Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Om GMO (genetiskt modifierade organismer)

Här hittar du svar på vanliga frågor om genetiskt modifierade organismer, GMO. Vad är GMO egentligen? Finns det genetiskt modifierade produkter i Sverige, och vilka regler gäller för dem i så fall?

Det här är GMO

GMO står för genetiskt modifierad organism. Enligt lagstiftningen är en GMO en organism där det genetiska materialet (arvsmassan) har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom exempelvis parning eller korsbefruktning.

En organism kan till exempel vara en hel växt, ett frö, en potatisknöl, ett djur eller ett virus. I GMO‑lagstiftningen definieras en organism som en biologisk enhet som kan föröka sig eller föra över genetiskt material. Det är när man använder särskilda tekniker för att ändra det materialet som en GMO skapas (till exempel genetiskt modifierad majs eller sockerbeta).

En genetiskt modifierad organism kan ges nya egenskaper

Genom att ändra en organisms arvsmassa kan vi ge den nya egenskaper. Man kan till exempel få växter att

  • växa snabbare
  • stå emot skadeinsekter eller växtsjukdomar
  • tåla kyla bättre
  • producera råvaror för särskilda ändamål, till exempel stärkelse med egenskaper som lämpar sig för pappersindustrin.

Andra namn för GMO

En genetiskt modifierad organism kan även kallas för

  • transgen organism
  • LMO (levande modifierad organism)
  • genmodifierad organism
  • gemanipulerad organism.

Genteknik används för att skapa en GMO

För att skapa en genetiskt modifierad organism används genteknik. Det går lite förenklat ut på att lägga till, ta bort eller ändra i DNA‑sekvenser. Genteknik används bland annat för att ge en organism nya egenskaper, eller för att forska på vilka funktioner olika gener har.

Ett samlingsbegrepp för metoder som modifierar organismer

Traditionellt tänker man genteknik som metoder där en gen från en organism införs i arvsmassan i en annan organism. Det kan också vara när arvsmassan från två organismer slås ihop till en och bildar helt nya kombinationer av det genetiska materialet. Men om dessa två organismer kan utbyta genetiskt material med varandra naturligt så ger detta inte upphov till en GMO. Att använda tekniker som ändrar uppsättningen av kromosomer leder inte heller till en GMO.

Det finns också metoder vars användning leder till en GMO men som undantas i lagstiftningen om GMO. Det handlar om metoder som har använts länge, som exempelvis att framkalla mutationer med hjälp av strålning eller kemikalier. Det har dock utvecklats nya mutations­metoder, där den så kallade gensaxen CRISPR/Cas är den mest omtalade. Nya metoder är oftast mer specifika jämfört med de traditionella metoderna och kan begränsas till att bara ge de ändringar man vill ha. När sådana nya metoder används så gäller inte undantaget, och organismerna räknas då som GMO.

Genteknik är alltså ett samlingsbegrepp för flera olika metoder, som modifierar organismer på olika sätt. Du kan läsa mer på webbplatsen genteknik.nu, som Gentekniknämnden står bakom.

Tillstånd behövs för all hantering av GMO

Det krävs tillstånd för all slags hantering av GMO, oavsett om du ska forska om GMO eller vill sälja en GMO‑produkt. De som får tillstånd måste följa EU:s förordningar och direktiv om GMO. De ska också följa Sveriges egen lagstiftning om GMO i miljöbalken och i svenska förordningar.

Tre olika tillstånd för GMO i Sverige

Miljöbalken reglerar tre sätt att hantera genetiskt modifierade organismer: innesluten användning, fältförsök och kommersiell användning.

Innesluten användning av GMO

Innesluten användning betyder att genetiskt modifierade organismer hanteras i en innesluten miljö, till exempel ett laboratorium, ett växthus eller en odlingskammare. Det är vanligtvis forskning som bedrivs i sådana inneslutna anläggningar.

Forskning på genetiskt modifierade växter kan exempelvis handla om att

  • försöka ge växten en ny egenskap
  • lära sig mer om alla ämnen och funktioner i en växt.

Det finns också innesluten användning av djur. De genetiskt modifierade djur som finns i Sverige används för forskning inom läkemedelsindustrin och på universiteten, bland annat för att forska om cancer, diabetes, transplantationer och reumatism. Då används framför allt genetiskt modifierade möss och bananflugor.

Fältförsök med genetiskt modifierade växter

I miljöbalken ingår fältförsök i det som kallas för avsiktlig utsättning. Det innebär att man odlar eller på annat vis introducerar GMO i miljön.

I Sverige har man gjort fältförsök med genetiskt modifierade växter sedan 1989. De vanligaste växterna i fältförsök har varit potatis, raps och sockerbeta. Andra växter som har använts under åren är till exempel backtrav, äpple, lin och majs.

Kommersiell användning av GMO

För att få sälja en genetiskt modifierad produkt på marknaden i EU så måste det finnas ett godkännande för den specifika GMO:n. En GMO kan bli godkänd för ett eller flera användningsområden:

  • import och bearbetning av levande GMO
  • användning som foder och livsmedel
  • teknisk användning
  • kommersiell odling.

Det krävs inte tillstånd för att importera så kallade bearbetade produkter, det vill säga produkter som inte längre är levande genetiskt modifierade organismer. Det kan till exempel vara rapsolja av genmodifierad raps eller tyg av genmodifierad bomull. Däremot krävs det tillstånd för att använda sådana produkter som livsmedel eller foder.

EU‑länderna och nationella myndigheter fattar beslut om GMO

Beslut om att använda GMO kommersiellt (till exempel att sälja GMO-produkter) fattas gemensamt av EU‑länderna. Sådana tillstånd gäller i hela EU.

Varje EU‑land beslutar dock själv vilka GMO som får användas i fältförsök och i laboratorier, växthus, stall och andra inneslutna miljöer.

Jordbruksverkets ansvar för GMO

I Sverige är ansvaret för verksamheter med GMO uppdelat mellan olika myndigheter. Jordbruksverket har ansvar för

  • genetiskt modifierade djur och växter som lever på land (utom vissa skogsträd)
  • användning av GMO som foder.

Vi bedömer ansökningar om att forska på, odla, importera och hantera genetiskt modifierade växter och djur. Dessutom kontrollerar vi GMO‑verksamheter, ger ut föreskrifter och deltar i diskussioner på EU-nivå inom vårt ansvarsområde.

Kommentera ansökningar om tillstånd

Du har möjlighet att lämna synpunkter på ansökningar om tillstånd innan ett beslut fattas i ärendet. Du kan kommentera ansökningar om två typer av tillstånd:

  • tillstånd för fältförsök med genetiskt modifierade växter (gäller i Sverige)
  • tillstånd för kommersiell användning av GMO (gäller i hela EU).

Godkända GMO i Sverige

Godkända genetiskt modifierade växter

I Sverige odlar vi bara genetiskt modifierade växter i fältförsök och i inneslutna miljöer (till exempel laboratorier och växthus). Några exempel på växter som har odlats på senare tid är vete, hybridasp och potatis.

Vi odlar alltså inte någon genetiskt modifierad växt kommersiellt i Sverige. Tidigare har det dock odlats två sådana växter under några få år: stärkelsepotatisen Amflora och en majs som heter MON810. Majsen odlas fortfarande i EU, framför allt i Spanien.

Vidare används GMO sällan som livsmedel eller foder i Sverige. Det finns ett hundratal olika GMO som är godkända för sådan användning i EU, och de får användas i Sverige också. Olika branschorganisationer i Sverige har dock bestämt att de producenter som är anslutna till dem inte ska använda GMO. Därför finns det i stort sett inga GMO i Sverige. 

Godkända genetiskt modifierade djur

Det finns inga genetiskt modifierade djur för livsmedelsproduktion i Sverige eller EU. Däremot finns det sådana djur som är godkända att använda inom forskning (framför allt genetiskt modifierade bananflugor och möss).

Godkända GMO i EU

Det vanligaste är att en GMO är godkänd för att användas som livsmedel och foder samt för att importeras, men inte för kommersiell odling. Inom EU gäller det till exempel för genetiskt modifierad

  • majs
  • raps
  • sojaböna
  • sockerbeta.

Vissa produkter är godkända för användning som foder, men inte för import. Sådana produkter får endast importeras i bearbetad form, inte som levande frön. Det gäller bland annat vissa produkter av bomull.

Det finns även exempel på produkter som bara är godkända för import. Det gäller till exempel genetiskt modifierad nejlika.

Bara en GMO får odlas kommersiellt

Det finns bara en GMO som har tillstånd att odlas kommersiellt i EU just nu. Det är en särskild typ av majs som heter MON810. Den odlas framför allt i Spanien, Portugal och Tjeckien. Majsen har också tillstånd för import och användning som foder.

Majsen MON810 är resistent mot vissa insekter, till exempel skadegöraren majsmott. Det är mottets larver som gnager sig in i majsstjälken och förstör plantan. Majsmottet finns i Sverige, men utgör ännu inget större problem i majsodlingen.

Det kan finnas många sorter av en genetiskt modifierad växt

När en genetiskt modifierad växt får tillstånd att odlas kommersiellt måste den även få ett sortgodkännande. I den processen får den nya sorten ett sortnamn.

Majsen MON810 har korsats med andra sorter av majs och har då fått sortnamn som Antiss eller Consuelo. Det finns över hundra registrerade sorter av majs där MON810 ingår i EU. Det framgår i sortlistorna om en sort är GMO.

Register över alla godkända GMO i EU

I Europeiska kommissionens register hittar du fullständig information om de genetiskt modifierade livsmedel och foder som är godkända.

De GMO som fått separata tillstånd för odling eller användning som snittblommor finns i ett annat register, som Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum (Joint Research Centre, JRC) ansvarar för.

Märkning av genetiskt modifierade produkter

GMO-produkter måste märkas. Det betyder att det ska stå på produkter om de innehåller genetiskt modifierade organismer, annars får de inte säljas.

Här kan du läsa om vad som gäller för märkningen. Det finns dock få livsmedel som innehåller, består av eller har framställts av GMO på marknaden i Sverige och andra EU-länder. Därmed är chansen att du ser en sådan märkning i en butik väldigt liten.

Dessa GMO-produkter ska ha en märkning

Följande produkter måste märkas:

  • livsmedels- och foderprodukter som innehåller, består av eller har framställts av GMO
  • levande GMO som inte är livsmedel och foder, till exempel utsäde (som frön) och prydnadsväxter.

Produkter som inte behöver en märkning

Det finns vissa produkter som inte behöver märkas. Det gäller

  • mjölk, kött och ägg från djur som har ätit genetiskt modifierat foder
  • tekniska produkter som inte innehåller levande GMO, till exempel bomullstyg.

Dessutom behöver livsmedels- och foderprodukter inte märkas om de innehåller mindre än 0,9 procent genetiskt modifierat material, förutsatt att innehållet är oavsiktligt eller tekniskt oundvikligt. Detta gäller varje enskild ingrediens.

Så kan märkningen se ut

Exempel på märkning av en GMO-produkt. Bilden föreställer en blombukett med en lapp där det står "These flowers are genetically modified to alter the flower colour and are only produced for use as an ornamental product."

Exempel på märkning av GMO.

Märkningen kan till exempel se ut så här:

  • ”Denna produkt innehåller genetiskt modifierade organismer.”
  • ”Denna produkt är framställd av genetiskt modifierad majs.”

En annan uppgift som ska stå med på märkningen är växtens unika identitets­beteckning. Beteckningen visar vilken specifik GMO det är. Till exempel har den genetiskt modifierade majsen MON810 identitetsbeteckningen MON‑ØØ810Ø‑6.

Krav på spårbarhet för att kunna kontrollera märkningen

För att kontrollera att märkningen som slutkonsumenten ser är korrekt så finns det även krav på spårbarhet i alla led.

Den som hanterar en genetiskt modifierad produkt måste tala om både

  • vem de har fått produkten från
  • vem de har sålt vidare produkten till.

Det gäller dock inte slutkonsumenter.

Kraven på spårbarhet gör även att man kan dra tillbaka en GMO‑produkt om det skulle visa sig att den inte är säker.

På Livsmedelsverkets webbplats hittar du mer information om märkning och spårbarhet av genetiskt modifierat livsmedel.

Frågor och svar

Påverkas den biologiska mångfalden av genetiskt modifierade växter?

Det är låg sannolikhet för att en genetiskt modifierad växt skulle påverka den biologiska mångfalden på ett negativt sätt.

Växter som kan påverka den biologiska mångfalden negativt får inte odlas

En växts eventuella effekt på den biologiska mångfalden beror på flera faktorer: vilken art det handlar om, vilken egenskap växten har fått, hur den omgivande miljön ser ut och hur växten ska användas.

För att en genetiskt modifierad växt ska kunna påverka den biologiska mångfalden negativt krävs det att något av följande händer:

  • Växten blir invasiv. Det innebär att den eller dess avkomma sprider sig från de odlade fälten och konkurrerar ut andra växter, efter att ha korsats med en vild släkting.
  • Växten sprider sig eller sina gener och är samtidigt mer skadlig för andra organismer (till exempel insekter) än omodifierade växter.
  • Växten är mer skadlig för andra organismer än omodifierade växter och odlas på stora arealer.

Det går att ta fram en genetiskt modifierad växt som uppfyller något av de här tre kriterierna, men den skulle inte få odlas. Innan en genetiskt modifierad växt får odlas måste den nämligen få tillstånd. Då görs det en riskbedömning, där det ingår att undersöka eventuella effekter på den biologiska mångfalden. En GMO som uppfyller något av kriterierna i listan skulle inte godkännas.

Genetiskt modifierad majs är den enda växten som är godkänd för kommersiell odling i EU. Det är låg risk för att sådan majs påverkar den biologiska mångfalden negativt. Det beror bland annat på att den inte har några naturligt förekommande släktingar i miljön som den kan korsa sig med. Den genetiskt modifierade majsen kan därför endast sprida sina gener till odlad majs. Vidare har majs mycket låg konkurrensförmåga utanför fältet och kan inte etablera sig där, även om pollen och frön kan spridas. Sådana växter konkurreras ut förr eller senare.

Konventionellt odlade växter kan också påverka mångfalden

Jordbruket i sig har en stor påverkan på den biologiska mångfalden. Det finns inget som tyder på att en växt som förädlats fram med genteknik skulle kunna hota den biologiska mångfalden i miljön på ett annat sätt än en konventionellt förädlad växt.

Varför används gener för antibiotikaresistens när GMO tas fram i laboratorium? Är det farligt?

Gener för antibiotikaresistens används ibland för att kunna veta vilket växtmaterial som har blivit genetiskt modifierat. Genom att odla växtmaterialet i närvaro av antibiotika, överlever endast det material som har resistens­genen. Om resistens­genen finns så vet man att den nya egenskapsgenen också finns i organismens DNA.

Det är extremt låg sannolikhet att den här användningen av gener för antibiotika­resistens skulle kunna påverka behandlingen av sjukdomar – något som man ibland hör talas om. Genöverföring från en växt till en bakterie är inte otänkbar, men mycket osannolik. Det krävs att händelser i flera steg inträffar, där sannolikheten för att varje enskilt steg ska ske är låg. Därmed blir sannolikheten för att alla dessa steg skulle ske mycket låg.

Resistensgenerna som används för selektion härstammar dessutom från vanligt förekommande mikroorganismer som finns i vår miljö.

Hur tolkar Jordbruksverket lagstiftningen om GMO?

Inom EU har vi en gemensam GMO-lagstiftning och den är främst teknik­baserad. Det innebär att det huvudsakligen är tekniken för att ta fram en GMO som avgör om organismen omfattas av lagstiftningen eller inte.

Lagstiftningen antogs 2001 och skrevs utifrån de tekniker och metoder som fanns då. Sedan dess har teknikutvecklingen gått framåt, och hela tiden utvecklas nya tekniker för att skapa genetiskt modifierade organismer. Därför är det inte alltid självklart vad som ska regleras som en GMO eller inte.

Jordbruksverket har tidigare tolkat lagstiftningen så att vissa nya tekniker är undantagna, nämligen tekniker som resulterar i förändringar som lika gärna kunde ha skett naturligt. Vi ansåg att förändringarna i växten var det viktiga, inte vilken teknik som användes för att skapa förändringarna. En dom från EU-domstolen som kom sommaren 2018 medförde att denna tolkning inte är giltig längre. Domen säger att användning av mutations­tekniker som har uppfunnits efter 2001 alltid leder till en GMO.

EU‑kommissionen utreder just nu konsekvenserna av domen och ska komma med förslag på eventuella ändringar i lagstiftningen.

Vilka konsekvenser får det att CRISPR‑modifierade organismer regleras som GMO i lagstiftningen?

En dom från EU‑domstolen säger att användning av mutations­tekniker som har uppfunnits efter 2001 alltid leder till en GMO. Förutom att domen har gett upphov till nya juridiska oklarheter så har den även medfört flera negativa praktiska konsekvenser.

Myndigheterna kan inte kontrollera att reglerna följs

Myndigheter ska se till att endast godkända GMO finns på marknaden och att de har rätt märkning. Det är inte möjligt att genom analys se om en mutation är spontan, om den har tagits fram med en gammal metod eller om en ny metod har använts. Vi har därför svårt att kontrollera att reglerna följs.

Det är inte möjligt att ansöka om tillstånd för alla GMO

För att kunna påvisa närvaro av en GMO så måste det tas fram en metod för det som är specifik för organismen. Det ställs nämligen krav på att tillhandahålla en sådan metod när man ska ansöka om tillstånd för kommersiell användning.

För små förändringar så är detta inte möjligt. Det kommer därför inte alltid att vara möjligt att ens ansöka om tillstånd för kommersiell användning.

Beslutet hindrar handeln

Flera andra länder som handlar med EU betraktar inte växter som producerats med nya mutations­metoder som GMO. Det innebär att EU antingen får svårare att köpa icke modifierade råvaror eller att genetiskt modifierade produkter kommer att importeras till EU utan att vi vet om det.

EU får sämre förutsättningar för att bedriva jordbruk och forskning

EU går miste om en större mångfald av växtsorter som kan stödja ett konkurrenskraftigt, effektivt och hållbart jordbruk (till exempel växtsorter som är anpassade för nordiska förhållanden).

Forskningen i EU-länder hamnar på efterkälken i jämförelse med länder som inte reglerar nya mutations­tekniker. Det blir svårare att få finansiering för forskning som omfattar GMO när det sannolikt inte finns någon praktisk användning för produkten i slutändan.

Endast stora företag har resurser att ansöka om tillstånd för GMO

Den genomsnittliga kostnaden för ett företag att få en GMO för foderanvändning godkänd i EU har uppskattats till 6,8 miljoner euro. Dessutom tar det i snitt 6 år att få ett beslut. Genom att växter som producerats med nya mutations­metoder regleras som GMO är det endast de allra största företagen som har tillräckliga resurser för ansöknings­processen. De små och medelstora växtförädlings­företagen i EU har inte möjlighet att släppa ut en ny genetiskt modifierad sort på marknaden.

EU‑kommissionen utreder just nu konsekvenserna av domen och ska komma med förslag på eventuella ändringar i lagstiftningen.

Kontakta oss om du har frågor

Vill du veta mer om GMO eller genteknik? Hör av dig till oss.

Författningar

Du kanske också är intresserad av det här

Senast uppdaterad: 2020-05-05