Logotyp Jordbruksverket

Slakt, avlivning och hantering av döda fjäderfän

Fjäderfän får inte utsättas för onödigt lidande eller obehag när de ska slaktas eller avlivas. Den som slaktar eller avlivar djuren måste hantera dem lugnt, ha kunskap om reglerna och behärska avlivnings­metoden. Det är också viktigt att ta hand om döda fjäderfän och biprodukter från slakt på ett säkert sätt.

Skicka fjäderfän till slakt

För att du ska kunna skicka dina djur till slakt måste de bland annat vara friska och rena. Du ska intyga detta för slakteriet minst 24 timmar innan djuren kommer fram till slakteriet. Kontakta ditt slakteri för mer information.

Du måste också följa transportreglerna när fjäderfän skickas till slakt.

Slakteriets personal ska ha dokumenterad utbildning i djurskydd, djurhantering samt bedövnings- och avlivningsmetoder. De ska också följa djurskyddsreglerna.

På sidan för slakterier kan du läsa mer om kraven som gäller före, under och efter slakt.

Slakt för husbehov och annan avlivning

Slakt för husbehov är när du avlivar djur på gården och sedan tar vara på köttet inom det egna hushållet. Om djuret avlivas och inte blir livsmedel kallas det för annan avlivning.

Du måste följa reglerna för att avliva djur, oavsett vad som ska hända med kroppen efteråt. Här är de viktigaste reglerna:

  • Du är skyldig att låta avliva svårt sjuka och skadade djur så snabbt som möjligt, om de inte går att behandla.
  • Du får inte utsätta djuret för onödigt lidande eller obehag under avlivningen. Därför måste du avliva djuret på ett sätt som antingen omedelbart dödar djuret eller som gör djuret medvetslöst först.

Om du inte kan eller vill utföra avlivningen själv ska du kontakta en veterinär eller någon annan med rätt kompetens.

Om du själv avlivar djuret måste du behärska den aktuella avlivningsmetoden och hanteringen av djuren i samband med avlivningen. Däremot måste du inte ha gått någon särskild utbildning för att få avliva djuret. 

Regler för avlivning av fjäderfän

Det vanligaste sättet att avliva fjäderfän på är genom att mekaniskt bedöva djuret och därefter avbloda det. Den metoden används både när djuret slaktas för att bli livsmedel och när djuret inte ska bli livsmedel.

Vid bedövning får du fixera djuret om det behövs. Dessa fixerings­metoder är tillåtna för fjäderfän:

  • att hålla fast dem manuellt.
  • att använda en fotbygel (på fjäderfän som väger högst 20 kilo)
  • att använda en slakttratt (på alla fjäderfän utom strutsfåglar).

Dessa bedövningsmetoder får du använda på fjäderfän:

  • bultpistol
  • kulvapen
  • elektricitet
  • koldioxid (gäller bara höns)
  • slag mot huvudet (reservmetod på enstaka djur som väger högst 5 kg).

Du måste kontrollera att djuret är helt medvetslöst innan du avblodar det.

Det är avblodningen som är själva avlivningen. Därför måste du alltid avbloda djuret efter att ha bedövat det, även om köttet inte ska bli livsmedel. Det gör du genom att öppna båda halspulsådrorna.

Avblodning av fjäderfän ska påbörjas

  • inom 20 sekunder efter bedövning med elektricitet
  • inom 60 sekunder efter bedövning med skjutvapen, koldioxid eller slag mot huvudet.

Efter avlivningen måste du kontrollera att djuret är dött innan du får vidta några andra åtgärder med kroppen.

Andra avlivningsmetoder som är tillåtna för fjäderfän

  • Fjäderfän får avlivas genom dekapitering, men fjäderfän som väger över 150 gram ska bedövas först.
  • Fjäderfän som väger mellan 250 gram och 5 kilo får avlivas genom halsdislokation om de bedövas först.
  • Ett mindre antal fjäderfän får avlivas genom slag mot bakhuvudet. Detta får inte ske rutinmässigt.
  • Levande okläckta, halvkläckta och dagsgamla kycklingar får avlivas i kvarn med snabbroterande slagor.

Regler för skjutvapen

Reglerna för skjutvapnets typ, ammunition, skjutavstånd och träff­område är relativt detaljerade. Du kan läsa mer om reglerna i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning (SJVFS 2019:8), som du hittar under rubriken Författningar.

Dessutom kan det finnas andra krav som inte regleras i djurskydds­föreskrifterna, till exempel krav på vapenlicens. För att licenspliktiga vapen ska få användas vid bedövning måste det vara angivet på vapenlicensen att ändamålet är antingen jakt eller avlivning av djur. Du får alltså inte använda ett vapen som du har licens för om ändamålet enligt licensen är målskjutning.

Regler för avlivning av strutsar

Det vanligaste sättet att avliva strutsar på är att mekaniskt bedöva och därefter avbloda djuret. Den metoden används både när djuret slaktas för att bli livsmedel och när djuret inte ska bli livsmedel. Strutsar kan även avlivas medicinskt av en veterinär, men då kan de inte bli livsmedel efteråt.

Vid bedövning får du fixera strutsen om det behövs. Dessa fixerings­metoder är tillåtna:

  • att hålla fast strutsen i båda vingarna
  • att använda en bedövningsbox.

För att strutsen ska hanteras och drivas lugnt kan du förse den med huva.

Dessa bedövningsmetoder får du använda på strutsar:

  • bultpistol
  • kulvapen
  • elektricitet.

Du måste kontrollera att strutsen är helt medvetslös innan du avblodar den.

Det är avblodningen som är själva avlivningen. Därför måste du alltid avbloda djuret efter att ha bedövat det, även om köttet inte ska bli livsmedel. Det gör du genom att öppna båda halspulsådrorna.

Avblodning av strutsar ska påbörjas

  • inom 60 sekunder efter bedövning med skjutvapen
  • inom 20 sekunder efter bedövning med elektricitet.

Efter avlivningen måste du kontrollera att djuret är dött innan du får vidta några andra åtgärder med kroppen.

Regler för skjutvapen

Reglerna för skjutvapnets typ, ammunition, skjutavstånd och träff­område är relativt detaljerade. Du kan läsa mer om reglerna i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om slakt och annan avlivning (SJVFS 2019:8), som du hittar under rubriken Författningar.

Dessutom kan det finnas andra krav som inte regleras i djurskydds­föreskrifterna, till exempel krav på vapenlicens. För att licenspliktiga vapen ska få användas vid bedövning måste det vara angivet på vapenlicensen att ändamålet är antingen jakt eller avlivning av djur. Du får alltså inte använda ett vapen som du har licens för om ändamålet enligt licensen är målskjutning.

Strutsfågelkycklingar får avlivas genom slag mot huvudet

Strutsfågelkycklingar får du avliva genom slag mot huvudet. Slaget ska utföras med sådan kraft och precision att det medför omedelbar medvetslöshet och död. Det gör du lämpligast genom att hålla djuret i benen och slå bakhuvudet mot ett fast förankrat, hårt föremål.

Köpa bultpistol licensfritt för bedövning av fjäderfän

Det finns en särskild bultpistol för bedövning av fjäderfän som går att köpa licensfritt i Sverige. Den är mycket lämplig för slakt eller avlivning hemma på gården.

Vid slakt för husbehov får bara du och ditt hushåll äta köttet

Om du har slaktat fjäderfän på gården för husbehov så får köttet bara ätas av dig som håller djuren och ditt hushåll.

Du får alltså inte slakta fjäderfän hemma på gården och sedan sälja eller ge bort köttet som livsmedel. För att få göra det måste slakten göras på ett slakteri.

Du kan läsa mer på Livsmedelsverkets webbplats.

Registrerade anläggningar med småskalig slakt får sälja köttet lokalt

Du får slakta fjäderfän och sälja köttet lokalt om din anläggning är registrerad som detaljhandels­anläggning med slakteri­verksamhet hos kommunen. Du kan läsa mer om vilka regler som gäller för sådana anläggningar på Livsmedelsverkets webbplats.

Koldioxidavlivning av höns

Det är tillåtet att avliva höns genom att använda gasen koldioxid. Då exponeras djuren för koldioxid i antingen ett stall eller en tunnel med kvarn. Notera att begreppet höns här avser alla fåglar av arten Gallus gallus. Det gäller alltså inte bara värphöns, utan även slakt­kycklingar, livkycklingar och avelshöns.

I broschyren Hantering vid avlivning av fjäderfä finns det praktiska tips om att avliva fjäderfän genom gasning. Där finns även en checklista för avlivning med koldioxid.

Här har vi sammanfattat de viktigaste sakerna att tänka på när fjäderfän avlivas med koldioxid.

Meddela länsstyrelsen senast en vecka före avlivningen

Du ska meddela tid och plats för avlivningen till länsstyrelsen senast en vecka före avlivningen, så att djurskydds­inspektören har möjlighet att vara med och kontrollera hur avlivningen går till.

Hör därför av dig i god tid till länsstyrelsen och meddela

  • datumet då avlivningen ska ske
  • fastigheten som avlivningen ska genomföras i.

Anlita en veterinär som är med vid avlivningen

Du ska anlita en veterinär som är med under avlivningen. Det behöver inte vara en distrikts­veterinär eller den veterinär som kontrollerar om besättningen har salmonella, utan det kan vara vilken veterinär som helst.

Veterinären ska se till att avlivningen genomförs enligt reglerna om

  • vilken koncentration av koldioxid som ska uppnås vid avlivningen
  • hur länge koncentrations­halten ska upprätthållas
  • hur avlivningen ska genomföras för att minimera djurskydds­riskerna.

Det är du som är djurhållare som betalar för veterinären.

Ansvaret för avlivningen ligger på dig som djurhållare

Tänk på att ansvaret för hur avlivningen genomförs ligger på dig som är djurhållare, eller på den person som du har gett i uppdrag att sköta avlivningen. Det är alltså inte veterinären och eller företaget som levererar koldioxiden som har ansvaret.

Veterinären ska rapportera till Jordbruksverket

Veterinären ska rapportera hur djurskydds­reglerna har följts vid avlivningen. Det gör veterinären genom att på plats fylla i rätt blankett och sedan skicka blanketten till Jordbruksverket. Vilken blankett som ska användas beror på om hönsen avlivas i ett stall eller i en koldioxid­tunnel.

Om djurskyddsreglerna inte följdes vid avlivningen får du information om vad du behöver åtgärda. Om det är en allvarligare avvikelse kommer veterinären att göra en anmälan till länsstyrelsen.

Avlivningen ska kunna inspekteras

Det måste vara möjligt att se in i djurutrymmet när gasen släpps på. Det innebär att det ska finnas fönster eller motsvarande, så att det går att kontrollera att allt fungerar som planerat – åtminstone fram tills att dimman från koldioxiden blir alltför tät.

Du får alltså inte avliva djur med koldioxid i stallar som saknar fönster eller andra inspektions­­möjligheter.

Gashalten ska kunna mätas på ett säkert sätt

Halten av koldioxidgas ska kunna mätas vid behov. Det betyder att det ska vara möjligt att på ett säkert sätt placera eller sträcka in en gasmätare i djurutrymmet, om det finns skäl att misstänka att en otillräcklig gashalt uppnåtts trots korrekta beräkningar. En formel för beräkning av gasmängd finns i checklistan i broschyren Hantering vid avlivning av fjäderfä.

Någon rutinmässig mätning krävs dock inte. Normalt utgår man från gjorda beräkningar. Den mängd koldioxid som krävs enligt föreskriften är tilltagen för att kunna täcka normalt läckage av gas ur stallbyggnader. Om kontroll­myndigheterna vill mäta gashalten ska de dock ha möjlighet att göra det.

Vid koldioxidavlivning i tunnel ska koldioxid­tunneln vara försedd med två prober för mätning av koldioxid­halten: en i början av tunneln och en i slutet. Båda dessa prober ska kunna avläsas samtidigt.

Djuren ska kontrolleras efter avlivningen

Vid all slakt och avlivning ska den som genomför avlivningen försäkra sig om att samtliga djur verkligen är döda efteråt. Ofta räcker det med att titta på djuren för att konstatera att så är fallet.

Om det finns minsta osäkerhet ska du undersöka djuren närmare innan du vidtar andra åtgärder med kropparna. Om det behövs ska du komplettera med en annan avlivnings­metod omgående.

Installera gärna ett fast genomförings­rör

Om du planerar att använda koldioxid­avlivning i stall är det klokt att låta installera ett fast genomförings­rör nästa gång stallet står tomt, så slipper du störa hönsen under pågående omgång. Vid nybyggnad av höns- och kalkonstallar är detta ett krav.

Även för den som inte planerar att avliva hönsen med gas kan det vara en god idé att installera genomförings­rör vid tillfälle, eftersom koldioxid­metoden numera även används vid smittskydds­avlivningar (till exempel vid ett utbrott av salmonella).

Hantera döda fjäderfän och biprodukter från slakt

Du måste ta hand om döda djur och biprodukter från slakt på ett säkert sätt. Oftast innebär det att du skickar de döda djuren och biprodukterna till en mottagare som får ta emot dem. Du kan även förbränna döda djur i en panna om den har blivit godkänd för det av Jordbruksverket. 

I vissa fall är det dessutom tillåtet att gräva ner döda djur och biprodukter från slakt. Däremot är det förbjudet att lägga ut döda djur och biprodukter i naturen.

Du ska förvara döda djur på ett smittsäkert sätt innan de transporteras bort. Du ska bland annat se till att rovdjur och fåglar inte kan komma åt dem. Döda djur ska också förvaras skilt från levande djur så att transportören inte behöver komma i kontakt med de levande djuren i samband med hämtningen.

Anmäla hämtning av döda fjäderfän och biprodukter från slakt

Det finns företag som hämtar döda djur och biprodukter från slakt, för att sedan köra dem vidare till godkända anläggningar.

Just nu är det bara företaget Svensk lantbrukstjänst som har rikstäckande hämtning. Gå in på deras webbplats för att

  • anmäla hämtning av döda djur och biprodukter via en e-tjänst eller telefon
  • få information om hur hämtningen går till
  • hitta kontaktuppgifter till lokala entreprenörer.

Om du bara har ett fåtal döda djur så kan du frysa in dem och anmäla hämtning vid ett senare tillfälle. Tänk på att du måste kunna redogöra för hur du förvarar de döda djuren om du får frågor om det från kommunen.

Gräva ner döda fjäderfän och biprodukter från slakt

Generellt sett är det förbjudet att gräva ner döda fjäderfän och biprodukter från slakt. Vissa områden är dock undantagna från förbudet.

Undantag från nedgrävnings­förbudet i vissa områden

Du får gräva ner döda fjäderfän och biprodukter från husbehovs­slakt i vissa områden, om djuren har hållits och dött där. Det gäller främst

  • glesbygd i norra Sverige och en bit söderut längs norska gränsen
  • öar utan fastlands­förbindelse.

Du hittar en lista över områdena i bilaga 2 till Jordbruksverkets föreskrift 2006:84 om animaliska biprodukter, som finns länkad under rubriken Författningar.

Vid nedgrävningen måste du följa kommunens anvisningar och kraven som finns i EU‑lagstiftningen. Hör av dig till din kommun om du är osäker på vad som gäller.

Du får dock inte gräva ner fjäderfän som du misstänker har dött av en epizootisk sjukdom (till exempel newcastle­sjuka eller fågel­influensa). Om du misstänker en sådan sjukdom ska du i stället omedelbart kontakta en veterinär.

Förbränna döda djur i egen panna

Om du har en panna som är godkänd av Jordbruksverket kan du förbränna döda djur i den. Du kan läsa mer om det på sidan om förbrännings­anläggningar.

Författningar

Söker efter 2019:8

Söker efter 2006:84

Du kanske också är intresserad av det här