Hygienregler, sjukdomar och antibiotikaresistens

Blåtunga är en virussjukdom som kan infektera idisslare och kameldjur. Blåtunga smittar inte människor.

Symtom är feber och att djuret vägrar att äta på grund av svullnad och sår i mun och nosslemhinna. Det kan också vara en närmast symtomfri infektion. Blåtunga sprids av svidknott. Därför är det störst sannolikhet att djur blir smittade under sommarhalvåret.

• Aktuellt läge för blåtunga i Sverige

• Symtom och smittvägar blåtunga (sva.se)

• Epiwebb om blåtunga (epiwebb.se)

• Broschyr: Symtom hos blåtunga hos nötkreatur och får

• Rapport: Bekämpning av blåtunga
  

I Sverige har vi varit fria från blåtunga sedan 2010. Sjukdomen finns dock inom EU och kan spridas till Sverige igen. Om vi upptäcker den i Sverige kan du komma att behöva uppfylla särskilda krav när du ska flytta djur. Kraven kommer att gälla i minst två år efter det senaste konstaterade fallet av blåtunga. Om sjukdomen finns i Sverige eller i ett närliggande område inom EU, med hög risk att smittan kommer till Sverige kan vi besluta om att vaccinera djur mot blåtunga.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Handel med djur från andra länder

För att få handla med djur från områden som inte är fria från blåtunga måste djuren uppfylla vissa krav som är reglerade inom EU. Den officiella veterinären i ursprungslandet ska intyga att djuren uppfyller kraven. På EU:s officiella karta framgår det vilka länder och områden som har fristatus för blåtunga och vilka som inte är fria.

• Karta: EUs officiella karta över sjukdomsstatus för blåtunga

Vi övervakar blåtunga

Sverige behöver varje år visa att vi är fria från blåtunga. Eftersom djur kan vara sjuka utan att få några tydliga symtom undersöker vi tankmjölk.

Maedi-Visna orsakas av ett virus som kan infektera får. Maedi-Visna smittar inte människor.

Maedi-Visna kan vara svår att upptäcka i en besättning. Ibland kan det enda symtomet vara att några gamla tackor blir magra. Men det kan också vara andnöd vid ansträngning, ledinflammationer och att djuren blir vingliga. Vanligast är att det är äldre får från 3-4 år och uppåt som infekteras.

Smittan kan alltså finnas dold i besättningen i flera år innan sjukdomen bryter ut. Sjukdomen går inte att behandla

• Symtom och smittvägar Maedi-visna (sva.se)

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Frivilligt kontrollprogram

Det finns ett frivilligt och förebyggande program för Maedi-Visna som du kan vara med i. Syftet med programmet är att få smittfria besättningar och motverka att smittan sprids via handel och andra livdjurskontakter. När du är med i programmet får du veta smittstatusen på din besättning och vad du ska göra för att hålla den fri från Maedi-Visna. Det är Gård & Djurhälsan som ansvarar för att genomföra programmet.

• Program för Maedi-Visna (gardochdjurhalsan.se)

Förebygga och förhindra smitta

Om du köper djur från andra besättningar är det viktigt att de är fria från Maedi-Visna. Du ska också se till att dina friska djur bara har kontakt med andra friska djur.

Mul-och klövsjuka är en virussjukdom som kan infektera klövbärande djur. Den är mycket smittsam.

För att minska effekterna av ett utbrott är det viktigt att du snabbt upptäcker sjukdomen och hindrar smitta från att spridas vidare. Det är därför mycket viktigt att du känner till sjukdomen och är uppmärksam på symtom som kan orsakas av mul- och klövsjuka.

Vanliga symtom hos får och getter är hälta på grund av blåsor på klövarna.

Sjukdomen finns i dag inte inom EU, men det pågår hela tiden utbrott runtom i världen. Eftersom mul- och klövsjuka drabbar handel mellan länderna hårt, är det en av de viktigaste sjukdomarna att hantera sett ur ett internationellt perspektiv. Därför styrs bekämpning och handelsrestriktioner av gemensamma EU-regler.

• Symtom och smitta mul- och klövsjuka (sva.se)

• Epiwebb om mul- och klövsjuka (epiwebb.se)

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är infekterade ska du genast kontakta veterinär.

Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur.

Förebygg och förhindra smitta

Mul- och klövsjuka sprids mellan djur, men viktiga smittvägar är också att människor bidrar till smittspridningen via redskap, kläder eller produkter som kött och mjölk. Det finns regler och rekommendationer för att förhindra att mul- och klövsjuka kommer in i svenska besättningar. Dessa gäller även de som besöker din besättning:

Om du reser utomlands

Om du ska resa utomlands bör du kontrollera om sjukdomen finns i det land eller i det område du ska åka till.

Om du besöker ett land där det finns mul- och klövsjuka är det:

• Förbjudet att ta med obehandlade kött- och mjölkprodukter, samt andra obehandlade produkter, från klövbärande djur.

När du kommer hem bör du:

• undvika direktkontakt med klövbärande djur i minst 5 dygn
• tvätta kläder och skor

Om du besöker ett land som inte har mul- och klövsjuka och du har varit i kontakt med klövbärande djur:

• bör du undvika direktkontakt med djur under minst 2 dygn.

Schmallenbergvirus sprids av svidknott och orsakar missbildade foster hos idisslare. Det är troligt att sjukdomen finns i Sverige.

Om du ska sälja djur utanför Sverige

Det är vanligt att länder utanför EU kräver provtagning för Schmallenbergvirus.

Vi övervakar inte sjukdomen i Sverige längre

I Sverige övervakade vi sjukdomen under 2012-2013 och då fanns viruset i Sverige. Efter det har Sverige inte övervakat sjukdomen, men den kan finnas kvar i landet och i andra länder inom EU. Sjukdomen är inte anmälningspliktig.

Scrapie är en dödlig sjukdom i centrala nervsystemet hos får och getter.

Det finns klassisk och atypisk scrapie. Klassisk scrapie smittar mellan djur inom en flock. Symtomen för scrapie utvecklas gradvis och det kan flera månader från de första symtomen tills att djuren dör. Drabbade djur kan ha olika kombinationer av symtom. Till exempel kan deras beteende förändras och deras rörelser bli vingliga, de kan få ett ändrat beteende och/eller så kan de få klåda och hårlösa fläckar.

• Symtom och smittvägar Scrapie (sva.se)

• Epiwebb om scrapie (epiwebb.se)

Nationellt kontrollprogram

I Sverige har vi haft ett nationellt kontrollprogram för klassisk scrapie under flera år. Genom provtagning har vi nu kunnat visa att det är osannolikt att klassisk scrapie finns hos svenska får och getter. Tack vare detta och andra krav som vi har uppfyllt, bland annat de strikta kraven vid import, har Sverige fått högsta EU-statusen för klassisk scrapie: försumbar risk.

Scrapie övervakas idag genom att ett urval av döda får och getter över 18 månader blir provtagna.

• Förebyggande arbete genom övervakning och kontrollprogram

Förebygg genom säker handel

För dig som djurägare innebär det att Sveriges får och getter räknas som fria från scrapie och därför behöver du inte vara med i något kontrollprogram på besättningsnivå. Men för att få behålla Sveriges status är det viktigt att inte få in sjukdomen i landet. Därför ska du när du köper in djur från andra länder bara göra det från länder eller från besättningar som har statusen försumbar risk. Förutom Sverige är det Finland och Österrike som har status försumbar risk.

Atypisk scrapie Nor 98

Det finns även en variant av scrapie som verkar uppkomma spontant hos äldre djur. Den kallas atypisk scrapie, eller Nor98. Till skillnad från den klassiska formen av scrapie finns det inga tecken på att atypisk scrapie smittar mellan djur i en besättning.

Då och då upptäcks fall av atypisk scrapie i övervakningen som utförs på kadaver. De besättningar där fall upptäcks övervakas i 2 år, för att vi ska öka vår kunskap om sjukdomen inom EU. Då undersöks alla vuxna djur som dör för scrapie.

Det här är TSE

Scrapie och Nor 98 tillhör en grupp sjukdomar som kallas TSE (transmissibla spongiforma encefalopatier) som angriper hjärnan både hos djur och människor.

Sjukdomarna anses bero på ett smittämne som kallas prion som påverkar det centrala nervsystemet. Smittämnet startar en omvandling av djurets eget hjärnprotein till en sjuklig form. En av prionets viktigaste egenskaper är dess exceptionella motstånd mot nedbrytning. Prionet är också mycket motståndskraftigt mot desinfektionsmedel och överlever flera år i miljön.

• Epiwebb om TSE (epiwebb.se)
  

Ehec är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa.

Alla kan bli sjuka med ehec men det är framförallt yngre barn som drabbas av allvarliga komplikationer. För att bli sjuk behövs bara ett fåtal bakterier och man smittas genom att få in bakterien i munnen

De bakterier som orsakar ehec är en viss typ av E. coli (Escherichia coli). De finns i tarmen hos smittade idisslare som kor, får och getter och i gödsel från smittade djur. Djuren har inga symtom på sjukdom. Människor kan däremot bli sjuka av bakterien eftersom den bildar ett gift (toxin). 

Människor som blir smittade med bakterien kan få blodig diarré och i vissa fall andra allvarliga symtom bland annat allvarlig njurpåverkan (HUS, Hemo­lytiskt uremiskt syndrom). De flesta fall som upptäcks hos människor är sporadiska och det är inte alltid som det går att hitta smittkällan.

• Om ehec (folkhalsomyndigheten.se)

Bakterien som gör människor sjuka

Hos människa heter infektionen med bakterien enterohemorragisk E.coli för ehec (enterohemorragisk E.coli). Hos djur kallas bakterien för stec (shigatoxinproducerade E. coli). Samma bakterier kallas ibland även för vtec (verotoxinbildande E. coli).

Den variant av bakterien som vi har mest kunskap om i dagsläget är stec O157. Den förekommer främst i södra Sverige framförallt där det finns många djur och gårdarna ligger tätt. Även andra allvarliga typer av stec har påvisats hos svenska nötkreatur som stec O121 och stec O26, men där är den geografiska utbredningen inte lika väl känd.

Det finns inget kontrollprogram för ehec men det sker en regelbunden övervakning av de viktigaste varianterna som kan ge ehec - infektion hos människa. Förekomsten av dessa är till exempel. varianten (vtec O157) som vid övervakningen, hos nötkreatur vid slakt, har legat på ungefär 3–4 procent av djuren. Lokalt kan förekomsten ligga på högre nivåer, speciellt i nötkreaturstäta områden.

Fler djur utsöndrar bakterien under slutet av sommaren och hösten. Man hittar även fler fall hos människa under sommar och tidig höst.

Djuren tål bakterien och visar inte några symtom på sjukdom. Eftersom bakterien finns naturligt i miljön går den inte att utrota.

Salmonella är en så kallad zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa. Eftersom salmonella orsakas av bakterier som finns naturligt i miljön går sjukdomen inte att utrota. När det gäller salmonella bland livsmedelsproducerande djur har vi i Sverige ett mycket gott hälsoläge.

• Salmonella hos får (sva.se)

Svenska får är fria från eller har en mycket låg förekomst av allvarlig salmonella. Däremot är en särskild typ av salmonella som tillhör gruppen Salmonella diarizonae relativt utbredd bland får. Man uppskattar att den finns i närmare var femte besättning. Det är en salmonellatyp som nästan enbart finns på får.

Trots att smittan är så pass vanlig är det mycket ovanligt att den gör människor sjuka. Därför har vi undantag från rutinmässig bekämpning av den specifika fårtypen av Salmonella diarizonae när vi upptäcker den hos får.

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att dina djur är smittade ska du kontakta veterinär. Innan du får vidare instruktioner av din veterinär ska du göra vad du kan för att förhindra och begränsa eventuell smittspridning till andra djur och människor

Om dina djur har fått Salmonella diarizonae

I normalfallet kommer du inte att få några restriktioner på gården och inte heller några specifika skötselrutiner.

Det här händer om dina djur blir smittade av allvarlig salmonella (ej Salmonella

diarizonae)

Om du får salmonella hos dina djur eller i deras närmiljö händer det här:

• Du får hjälp av en utredande veterinär som vi har utsett.
• Din gård får restriktioner - så kallad spärr. Spärren gäller för relevanta delar av besättningen. Det är inte säkert att hela din besättning spärras.
• Du får anvisningar om vad du ska göra för att bekämpa smittan till exempel hygien- och skötselrutiner och sanering av stall.
• Du ska följa de anvisningar du får, för att kunna få ersättning för ditt arbete.
• Gödsel och andra produkter som kan innehålla smitta tas om hand på lämpligt sätt.
• Det kan hända att vi måste besluta om att avliva djur, till exempel om det blir för trångt innan vi kan häva spärren och djuren kan skickas till slakt.

För att vi ska kunna häva spärren krävs att

• att ingen salmonella har påvisats från 2 omgångar prov som har tagits med cirka en månads intervall, samt att åtgärderna i saneringsplanen är genomförda.
  

Utmaning att bli av med smitta

Om dina djur har blivit smittade är utmaningen att bli av med smittan inte bara på individnivå utan även på grupp- och besättningsnivå. Det är dessutom många faktorer som kan påverka hur du kan utföra bekämpningen bland annat produktionsform, inhysningssystem, smittryck och smittans utbredning.

När en besättning blir spärrad kan djurägaren söka ersättning för åtgärder som vi har beslutat om, till exempel sanering av byggnader utöver normal rengöring och eventuell avlivning av djur. Du får också ersättning för de produktionsförluster som våra beslut medför. Det är inte alla som har rätt att få ersättning det beror på vilken produktion du har och hur stor besättning.

• Ersättning vid konstaterad smitta

Generell övervakning av salmonella

I Sverige finns inget biosäkerhetsprogram med koppling till salmonella för får, som det finns för nöt, gris och fjäderfä. Får omfattas dock av den generella övervakningen i samband med slakt.

Q-feber orsakas av en bakterie som är motståndskraftig och kan leva länge i naturen. Den är en zoonos, vilket betyder att den kan smitta mellan djur och människa.

Sjukdomen kan smitta nötkreatur, får och getter men även andra djurslag. Många infekterade djur visar inga symtom alls, men det förekommer att sjukdomen orsakar aborter och svaga eller dödfödda ungar.

Tidigare undersökningar av tankmjölk visade att Q-feber fanns eller hade funnits i ungefär åtta procent av svenska mjölkkobesättningar. Bakterien var då vanligast i södra Sverige.

• Symtom och smittvägar Q-feber (sva.se)

• Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se)

Vid misstanke om smitta

Om du misstänker att djuren är smittade ska du genast kontakta veterinär.

Förebygg smitta för att minska risken att smitta människor

Det finns ingen kunskap om effektiva metoder för att utrota bakterien från en smittad besättning. Men för att minska risken för människor att bli smittade rekommenderar vi att du ska:

• vara noggrann med hygien och rengöring i samband med kalvning och lamning.
• Inte bjuda på eller själv dricka opastöriserad mjölk.
  

Det här kan du göra för att minska risken för att dina djur blir smittade. Det kan finnas fler tips under respektive sjukdom.

• Se till att ha bra rutiner när det kommer djur, djurprodukter, fordon eller människor eller transporter till eller från din anläggning.
• Begränsa antalet kontakter mellan olika besättningar
• Se över vilka risker som finns när du ska flytta djur och utifrån riskerna sätta upp regler.
• Isolera sjuka djur för att minska risken för smitta till övriga djur.
• Vara uppmärksam på hur dina djur mår och kontakta veterinär om du misstänker någon smitta.
• Bara använda antibiotika när det är verkligen är nödvändigt och alltid enligt en veterinärs ordination.
• Inköp av djur innebär alltid en smittrisk. Köp helst in djur från besättningar med känd smittstatus och från så få besättningar som möjligt.
• Ha en plan när du transporterar djur för att undvika smittor.
• Hålla inköpta djur åtskilda från övriga djur när du tar in dem till din besättning. Du minskar då risken att de för med sig smitta till dina befintliga djur.
• Vänta i minst 48 timmar innan du har kontakt med dina eller andras djur om du har varit utomlands. Det gäller också andra som kommer i kontakt med dina djur.
• Hålla en god handhygien genom att tvätta händerna ofta med tvål och vatten. Se även till att andra som vistas i din anläggning har möjlighet att hålla en god handhygien.
• Se till att andra som vistas i din besättning har rena kläder och skor.
• Var noga med foderhygienen! Smutsiga skor och fordon med gödsel på däcken kan förorena foderbordet
• Skydda foder från fåglar och gnagare, det gäller både vid lagring och utfodring.
• Var noga med vattenhygienen! Håll rent i vattenkoppar och tråg. Om djuren får dricka direkt i sjöar och vattendrag när de är ute på bete kan det utgöra en risk, särskilt om djuren kan gå ut i vattnet. Det beror på att smitta som eventuellt finns i djurens avföring kan sprida sig i vatten.
• Vara noga med hygienen i djurens närmiljö.
• Se till att djuren är rena. Det ska vara rent i boxar och stallar och det ska finnas tillräckligt med rent strö. Djur som går till slakt ska vara rena.
• Se till att redskap, utrustning och transporter som används till djuren är rena.
• Rengör stallar regelbundet. Tvätta stallet när det är tomt, eller skärma av så att tvättdimman inte sprider sig. Tvättdimma (aerosol) från till exempel högtryckstvätten kan föra med sig smittämnen som eventuellt finns till andra djur i stallet.
• Ta väl hand om nyfödda och unga djur så att de så att de blir starka och håller sig friska.
• Vara extra noga med hygienen i samband med födslar, ett exempel är att förlossningsboxar ska vara rena.
• Följa reglerna för lagring och spridning av gödsel för att minska risken för att sprida smittor som kan finnas i gödsel.
  
• Ta hand om döda djur och animaliska biprodukter på ett smittsäkert sätt.

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

• vid direktkontakt med smittade individer
• vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats
• efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
• via livsmedel, foder och vatten
• via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
• vilda fåglar, möss och råttor.

Handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i din anläggning har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med djuren. För vissa yrkesgrupper som veterinärer, klövvårdare, seminörer, rådgivare, transportörer med flera är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Skyddskläder och skoskydd

Om du håller djur för att producera livsmedel och omfattas av livsmedelslagarna är du skyldig att se till att de som kommer till din besättning och går in där djuren finns använder skyddskläder och har rena skor eller skoskydd för att minska risken att smitta sprids.

För att minska risken att smitta sprids mellan olika besättningar vid besök av yrkesgrupper som besöker andra djurbesättningar är det bäst om du har skyddskläder och exempelvis stövlar att låna ut. Dessa måste dock vara rena både in- och utvändigt. Alternativt kan du erbjuda skyddskläder och skoskydd av engångsmaterial. Annars ska dessa personer ha egna rena skyddskläder och väl rengjorda skor. När det gäller övriga besökare är det viktigt att informera om att de ska ha rena kläder och skor vid besöket.

Om du enbart har livsmedelsproducerande djur som hobby gäller inte reglerna för skyddskläder och skoskydd.

• Hygienregler för livsmedelsföretag (livsmedelsverket.se)

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera alla deltagare om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina djur har du däremot en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

När du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur räknas det som besöksverksamhet. Det gäller både när du tar emot besök på din gård och om du tar med djuren till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt för att visa dina djur eller inte.

Det finns vissa undantag

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

• vänner och grannar
• personal
  
• köpare och säljare av djur eller varor
• personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

• Krav och råd för dig som har ett djur med MRSA

• MRSA (folkhalsomyndigheten.se)

• MRSA (sva.se)
  

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion.

Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

• Krav och råd för dig som har ett djur med MRSP

• MRSP (sva.se)

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

• ESBL (sva.se)

• ESBL (folkhalsomyndigheten.se)

• Antibiotikaresistenta bakterier (livsmedelsverket.se)

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

• ESBL-CARBA (sva.se)

• ESBL-CARBA (folkhalsomyndigheten)

• Antibiotikaresistenta bakterier (livsmedelsverket.se)

Enterokocker är tarmbakterier som lätt kan spridas i sjukhusmiljö och orsaka allvarliga infektioner. De är naturligt resistenta mot en rad vanliga antibiotika men kan också utveckla resistens mot alla kända antibiotika, vilket innebär att en infektion kan vara mycket svår att behandla.

VRE kan också finnas hos livsmedelsproducerande djur. De är i dag vanligare utomlands men har hittats hos svensk kyckling. Det finns dock inte några kända fall på människor i Sverige som går att koppla till svensk kyckling.

VRE hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

• VRE hos människor (folkhalsomyndigheten.se)

• VRE hos djur (sva.se)