Campylobacter

Campylobacter är en bakterie som förekommer hos både människor och djur i hela världen. Eftersom bakterien förekommer hos kyckling är det viktigt att hantera rå kyckling på rätt sätt. I Sverige finns det ett kontrollprogram för att hålla nere förekomsten i fjäderfäbesättningarna och minska risken för bakterier i köttet.

Om campylobacter

Campylobacter, är en bakterie som normalt finns i tarmkanalen hos ett flertal olika djurarter som fåglar, grisar, nötkreatur, får, getter, hundar, katter och gnagare. Flera olika campylobacterarter är kända, men endast en del av dem orsakar sjukdom hos människor. Det är vanligt att djur bär på bakterien utan att visa några symptom.

Hos människa är infektion med campylobacter den vanligaste livsmedelsburna zoonosen. Människor smittas framför allt via förorenade livsmedel. Människor som smittas kan bli akut sjuka med diarréer, magsmärtor, illamående, kräkningar och feber.

Så sprids campylobacter

Bakterien kan finnas på kött av olika slag men är vanligast på färskt fågelkött. Campylobacter kan också finnas i opastöriserad mjölk. Att hålla en god kökshygien vid hantering av framför allt rått kycklingkött är därför den viktigaste åtgärden för att minska risken för att smittas. Campylobacter förekommer även i sjö- och åvatten samt i annat ytvatten. Vattnet kontamineras såväl av vilda djur som genom mänsklig verksamhet. Campylobacter kan hålla sig vid liv i kyligt vatten i flera veckor och till och med månader.

Campylobacter är anmälningspliktigt hos slaktfjäderfä samt i en genital form hos nötkreatur och det ansvariga laboratoriet som analyserat proverna ska anmäla detta till Jordbruksverket. Även campylobacterinfektion hos människa är en anmälningspliktig sjukdom. En läkare som behandlar en patient mot campylobacterinfektion ska anmäla det till smittskyddsläkare i länet, miljökontoret i kommunen och Folkhälsomyndigheten.

Smittläget för campylobacter

Från sensommaren 2016 fram till hösten 2017 pågick ett utbrott av campylobacter i Sverige kopplat till svenskproducerad färsk kyckling. Antalet människor som insjuknade låg på nivåer som var kraftigt förhöjda jämfört med normalt. Två tidigare utbrott, december 2014–januari 2015 och november–december 2015, har konfirmerats vara kopplade till svensk kyckling.

Under 2019 var det ovanligt få positiva kycklingflockar i hälsokontrollen, under 5 procent. Första halvåret av 2020 fortsatte denna positiva trend men sedan augusti har vi haft ett ökat antal positiva slaktkycklingflockar och även ett högre sjuktal hos människor. Man har jämfört campylobacter mellan sjuka människor och slaktkycklingflockar och kunnat se att det finns kopplingar mellan en del av fallen. Antalet fall minskade inte förrän i november. I vanliga fall brukar denna minskning ske tidigare på hösten. Trots detta så kommer positiva kycklingflockar i hälsokontrollen 2020 att ligga under 10 procent.

Detta gör vi när förekomsten ökar

När förekomsten av campylobacter ökar ovanligt mycket i slaktkyckling, och det i sin tur leder till att människor insjuknar, tar näringen fram åtgärder för att identifiera och hantera orsaken till ökningen. Arbetet med smittspårning och aktuella åtgärder är ett samarbete mellan näringen, Folkhälsomyndighet, Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt.

Kontrollprogram

Svensk fågel är huvudman för det frivilliga kontrollprogrammet för campylobacter. Över 90 procent av alla producenter är anslutna till programmet. Syftet med kontrollprogrammet för campylobacter är att minska risken att råa kycklingprodukter blir förorenade med campylobacter. Detta innebär bland annat åtgärder som ska minska förekomsten av bakterien i slaktkycklingsbesättningar

Slakterierna utför provtagningen genom att testa blindtarmsprov från 10 slaktade kycklingar från varje flock. Svensk fågel sammanställer varje månad provsvaren i en rapport till myndigheterna.

Målet är att förekomsten av campylobacter i flockarna ska vara under 10 procent på årsbasis.

Viktiga förebyggande åtgärder för dig som har djur

Djurägare kan göra mycket för att minska risken för att sjukdomar kommer in i och utvecklas i besättningen eller sprids till andra besättningar. Det handlar om biosäkerhet, det vill säga allt från var och hur stallarna är byggda till hur de dagliga skötselrutinerna ser ut.

Författningar

Söker efter grundforeskrifter:
2015:17

Senast granskad: 2024-06-27

Till toppen