Logotyp Jordbruksverket
English
Webbutik
Mina sidor

Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens övriga djur

Det är ditt ansvar som djurägare att se till att dina djur är friska och att inte sprida smitta till andra djur. Det handlar bland annat om att arbeta förebyggande och att ha kunskap om hur smittor sprids. Friska djur behöver inte heller behandlas med antibiotika, vilket minskar risken för att bakterier blir resistenta mot antibiotika.

Smittor och smittsamma sjukdomar

En smitta kan orsakas av bakterier, virus eller parasiter, och ge upphov till infektioner eller sjukdomar hos djur eller människor. All smitta orsakar dock inte sjukdom hos den som blir smittad men den som bär på en smitta kan

  • sprida smittan vidare till andra djur eller människor
  • senare bli sjuk och få symtom.

Olika faktorer som till exempel en dräktighet, förlossning, stress eller nedsatt immunförsvar kan bidra till att djuret blir sjukt.

Så här kan smitta spridas

När du vet hur en smitta sprids blir det enklare att undvika smittor. Så här kan smitta spridas mellan djur och mellan djur och människor:

  • vid direktkontakt med smittade individer
  • vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • via livsmedel, foder och vatten
  • via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och råttor.

Sjukdomar som inte finns i Sverige

Vissa sjukdomar finns inte alls i Sverige i dag, men är vanliga i andra länder. Det är då viktigt att du tar reda på vad som gäller om du ska köpa djur från ett annat land eller om du ska transportera dina djur.

Prata med veterinären

Du bör prata med din veterinär om vad som är ett lämpligt skydd för just dina djur eftersom behovet varierar beroende på vad djuret utsätts för. Ett djur som sällan är ute och träffar andra djur är mindre utsatt för smittor än ett djur som ofta visas på exempelvis utställningar. Om du transporterar djuren ökar också risken för smittor.

Övervakning av smittor hos djur

För att kunna förhindra utbrott och minska smittspridning är det viktigt att tidigt kunna upptäcka sjukdomar och smittor. Du som har djur har därför en viktig roll eftersom du ser dina djur varje dag och kan tidigt upptäcka om djuren har fått någon allvarlig smitta. Det gäller redan om du ser att produktionen minskar eller att djur dör men det kan också vara andra tecken som att ett djur inte vill äta eller dricka.

Det finns ett krav på att vissa sjukdomar ska anmälas till en distriktsveterinär eller till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Som regel är det inte du som har djuren som anmäler utan det gör den veterinär eller det laboratorium som konstaterar att det finns en anmälningspliktig smitta.

Epizootier, zoonoser och andra sjukdomar

Det finns vissa särskilt allvarliga djursjukdomar som kallas för epizootier. Det är normalt sådana sjukdomar som inte finns i Sverige i dag. Ett utbrott av en epizooti kan vara ett hot både mot människors och djurs hälsa.

Smittor som kan spridas mellan djur och människor, zoonoser

Zoonoser är smittor som till exempel orsakas av bakterier, virus eller parasiter som kan spridas mellan djur och människor. Många av de zoonoser som är allvarliga för människor orsakar inte alltid sjukdom hos djuren och tvärtom.

Ett djur som bär på en zoonotisk smitta kan sprida denna vidare till både andra djur och människor. Även människor kan vid nära kontakt med djuren eller deras närmiljö sprida en zoonotisk smitta till djuren.

Om du är arbetsgivare har du också ansvar för arbetsmiljön, bland annat när det gäller smittrisker från djur till människor. Det handlar dels om förebyggande arbete och dels om åtgärder vid konstaterad smitta. På Arbetsmiljöverkets webbplats kan du läsa mer om detta.

Andra allvarliga sjukdomar

EU har en gemensam förteckning över sjukdomar som utgör en risk för djurs och människors hälsa i hela unionen eller i delar av den. Många av sjukdomarna finns normalt inte i Sverige och flera av dem omfattas också av epizootilagen.

Det finns regler för hur vi ska hantera de olika sjukdomarna om eller när de upptäcks. För vissa sjukdomar som normalt inte finns inom EU ska sjukdomarna utrotas omedelbart. Det gäller till exempel mul- och klövsjuka. Det finns också gemensamma regler då djur flyttas mellan länder inom EU eller in till EU, i fråga om exempelvis tuberkulos på både nötkreatur, hjortdjur och kameldjur.

Arbeta förebyggande

Det finns mycket du själv kan göra för att förhindra att ditt djur, andras djur, du själv eller andra människor blir smittade.

Allt som du gör som djurägare för att minska risken för att smittor kommer in i och utvecklas i din besättning eller sprids till andra besättningar kallas för biosäkerhet. Det kan vara allt från var och hur stallarna är byggda till dagliga skötsel- och hygienrutiner, rutiner vid inköp av djur, skadedjursbekämpning och hantering av gödsel.

Du ska alltid vara uppmärksam på hur dina djur mår och du ska kontakta veterinär om du ser en ökad dödlighet, andra tecken på någon allvarlig sjukdom eller om produktionen går ned utan att du vet orsaken till det.

Anpassa det du gör efter dina förutsättningar

För att minskar risken att sprida smitta ska du som har en kommersiell verksamhet anpassa det du gör till din djurhållning och när det är lämpligt i tid. Du ska utgå från:

  • vilken typ av djurhållning du har
  • de risker som finns kopplade till var du har din anläggning
  • klimat
  • lokala förhållanden.

Exempel på förebyggande arbete

Det här kan du göra för att minska risken för att dina djur blir smittade. Det kan finnas fler råd under respektive sjukdom.

  • Inköp av djur innebär alltid en smittrisk. Köp helst in djur från besättningar eller anläggningar med känd smittstatus eller från så få besättningar eller anläggningar som möjligt.
  • Bara använda antibiotika när det är verkligen är nödvändigt och alltid enligt en veterinärs ordination.
  • Hålla sjuka eller smittade djur åtskilda från friska djur.
  • Begränsa antalet kontakter med andra djur i andra besättningar eller anläggningar.
  • Vara uppmärksam på hur dina djur mår och kontakta veterinär om du misstänker någon smitta.
  • Vaccinera och avmaska enligt ordination från veterinär. Smittläget varierar mellan olika länder. Ta därför reda på vad som gäller inför en resa eller om du ska köpa ett djur från ett annat land.
  • Hålla inköpta djur åtskilda från övriga djur när du tar in dem till din besättning eller anläggning. Du minskar då risken att de för med sig smitta till dina befintliga djur.·
  • Hålla en god handhygien genom att tvätta händerna ofta med tvål och vatten. Se även till att andra som vistas i din anläggning har möjlighet att hålla en god handhygien. Det är också särskilt viktigt att tvätta händerna vid sårvård.
  • Se till att andra som vistas i din besättning eller anläggning har rena kläder och skor.
  • Vara noga med foder- och vattenhygien.
  • Skydda foder från fåglar och gnagare, det gäller både vid lagring och utfodring.
  • Vara noga med hygienen i djurens närmiljö.
  • Se till att djuren är rena.
  • Se till att redskap, utrustning och transporter som används till djuren är rena.
  • Ta väl hand om nyfödda och unga djur så att de håller sig friska.
  • Vara extra noga med hygienen i samband med födslar, ett exempel är att förlossningsboxar ska vara rena.
  • Följa reglerna för lagring och spridning av gödsel för att minska risken för att sprida smittor som kan finnas i gödsel.
  • Om du har klövbärande djur ska du vänta i minst 48 timmar innan du har kontakt med dina eller andras djur om du har varit utomlands. Det gäller också andra som kommer i kontakt med dina djur.
  • Ta hand om döda djur och animaliska biprodukter på ett smittsäkert sätt.

Bekämpa skadedjur

Produkter som innehåller så kallade biocider är medel som används för att bekämpa skadedjur och andra skadegörare, till exempel bakterier, svampar, alger, insekter och råttor. De skyddar människor, djur och egendom från smitta och skador. Exempel på produkter som innehåller biocider är desinfektionsmedel, träskyddsmedel, färger för båtbottnar och råttgift.

Inom jordbruket används produkter som innehåller biocider exempelvis mot gnagare, flugor, röda hönskvalster och som desinfektionsmedel. Men även när du ska lagra spannmål kan du behöva använda de mot skadegörare som kornvirvel, mjölmått och mögelsvampar.

Reglerna som finns gäller bara biologiska och kemiska produkter. De gäller inte mekaniska fällor, som råttfällor.

Skadedjur kan ta sig in i byggnader och silor, förstöra egendom, påverka djur och försämra kvaliteten på skörden. Det bästa sättet att undvika problem med skadedjur och oftast det mest ekonomiska, är att du arbetar förebyggande för att inte få in dem. Du kan till exempel:

  • Sätta galler för ventilationsöppningar
  • Ta bort växtlighet nära byggnader
  • Ha rutiner för att ta upp spill från foder och spannmål
  • Förvara avfall säkert.

Ditt försäkringsbolag eller din skadedjursfirma kan ge dig mer tips på vad du kan göra.

Ibland måste du göra mer

Men ibland räcker det inte att arbeta förebyggande och då kan du behöva bekämpa skadedjuren stegvis på det här sättet:

1. Använda fällor
  • Råttfällor
  • Andra mekaniska metoder
2. Testa andra metoder
  • Ultraljud
  • UV-ljus
  • Värme
  • Ånga
  • Elektricitet
  • Frysning.
3. Använda biologisk bekämpning
  • Naturliga fiender
  • Biologiska bekämpningsmedel. De måste vara godkända för att du ska få använda dem.
4. Sista utvägen - använda kemisk bekämpning

Kemiska produkter som innehåller biocider, om inget annat fungerar. Kemiska produkter som innehåller biocider måste vara godkända för att få användas.

Produkter som innehåller biocider delas in i tre klasser. Det står på förpackningen vilken klass en produkt har. Så här delas produkterna in:

Klass 1 – får du endast använda yrkesmässigt och du behöver utbildning och tillstånd för att få använda den.

Klass 2 – får du endast använda om du arbetar yrkesmässigt exempelvis som jordbrukare. Då behöver du ingen utbildning för att få använda den.

Klass 3 – får alla använda, även privatpersoner. Du behöver ingen utbildning.

Du behöver ett användingstillstånd för att använda produkterna i klass 1

För att du ska få använda produkter som innehåller biocider i klass 1 behöver du

  • vara över 18 år
  • ha gått en utbildning om att använda produkter som innehåller biocider.

Du söker användningstillstånd från:

  • Arbetsmiljöverket – om du använder produkterna i eller omkring djurstallar som inte är öppna för allmänheten
  • Folkhälsomyndigheten – om du använder produkterna i lokaler öppna för allmänheten till exempel. gårdsbutiker, växthus och 4H-gårdar.

Allmän information om användningstillstånd för bekämpningsmedel (folkhalsomyndigheten.se)

När du använder produkter med biocider gäller det här:

  • Produkterna måste vara godkända i Sverige
  • Förpackningarna ska ha en etikett med svensk text och ett registreringsnummer
  • Du ska fråga försäljaren om du är osäker på om produkten är godkänd för den avsedda användningen
  • Du ska kontrollera extra noga att produkten är godkänd i Sverige när du handlar på nätet.

Etiketten innehåller allt du måste veta för att du på ett säkert sätt ska kunna använda produkter som innehåller biocider. Ibland följer ett informationsblad med extra anvisningar och varningar för känsliga grupper, till exempel för barn och gravida.

På etiketten finns bland annat information om:

  • Skyddsutrustning – som du ska använda för att du ska kunna hantera produkten på ett säkert sätt
  • Skyddsåtgärder – som du ska följa för att undvika att människor eller djur skadas
  • Användningstid – hur länge du får ha produkten liggande när du har lagt ut den
  • Ställtider – om biociden sprids får du inte lagra livsmedel eller foder i lokalen förrän den tid som står på etiketten har gått.

Du måste följa reglerna om egenkontroll enligt miljöbalken. Det innebär att du ska ha rutiner som minskar risken för att människor, djur eller miljön skadas.

Du behöver exempelvis ha rutiner för:

  • Att förhindra att människor eller djur kommer åt produkten
  • Hur ofta du kontrollerar betningsstationerna
  • Hur du följer upp om behandlingen fungerar
  • Hur du hanterar överblivna produkter
  • Hur du tömmer och rengör betningsstationerna.

När du väljer produkt ska du i första hand välja den som har minst påverkan på hälsa och miljö.

Exempel: När du ska bekämpa råttor eller möss kan du gärna välja produkter som innehåller D-vitamin i stället för så kallade antikoagulanter, som orsakar inre blödningar. De kan vara farliga om barn eller djur får i sig dem. Men också rovdjur, hundar och katter som äter förgiftade gnagare kan i sin tur bli förgiftade om gnagare som har dött av produkten.

Om du använder produkterna yrkesmässigt, mot gnagare, insekter, spindeldjur som kvalster och fästingar eller för att skydda trä, måste du dokumentera vad du gör. Det gäller oavsett vilken klass produkten tillhör.

Det här ska du dokumentera:

  • Vem du har utfört bekämpningen för
  • Syftet med bekämpningen
  • Produktens namn, registreringsnummer och mängd som du har använt
  • Tidpunkt och plats för spridningen
  • Vilka försiktighetsåtgärder du har vidtagit för att skydda människor och miljö.

Du ska spara dokumentationen i 3 år och kunna visa upp den om tillsynsmyndigheten begär det.

När du inte använder produkterna ska du förvara de i säkerhet så att de inte utgör någon risk för vare sig människor, djur eller miljö. Det innebär att när du lagrar produkter som innehåller biocider ska du:

  • Förvara dem inlåsta
  • Se till att de är oåtkomliga för barn och obehöriga
  • Alltid följa instruktionerna som finns på produktens etikett.

Om du har produkter som du inte längre använder, eller avfall som uppkommit i samband med att du har hanterat produkterna ska du hantera det som farligt avfall. På etiketten finns mer information om avfallshanteringen.

Om du har gårdsförsäljning, öppna växthus eller andra lokaler där allmänheten får vara, måste du informera både kunderna och kommunen när du använder produkter som innehåller biocider.

Information till kunder

Du ska sätta upp ett anslag på en väl synlig plats. Anslaget ska innehålla:

  • Var spridningen sker
  • Kontaktuppgifter till den som utför spridningen
  • Syftet med bekämpningen
  • Produktens namn, registreringsnummer och verksamt ämne
  • Hur spridningen sker (spridningsmetod)
  • När spridningen sker (tidpunkt eller tidsperiod)
  • Hänvisning till giftinformationscentralen och eventuell information om motgift.

Anslaget ska sitta kvar så länge det finns risk för människors eller djurs hälsa – men minst en vecka efter att du har spridit produkten.

Information till kommunen

Om du använder produkterna på en plats där allmänheten har tillträde ska du skriftligen informera kommunen. Informationen ska innehålla:

  • Kontaktuppgifter till den som sprider produkten och till den som beställt spridningen
  • Syftet med bekämpningen
  • Produktens namn, registreringsnummer och mängd som används eller planeras att användas
  • Tidpunkt eller tidsperiod samt plats för spridningen
  • Vilka försiktighetsåtgärder som vidtas för att skydda hälsa och miljö

Du ska informera kommunen senast i samband med spridningen eller omedelbart därefter.

Att förhindra smitta mellan djur och människor

Alla som har djur ska se till att minska risken för att sprida smitta mellan djur och människor. Det finns också speciella krav om du tar emot besökare i din anläggning, då det räknas som en besöksverksamhet. Om du endast håller djur i din privata bostad omfattas du inte av hygienreglerna.

När du är primärproducent och livsmedelsföretagare har du ett speciellt ansvar när det gäller livsmedelshygien.

Du kan läsa mer om vilka regler som gäller under rubriken Hygienregler.

Hygienregler

För att minska spridningen av smittor mellan djur och mellan djur och människor finns så kallade hygienregler. Hygienreglerna gäller oavsett om du har en anläggning med livsmedelsproducerande djur, hästar eller någon annan typ av djurhållning.

Det finns dock ett undantag och det är om du endast har djuren i din privata bostad.

I miljöer där det finns djur kan det finnas bakterier och andra smittämnen som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att du informerar besökare om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Kunskap minskar risken för smitta

Det är viktigt att du känner till hur smitta kan spridas mellan djur och mellan djur och människor. Kunskapen gör att du kan arbeta förebyggande och då minska risken för att utsätta både djur och människor för smitta. Det handlar om att förhindra att eventuell smitta som finns hos dina djur sprids vidare till andra djur och människor och att eventuell smitta som finns hos andra inte sprids till dina djur.

Genom att minska risken för smittspridning bidrar du till både friska djur och friska människor. Det innebär i sin tur att behovet av antibiotika minskar, vilket minskar risken för spridning av antibiotikaresistenta bakterier.

Så här sprids smitta

Det är bra att känna till hur smittor sprids. Så här sprids smitta mellan djur och mellan djur och människor:

  • vid direktkontakt med smittade individer
  • vid indirekt kontakt via händer, kläder, skor, föremål, utrustning och ytor som förorenats efter kontakt med en smittad individ eller dennes kroppsvätskor som exempelvis urin och avföring
  • via livsmedel, foder och vatten
  • via vektorer som exempelvis fästingar, knott eller myggor
  • vilda fåglar, möss och gnagare.

Hygienregler för din verksamhet

Det finns allmänna hygienregler för alla verksamheter samt särskilda hygienregler för dig som också har besöksverksamhet. Om du endast håller djuren i din privata bostad omfattas du inte av hygienreglerna.

Allmänna hygienregler

De allmänna hygienreglerna gäller för alla som har djur, förutom om djuren endast hålls i privat bostad. Om du har besöksverksamhet, det vill säga om du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur, finns det fler regler.

Handtvätt och desinfektion

Du måste se till att alla som vistas i din anläggning har möjlighet att tvätta händerna med flytande tvål, varmt och kallt vatten både före och efter kontakt med djuren. För vissa yrkesgrupper, som veterinärer och annan djurhälsopersonal med flera, är det dessutom viktigt att de har tillgång till handtvätt nära djuren.

Det ska också finnas handsprit. Men att enbart erbjuda handsprit räcker inte eftersom den inte fungerar om händerna är smutsiga eller kladdiga. Dessutom finns det vissa smittor där handsprit helt saknar effekt.

Informera om vilka regler som gäller

Om du tar emot personer som deltar i en utbildning inom djurvård eller djurhållning eller som är med i en kommuns dagverksamhet exempelvis inom grön omsorg och grön rehabilitering ska du också informera dessa om vilka regler som gäller hos dig för att förhindra smittspridning.

Om du erbjuder allmänheten möjlighet till direktkontakt med dina djur har du en besöksverksamhet. Då finns det fler regler som du måste följa.

Hygienregler för dig som har besöksverksamhet

Om du erbjuder allmänheten att ha direktkontakt med dina djur som räknas det som besöksverksamhet. Det gäller både när du tar emot besök och om du tar med djuren till en annan plats till exempel en mässa, marknadsdag, skola eller äldreboende. Det gäller oavsett om du tar betalt för att visa dina djur eller inte.

Personer som inte räknas som besökare

Följande personer räknas inte som besökare i din besöksverksamhet:

  • vänner och grannar
  • personal
  • personer som har ett djur i en inackorderingsverksamhet, eller deltar vid träning och på tävling
  • köpare och säljare av djur eller varor
  • personer som är på anläggningen för att utföra ett arbete.
Du ska ta fram besöksregler och informera dina besökare

När du har besöksverksamhet gäller de allmänna hygienreglerna men du ska också ta fram särskilda besöksregler som är anpassade både till din verksamhet och till vilka besökare du har.

I miljöer där det finns djur kan det finnas smittor som kan göra människor sjuka. Det är därför viktigt att besökare får information om hur man kan minska risken för överföring av eventuella smittor mellan djur och människor så kallade zoonoser.

Många besökare är ovana vid djur och har liten kunskap om smittrisker. De kanske inte känner till att också kläder och skor kan föra med sig smittor. Ett annat exempel är att små barn inte förstår att de kan bli sjuka och att det är viktigt att tvätta händerna. Då kan det vara bra att en vuxen har extra tillsyn över mindre barn så att de inte utsätter sig mer än nödvändigt för eventuella smittor och också tvättar sina händer.

Du kan gärna ta fram reglerna i samråd med din veterinär.

Genom reglerna får besökarna veta vad de kan göra för att minska risken för att få någon smitta från djuren.

Det ska finnas handtvätt nära djuren

När du har besöksverksamhet ska en besökare kunna tvätta händerna med minst kallt vatten, i närheten av djuren de besöker. Det ska finnas flytande tvål och möjlighet till att torka av händerna. Du får inte ha handdukar som flera personer använder men du kan ha engångshanddukar som bara används en gång till exempel pappershanddukar eller handtorkar som torkar händerna med luft. Det ska också finnas handsprit.

Om det inte är möjligt att uppfylla kraven på grund av att besöket sker på en plats där det inte finns tillgång till rinnande vatten kan du istället erbjuda våtservetter för att besökarna ska kunna rengöra händerna. Det ska också finnas handsprit.

Du bör uppmana samtliga besökare som vistas i anläggningen att tvätta och desinficera händerna både före och efter kontakt med djuren. Detta gäller även om de bara har varit på anläggningen utan att ha varit i kontakt med några djur. Det är särskilt viktigt med rena händer om besökarna har möjlighet att fika eller äta under besöket.

Informera alla besökare och personal

Det är du som är ansvarig för besöksverksamheten som är skyldig att se till att besökarna känner till vilka regler som finns.
På vilket sätt du informerar dina besökare väljer du själv. Du kan informera varje grupp eller person muntligt vid besöket, skicka ut skriftligt informationsmaterial innan besök eller ha skyltar uppsatta vid de djur som besökaren får träffa.

Du ska också informera all personal om vilka besöks- och hygienregler som gäller.

Anmäl besöksverksamhet

När du har fler än tre besökstillfällen per år måste du anmäla din besöksverksamhet till länsstyrelsen i det län där du har din verksamhet. Det gäller även om du sedan tidigare har ett tillstånd för djurhållning enligt djurskyddslagen. Du anmäler din besöks­verk­samhet genom att använda e-tjänsten eller blanketten.

Om du ändrar verksamhet eller slutar ska du också anmäla detta.

Om du inte följer hygienreglerna

Det är länsstyrelsen som kontrollerar att du följer både de allmänna hygienreglerna och reglerna för besöksverksamhet. Om du inte gör det kan du beläggas med vite.
Vid en kontroll av en besöksverksamhet ska du kunna redogöra muntligt för vilka besöksregler som finns och hur du informerar besökarna. Du är dock inte skyldig att kontrollera att besökarna följer reglerna. Men de ska ha fått information om vad de själva kan göra för att minska riskerna av att bli smittade av djuren.

Infektioner orsakade av resistenta bakterier

Antibiotika är en stor grupp viktiga läkemedel som är till för att behandla infektioner orsakade av bakterier hos både djur och människor. Men bakterier kan bli resistenta det vill säga utveckla motståndskraft mot ett eller flera sorters antibiotika. De bakterier som är resistenta mot flera typer av antibiotika kallas för multiresistenta bakterier.

Problem med antibiotikaresistenta bakterier

Utveckling och spridning av antibiotikaresistenta bakterier är ett snabbt växande problem i hela världen. I Sverige har vi ännu ett ganska gynnsamt läge jämfört med hur det är i många andra länder. Därför är det viktigt att vi tillsammans fortsätter arbetet för att bevara möjligheten till effektiv behandling av bakteriella infektioner hos människa och djur! Du som har djur har en mycket viktig roll i det arbetet.

Antibiotika räddar liv

Antibiotika är till för att rädda liv och är en nödvändighet i vår moderna sjukvård, både för djur och människor. Vid akut- och intensivvård, vård av förtidigt födda, cancerbehandlingar, organtransplantationer och byten av exempelvis en höftled är det nödvändigt att kunna använda antibiotika.

Ett ansvar att använda antibiotika

Tillgång till verksamma antibiotika och en ansvarsfull användning är också en förutsättning för att trygga en framtida livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet.

Antibiotika slår inte bara ut de bakterier som är skadliga för den som blir behandlad utan de kan också slå ut och skada de så kallade goda bakterierna, som är till för att skydda oss. Det kan ta lång tid innan bakteriefloran återhämtar sig efter en antibiotikabehandling. Detta är ytterligare ett skäl till att du bara ska använda antibiotika när det verkligen behövs.

Svårt att behandla, viktigt att förebygga

Infektioner som är orsakade av resistenta bakterier kan vara mycket svåra eller omöjliga att behandla. Därför är det viktigt att du som har djur

  • i första hand försöker se till att dina djur håller sig friska, eftersom det är mindre risk att friska djur får infektioner som behöver behandlas med antibiotika. Det gör du bland annat genom god skötsel och djurmiljö, bra foder och vatten och bra rutiner för att minska risken för att sprida smitta.
  • skaffar dig kunskap om hur smitta, inklusive resistenta bakterier sprids
  • vet att alla infektioner som är orsakade av bakterier inte alltid behöver behandlas med antibiotika
  • känner till att antibiotika helt saknar effekt på virusinfektioner
  • bara använder antibiotika när det ordineras av en veterinär och alltid följer veterinärens anvisningar.

Spridning av resistenta bakterier

Du kan vara bärare utan att vara sjuk

Du eller dina djur kan bära på en resistent bakterie utan att vara sjuk. Det finns då en risk att bakterien sprids till andra. Ofta är det först vid en infektion som det upptäcks att det finns en resistent bakterie.

Resistens kan sprida sig till andra bakterier

Vissa resistenta bakterier kan sprida sin resistens till andra bakterier som i sin tur kan orsaka en infektion som är svår att behandla.

Kan spridas mellan djur och människor

Flera av bakterierna som kan vara resistenta är också zoonoser, det vill säga att de kan sprida sig mellan djur och människor. Djur som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till människor och människor som bär på en resistent bakterie kan överföra denna till djur.

Det här är några exempel på vad som ökar risken för att resistenta bakterier kan sprida sig:

  • bristande biosäkerhet och hygienrutiner
  • antibiotikabehandling
  • handel med och förflyttningar av djur, djurprodukter samt livsmedel, både inom Sverige och mellan länder
  • djurs och människors resande mellan olika länder.

Det är viktigt att tvätta händerna

Det finns en liten risk att du blir smittad när du har kontakt med djur som bär på resistenta bakterier eller att du själv smittar dina djur om du bär på resistenta bakterier. Risken minskar om du är noggrann med din handhygien. Du bör tvätta händerna både före och efter kontakt med djuren och deras gödsel, särskilt viktigt är det vid till exempel sårvård eller om du själv har sår på händerna.

Du är skyldig att se till att alla som vistas på din anläggning har möjlighet att tvätta händerna både före och efter besöket. Läs mer om detta under rubriken Hygienregler.

Exempel på resistenta bakterier

Vissa typer av resistenta bakterier hos djur är anmälningspliktiga. Det betyder att när en veterinär eller laboratorium påvisar bakterien ska de anmäla det till oss. Vilka dessa är står under respektive bakterie.

Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)

MRSA är en stafylokock (Staphylococcus aureus) som är resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika. MRSA kan ofta vara multiresistent, det vill säga den är resistent mot flera olika typer av antibiotika.

Tidigare har ordet sjukhussjuka använts för MRSA eftersom den från början spred sig på sjukhus och orsakade svårbehandlade infektioner. Idag sprids MRSA framför allt ute i samhället.

MRSA är en zoonos och både djur och människor kan bära på bakterien utan att visa några symtom.

Det finns en särskilda variant av MRSA som är vanlig hos lantbruksdjur i många länder. I dessa länder är det därför vanligt att människor som är i nära kontakt med djur också bär på denna typ av MRSA.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSA är framför allt en hudbakterie. Som djurägare ska du därför vara uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner, särskilt om djuret också behandlats med antibiotika eller får en sårinfektion efter ett kirurgiskt ingrepp. För att veta om det är MRSA måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent.

MRSA är anmälningspliktigt hos djur. Hos djur är även vissa andra stafylokocker (koagulaspositiva stafylokocker) som är resistenta mot meticillin anmälningspliktiga.

MRSA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt. En person som är infekterad med eller bär på MRSA kan också få särskilda förhållningsregler av sin läkare för att minska risken att smitta andra.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSA-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

Meticillinresistenta Staphylococcus pseudintermedius (MRSP)

Staphylococcus pseudintermedius är en bakterie som ofta förekommer normalt på huden hos hundar. Den kan även orsaka sjukdom och då framförallt hudinfektioner. Bakterien kan vara resistent mot penicilliner och penicillinliknande antibiotika.

Bakterien kan också utveckla en meticillinresistens och kallas då MRSP. Bakterien är då resistent både mot penicilliner, penicillinliknande antibiotika samt även cefalosporiner. Ofta är en MRSP multiresistent, vilket innebär att den är resistent mot flera olika typer av antibiotika. Då finns det få behandlingsalternativ kvar vid en infektion. Det finns dessutom en risk att bakterien även utvecklar resistens mot de få kvarvarande verksamma antibiotika som finnas att välja på. Därför är det mycket viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling motverkas.

MRSP förekommer i första hand hos hund, men även katter och andra djur kan infekteras av MRSP. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP men kan om de har kontakt med infekterade djur bära bakterien på huden och sprida den till andra djur.

Den viktigaste åtgärden för att minska vidare spridning av MRSP är god vårdhygien. God vårdhygien innebär att djurhälsopersonalen har rutiner i arbetet som förhindrar smittspridning mellan patienter och mellan patienter och personal. Det är därför viktigt att informera om att djuret har en infektion eller bär på MRSP vid kontakt med djursjukvården så personalen kan vidta åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Djur med en pågående infektion med MRSP ska inte vistas i miljöer som hunddagis, hund- och kattpensionat eller i andra typer av verksamheter där det finns stor risk för smittspridning till många andra djur.

Var uppmärksam på svårläkta sår och hudinfektioner

MRSP är framför allt en hudbakterie som kan finnas hos friska hundar, katter eller andra djur. Om djuret behandlas med fel sorts antibiotika eller får en hudinfektion kan MRSP-bakterierna ta över och orsaka svårbehandlade infektioner och då framförallt hudinfektioner. Du ska vara uppmärksam på svårläkta sår, särskilt efter ett kirurgiskt ingrepp och hudinfektioner.

För att veta om det är MRSP måste veterinär ta prov för att testa vilken typ av bakterie det är och om den är resistent. MRSP är anmälningspliktigt hos djur.

Det finns krav på dig som har djur

Det finns särskilda krav på att djurägare som har ett djur med en MRSP-infektion vidtar vissa åtgärder för att minska risken för smittspridning.

Kraven berör framför allt häst, hund och katt. Dock omfattas alla djur, som inte hålls för livsmedelsproduktion, pälsproduktion eller är vattenlevande djur, av samma krav. Hästdjur omfattas alltid av kraven oavsett om de hålls för livsmedelsproduktion eller inte.

ESBL-bildande bakterier

ESBL är en egenskap och inte en sorts bakterie. Förkortningen ESBL står för ”extended spectrum beta-lactamases”.

Det är en grupp enzymer som bryter ner beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Dessa enzymer kan finnas hos många olika bakteriearter, men framförallt hos tarmbakterier som exempelvis E. coli och Salmonella. Det innebär att bakterierna blir resistenta mot flera olika typer av antibiotika.

ESBL-bildande bakterier sprids på samma sätt som andra bakterier men en bakterie som bär på ESBL kan också sprida sin resistens till andra bakterier som finns i närheten, så att även dessa blir resistenta.

ESBL ökar i samhället

Förekomsten av ESBL ökar hos människor i hela världen och svenska studier har visat att runt fem procent av friska svenskar bär på ESBL-bildande bakterier i tarmen.

Alla djurslag kan bära på ESBL-bildande bakterier i tarmen. Ibland orsakar dessa bakterier en infektion som kan vara svår att behandla. Jämfört med hur det ser ut i många andra länder är förekomsten hos svenska djur låg. Ett undantag är slaktkyckling där ESBL spreds i samband med import av avelsdjur för några år sedan. I dag har ESBL-förekomsten minskat hos svenska slaktkycklingar eftersom näringen i samarbete med SVA och Jordbruksverket arbetat hårt med att begränsa spridningen.

Eftersom det handlar om tarmbakterier kan bakterierna även spridas via livsmedel och vatten. Därför är en god livsmedelshygien viktigt. ESBL-bildande bakterier dör exempelvis vid upphettning.

ESBL-CARBA

Det finns en speciell typ av ESBL som heter ESBL-CARBA. Denna typ är även resistent mot de antibiotika (karbapenemer) som annars används för att behandla multiresistenta ESBL-bildande bakterier. Detta innebär att för sådana infektioner finns det endast mycket få eller inga verksamma antibiotika kvar att behandla med.

I Sverige ses fortfarande endast enstaka fall av ESBL‑CARBA hos människor och det finns ännu inga fynd rapporterade från djur. Däremot ökar förekomsten av ESBL‑CARBA runt om i världen och ESBL‑CARBA har även rapporterats hos flera olika djurslag. Precis som vanliga ESBL kan ESBL‑CARBA även spridas via livsmedel och vatten

ESBL‑CARBA hos djur är anmälningspliktigt.

ESBL‑CARBA hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Vankomycinresistenta enterokocker (VRE)

Enterokocker är tarmbakterier som lätt kan spridas i sjukhusmiljö och orsaka allvarliga infektioner. De är naturligt resistenta mot en rad vanliga antibiotika men kan också utveckla resistens mot alla kända antibiotika, vilket innebär att en infektion kan vara mycket svår att behandla.

VRE kan också finnas hos livsmedelsproducerande djur. De är i dag vanligare utomlands men har hittats hos svensk kyckling. Det finns dock inte några kända fall på människor i Sverige som går att koppla till svensk kyckling.

VRE hos människor är enligt smittskyddslagen både anmälnings- och smittspårningspliktigt.

Författningar

Söker efter grundforeskrifter:
2004:2

Söker efter grundforeskrifter:
2023:15

Söker efter grundforeskrifter:
2021:10

Söker efter grundforeskrifter:
2013:14

Du kanske också är intresserad av det här

Senast granskad: 2024-07-03