i Europa som angriper ask och orsakar skador som liknar de som smaragdpraktbaggen orsakar.
Skalbaggen har sitt ursprung i Ostasien, men har spridit sig till Kanada, USA och Ryssland och mest nyligen till Ukraina. I Kanada och USA har Agrilus planipennis orsakat stor förödelse av askträd, som är ett vanligt inslag i stadsmiljö som alléträd. Skalbaggen finns idag inte i Sverige.
Långdistansspridning sker genom handel med växter och träprodukter som virke, träemballage, stödjevirke, träflis och ved. I USA har de flesta upptäckterna av smaragdpraktbaggen varit i samband med import varit på stödjevirke. Smaragdpraktbaggen kan dessutom flyga upp till 1 km och på så vis spridas lokalt.
Om du misstänker att du har ett angrepp av smaragdpraktbaggen ska du anmäla det till oss.
Tallvedsnematoden är en millimeterlång rundmask som kan orsaka omfattande skogsdöd. Den lever i träden och skadar trädens kärlvävnad så att de inte kan ta upp vatten.
Barren gulnar först, för att sedan vissna och falla av. I förlängningen kan infekterade tallar dö.
Nematoder sprider sig i naturen med hjälp av olika arter av tallbock. Skulle vi få in nematoder i Sverige finns det tallbockar över hela landet som kan föra smittan vidare.
Nematoderna sprids långväga med angripet trä eller träemballage tillverkat av angripet trä som transporteras. På det sättet riskerar vi att få in smittan i Sverige.
Tallvedsnematoden upptäcktes för första gången i Europa 1999 och är nu etablerad i Portugal, på fastlandet och på ön Madeira. Tallvedsnematoden har även spridit sig till Spanien. Ett smittat träd hittades i Extremadura 2008. Sedan dess har tre nya angrepp upptäckts i Spanien. Detta handlar om små utbrott av tallvedsnematoden och Spanien har genom bekämpning lyckats utrota tre av dessa fall. Därför är det obehandlat trä från Portugal som fortfarande är den största risken.
Om du misstänker att du har ett angrepp av tallvedsnematod ska du anmäla det till oss.
Saperda candida är en skalbagge som tillhör familjen långhorningar. I Sverige finns andra arter av släktet Saperda som kallas vedbockar. Saperda candida angriper i första hand äppelträd, men även andra träd och buskar som tillhör familjen rosväxter kan vara värdväxter.
Om vedbocken skulle introduceras och sprida sig i Sverige kan det innebära allvarliga ekonomiska konsekvenser för framför allt äppelodlingar, men även för plantskolor eftersom en rad fruktträd och buskar kan drabbas.
Larver orsakar den största skadan genom att gnaga gångar i framförallt den nedre delen av stammen på både friska och försvagade träd. Larvernas gnagande kan orsaka ringbarkning av stammen och i förlängningen trädets död.
Saperda candida är inhemsk i Nordamerika och finns inte i Sverige idag. Skadegöraren har bara påträffats en gång utanför sitt naturliga utbredningsområde, som var i Nordtyskland.
Långväga spridning sker mest troligt med växter för plantering. Det finns även en risk att trä kan föra med sig skadegöraren.
Om du misstänker att du har ett angrepp av Saperda candida ska du anmäla det till oss.
Xylella fastidiosa är en aggressiv bakterie som orsakar omfattande skador på växter. Bakterien har många olika värdväxter och fler upptäcks i takt med att vi får mer erfarenheter. Den orsakar stora skador på olika grödor som körsbär, plommon, oliver, druvor, citrus samt ek, alm och prydnadsväxter. Bakterien har även hittats på till exempel rosmarin och myrten.
Symptomen är väldigt varierade och smittade växter kan till och med vara symptomfria. Symptomen kan inkludera gulnande och döende blad, vissnande blad, växtdelar och delar av växter. Om det är ett fruktträd som är smittat så kan fruktstorleken reduceras.
Ursprungligen kommer bakterien från USA och Latinamerika. För närvarande har skador av bakterien konstaterats i vissa områden i Italien, Frankrike och Spanien. Troligen har Xylella fastidiosa kommit till södra Italien med kaffebuskar som importerats som prydnadsväxter från Costa Rica.
Bakterien sprids till nya platser med hjälp av särskilda plantor och insekter. En av insekterna som sprider bakterien är den allmänna spottstriten, Philaenus spumarius.
Import av prydnadsväxter är det mest sannolika scenariot för hur både Xylella fastidiosa och insekter som bär på bakterien skulle kunna spridas till Sverige.
Om du upptäcker angrepp av Xylella fastidiosa ska du anmäla det till oss.
Äppelborrflugan är en fruktfluga som främst angriper äpplen men även arter i hagtornssläktet.
Vuxna flugor är 4–5 millimeter långa med vingspann på 7,5–9 millimeter. Kroppen är huvudsakligen svart med en vit markering på ryggen samt tre ljusare ränder över bakändan. Vingarna är genomskinliga med svarta band som karaktäristiskt bildar bokstaven F.
Vuxna individer lägger ägg i frukt. Angripen frukt ser knölig eller ärrad ut på grund av upprepade äggläggningssår. Kring såren kan viss missfärgning ses. Larverna inne i frukten skadar fruktköttet och orsakar brunfärgade stråk.
Äppelborrflugan finns i Kanada, Mexiko och USA.
Den sprider sig genom internationell handel och transport av angripen frukt eller jord som innehåller puppor. Har väl flugan introducerats kan den flyga vidare och etablera sig i nya områden. Äppelborrflugan har kapaciteten att flyga så långt som 4,5 kilometer.
I Sverige finns körsbärsflugan Rhagoletis cerasi. Körsbärsflugan har en gul markering på ryggen istället för en vit och vingbanden formar inte bokstaven F som hos äppelborrflugan.
Om du misstänker att du har ett angrepp av äppelborrfluga ska du anmäla det till Jordbruksverket.
Här kan du läsa mer om de karantänskadegörare som kan skada växthusodlingar i Sverige.
Bomullsmjöllus är en millimeterlång insekt.
Bomullsmjöllusen kan angripa mer än 300 växtarter, däribland våra vanliga växthusgrönsaker och många krukväxter och utplanteringsväxter. Utöver julstjärna kan begonia, fuchsia, gerbera, hibiskus och verbena nämnas. Bemisia tabaci har visat sig kunna sprida upp till 60 olika virus, där geminivirus är det släktet som orsakar störst ekonomiska förluster.
Sverige är skyddad zon för Bemisia tabaci (europeiska populationer), vilket innebär att landet ska vara fritt från skadegöraren eller aktivt arbeta för att utrota den. Växter eller växtprodukter som förs in i Sverige från ett annat EU-land eller från ett land utanför EU får inte innehålla bomullsmjöllusen.
Symptomen som bomullsmjöllusen orsakar kan förväxlas med de som orsakas av Trialeurodes vaporariorum, växthusmjöllus eller vit flygare. Växthusmjöllusen är relativt vanlig i Europa.
Bomullsmjöllusens nymfer och vuxna insekter sitter på bladundersidor och suger saft ur värdväxten. Detta leder till gula (klorotiska) fläckar. Exkrement från de sugande lössen, så kallad honungsdagg, smutsar ner plantan och blir grogrund för sotdaggssvampar som hindrar tillväxten. Ytterligare symptom som uppstår om lössen spridit virus kan vara att blad rullar sig, gulnar, blir mönstrat i olika nyanser av grönt (så kallad mosaik) eller att bladnerver gulnar.
Bomullsmjöllusen är spridd i Europa, men även på alla andra kontinenter. Bomullsmjöllusen är inte etablerad i Sverige eftersom vi hittills har lyckats bli av med angrepp genom bekämpning och sanering.
Långväga spridning sker genom handel med angripna växter för plantering och snittblommor. Framförallt verkar handel med julstjärnor vara ansvarig för mycket av spridningen av bomullsmjöllusen inom Europa och medelhavsländerna. Vuxna löss är inte duktiga på att flyga men väl i luften kan de spridas längre distanser med hjälp av vindtransport.
Bomullsmjöllusen är en karantänskadegörare i Sverige och därmed anmälningspliktig. Om du upptäcker angrepp av bomullsmjöllusen ska du alltså anmäla det till oss.
Thrips palmi är en trips och en allvarlig skadegörare som angriper många olika växtarter. Familjerna gurkväxter, ärtväxter och potatisväxter är hårt utsatta. Bland prydnadsväxter angrips ofta krysantemum, cyclamen och orkidéer. Även bladväxter som benjaminfikus kan angripas.
Thrips palmi har blivit resistent mot vissa vanliga bekämpningsmedel och är därför svårbekämpad. I Japan har man haft framgångar med biologisk bekämpning där man bland annat använder rovkvalster. I Australien rekommenderas insektsåpa vid odling av grönsaker.
Thrips palmi håller till i skrymslen på värdväxter. Tripsen tömmer cellerna på växtsaft och tomma celler ger upphov till typiska tripssymptom där celler får ett silvrigt utseende. Blad, skottspetsar och blommor får silvriga streck och fläckar som senare torkar ut och blir bruna. Detta syns mest längs med bladnerverna. Vid kraftiga angrepp ser blad ut att vara silver eller bronsfärgade. Dessutom blir blad, frukter och skottspetsar missformade och förkrympta.
Thrips palmi har sydostasiatiskt ursprung och har spridit sig över stora delar av Asien och har påträffats i vissa afrikanska länder, Australien, Irak, Sydamerika, Västindien, Hawaii Florida. I växthus i Europa har angrepp då och då förekommit men någon permanent etablering har inte skett.
Långväga spridning sker genom handel med angripna växter för plantering, frukter eller i emballaget som växtmaterialet packas i. Thrips palmi har hittats flera gånger i sändningar till europeiska och medelhavsländer genom importkontroll av värdväxter. Thrips palmi har begränsad förmåga till längre spridning av egen kraft.
Thrips palmi är drygt en millimeter lång och till kroppsformen påminner den om nejliktrips, Thrips tabaci, som är den vanliga arten i svensk växthusgurka. För säker identifiering behövs experthjälp.
Thrips palmi kan även förväxlas med Thrips flavus, en relativt vanlig trips. Mikroskopisk undersökning krävs för att kunna skilja Thrips palmi från Thrips flavus.
Om du misstänker att du har ett angrepp av Thrips palmi ska du anmäla det till oss.
Tomato brown rugose fruit virus (ToBRFV) är ett tobamovirus och en skadegörare som angriper paprika- och tomatplantor och orsakar stora skador. Tobamovirus är kända för att vara tåliga virus som överlever länge utanför sin värdväxt.
Symtomen är mest framträdande på blad och frukter. De vanligaste symtomen är:
Viruset finns i Mexiko, Kina, Israel, Jordanien, och Turkiet. Nyligen har viruset orsakat utbrott inom tomatodlingen i Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Spanien, Storbritannien och Tyskland.
I Mexiko har odling av paprika drabbats hårt, men i Europa där man odlar paprika med L‑resistensgenen verkar paprikan inte drabbas.
Långväga spridning sker främst genom handel med smittade växter för plantering och frön. Inom ett växthus sprids viruset mekaniskt genom beskärning eller annan hantering av växter. Vid pågående utbrott kan viruset även spridas med pollinatörer såsom humlor.
Om du misstänker angrepp av ToBRFV ska du anmäla det till oss.
Jordbruksverket har tagit fram beredskapsplaner för de karantänskadegörare som är mest prioriterade i EU. Det är karantänskadegörare som ger stora ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenser om de skulle finnas här.
Karantänskadegöraren ska alltid bekämpas för att utrotas. I beredskapsplanerna finns beskrivet hur Jordbruksverket ska hantera en misstanke av att skadegöraren finns i Sverige och hur bekämpningsarbetet inleds. Syftet är framförallt att ge stöd i början av ett utbrott för att förhindra att karantänskadegörare sprider sig och får fäste i landet.
Om du vill importera växter, växtprodukter, jord, odlingssubstrat eller karantänskadegörare kan du ansöka om undantag från kravet på sundhetscertifikat eller undantag från importförbudet. Du kan få undantag för officiell testning, vetenskapliga ändamål, utbildningsändamål, försök, sorturval eller förädling.
För att få undantag måste du kunna visa att du på ett säkert sätt kan hantera den produkt du vill importera för din verksamhet. Det kan till exempel gälla hur lokalerna ser ut där materialet ska hanteras och hur du ska förstöra materialet efter avslutade försök.
Verksamheten ska utföras på en inneslutningsanläggning som vi utsett. Du ska ange en anläggning i din ansökan. Om du inte gör det kommer du automatiskt att ansöka om att din verksamhetsplats blir godkänd som en tillfällig inneslutningsanläggning.
Vi kan besöka anläggningen för att titta på lokalerna och på hur rutiner för verksamheten ser ut innan vi ger tillstånd. Vi kan också kontrollera din verksamhet under tiden som den bedrivs.
Om vi beviljar undantag får du ett dokument som kallas myndighetstillstånd som du använder vid import av materialet och som ska följa med materialet till anläggningen. Du får då också tillstånd att få hantera materialet på den anläggning som du anger i ansökan. Tillstånden är tidsbegränsade.
När verksamheten upphör ska materialet förstöras eller förvaras på ett säkert sätt om du planerar att fortsätta använda materialet. För att få fortsätta hantera materialet ska du ansöka på nytt om att få fortsätta verksamheten. Den nya ansökan måste göras innan det tidigare tillståndet slutar att gälla.
Du ansöker om undantaget i vår e-tjänst. Handläggningstiden är ungefär en månad.
Mejla till oss om du vill veta mer om undantag för vetenskapliga ändamål.
Hör av dig till oss på växtregelenheten om du har frågor. Du kan antingen mejla oss eller ringa till Jordbruksverkets kundtjänst och be om att bli kopplad.
Söker efter grundforeskrifter:
2021:15
Söker efter grundforeskrifter:
2022:17
Söker efter grundforeskrifter:
1995:90