Hur kan idisslarnas metanutsläpp minska?

Mycket forskning är gjord

Det finns mycket forsknings­­resultat om strategier för att minska metan­­utsläppen från idisslare. Till exempel har foder­statens samman­sättning och olika tillsatser studerats intensivt. Ett annat förslag är avel för djur med låga utsläpp.

Pekka Huhtanen drar slutsatsen att forskning för att minska metanet från idisslare hittills inte har gett praktiska tillämpningar med någon större effekt. Att förbättra effektiviteten i produktionen globalt och minska antalet djur samtidigt som den totala produktionen bibehålls är i stället en hållbar strategi för att minska metan­­utsläppen. Under de senaste 30 åren har metan­­utsläppen per produktenhet minskat gradvis, på grund av förbättrad genetik, utfodring och skötsel.

Foderstatens påverkan

Potentialen för att ändra foderstaten för att specifikt minska metan­utsläppen är begränsad utöver att utfodra en balanserad foderstat av hög kvalitet.

Ökad andel koncentrat har föreslagits som en strategi för att minska metan­utsläppen. Inom det typiska intervallet för andelen kraftfoder i foderstater för mjölkkor är de förväntade effekterna små. Övergripande effekter på växthus­gas­utsläpp bör utvärderas holistiskt på gårdsbasis. Jämfört med odling av gräs är de totala växthus­gas­utsläppen av spannmål högre, särskilt när man tar hänsyn till skillnader i markens kolbalans. Hållbarheten av att använda spannmål för att minska metan­utsläppen är tveksam, eftersom spannmål kan användas direkt som mat eller mer effektivt till gris och fjäderfä.

Tillskott av fett i foderstaten kan modifiera vommens jäsnings­mönster och därigenom minska metan­utsläppen. Men för mycket fett påverkar mikroberna negativt som i sin tur bidrar till försämrad fodersmältning.

Avel för att minska metan­utsläpp

Genetiskt urval har föreslagits som ett alternativ för att minska metan­utsläppen från mjölkkor. Effekter av genetiska selektioner är permanenta och avel för lägre utsläpp anses vara billigt. Men olika mätmetoder har gett olika utslag i hur stor variationen är mellan korna.

Skillnader i metanutsläpp mellan kor beror delvis på vomstorlek och passage­hastighet. Snabbare passage minskar tiden för foder­smältning men kan ändå minska metan genom effektivare mikrobiell syntes, där mer fermenterat kol används för tillväxt istället för att bilda gaser. Dock kan en mindre vom begränsa kornas förmåga att utnyttja fibrösa foder och biprodukter, vilket är centralt för deras roll i hållbar livsmedels­produktion.

Ett annat alternativ för att minska metan­utsläppen indirekt är avel för förbättrad foder­effektivitet. Hittills har effektiviteten förbättrats genom att andelen energi till kronas underhålls­behov har minskat i förhållande till mängden mjölk. Från nuvarande produktions­nivåer i de nordiska länderna är det svårt att förbättra foder­effektiviteten genom att öka mjölk­av­kastningen. Men det finns en variation i fodersmältning och metabolisk effektivitet mellan kor. En fördel med avel för ökad effektivitet är att lönsamheten ökar antingen på grund av minskad foderkostnad eller ökad avkastning. Dessutom minskar förbättrad effektivitet annan miljöpåverkan (exempelvis kväveutsläpp eller användning av fossila bränslen) från mjölk­produktionen.

Vommens mikrober

Under de senaste åren har mer belägg visat kopplingen mellan vommens mikrober och dess effekt på värddjurens produktivitet. Till exempel är förändringar i mikrobiella populationer relaterade till ökad passage­hastighet, som kan vara den främsta orsaken till lägre metanutsläpp. Manipulation av vommi­krobiom har försökts i många studier med begränsad framgång. De flesta försök att introducera bakterier från andra djur har misslyckats, även när våm­innehållet i en ko helt ersatts med våmmens vätska från en annan ko. Bara inom några veckor återgick innehållet av vommi­krobiom till ett innehåll som nära liknade dess ursprungliga samman­sättning. Så det är tveksamt om det kommer att leda till praktiska tillämpningar för att minska metan­utsläppen.

Fodertillsatser

I artikeln diskuterar Pekka Huhtanen endast ett fåtal exempel. Potentialen att minska globala metanutsläpp från idisslare är begränsad av flera skäl. De flesta tillsatser är heller inte godkända i ekologisk produktion.

3‑NOP (som Bovaer®) minskar metan­utsläppen med cirka 30 procent men potentialen att minska utsläppen globalt är begränsad. Tillskottet måste ges ofta för full minskning, helst genom att inkludera det i ett fullfoder. Intensiva system med fullfoder finns bara i en liten del av världen. Om det utvecklas produkter med långsam frisättning skulle användningen av 3‑NOP kunna ökas, men fortfarande täcka endast en mindre del av världens idisslare.

Algen Asparagopsis taxiformis har effektivt minskat metan­utsläppen men dess nuvarande pris är högt och för att producera tillräckligt med Asparagopsis skulle det krävas enorma arealer med vattenbruks­odlingar.

Nitrat har visat sig minska metan­utsläppen, men kan vara giftigt. Nitrat skulle kunna användas när tillgången på nedbrytbart kväve i våmmen är begränsad. När tillförseln av nedbrytbart kväve i våmmen är tillräcklig, och nitrat tillsätts för att minska metanet, kommer kväve­utsöndringen i urinen öka och därmed ökar risken för högre ammoniak­utsläpp och nitrat­läckage.

Läs hela artikeln

Vill du veta mer kan du läsa hela artikeln i Proceedings (sidorna 38‑44) på SLU:s webbsida om konferensen.

Nordic Feed Science Conference (slu.se)