- Startsida
- Jordbruket, miljön och klimatet
- Forskning och fakta om ekologisk produktion
- Ny forskning ger en mer nyanserad bild av biokol i lantbruket
Publiceringsdatum12 november 2026
Ny forskning ger en mer nyanserad bild av biokol i lantbruket
Biokol har väckt stort intresse för sin potential att både binda kol i marken och förbättra grödornas tillväxt. Resultat från ett projekt vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU visar att effekterna inte alltid är entydiga, utan kan variera beroende på förutsättningarna.

Biokol Foto: Helene Larsson Jönsson
Biokol framställs genom pyrolys, en process där organiskt material som träflis, växtrester, alger, trädgårdsavfall eller avloppsslam upphettas under syrefattiga förhållanden. Resultatet blir en stabil kolprodukt som kan tillföras jorden.
Biokolets porösa struktur kan bidra till att hålla kvar vatten i marken. Strukturen kan även skapa livsmiljöer för mikroorganismer. Biokolets yta är dessutom ofta negativt laddad, vilket gör att positivt laddade näringsämnen som ammonium, kalium och magnesium kan bindas till ytan och hållas kvar i marken. Samtidigt kan biokol i vissa fall leda till att kväve tillfälligt immobiliseras, det vill säga binds upp i mikroorganismer och därmed blir mindre tillgängligt för växterna under en period.
Pyrolysen gör också att kolet blir betydligt mer stabilt än i ursprungsmaterialet. Kolatomerna binds samman i strukturer som bryts ned långsamt, vilket innebär att kolet kan lagras i marken under mycket lång tid, i vissa fall hundratals eller till och med tusentals år. Därmed kan biokol fungera som en kolsänka. Ett ton producerad biokol beräknas motsvara omkring 2,5 ton koldioxidekvivalenter, vilket har gjort materialet intressant även ur ett klimatperspektiv och inom system för koldioxidkrediter.
Biokols påverkan på jordens förmåga att hålla kvar vatten och näring
I studien undersökte forskare vid SLU hur biokol påverkade groning och tillväxt hos korn, vårraps och sockerbeta. Två typer av biokol användes: slambiokol och BioAgro-pellets. Båda testades i koncentrationer på 5, 10 och 25 procent.
Eftersom sandjordar generellt har sämre förmåga att hålla kvar vatten och näringsämnen än lerjordar undersökte forskarna om biokolets effekter skiljde sig mellan jordarterna. Studien bestod av två delar. I den första följdes plantornas uppkomst dagligen för att undersöka groningen. I den andra odlades växterna i krukor där forskarna mätte markfuktighet och planttillväxt, vägde den producerade biomassan samt analyserade jordprover med avseende på näringsämnen och mikroorganismer.
Resultaten visade inga statistiskt säkerställda skillnader i groningen. Däremot grodde korn och vårraps tidigare i behandlingar med 5 procent slambiokol i sandjord. I lerjorden kunde ingen motsvarande effekt ses.
Korn som odlades i sandjord hade också en något högre biomassa vid behandling med slambiokol, även om skillnaden inte var statistiskt signifikant. I övrigt observerades ingen tydlig effekt på biomassan. Inte heller markens mikrobsamhälle förändrades på något påtagligt sätt till följd av biokoltillsatsen. Däremot förekom svampsläktet Olpidium i högre grad i behandlingar med stora mängder slambiokol och endast i krukor med raps.
Tillgängligheten av växtnäring ökade eller var oförändrad efter biokoltillsats, med undantag för tillgängligt kväve i lerjord. Utifrån resultaten går det därför inte att dra några generella slutsatser eller ge breda rekommendationer till lantbruket. Samtidigt observerades vissa tendenser till tidigare groning och ökad biomassa i sandjord, framför allt vid tillsats av slambiokol.
Positiva effekter för klimatet
Även om effekterna på växttillväxt var begränsade i denna studie kvarstår biokolets potential att lagra kol i marken under lång tid. Biokol är därför intressant både som jordförbättringsmedel och ur ett klimatperspektiv. Fler studier behövs för att bättre förstå under vilka förutsättningar biokol kan bidra till förbättrad markfunktion och växttillväxt i jordbruket.
Källor:
Karlsson, M. (2026). Biokolets inverkan på mikrobiella samhällen och effekt på olika jordtyper och grödor i ett tempererat klimat. Slutredovisning för SLU Partnerskap Alnarps projekt nr 1585. Institutionen för Biosystem och Teknologi, Fakulteten för landskapsarkitektur, trädgårds- och växtproduktionsvetenskap (LTV), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Alnarp.
Senast uppdaterad: