Får och getter får inte utsättas för onödigt lidande eller obehag när de ska slaktas eller avlivas. Därför ska de alltid bedövas innan de avblodas. Den som slaktar eller avlivar djuren måste hantera dem lugnt, ha kunskap om reglerna och behärska avlivningsmetoden. Det är också viktigt att ta hand om döda djur och biprodukter från slakt på ett säkert sätt.
För att du ska kunna skicka dina djur till slakt måste de bland annat vara friska, rena och id‑märkta. Du ska intyga detta för slakteriet minst 24 timmar innan djuren kommer fram till slakteriet. Kontakta ditt slakteri för mer information.
Du måste också följa transportreglerna. Det innebär exempelvis att du inte får skicka högdräktiga eller nyförlösta djur till slakt.
Slakteriets personal ska ha dokumenterad utbildning i djurskydd, djurhantering samt bedövnings- och avlivningsmetoder. De ska också följa djurskyddsreglerna.
Efter slakten klassas vanligtvis slaktkropparna av slakteriet. Klassningen kan ligga till underlag för hur mycket du får betalt för slaktkropparna.
På sidan för slakterier kan du läsa mer om kraven som gäller före, under och efter slakt. Där står det också mer om klassningen av slaktkroppar.
Slakt för husbehov är när du avlivar djur på gården och sedan tar vara på köttet inom det egna privata hushållet. Nödslakt är när akut skadade djur avlivas på gården och sedan skickas till ett slakteri för att bli livsmedel. Om djuret avlivas och inte blir livsmedel kallas det för annan avlivning.
Du måste följa reglerna för att avliva djur, oavsett vad som ska hända med kroppen efteråt. Här är de viktigaste reglerna:
Om du inte kan eller vill utföra avlivningen själv ska du kontakta en veterinär eller någon annan med rätt kompetens, till exempel ett djurambulansföretag, ett slakteri eller Svensk Lantbrukstjänst.
Om du själv avlivar djuret måste du behärska den aktuella avlivningsmetoden och hanteringen av djuren i samband med avlivningen. Däremot måste du inte ha gått någon särskild utbildning för att få avliva djuret.
Det vanligaste sättet att avliva får och getter på är genom att mekaniskt bedöva djuret och därefter avbloda det. Den metoden används både när djuret slaktas för att bli livsmedel och när djuret inte ska bli livsmedel.
Vid bedövning får du fixera djuret om det behövs. Dessa fixeringsmetoder är tillåtna:
Dessa bedövningsmetoder får du använda på får och getter:
Du måste kontrollera att djuret är helt medvetslöst innan du avblodar det.
Det är avblodningen som är själva avlivningen. Därför måste du alltid avbloda djuret efter att ha bedövat det, även om köttet inte ska bli livsmedel. Det gör du genom att öppna antingen båda halspulsådrorna eller det gemensamma blodkärl som dessa ådror utgår ifrån.
Avblodning av får och getter ska påbörjas
Efter avlivningen måste du kontrollera att djuret är dött innan du får vidta några andra åtgärder med kroppen.
Reglerna för skjutvapnets typ, ammunition, skjutavstånd och träffområde är relativt detaljerade. Du kan läsa mer om reglerna i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning (SJVFS 2019:8), som du hittar under rubriken Författningar.
Dessutom kan det finnas andra krav som inte regleras i djurskyddsföreskrifterna, till exempel krav på vapenlicens. För att licenspliktiga vapen ska få användas vid bedövning måste det vara angivet på vapenlicensen att ändamålet är antingen jakt eller avlivning av djur. Du får alltså inte använda ett vapen som du har licens för om ändamålet enligt licensen är målskjutning.
Ett mindre antal lamm och killingar som är yngre än 14 dagar får du avliva genom slag mot huvudet. Slaget ska utföras med sådan kraft och precision att det medför omedelbar medvetslöshet och död. Det gör du lämpligast genom att hålla djuret i bakbenen och slå bakhuvudet mot ett fast förankrat, hårt föremål.
Om du slaktar djur på gården för husbehov så får köttet bara ätas av dig som håller djuren och ditt privata hushåll.
Du får alltså inte slakta djur hemma på gården och sedan sälja eller ge bort köttet som livsmedel. Om djuren ägs av flera personer eller av till exempel en förening får du inte fördela köttet som livsmedel mellan ägarna. För att få göra det måste slakten göras på ett slakteri. Dessutom ska en officiell veterinär besiktiga djuret både före och efter slakt.
Du kan läsa mer på Livsmedelsverkets webbplats.
Du kan få avliva ett enstaka djur på distans med vissa skjutvapen, om djuret är förvildat, förrymt eller skadat och inte kan fångas in utan att djuret lider. Det kallas för distansavlivning.
Reglerna för skjutvapnets typ, ammunition, skjutavstånd och träffområde är relativt detaljerade. Du kan läsa mer om reglerna i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning (SJVFS 2019:8), som du hittar under rubriken Författningar.
Dessutom kan det finnas andra krav som inte regleras i djurskyddsföreskrifterna, till exempel krav på vapenlicens. För att licenspliktiga vapen ska få användas vid avlivning måste det vara angivet på vapenlicensen att ändamålet är antingen jakt eller avlivning av djur. Du får alltså inte använda ett vapen som du har licens för om ändamålet enligt licensen är målskjutning.
Nödslakt är när akut skadade djur avlivas på gården och sedan skickas till ett slakteri för att bli livsmedel. Det är inte alla slakterier som tar emot nödslaktade djur, så kontrollera det med slakteriet först.
Här är reglerna som gäller om du vill låta nödslakta djur:
Hör av dig till Livsmedelsverket om du vill veta mer nödslaktsintyg och hygienregler vid nödslakt.
Observera dock att inga djur får utsättas för onödigt lidande, varför ett akut skadat djur ska slaktas så snart det någonsin är möjligt. Kan detta inte ombesörjas utan onödigt dröjsmål så behöver djuret istället avlivas av djurskyddsskäl.
Du måste ta hand om döda djur och biprodukter från slakt på ett säkert sätt. Oftast innebär det att du skickar de döda djuren och biprodukterna till en godkänd anläggning som får ta emot dem. Du kan även förbränna döda djur i en panna om den har blivit godkänd för det av Jordbruksverket.
I vissa fall är det dessutom tillåtet att gräva ner döda djur och biprodukter från slakt. Däremot är det förbjudet att lägga ut döda djur och biprodukter i naturen.
Du ska förvara döda djur på ett smittsäkert sätt innan de transporteras bort. Du ska bland annat se till att rovdjur och fåglar inte kan komma åt dem. Döda djur ska också förvaras skilt från levande djur så att transportören inte behöver komma i kontakt med de levande djuren i samband med hämtningen.
Det finns företag som hämtar döda djur och biprodukter från slakt, för att sedan köra dem vidare till godkända anläggningar.
Just nu är det bara företaget Svensk lantbrukstjänst som har rikstäckande hämtning. Gå in på deras webbplats för att
Om du bara har ett fåtal döda lamm eller killingar så kan du frysa in dem och anmäla hämtning vid ett senare tillfälle. Du måste kunna redogöra för hur du förvarar de döda djuren om du får frågor om det från kommunen.
När du anmäler hämtning av döda får och getter ska du uppge
Var särskilt noggrann med att ange åldern korrekt. Ett urval av alla döda får och getter som är äldre än 18 månader ska nämligen testas för sjukdomen scrapie. Det är ett krav inom EU. Testet görs på den mottagande anläggningen.
Generellt sett är det förbjudet att gräva ner döda får och getter (oavsett ålder) samt biprodukter från slakt. Vissa områden är dock undantagna från förbudet.
Du får gräva ner döda får och getter samt biprodukter från husbehovsslakt i vissa områden, om djuren har hållits och dött där. Det gäller främst
Du hittar en lista över områdena i bilaga 2 till Jordbruksverkets föreskrift 2006:84 om animaliska biprodukter, som finns länkad under rubriken Författningar.
Vid nedgrävningen måste du följa kommunens anvisningar och kraven som finns i EU‑lagstiftningen. Hör av dig till din kommun om du är osäker på vad som gäller.
Du får dock inte gräva ner får och getter som du misstänker har dött av en epizootisk sjukdom (till exempel mjältbrand eller mul- och klövsjuka). Om du misstänker en sådan sjukdom ska du i stället omedelbart kontakta en veterinär.
Om du har en panna som är godkänd av Jordbruksverket kan du förbränna döda djur i den. Du kan läsa mer om det på sidan om förbränningsanläggningar.
Ja, det får du, eftersom dvärggeten inte ses som ett lantbruksdjur i det här sammanhanget, utan som ett sällskapsdjur.
Du kan välja att kremera ditt djur. Det finns godkända kremeringsanläggningar för sällskapsdjur runt om i landet. Om du väljer separat kremering kan du få tillbaka askan. Askan kan du sedan begrava eller sprida.
Du får begrava ditt djur på egen mark utan föregående kremering, om du följer kommunens anvisningar. Om du får göra det eller inte kan bero på var din mark ligger och hur stor den är. I vissa delar av landet finns det även begravningsplatser för sällskapsdjur.
Hör av dig till din kommun om du vill veta mer om reglerna som gäller.
Söker efter grundforeskrifter:
2019:8
Söker efter grundforeskrifter:
2006:84