Eftersom foder ingår i livsmedelskedjan är det viktigt att du vet vilka regler som gäller, oavsett om du tillverkar foder till sällskapsdjur eller till lantbruksdjur. För att du ska kunna tillverka ett säkert foder måste du ha tillgång till ändamålsenliga lokaler, lämplig utrustning och bra råvaror. Du måste också hantera dina råvaror och färdiga produkter på ett bra sätt.
Innan du börjar tillverka foder behöver du anmäla din verksamhet hos Jordbruksverket. Om du tillverkar vissa foderprodukter eller använder vissa foderingredienser kan din anläggning även behöva bli godkänd för detta. Innan du anmäler dig som foderleverantör bör du känna till vilka regler som finns. Ska du tillverka och saluföra ekologiska foder eller foder till ekologiska djur ska du anmäla dig till certifieringssystemet via Jordbruksverket, samt skriva avtal med ett kontrollorgan.
Om du ska börja tillverka foder ska du anmäla dig som foderleverantör hos Jordbruksverket. Det ska du göra senast 15 dagar innan du planerar att starta din verksamhet. Om vi behöver besiktiga och godkänna din anläggning bör din anläggning vara klar för kontroll inom tre månader från det att du har skickat in din anmälan.
Du anmäler dig som foderleverantör på en blankett. Därefter kan du använda vår e-tjänst.
Du ansvarar själv för att anmäla alla större förändringar i din verksamhet till Jordbruksverket, till exempel om din verksamhet ändrar inriktning eller upphör. Det gör du enklast i vår e-tjänst.
Via e-tjänsten kan du som är foderleverantör
Syftet med registreringen är att öka spårbarheten för foder, och därmed även foder- och livsmedelssäkerheten. Registret är även ett underlag för kontrollen av foderkedjan.
Det kostar inget att anmäla dig som foderleverantör eller din foderanläggning men du kommer att få betala en årlig kontrollavgift med start året efter att du anmält dig.
Om du tillverkar foderblandningar som består av kompletteringsfoder och djurägarens egenodlade råvaror har du så kallad blandartjänst. Det är få foderleverantörer i Sverige som hör till den kategorin. Om du har blandartjänst ska du anmäla din anläggning via vår e-tjänst eller blankett D187.
I början av året ska du rapportera till Jordbruksverket hur mycket foder du har tillverkat under föregående år. Du ska ange kvantiteterna per foderkategori.
Du rapporterar kvantiteterna i vår e-tjänst. E-tjänsten är öppen mellan 1 januari och 28 februari.
Om du vill börja tillverka någon av nedanstående foderprodukter behöver anläggningen godkännas av Jordbruksverket. När du anmäler din anläggning fyller du i om du tillverkar någon av dessa produkter. Om du utökar din tillverkning med någon av dessa produkter efter att du har anmält din anläggning för registrering ska du skicka in blanketten på nytt.
Ta gärna kontakt med oss innan du ansöker om att bli godkänd för att få information om ansökan och reglerna för att bli godkänd. Vi förprövar inga ansökningar.
När du skickar in ansökan bör anläggningen vara klar för kontroll inom de närmaste 3 månaderna. När anläggningen blivit godkänd gäller det tills vidare om inget annat anges.
Om du hanterar obearbetade animaliska biprodukter på din anläggning är avgiften för ett bli godkänd 9 000 kronor, vilket inkluderar en besiktning.
För övriga anläggningar är den lägsta avgiften för att bli godkänd 10 904 kronor. I avgiften ingår en besiktning. Om besiktningen av anläggningen och den administrativa hanteringen tar mer än 12 timmar kostar det ytterligare 767 kronor per påbörjad timme.
Vi skickar fakturan till ansvarig foderföretagare.
Tillverkning av fodertillsatser som innehåller följande tillsatser kräver att verksamheten är godkänd för detta:
Tillverkning av förblandningar som innehåller följande tillsatser kräver att verksamheten är godkänd för detta:
Tillverkning av foderblandningar som innehåller följande tillsatser kräver att verksamheten är godkänd för detta:
Tillverkning eller inblandning av följande produkter kräver också att verksamheten är godkänd för detta:
Mellanprodukter är foder som inte kan ges direkt till djur utan vidare bearbetning, som består av en homogen blandning av ett eller flera veterinärmedicinska läkemedel med foderråvaror eller foderblandningar, uteslutande avsedd för användning vid tillverkning av foder som innehåller läkemedel.
Om du använder animaliska biprodukter eller produkter som är framställda av animaliska biprodukter i din fodertillverkning ska du kryssa i det när du anmäler dig som foderleverantör.
Följande anläggningar behöver bli godkända av Jordbruksverket för att få tillverka foder:
Det är du som fodertillverkare som har det yttersta ansvaret för att det foder du släpper ut på marknaden är säkert att använda. Det är nödvändigt med skriftliga rutiner, dokumentation, egenkontroll och provtagning för att undvika biologisk, kemisk eller fysisk kontamination av fodret och för att fodret ska gå att spåra. Du behöver göra en egen bedömning av riskerna i din verksamhet och anpassa hanteringen av dessa utifrån förutsättningarna på din anläggning.
Du kan även behöva läsa i föreskrifter och förordningar för att få svar på vad som gäller specifikt för din anläggning. Här lyfter vi generella delar i regelverket.
Du behöver ha en skriftlig rutin för hur du ska göra vid en händelse med osäkert foder och hur du rapporterar detta till Jordbruksverket.
Om du vet eller misstänker att ett foder inte är säkert ska du så fort som möjligt anmäla det till Jordbruksverket.
Ett foder är inte säkert om det
Det är höga krav på skriftlig dokumentation i samband med fodertillverkning. Du ska ha följande dokumentation:
Alla dokument och resultat från provtagningar ska arkiveras.
Dina lokaler och din utrustning ska
För lokalerna gäller även följande:
För utrustningen gäller även följande:
Du ska kontrollera din utrustning och dina lokaler regelbundet enligt skriftliga rutiner.
Alla lokaler, fordon, behållare och transportlådor och all utrustning ska vara rena. Det är viktigt med genomtänkta rutiner för rengöring.
Personalen ska ha de kunskaper som krävs för tillverkningen och få en tydlig, skriftlig information om sina uppgifter, ansvarsområden och befogenheter. Det ska även finnas en detaljerad organisationsplan som visar kvalifikationer och ansvar hos den arbetsledande personalen.
En kvalificerad person ska vara utsedd som ansvarig för produktionen. Det ska finnas skriftliga metoder och anvisningar för produktionen. Produktionen ska följa dessa metoder och anvisningar, och det måste finnas tillräckligt med resurser i produktionen för att kunna kontrollera tillverkningen.
Du ska förvara bearbetat foder separat från obearbetade foderråvaror för att undvika att fodren blandas.
För att undvika att det förekommer förbjudet foder, främmande ämnen i fodret eller annan förorening av fodret ska det finnas en övervakning av tillverkningen enligt en lämplig kontrollstrategi. Du ska identifiera och isolera avfall och råvaror som inte är lämpliga som foder och hantera dessa på ett lämpligt sätt.
Som foderleverantör ska du ha skriftliga hygienrutiner där du tar reda på, bedömer och kontrollerar risker i produktionen, en så kallad HACCP-plan. HACCP står för Hazard Analysis and Critical Control Points vilket betyder analys av faror och kritiska styrpunkter. I planen sammanställer du mikrobiologiska, kemiska, allergena och fysikaliska risker via flödesscheman över tillverkningsprocesserna. Genom att följa hygienrutinerna får du sedan kontroll över de identifierade riskerna.
Det ska gå att spåra produkterna på ett effektivt sätt. Det innebär att du ska föra ett register över inköp, produktion och försäljning. Du ska dokumentera alla råvaror som använts i fodret, även information om fodertillsatser och förblandningar.
Du ska ta fram ett förfarande för provtagning av referensprover. Proverna ska vara förseglade och märkta så de är lätta att identifiera. Hur länge du ska spara proverna beror på fodrets användningsområde. Du ska ta prover av ingredienser och tillverkade partier, eller om du har kontinuerlig produktion, i varje avgränsad del av produktionen. Om du tillverkar foder som inte är avsett för livsmedelsproducerande djur räcker det att du tar referensprover av slutprodukten.
För att verifiera kvaliteten på foder är det vanligt med provtagning på en mindre andel av de tillverkade partierna. Detta kallas lågfrekvent provtagning. Om du utför lågfrekvent provtagning i din fodertillverkning bör du vid förhöjda halter av främmande ämnen eller smittor, göra en uppföljning även om de lagstadgade gränsvärdena inte överskrids. Du bör därför ha relevanta åtgärdsgränser i ditt egenkontrollprogram som är lägre än det lagstadgade gränsvärdet. Om åtgärdsgränserna överskrids bör uppföljningen omfatta en period med tätare provtagning.
Vid lågfrekvent provtagning är det stor risk att man missar enstaka partier, eller den del av ett parti som har högst halt av ett ämne. Detta gäller särskilt om förekomsten av det aktuella ämnet är ojämnt fördelad eller om halterna varierar mycket. Dessutom kan något förhöjda värden i en foderblandning indikera att gränsvärdet överskridits i någon av ingredienserna.
Om du tillverkar foder till livsmedelsproducerande djur ska du ta miljöprover i anläggningen varje vecka för att kontrollera om det finns salmonella.
Förutom provtagning för salmonella ska du ha en riskbaserad egenkontroll som bland annat omfattar salmonella.
Om foderprover eller miljöprover visar på förekomst av salmonella ska du följa minimikraven i foderföreskriften och du kan använda dig av de nationella branschriktlinjerna.
Om du tillverkar foder till fjäderfä ska du analysera minst fem miljöprover för salmonella varje vecka. Du ska ta proven i behållare för färdigt foder, på lokaldamm från rum med pelletskyl, i pelletskyl, i avsug från centralaspirationen och i råvaruintaget.
Om du tillverkar foder till andra djurslag än fjäderfä och sällskapsdjur ska du analysera minst två miljöprover för salmonella varje vecka. Du ska ta proven i behållare med färdigt foder och i råvaruintaget.
Med anledning av risken för att foder ska leda till TSE-sjukdom på djur som till exempel BSE (”galna kosjukan”) eller scrapie är det generellt sett förbjudet att utfodra idisslare och andra djur utom pälsdjur och sällskapsdjur med foder som helt eller delvis består av protein från djur.
Förbudet finns i artikel 7 i TSE-förordningen nr 999/2001. Undantag från förbudet finns i bilaga IV i samma förordning. Där hittar du också regler för hur undantagen ska tillämpas, till exempel krav på råvara, tillverkning, transport och lagring.
Grundläggande är att varken idisslare eller djur som är produktionsdjur (andra än pälsdjur) får utfodras med proteiner från idisslare. Idisslare får heller inte utfodras med fiskprotein. Av produktionsdjuren är det bara fisk som får utfodras med protein från fisk, gris, fjäderfä och insekter. Det är dock inte tillåtet att utfodra med fiskmjöl som innehåller proteiner från odlad fisk av samma art. Gris och fjäderfä får utfodras med fiskprotein och insektsprotein. Gris får dessutom utfodras med protein från fjäderfä, och fjäderfä får utfodras med protein från gris. Protein från mjölk och ägg får ges till alla djurslag. Den fullständiga listan finns i kapitel I och II i bilaga IV i TSE-förordningen. Definitionen på de produkter som nämns där finns i bilaga I i förordning (EG) nr 142/2011.
Förbudet påverkar även hur du som tillverkar, lagrar, transporterar och använder foder måste säkerställa att fodret inte kan förorenas av otillåtet protein.
Foderbranschen tar fram branschriktlinjer för att hjälpa dig som foderleverantör att följa reglerna för foder. Branschriktlinjerna kan ses som en överenskommelse mellan näringen och myndigheterna om hur man kan lösa praktiska problem. Branschriktlinjerna kan aldrig förhandla bort minimikraven i bestämmelserna.
Jordbruksverket har en fastställd process för granskning av näringens branschriktlinjer och godkänner dem genom ett formellt beslut.
Det finns flera olika typer av främmande ämnen som kan förorena foder och många gränsvärden, riktvärden och rekommendationer att förhålla sig till.
Det finns flera miljögifter som kan förorena foder, till exempel dioxiner och tungmetaller. För många av dessa miljögifter finns det fastställda gränsvärden. Om gränsvärdena överskrids får du inte använda produkten som foder och du ska informera Jordbruksverket omedelbart. Det är inte tillåtet att späda ut foder som innehåller otillåtna mängder miljögifter.
För dioxiner och PCB:er finns det även åtgärdsgränser. Det innebär att du får använda fodret men du måsta ta reda på källan till föroreningen och vidta åtgärder för att undvika fortsatt förorening.
Det finns flera mögelgifter som kan förorena foder, till exempel DON (deoxynivalenol), ZON (zearalenon) och aflatoxin. För många av dessa mögelgifter finns det fastställda gränsvärden. Om gränsvärdena överskrids får du inte använda produkten som foder och du ska informera Jordbruksverket omedelbart. Det är inte tillåtet att späda ut foder som innehåller otillåtna mängder mögelgifter.
För flera mögelgifter, som till exempel DON, ZON, ochratoxin och fumonisin, finns det även rekommenderade riktvärden.
Du behöver ta hänsyn till att olika djurslag kan vara mer eller mindre känsliga för mögelgifter.
Mögelgifterna DON och ZON/ZEA kan ge djurhälsoproblem den kommande utfodringssäsongen, särskilt inom grisproduktionen. Vissa år har spannmål och halm höga halter av dessa mögelgifter. Problemen har varit störst i de västra delarna av Sverige. Havre är mest drabbat och därefter vete.
Om väderförhållandena har varit dåliga bör du analysera foderråvaror och färdigt foder för DON och ZON/ZEA. Du får inte använda eller späda ut foder där halterna av mögelgifter överskrider fastställda gränsvärden.
Det finns undersökningar som visar på negativa effekter av DON vid halter lägre än riktvärdena. Det har till exempel rapporterats effekter på gris vid så låga DON-halter som 0,6 mg/kg. Det är foderföretagarens skyldighet att anpassa riktvärdena till de mest känsliga djurslaget.
Produkt | Riktvärde i mg/kg (ppm) |
---|---|
Spannmål och spannmålsprodukter med undantag av biprodukter av majs | 8 |
Biprodukter av majs | 12 |
Kompletteringsfoder och helfoder för grisar | 0,9 |
Kompletteringsfoder och helfoder för kalvar, lamm och killingar | 2 |
Kompletteringsfoder och helfoder för övriga djurslag | 5 |
Produkt | Riktvärde i mg/kg (ppm) |
---|---|
Spannmål och spannmålsprodukter med undantag av biprodukter av majs | 2 |
Biprodukter av majs | 3 |
Kompletteringsfoder och helfoder för smågrisar och gyltor | 0,1 |
Kompletteringsfoder och helfoder för suggor och slaktsvin | 0,25 |
Kompletteringsfoder och helfoder för kalvar, mjölkboskap, får, lamm, getter och killingar | 0,5 |
Mjöldryga kan infektera spannmål, särskilt råg, men även vallgräs och kan utgöra ett problem på äldre vallar och naturbeten.
Gränsvärdet för mjöldryga i foderråvaror och foderblandningar som innehåller omald spannmål är 1 000 mg per kg, för foder med en vattenhalt på 12 procent.
Du får inte använda eller späda ut foder där halten överskrider gränsvärdet för mjöldryga.
Mögelgiftet aflatoxin kan finnas i vissa importerade riskråvaror, till exempel produkter från kokos, majs, palmkärna, ris, sheanötter och soja. Om du tar in foder från ett annat land måste du kontrollera det och provta för aflatoxin.
Du får inte använda eller späda ut foder eller en råvara som överskrider gränsvärdet för aflatoxin.
Foder | Gränsvärde i mg/kg (ppm) |
---|---|
Foderråvaror | 0,02 |
Foderblandningar för mjölkkor och kalvar, mjölkfår och lamm, mjölkgetter och killingar, smågrisar och kycklingar | 0,005 |
Foderblandningar för övriga nötkreatur, övriga får, övriga getter, övriga grisar och övriga fjäderfän | 0,02 |
Övriga kompletteringsfoder och helfoder | 0,01 |
Ochratoxin A kan förekomma i spannmål. Fumonisin kan förekomma i majs.
Foder | Gränsvärde i mg/kg (ppm) |
---|---|
Spannmål och spannmålsprodukter (foderråvaror) | 0,25 |
Kompletteringsfoder och helfoder för grisar | 0,05 |
Kompletteringsfoder och helfoder för fjäderfän | 0,1 |
Kompletteringsfoder och helfoder för hundar och katter | 0,01 |
Foder | Gränsvärde i mg/kg (ppm) |
---|---|
Majs och majsprodukter (foderråvaror) | 60 |
Kompletteringsfoder och helfoder för grisar, hästar, kaniner och sällskapsdjur | 5 |
Kompletteringsfoder och helfoder för fiskar | 10 |
Kompletteringsfoder och helfoder för fjäderfä, kalvar yngre än 4 månader, lamm och killingar | 20 |
Kompletteringsfoder och helfoder för vuxna däggdjur äldre än 4 månader och mink | 50 |
Det finns produkter som är avsedda att minska effekterna eller halterna av mögelgifter i fodret. Du får inte använda dessa produkter om gränsvärden i fodret har överskridits. Däremot kan du använda dessa produkter som en extra säkerhetsåtgärd i foder där halterna av mögelgifter är under gränsvärdet eller där du misstänker att fodret kan innehålla låga halter mögelgifter men halten inte är fastställd.
Den vanligaste mikroorganismen som kan orsaka problem och som kan spridas via foder är salmonella. Foderleverantörer ska utföra miljöprovtagning för salmonella. Om salmonella påvisas vid hantering eller tillverkning av foder ska du vidta åtgärder enligt lagstiftningen, men du kan få hjälp av näringens nationella branschriktlinjer för övervakning av salmonella i fodertillverkning och åtgärder i händelse av fynd.
Om du tillverkar värmebehandlat foder behöver du inte kontakta Jordbruksverket om salmonella påvisats i miljön i foderanläggningen före värmebehandlingen.
Du ska även provta riskråvaror som du tar in från andra länder.
Vissa produkter är förbjudna att använda som foder, till exempel träck, urin, avloppsvatten, kemiskt behandlade hudar och trä, betat utsäde, fast hushållsavfall och förpackningar.
Det finns detaljerade regler för hur foder ska märkas och många av uppgifterna är obligatoriska.
Obligatoriska uppgifter som bör anges som rubriker:
Obligatoriska uppgifter som ska anges som rubriker (du får inte byta namn på rubriken):
Obligatoriska uppgifter:
Vi har tagit fram checklistor för olika typer av foder som kan underlätta arbetet med att märka fodret på rätt sätt. Kontakta oss om du vill få tillgång till dessa checklistor.
Under kommande stycken kan du läsa vad du ska skriva under de respektive rubrikerna i märkningen.
Du ska ange vilket slags djur fodret är avsett för, till exempel hund, lamm eller slaktsvin. Det blir tydligt för konsumenten om du kombinerar fodertyp och djurslag, till exempel Helfoder för hund eller Kompletteringsfoder för häst.
Du ska ange fodertyp och djurslag tydligt, till exempel kan "Helfoder för hund" vara en rubrik direkt efter produktnamnet.
Du ska alltid märka foder till häst, kanin och duvor som foder till livsmedelsproducerande djur.
För alla foder ska du ange något av följande alternativ
Det finns tre olika former av foderblandningar helfoder, kompletteringsfoder och foderblandning.
Helfoder täcker dagsbehovet av alla näringsämnen för den djurkategori fodret är avsett för. Exempel på helfoder är hund- och kattfoder, grisfoder och foder till fjäderfä. Foder till nötkreatur, får och häst är alltid kompletteringsfoder eftersom deras foderstat ska kompletteras med ett grovfoder som hö, ensilage med mera. För helfoder kan du vid behov använda följande beteckningar:
Kompletteringsfoder måste kompletteras med annat foder för att täcka dagsbehovet. Vissa foder kan förekomma både som helfoder och som kompletteringsfoder, till exempel mjölkersättningar eller dietfoder för särskilda näringsbehov. För kompletteringsfoder kan vid behov följande beteckningar användas:
För foder till andra sällskapsdjur än hund och katt kan du ersätta begreppen hel- respektive kompletteringsfoder med begreppet foderblandning.
För foderråvaror krävs normalt inte att du anger djurslaget. En råvara kan innehålla fodertillsatser och fortfarande betraktas som en råvara och inte en foderblandning. Om foderråvaran innehåller tillsatser som bara får användas till vissa djurslag eller djurkategorier måste du ange det.
Med sammansättning menas en lista över de råvaror som ingår i fodret. Listan över råvaror ska ha rubriken ”Sammansättning”.
På foderblandningar ska du ange de råvaror som ingår i fallande ordning under rubriken Sammansättning. Om du framhäver en specifik foderråvara på produkten, till exempel ”Missans kattmat med kalkon”, ska du ange den aktuella råvaran (kalkon) och hur många procent som ingår.
Du ska benämna foderråvarorna enligt EU:s råvarulista, foderregistret eller som kategorier.
Om du väljer en annan benämning än den i EU:s råvarulista är du skyldig att anmäla råvaran till foderregistret. Foderregistret har byggts upp av näringen inom EU.
Skillnaden mellan registret och EU:s råvarulista är att i registret är produkterna enbart registrerade utan någon kvalitetskontroll. Därför kan kontrollmyndigheterna ifrågasätta produktens benämning och bedömningen av produkten som en foderråvara. EU:s råvarulista tas fram av näringen med utgångspunkt i foderregistret, granskas av de nationella myndigheterna och kommissionen, och antas därefter som en förordning. Därför kan man säga att dessa benämningar på råvarorna är godkända.
För foder till sällskapsdjur finns ett tredje alternativ där råvarorna anges med en kategoribeteckning, till exempel spannmål, grönsaker, frukt och så vidare.
För råvaror som levereras i bulk ska märkningsuppgifterna anges i följesedlar eller medföljande dokument. Storbalar, oavsett om de är plastade eller inte, betraktar Jordbruksverket som en bulktransport och du behöver inte märka varje enskild bal. Det är foderföretagarens uppgift att säkerställa var olika partier kommer ifrån om det är aktuellt med reklamationer.
För foderråvaror som enbart är registrerade i foderregistret eller anges med en kategoribeteckning ska du ange de analytiska värdena för de näringsämnen med mera som krävs enligt bilaga V i märkningsförordningen. För foderråvaror som är upptagna i EU:s råvarulista ska du ange de näringsämnen som finns för varje enskild råvara (kolumnen Obligatoriska märkningsuppgifter).
För foderblandningar ska du ange de näringsämnen med mera som finns i bilagorna till förordning nr 767/2009:
Du ska inte ange uppgifter om analytiska värden för enskilda foderråvaror som ingår i en foderblandning.
Den totala mängden vitaminer som garanteras under hela hållbarhetstiden får anges under rubriken Analytiska beståndsdelar/Analyserat innehåll i stället för att ange den tillsatta mängden under rubriken Tillsatser.
Vilka fodertillsatser du ska ange och hur du ska ange dem finns i bilagorna till förordning nr 767/2009:
Tillsatserna ska grupperas enligt de funktionella grupperna. Det är tillåtet att förkorta namnen på de funktionella grupperna. Du får till exempel skriva Konserveringsmedel, Ensileringstillsatser, Vitaminer med mera. Du hittar de funktionella grupperna under rubriken Fodertillsatser på denna sida.
Du ska ange tillsatserna enligt EU:s tillsatsregister. Hela namnet på tillsatsen ska finnas med på märkningen. Du får alltså inte förkorta namnet.
Du ska även ange tillsatser med en rekommenderad högsta halt.
Det finns ingen regel om hur ett partinummer ska vara utformat. Du kan till exempel använda tillverkningsdatumet som partinummer. Skriv det i ordningen dag, månad, år, till exempel Tillverkningsdatum/Partinummer DD/MM/ÅÅ.
Under rubriken garantitid ska du ange:
Skriv datumet enligt formen DD/MM/ÅÅ.
Under rubriken Kategori ska du ange foderråvaror som består av animaliska biprodukter eller framställda produkter och foderblandningar som innehåller färska animaliska biprodukter exempelvis malda frysta köttkorvar. Dessa ska märkas med den kategori som är aktuell.
Under rubriken Bruksanvisning informerar du köparen hur fodret ska användas, till exempel till viss ålder eller typ av djur. Här ska du även ange dosering. För kompletteringsfoder ska du ange eventuella maximumhalter för fodertillsatser.
Du behöver bara ange vem som är ansvarig för märkningen. Ange namn, firmanamn och adress eller anläggningens godkännandenummer.
I de fall ett godkännande krävs används i första hand de godkännandenummer som tilldelas i enlighet med hygienförordningen och i andra hand de godkännandenummer som har tilldelats för vissa anläggningar enligt förordningen om animaliska biprodukter.
Du ska ange vem som är ansvarig för märkningen och vem som är tillverkare. Om ansvarig för märkningen är detsamma som tillverkaren räcker det att ange tillverkare. Ange namn, firmanamn och adress. Tillverkarens namn och adressuppgifter kan ersättas med anläggningens godkännandenummer som har tilldelats i enlighet med hygienförordningen.
Under rubriken Nettokvantitet ska du ange den totala mängden i förpackningen.
På etiketten till sällskapsdjursfoder ska du ange ett telefonnummer som är gratis att ringa till eller andra lämpliga kommunikationssätt som köparen kan använda för att, utöver de obligatoriska uppgifterna, få information om
Ett gratis telefonnummer kan ersättas av en e-postadress eller en adress till en webbplats. Du kan ange flera olika kommunikationssätt, men ett alternativ ska vara gratis för kunden.
Under transport och lagring av foderråvaror bestående av animaliska biprodukter eller därav framställda produkter samt vid transport av färskt sällskapsdjursfoder finns krav på kompletterande text som du hittar i dokumentet regler för insamling, transport och spårbarhet .
Vi rekommenderar att även konsumentförpackningen är märkt med den text som ska finnas på transportförpackningen.
”Endast avsett att användas som sällskapsdjursfoder. Förvaras avskilt från livsmedel. Tvätta händerna och rengör verktyg, redskap och ytor efter hantering av denna produkt.”
Om råvaran innehåller mer än 0,9 procent godkänt genetiskt modifierat material ska den vara märkt med följande text:
”Denna produkt innehåller genetiskt modifierade organismer.”
Följande symboler kan användas om produkten uppfyller reglerna för respektive märkning:
Vissa påståenden som är snarlika medicinska påståenden eller anges för djur med särskilda näringsbehov, så kallat dietfoder, är tillåtna. Dessa dietfoder ska märkas med vissa uppgifter utöver den generella märkningen. På engelska används ofta benämningen Parnut.
På dietfoder ska det framgå tydligt att det är ett dietfoder, till exempel Dietfoder-Helfoder till hund och Dietfoder-Kompletteringsfoder till smågrisar. Det ska även framgå för vilket särskilt näringsbehov produkten ska användas, till exempel minskning av risken för acidos, stabilisering av vätske- och elektrolytbalansen eller minskning av risken för förstoppning. Utöver vilket näringsbehov som avses finns det specifika regler för varje enskilt påstående om dietfoder, till exempel att veterinär eller näringsspeciallist bör rådfrågas före användning.
Du får bara använda påståenden som finns med i EU:s dietfoderlista. Om ett påstående är listat för dietfoder, som till exempel ”minskning av stressreaktioner”, så är detta påstående begränsat till foder som är märkt som dietfoder och får inte användas vid märkning av vanligt foder. Vad gäller ”minskning av stressreaktioner” har det förekommit att man istället angett ”minskning av oro” vid märkning av foder. Jordbruksverket bedömer att benämningarna oro och stress är synonymer i märkningssammanhang och får därför endast användas för dietfoder.
För att få ett nytt påstående om dietfoder godkänt så ska en ansökan skickas till EU-kommissionen. Ansökan ska visa hur den aktuella fodersammansättningen fyller det avsedda näringsbehovet samt att den inte har någon negativ inverkan på djurhälsa, människors hälsa eller djurskydd.
Det finns detaljerade regler om hur märkning av foder som innehåller läkemedel eller mellanprodukter ska se ut. Detta är den viktigaste informationen som du ska ange:
Den fullständiga listan över uppgifter som du ska ange finns i bilaga III i förordningen 2019/4. Förordningen finns längre ner på sidan under rubriken Författningar.
Mellanprodukter är foder som inte kan ges direkt till djur utan vidare bearbetning, som består av en homogen blandning av ett eller flera veterinärmedicinska läkemedel med foderråvaror eller foderblandningar, uteslutande avsedd för användning vid tillverkning av foder som innehåller läkemedel.
Foderblandningar till produktionsdjur, andra än pälsdjur, och som innehåller vissa typer av animaliskt protein ska vara märkta med särskild text beroende på vilken typ av animaliskt protein det handlar om. Även handelsdokumenten eller hälsointyg ska innehålla specifika texter. Det gäller fiskmjöl, dikalciumfosfat eller trikalciumfosfat, blodprodukter, bearbetat animaliskt protein från insekter, bearbetat animaliskt protein annat än fiskmjöl och mjölkersättning som innehåller fiskmjöl. Du hittar information om detta i Bilaga 4, TSE-lagstiftningen.
Det är en svår balansgång mellan vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet att påstå om ett foders egenskaper. Märkningen och informationen om fodret får dock inte vara vilseledande. Du får alltså inte påstå att fodret har egenskaper som inte kan bevisas.
Vilseledande påstående kan handla om fodrets egenskaper, men även det avsedda användningsområdet, till exempel
Reglerna gäller inte bara märkningen på produkten utan även de uppgifter som lämnas på webbsidor, produktblad eller muntligt, till exempel vid seminarier.
Foderanvändaren ska också kunna förstå märkningen och informationen om fodret.
Det är inte tillåtet med medicinska påståenden. Du får alltså inte påstå att fodret förebygger, behandlar eller botar sjukdom, med undantag för fodertillsatserna koccidiostatika och histomonostatika.
Detta innebär att det även är mycket svårt att göra några påståenden vad gäller hälsa eller funktioner hos organ, blodkärlssystem, nervssystem, immunsystem, ämnesomsättning och fruktbarhet. Det är Läkemedelsverket som bedömer medicinska påståenden.
Om du vill hänvisa till ett särskilt näringssyfte eller ett påstående som finns i listan över påståenden om dietfoder, så måste de specifika kraven för dessa påstående vara uppfyllda.
Det är inte tillåtet att påstå att fodret har verkningar eller egenskaper som det inte har. Det är inte heller tillåtet att antyda att fodret har särskilda egenskaper när i själva verket alla liknande foder har sådana egenskaper.
Du får upplysa om
Om du framhäver råvaror eller näringsämnen vid märkningen av ett foder så ska du även ange halten av dessa råvaror eller näringsämnen. Här är några exempel:
På motsvarande sätt ska de tillsatser som framhävs, till exempel att man tillsatt vissa aminosyror eller spårelement, anges under rubriken Tillsatser.
Alla påståenden om foder ska
Du ska kunna bevisa att de påstådda egenskaperna stämmer genom resultat från vetenskapligt utformade försök. Försöken bör vara utförda på de djur som avses. Dessa uppgifter ska finnas sammanställda när du släpper ut fodret på marknaden.
Påståenden som högklassigt, smakligt och rikligt är svåra att bevisa. Därför är det problematiskt att beskriva ett foder med sådana begrepp. Inom EU finns två så kallade märkningskoder som kan ge en vägledning om hur du kan använda begrepp som till exempel färskt och autentiskt. Vägledningarna är på engelska.
Vid en kontroll kan Jordbruksverket begära och granska de uppgifter som ligger till grund för ett påstående om ett foders egenskaper. Vi tar bara hänsyn till de försök och dokument som du har sammanställt vid kontrollen.
För att du ska få blanda in läkemedel i foder, lagra, transportera eller släppa ut foder som innehåller läkemedel på marknaden, ska du vara godkänd för det av Jordbruksverket.
När du är godkänd får du blanda in godkända läkemedel som i FASS anges som premixer/läkemedelspremixer i foder.
Om du använder färdigberedda läkemedel krävs inte ett godkännande av Jordbruksverket. Sådana läkemedel kan ges till djuren via vatten, så kallad "top dressing", och inblandning i foder enligt vad som anges i FASS.
Foderföretagare som tillverkar, lagrar, transporterar eller släpper ut foder som innehåller läkemedel eller mellanprodukter på marknaden, ska föra ett register över uppgifter som har med spårbarheten att göra, bland annat
Dokumentation ska sparas i 5 år.
Den fullständiga listan över uppgifter finns i bilaga I avsnitt 6 i förordningen 2019/4. Förordningen finns längre ner på sidan under rubriken Författningar.
Du ska lagra läkemedlet inlåst i ett utrymme som är avsett för lagring av läkemedel. Det är inte lämpligt att förvara läkemedel tillsammans med andra kemikalier eller till exempel bekämpningsmedel.
Du ska lagra foder som innehåller läkemedel åtskilt från foder som inte innehåller läkemedel.
Du ska blanda den dagliga dosen av läkemedel i en mängd foder som motsvarar minst halva dagsgivan foder, eller halva dagsgivan kompletteringsfoder om det gäller idisslare.
Du ska säkerställa att läkemedel blandas in homogent i fodret.
Vilka fodertillsatser som är godkända står i EU:s register över godkända fodertillsatser. Registret är uppdelat i två delar:
Fodertillsatser är indelade i olika kategorier och i funktionella grupper. Dessa styr även vilket nummer fodertillsatsen har. Kategorinummer, den funktionella gruppens nummer och ett löpnummer anger den enskilda tillsatsen. Exempelvis tillhör tillsatsen niacin kategorin näringstillsatser (3) och den funktionella gruppen vitaminer (a) med löpnumret 314 vilket ger niacin tillsatsnummer 3a314.
Vissa tillsatser har fortfarande inget nummer då det enligt tidigare regelverk inte krävdes något godkännandenummer och vissa tillsatser har fortfarande E-nr enligt det gamla systemet. Alla tillsatser är dock under omprövning och vid ett nytt godkännande får de ett nummer enligt det nya systemet.
Kategorier och funktionella grupper
Kategorierna har nummer 1–5 och de funktionella grupperna benämns a–m. Kategorin koccidiostatika och histomonostatika har inga funktionella grupper.
1. Tekniska tillsatser
a) Konserveringsmedel
b) Antioxidanter
c) Emulgeringsmedel
d) Stabiliseringsmedel
e) Förtjockningsmedel
f) Geleringsmedel
g) Bindemedel
h) Ämnen för kontroll kontamination av radionuklider
i) Klumpförebyggande medel
j) pH-regulatorer
k) Ensileringstillsatser
l) Denatureringsmedel
m) Ämnen avsedda att minska mykotoxinkontaminationen
n) Hygienkvalitetsförbättrande medel
o) Andra tekniska tillsatser
2. Organoleptiska tillsatser
a) Färgämnen
i. ämnen som tillför fodrets färg eller återställer fodrets färg
ii. ämnen som när de ges till djur tillför färgen på livsmedel av animaliskt ursprung
iii. ämnen som positivt påverkar färgen på akvariefiskar och burfåglar
b) Aromämnen
3. Näringstillsatser
a) Vitaminer och provitaminer och kemiskt väldefinierade ämnen med likartade effekter
b) Föreningar av spårelement
c) Aminosyror, deras salter och analoger
d) Urinämnen och derivat därav
4. Zootekniska tillsatser
a) Smältbarhetsförbättrande medel
b) Medel som stabiliserar tarmfloran
c) Ämnen med positiv inverkan på miljön
d) Andra zootekniska tillsaster
e) Stabiliseringsmedel med avseende på fysiologiska tillstånd
5. Koccidiostatika och histomonostatika
Om du importerar fodertillsatser från länder utanför EU måste de vara godkända och tillverkade enligt EU:s regler. Precis som med övrigt foder ska du registrera importerade fodertillsatser hos Jordbruksverket.
Om du ska producera nya fodertillsatser ska du söka tillstånd hos EU-kommissionen. EU-kommissionen fattar beslut efter rekommendationer från Europeiska myndigheten för säkra livsmedel (EFSA) som granskar ansökningarna i panelen för tillsatser och produkter för användning i foder (FEEDAP).
EU:s referenslaboratorium för fodertillsatser (EURL-FA) lagrar ett exempel av tillsatserna och utvärderar analysmetoder för tillsatser.
Hos EFSA och EURL-FA är det lättast att hitta utlåtanden genom att söka på tillsatsens namn i sökrutan.
Det är endast godkända genetiskt modifierade produkter som får släppas ut på marknaden.
En genetisk modifierad foderprodukt är något av följande:
Det ska vara möjligt att spåra genetiskt modifierade produkter genom hela foder- och livsmedelskedjan genom att
Du ska märka alla råvaror eller foderblandningar som innehåller en genetisk modifierad foderprodukt med att de är genetiskt modifierade eller framställda ur genetiskt modifierat material.
Ansökan om godkännande av genetiskt modifierade produkter för livsmedels- och foderanvändning skickas till en behörig myndighet i ett EU-land. Efter att myndigheten bedömt ansökan som komplett, ska Europeiska livsmedelsmyndigheten (EFSA) eftersträva att avge ett yttrande inom sex månader. Medlemsstaterna får kommentera ansökan inom de tre första månaderna. I Sverige får Livsmedelsverket och Jordbruksverket göra detta.
Jordbruksverket ger alla intresserade tillfälle att lämna synpunkter på ansökningar om fältförsök och ansökningar om kommersiell användning av genetiskt modifierade växter innan vi fattar beslut.
En princip för ekologisk produktion är att du ska använda ekologiska foderråvaror. Fodertillsatser och processhjälpmedel ska du bara använda i begränsad, minimal utsträckning och bara om det finns ett grundläggande tekniskt eller zootekniskt behov, eller för ett särskilt näringsändamål.
Du får inte använda ämnen och bearbetningsmetoder som skulle kunna vara vilseledande när det gäller fodrets beskaffenhet.
Du ska bearbeta fodret med omsorg och företrädesvis genom att använda biologiska, mekaniska och fysikaliska metoder.
Du får bara använda ekologiska foderråvaror, omställningsfoder eller foderråvaror, fodertillsatser och processhjälpmedel som finns uppräknade i EU-förordningen om ekologisk produktion med nummer 2021/1165. En länk till förordningen finns under rubriken Författningar.
I de allra flesta foder till djur i ekologisk produktion ska samtliga foderråvaror av jordbruksursprung vara ekologiska eller komma från mark som varit under omställning under minst 12 månader. Den som ska utfodra med ett foder som innehåller inköpt omställningsfoder måste kunna försäkra sig om att som mest 25 % av djurens fodergiva under ett år utgörs av omställningsfoder, räknat på fodrets torrsubstansinnehåll. Även ekologisk djurmat ska bara innehålla ekologiska foderråvaror av jordbruksursprung såvida det inte handlar om ett foder där huvudingrediensen kommer från jakt eller fiske.
Kryddor, örter och melass får, om de är nödvändiga att använda i ett foder, användas i konventionell form om det inte finns ekologiska varianter. De får då inte ha producerats eller bearbetats med kemiska lösningsmedel. Djurhållarna får använda foder med dessa råvaror förutsatt att djurens foderranson under ett år inte innehåller mer än 1 %, räknat på torrsubstansinnehållet.
Det finns också undantag från kravet på ekologiska foderråvaror när det gäller proteinråvaror till unga grisar och fjäderfän. Det handlar då om proteinråvaror som Jordbruksverket formellt har bekräftat att det är brist på i Sverige. För år 2024 har Jordbruksverket formellt bekräftat att det råder brist på ekologiskt majsgluten, ekologiskt potatisprotein och vattenfritt betain (ID 3b920) av ekologiskt eller naturligt ursprung. Därför får du använda konventionella varianter av dessa i foder till ekologiska grisar lättare än 35 kg samt till unga fjäderfän. Foderråvarorna får då inte ha producerats eller bearbetats med kemiska lösningsmedel. Den högsta andelen av dessa proteinråvaror som djuren får äta under en tolvmånadersperiod är 5 %, räknat på torrsubstansinnehållet.
Sådana råvaror som inte kan certifieras som ekologiska, till exempel mineraler eller fiskmjöl med ursprung från fiske, måste vara uttryckligen tillåtna att använda. Förteckningar över dessa hittar du i förordning (EU) 2021/1165. Läs villkoren noga! En del råvaror får bara användas till vissa djurslag.
När det gäller tillsatser och processhjälpmedel är syntetiska aminosyror inte tillåtna att använda i ekologiska foder. Precis som med tillåtna foderråvaror finns det förteckningar över tillåtna tillsatser och processhjälpmedel i förordning (EU) 2021/1165.
Det är inte tillåtet att använda genetiskt modifierade råvaror eller produkter som framställts av eller med GMO i tillverkning av foder till ekologiska djur eller i ekologisk djurmat.
Spara dokumentation om alla insatsmedel du använder i fodertillverkningen. Spara även recept som visar hur mycket av olika insatsmedel som ingår i fodret. Ditt kontrollorgan ska kunna göra massbalansberäkningar över hur mycket råvaror som du har använt och hur mycket foder du tillverkat. Kontrollorganet ska också kunna spåra tillbaka olika råvaror.
Alla processmetoder ska iaktta principerna för god tillverkningssed. Du ska alltid använda förebyggande åtgärder och försiktighetsåtgärder så att den ekologiska integriteten inte går förlorad under tillverkningen.
Du som tillverkar foder till ekologiska djur eller ekologisk djurmat ska identifiera vilka kritiska bearbetningssteg det finns i din produktion. Utifrån det ska du upprätta lämpliga metoder att arbeta på. Skriv ned hur tillverkningen ska gå till och uppdatera beskrivningen vid behov. Risk i detta fall handlar inte om fodrets säkerhet, utan om risken att det ekologiska regelverket inte följs. Som exempel på en risk är att om du både tillverkar ekologiska och konventionella foder skulle det kunna ske en sammanblandning av råvaror.
Det är inte tillåtet att använda joniserande strålning vid tillverkning av ekologiskt foder.
Du behöver vidta försiktighetsåtgärder så att den ekologiska kvaliteten inte riskeras och du ska dokumentera vad du gör och spara denna dokumentation så att ditt kontrollorgan kan granska den. Dina rutiner ska bland annat bidra till att säkerställa att inga foder kommer ut på marknaden som ekologiska utan att uppfylla kraven för ekologisk produktion.
Du får hantera ekologiska foder, foder under omställning och konventionella foder i samma anläggning, men då måste du
Om ett foder innehåller konventionella råvaror får det inte samtidigt ingå foderråvaror av samma sort i ekologisk form eller som omställningsprodukt.
Du får inte använda kemiska lösningsmedel när du bearbetar foder i ekologisk produktion. Inte heller får du använda sådana råvaror i foder till ekologiska djur eller till ekologisk djurmat, så om du köper in råvaror måste du försäkra dig om att det inte har skett.
I tillverkningen får du inte återställa egenskaper som gått förlorat i råvaror eller foder under lagring eller bearbetning av ekologiska foder.
Du behöver ha lämpliga rengöringsåtgärder. Du behöver också övervaka hur effektiva de är. Du får bara använda rengörings- och desinfektionsmedel som är uttryckligen tillåtna i ekologisk produktion. I avvaktan på att det tas fram förteckningar över sådana medel bör du inrikta dig på att bara använda produkter märkta med Bra miljöval. Du ska dokumentera vilken dag rengöring sker, vilken produkt du har använt (även den verksamma substansen) och vad som är rengjort.
Målet med foder- och livsmedelslagstiftningen är att skydda människors och djurs hälsa samt värna om konsumenternas intressen. Vi ska kunna lita på våra foder och livsmedel, både att de är säkra och att vi får rätt information. Kontroll i alla delar i kedjan från jord till bord är därför viktig för att kunna säkerställa att reglerna följs och att säkra foder och livsmedel produceras. Detta kallas offentlig kontroll.
Det är företaget som har ansvaret för att produktionen leder till säkert foder och säkra livsmedel. Kontrollmyndigheternas uppgift är att bedöma om företaget lyckats med detta.
Den offentliga kontrollen av foder ingår i den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan.
Sveriges nationella kontrollplan för livsmedelskedjan (livsmedelsverket.se)
Kontrollen i livsmedelskedjan utvärderas varje år för att tydliggöra de eventuella förbättringar som kan genomföras för att åstadkomma en likvärdig, rättssäker och effektiv kontroll. Rapporterna finns på Livsmedelsverkets webbplats.
I Sverige har Jordbruksverket det övergripande ansvaret för foderkontrollen. Länsstyrelserna kontrollerar primärproduktionen medan Jordbruksverket kontrollerar resten av foderkedjan.
Beroende på vilken typ av anläggning kontroller vi bland annat
Under kontrollen kan vi även komma att ta prover för att kontrollera att fodret är säkert och att utlovade innehållsvärden är korrekta. Vi kontrollerar att fodret inte innehåller några oönskade ämnen, till exempel tungmetaller, dioxiner, mögelgifter och mikrobiologiska föroreningar. Vi beslutar tillsammans med SVA vilka prover vi tar och det varierar från år till år.
Kontrollen ska i första hand ske oanmäld. Efter kontrollen skickar vi en kontrollrapport till dig där du kan se resultatet från kontrollen och vad som eventuellt krävs av dig. Om ditt företag har fått avvikelser ska du normalt sett inom en månad från det att du har fått kontrollrapporten lämna in en skriftlig bekräftelse på att avvikelserna är åtgärdade eller lämna en åtgärdsplan till Jordbruksverket. Vi kommer då att bedöma det du skickat in och därefter meddela dig vår bedömning.
Avgiften för den offentliga kontrollen beror på hur ofta vi kommer att kontrollera verksamheten. Kontrollfrekvensen påverkas av vilken typ av verksamhet anläggningen har och dess riskklass. För foderleverantörer påverkas även kontrollfrekvensen av hur stora volymer foder du släpper ut på marknaden per år. Om vi tar prover vid kontrollen får du även betala för den faktiska analyskostnaden.
Inför varje år får du som är foderleverantör och ansvarig för en foderanläggning ett beslut där du kan se din avgift. Den totala kontrollavgiften är uppdelad på de antal år som går mellan kontrollerna. Om du exempelvis ska ha kontroll vart tredje år så är avgiften uppdelad på tre år. Du betalar alltså avgift varje år oavsett om du får en kontroll det aktuella året eller inte.
Om du vill avboka en kontroll måste du göra det före klockan 15 dagen före kontrollbesöket, annars får du betala en avgift på 2 100 kronor.
Om du upphör med din verksamhet måste du avregistrera dig hos Jordbruksverket. För att slippa betala den årliga avgiften kommande år ska du avregistrera dig senast den 31 december. Alla verksamheter som fortfarande är registrerade hos oss den 1 januari får betala den årliga avgiften för det året.
Om du ändrar eller slutar med din foderverksamhet ska du meddela det på samma blankett eller via samma e‑tjänst (endast möjligt för övriga foderverksamheter och inte foderleverantörer) som du anmälde din foderanläggning.
Jordbruksverket genomför uppföljande kontroller för att följa upp avvikelser från tidigare kontroller. För uppföljande kontroller kommer vi att debitera en avgift. Du kan också få betala en extra avgift om vi vid den ordinarie kontrollen upptäcker att det finns ett behov av extra utredning eller annan nödvändig åtgärd som medför merarbete för Jordbruksverket.
Varje foderanläggning får en anläggningstyp som speglar den verksamhet som foderanläggningen har. Det kan exempelvis vara tillverkning av foder, införsel av foder, butiksförsäljning eller fodertransportör.
Varje anläggningstyp är kopplad till en riskklass. Riskklasserna är uppdelade i olika riskklasser som består av en * eller en siffra mellan 1–10. Vilken riskklass en anläggning har beror på verksamhetstypen. En anläggning med hög risk hamnar i en låg riskklass. I vår vägledning rekommenderas det vilken riskklass en anläggningstyp ska ha. För varje riskklass finns det en rekommenderad kontrollfrekvens. Foderanläggningar som exempelvis har riskklass 3 får en kontroll per år, medan foderanläggningar som har riskklass 7 får en kontroll vart femte år.
Det finns två typer av erfarenhetsklasser, normal och höjd. Alla nya anläggningar hamnar i erfarenhetsklass normal. Efter offentlig kontroll kan denna erfarenhetsklass komma att ändras till höjd om anläggningen exempelvis har visat goda resultat vid den offentliga kontrollen. Den höjda erfarenhetsklassen innebär en sänkning av nästkommande års årsavgift.
Foderleverantörer ska årligen rapportera in hur stora volymer foder de släpper ut på marknaden. Rapportering av volym är endast aktuellt för foderleverantörer och inte övriga foderverksamheter som butiksförsäljning, lagerhållning, transport av foder och blandartjänst. Den volymen som rapporteras in ligger till grund för den volymfaktor som påverkar antal kontrollbesök och därmed årsavgiften. Den lägsta volymfaktorn är -4 och den högsta är 2. Till exempel får en anläggning som hanterar under 50 ton foderblandning till sällskapsdjur per år volymfaktor -3. Medan ett företag som hanterar över 10 000 ton foderblandning till sällskapsdjur per år får volymfaktor 2.
Det är extra viktigt för anläggningar som hanterar lägre volymer att rapportera in volymerna till oss. Annars riskerar man att få betala en högre avgift än vad man behöver.
Anläggningstyp, riskklass och även volymfaktor för foderleverantörer ligger till grund för hur ofta en anläggning får kontroll, det vill säga kontrollfrekvensen. Här kommer några exempel.
Anläggningstypen införsel av foder rekommenderas enligt vägledningen att ha riskklass 7, vilket motsvarar en kontroll vart femte år. Anläggningen har redovisat en årlig foderkvantitet som enligt vägledningen motsvarar volymfaktor 2. Det är den högsta volymfaktorn och innebär att anläggningen hanterar stora volymer. Det innebär att istället för att få kontroll vart femte år så flyttas kontrollfrekvensen upp två steg. Den slutliga kontrollfrekvensen för denna anläggning blir då en kontroll vart tredje år istället.
Anläggningstypen butiksförsäljning och lagerhållning av foderblandningar till livsmedelsproducerande djur rekommenderas enligt vägledningen att ha riskklass 7, vilket motsvarar en kontroll vart femte år. Denna typ av anläggning påverkas inte av någon volymfaktor. Detta innebär att den slutliga kontrollfrekvensen för denna anläggning bli vart femte år.
Avgiften för den offentlig kontrollen beror på hur ofta vi kommer att kontrollera verksamheten. Kontrollfrekvensen påverkas av vilken typ av verksamhet anläggningen har och dess riskklass. För foderleverantörer påverkas även kontrollfrekvensen av hur stora volymer foder du släpper ut på marknaden per år.
Du kan se tabeller över hur avgifterna för foderanläggningar är beräknade utifrån kontrollintervall på vår sida där alla kontrollavgifter samlas.
Om du har frågor om kontroller eller avgifter kan du kontakta djurkontrollenheten.
foderabpkontroll@jordbruksverket.se
Det är tillåtet att föda upp insekter och använda dem och alla deras levnadsstadier som foder till bland annat sällskapsdjur och pälsdjur. Det är även tillåtet med användning av vissa insekter som foder till fisk. Insektsmjöl får bara användas som foder till fisk, gris och fjäderfä och till djur som inte är livsmedelsproducerande.
Tillverka foder av insekter
Om du ska tillverka foder av insekter ska du anmäla din foderanläggning till Jordbruksverket och precis som alla andra foderleverantörer följa reglerna för foder och animaliska biprodukter.
Om insekterna ska användas som mjöl (bearbetat animaliskt protein) i foder till fisk, gris eller fjäderfä ska anläggningen vara godkänd som en bearbetningsanläggning. Om insekterna ska användas som foder till sällskapsdjur ska anläggning godkänd för tillverkning av sällskapsdjursfoder.
Döda insekter som inte går vidare i foderproduktionen och insekternas avföring (”frass”) ska du ta hand om enligt reglerna för animaliska biprodukter.
Insekter som föds upp är produktionsdjur. Detta innebär att foderreglerna för uppfödningen är samma som för andra produktionsdjur, till exempel gris. Det är alltså begränsat vilka produkter med animaliska beståndsdelar som du kan utfodra insekterna med. Matavfall får du till exempel inte använda. Du får inte heller utfodra med före detta livsmedel som innehåller kött eller fisk.
Du får bara köpa foder till insekterna från registrerade foderföretagare. Alternativt kan du ta emot produkter som håller livsmedelskvalitet och omvandla dessa till foder.
En uppsamlingscentral är en anläggning som tar emot animaliska biprodukter som enbart ska användas som foder till
För UF (Ung Företagsamhet) gäller samma regler som för andra verksamheter som ska tillverka foder. För UF-företag som har verksamhet under en begränsad period blir det i praktiken så att vi inte hinner ta ut en kontrollavgift.
Alla föreskrifter, förordningar och lagar som kan beröra foderföretagare finns samlade på sidan Sveriges och EU:s författningar om foder.