Låt naturens smarta system hjälpa till med växtskyddet

Blomsterremsor som lockar nyttodjur – men inte skadedjur

Blommor med olika uppbyggnad och tillgång till nektar är livsviktiga för överlevnad av pollinatörer och naturliga fiender till skadedjur. Genom att bryta upp stora fält med blomsterremsor har man i ett projekt (Functional Agrobiodiversity, FAB) tillsammans med odlare i Belgien kunnat minska mängden insektsmedel med upp till 90 procent. Vid val av arter till blomsterremsor går det att välja sådana blommor som attraherar nyttodjur, men inte skadeinsekter. De flockblommiga växterna är de som lockar flest nyttodjur. De har grunda blomdelar och lätt tillgänglig nektar som flera insekter kan få tag på. Kummin, koriander, dill och slöjsilja lockar till exempel blomflugor och guldögonsländor. Klint och kungsmynta är visserligen gynnsamma för pollinatörer, men de lockar också fler skadeinsekter till grödan. Bovete förlängde livslängden för parasitsteklar med 20–25 dagar. Parasitsteklar, som hade tillgång till blomsterresurser, parasiterade fler larver än parasitsteklar som inte hade blomsterremsor i närheten.

Blommor lockar fler nyttodjur än gräs

Fleråriga blomsterremsor är att föredra, eftersom de också kan erbjuda övervintringsplatser och ger mat tidigare på säsongen. Blomsterremsor attraherade upp till tio gånger fler blomflugor, hundra gånger fler humlor, fem gånger fler parasitsteklar och tre gånger fler nyckelpigor än gräsremsor. I FAB-projekt med ärter, kål och morötter var det också lägre bladlusangrepp, högre parasitism och högre avkastning nära blomsterremsan jämfört med en gräsremsa.

Pollen mer effektivt än insektsmedel

Felix Wäckers berättade att det har skett ett paradigmskifte i branschen. Numera blir det allt vanligare att etablera nyttodjur i grödan i väntan på skadegörare. Då behöver nyttodjuren ha tillgång till alternativ föda att överleva på, till exempel alternativa byten eller pollen. Lantbrukaren behöver erbjuda en meny med flera födokällor för att bygga upp en population av nyttodjur och gynna flera arter. I ett försök testades att spruta pollen av kaveldun över en försöksruta, medan resten av fältet behandlades med insekticid enligt lantbrukarens ordinarie plan. I den pollenbehandlade delen av fältet var löken åtta procent större och hade femton procent högre avkastning jämfört med den delen av fältet som behandlats två gånger med insektsmedel mot löktrips.

Myror som bekämpar bladlöss

Myror kan agera både som rovdjur och som beskyddare av bladlöss på grund av att de vill äta honungsdagg som bladlössen producerar. Därför kan deras påverkan på växter vara både positiv och negativ. Genom att skydda bladlössen mot deras naturliga fiender kan myror störa biologiska bekämpningsprogram och naturliga processer. Vissa arter av myror äter både socker och proteiner.

Felix Wäckers testade att erbjuda en sockerlösning för att ändra balansen i myr- och skadedjursinteraktionen från att skydda skadedjur till att bekämpa dem. Sockerlösningen serverades i sockermatare på marken nära träd och uppe i trädkronorna. Myrorna minskade skötseln av bladluskolonier i alla träd med sockermatare. Bladluskoloniernas storlek minskade avsevärt jämfört med kontrollträd, och minskningen var störst när sockret erbjöds uppe i träden. Slutligen ökade antalet naturliga fiender, som var associerade med bladluskolonierna, avsevärt på träd med sockermatare i grenverket. När myrorna erbjöds socker som alternativ till honungsdagg övergick de från att vakta bladlössen till att äta upp dem för att få proteiner.