Logotyp Jordbruksverket
Logotyp Jordbruksverket

Övergödning och läckage av växtnäring

När vi odlar mark frigörs växtnäringsämnen som med tiden läcker ut till våra vattendrag och hav. En del växtnäring kommer alltid att läcka, men vi kan påverka hur stort läckaget blir.

Växtnäringsläckage från jordbruket

Jordbruksmark innehåller stora mängder kväve och fosfor. När jorden rörs om vid odling, till exempel när man plöjer, harvar och sår, frigörs mer av dessa näringsämnen. Gödsling tillför sedan mer kväve och fosfor.

När vatten rör sig genom marken, eller rinner på ytan, följer en del av växtnäringen med. Det mesta tas upp av grödorna, men en del hamnar nedanför rotdjupet där den inte kan nås av växtrötterna. Växtnäringen förs istället vidare till grundvatten, diken och vattendrag och hamnar till slut i sjöar och hav. Det är en bidragande orsak till övergödning och Östersjöns algblomningar.

Läckage av växtnäringsämnen från mark är naturligt, men odling av marken gör att läckaget ökar. När jordbruket mekaniserades, och mineralgödsel började användas, ökade intensiteten i odlingen, och därmed också läckaget av kväve och fosfor.

Läckaget från jordbruket beror på flera faktorer och bara en del av dem går att påverka. Vad som odlas och hur man gödslar, men även inriktningen på produktionen (växter eller djur) kan påverka dessa faktorer. Därför har även våra matvanor stor betydelse.

Utsläpp av växtnäring

Även om vi inte odlar marken kommer växtnäringsämnen att läcka. Naturliga processer i jorden gör att vattenlöslig näring hela tiden frisätts, så kallat naturligt bakgrundsläckage. I Skandinavien har vi ett klimat med mycket nederbörd vilket ökar läckadet, eftersom regn och snösmältning tar med sig växtnäring genom marken och vidare via vattendragen till haven.

Under 2014 fick haven ta emot 114 600 ton kväve och 3 340 ton fosfor från mark och mänsklig aktivitet i Sverige. Knappt hälften av det var naturligt läckage från skog och mark. Av de mänskligt påverkade utsläppen kom 42 procent av kvävet och 35 procent av fosforn från jordbruket, medan 36 procent av kvävet och 52 procent av fosforn kom från reningsverk, enskilda avlopp och industrier.

Växtnäring som når Östersjön förändrar balansen mellan alger, plankton och olika fiskarter, där några missgynnas medan andra gynnas. Denna obalans är en bidragande faktor till syrefria bottnar och fler algblomningar. Nästan hälften av växtnäringen som når till Egentliga Östersjön kommer från jordbruket. Egentliga Östersjön är den del av Östersjön som sträcker sig från södra Ålands hav till de danska sunden, och det är den del av Östersjön som har störst problem med övergödning.

Två cirkeldiagram visar olika källor till mänsklig orsakad belastning till Egentliga Östersjön. Kväve: Jordbruk 53 procent, skog och hygge 1 procent, dagvatten 1 procent, enskilda avlopp 4 procent, kommunala reningsverk och avlopp 27 procent, industri 3 procent, deposition 11 procent. Fosfor: Jordbruk 40 procent, skog och hygge 0 procent, dagvatten 10 procent, enskilda avlopp 18 procent, kommunala reningsverk och avlopp 22 procent, industri 10 procent, deposition 0 procent.

Olika källor till mänsklig orsakad belastning till Egentliga Östersjön. Källa: Havs- och vattenmyndigheten 2016.

Vad vi väljer att äta spelar roll

Kött- och mjölkproduktion kräver högre insatser och ger större växtnäringsförluster per kilo producerat livsmedel än växtproduktion. En stor del av jordbrukets ammoniakutsläpp har sitt ursprung i djurproduktionen. Ammoniakutsläppen kan leda till kvävenedfall som har en övergödande effekt. Kött- och mejeriprodukter innehåller dessutom höga halter kväve och fosfor som reningsverken inte helt klarar av att rena bort. Vad vi väljer att konsumera och hur mycket vi konsumerar av ett enskilt livsmedel har därför stor betydelse för mängden växtnäring som når våra vatten. All matproduktion innebär dock stora flöden av fosfor och kväve som ger växtnäringsförluster på vägen. Skulle jordbruksproduktionen minska i Sverige kan det innebära att miljöproblemen istället flyttar utomlands.

Klimat och produktion påverkar

Klimatet har en stor inverkan på hur mycket växtnäring som läcker från jordbruket. Ökad nederbörd gör att mer jord och växtnäring transporteras till haven med älvar och åar. Nederbörden varierar mycket mellan olika år, och därför kan det vara svårt att se effekterna av de olika åtgärder som görs för att minska läckagen.

Hur jordbruket bedrivs påverkar också växtnäringsläckaget. Att växtodlings- och djurgårdar är koncentrerade till olika delar av landet gör att stallgödseln i viss mån inte finns där grödorna odlas, och att fodret inte odlas där djuren finns. Istället köps mineralgödsel in till växtodlingen och foder köps in till mjölk- och köttdjuren. På så sätt bryts den naturliga kopplingen mellan växt- och djurproduktion. Det mesta av maten konsumeras sedan i städerna, men en stor andel av avloppsslammet som innehåller kväve och fosfor återförs inte till jordbruket. Det innebär att kretsloppet bryts.

En del försvinner på vägen

På väg till haven sker en naturlig minskning av växtnäringen i vattendragen. Lättlösliga kväveföreningar i vattnet omvandlas till vanligt luftkväve med hjälp av mikroorganismer. Både fosfor och kväve bromsas upp och faller som sediment till botten av sjöar, våtmarker och vattendrag. En del av växtnäringen tas upp av vattenväxter och annan växtlighet i strandkanter och våtmarker. Denna växtnäringsminskning, även kallad retention, påverkas av om vattendragen är raka eller slingrande, och hur mycket våtmarker och sjöar det finns i landskapet.

Människans påverkan på dessa faktorer, genom sjösänkningar, uträtning av vattendrag och utdikning av våtmarker, ökar viss del hur belastningen på haven.

Läckaget från jordbruket har minskat

Vart tredje år tar statistikmyndigheten SCB fram en rapport om gödselmedelshanteringen i jordbruket, och den används vid beräkningar av jordbrukets belastning av kväve och fosfor på havet. Därför vet vi att både kväve- och fosforläckaget har minskat.

Den kontinuerliga miljöövervakningen av vattendrag som Sveriges lantbruksuniversitet koordinerar visar också på att läckaget av kväve och fosfor har minskat. Detta kan ses som ett tecken på att de olika åtgärder som finns för att minska läckaget av växtnäringsämnen från jordbruksmark har gett effekt. Kväve- och fosforförluster minskade mest i de delar av Sverige där man satt in flest åtgärder.

Kväve

Innan retention (växtminskning) i sjöar och våtmarker, minskade läckaget av kväve från jordbruket mellan 1985 och 1995 med 25 procent och mellan 1995 och 2011 med ytterligare 10 procent.

Det är svårt att göra jämförelser mellan olika år, eftersom metoden för att beräkna läckaget från jordbruket har uppdaterats. Men trendanalyser i vattendrag tyder på att minskningen av kväveläckaget från jordbruket har avtagit under senare år.

Fosfor

Eftersom fosfor binds hårt i jorden och frigörs under lång tid påverkar tidigare fosforgödsling fortfarande. Därför dröjer det innan vi kan se resultat av vidtagna åtgärder. Läckaget av fosfor från jordbruksmark minskade med ca 7 procent från 1995 till 2011. Beräkningen är för belastning utan retention. Minskad areal jordbruksmark bidrar mycket till förändringen. Både fosfor- och kväve utnyttjas allt mer effektivt så att mer av växtnäringen hamnar i de färdiga produkterna.

Ammoniak

Jordbrukets ammoniakutsläpp minskade med 4 procent mellan 2005 och 2017 tack vare täckta gödselbrunnar, större lagringskapacitet och förbättrad spridningsteknik för stallgödseln, men även till följd av ett minskat antal djur. Dock har minskningen av ammoniak avstannat och sen 2009 har de legat på samma nivå.

Utsläpp i Östersjön från flera länder

Totalt nio länder gränsar mot Östersjön, Öresund och Kattegatt. Under 2014 stod Sverige för 13 procent av den årliga kvävetillförseln dit (vilket är den näst högsta siffran för de nio länderna) och 11 procent av fosforn. Att kväveutsläppen från Sverige var och är så pass stora beror mycket på vår långa kust där många vattendrag mynnar ut. En stor andel jordar som lätt läcker kväve finns också i områden med mycket nederbörd. Polen släppte ut mest, 30 procent av kvävet och 38 procent av fosforn. Orsaken till att så mycket kommer från Polen är bland annat en stor befolkning, 38 miljoner, en stor jordbruksareal och många djur. Polens tillförsel mynnar enbart ut i Egentliga Östersjön, där vi också har de största problemen med övergödning.

Östersjöplanen ger minskad belastning

För att komma tillrätta med övergödningen har länderna enats om en aktionsplan för Östersjön, där varje land fått krav på minskade kväve- och fosforutsläpp. Enligt Havs- och vattenmyndighetens rapport har Sverige totalt sett uppnått reduktionsmålet för kväve, men minskningen av fosfortillförsel går långsammare. Sverige har lyckats uppfylla kvävemålet för Egentliga Östersjön men överskred kvävemålet för Bottenviken med 1 576 ton 2014. För målet med fosfor går det sämre. 2014 beräknades nettobelastningen av fosfor till Egentliga Östersjön till 780 ton. Med ett belastningstak satt till 308 ton, innebär det att Sverige måste få ned fosforutsläppen med mer än hälften. Särskilt problematiskt blir det när bakgrundsbelastningen av fosfor har beräknats vara 370 ton och i sig överskrida det satta målet för fosforutsläpp till Egentliga Östersjön.

Så arbetar vi med miljömålet Ingen övergödning

Sverige har sexton miljömål, och Ingen övergödning är ett av dem. Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet, men Jordbruksverket arbetar också för att Sverige ska nå miljömålet.

Arbetet med att minska växtnäringsförluster utgår både från miljömålet och från internationella åtaganden. Åtgärderna omfattar hela Sverige, men är mer långtgående i de områden som är särskilt känsliga.

Åtgärder som minskar läckaget av växtnäringsämnen, och därigenom risken för övergödning, minskar ofta också belastningen på klimatet. När läckaget av växtnäringsämnen till sjöar och hav minskar innebär det oftast att även utsläppen av växthusgaser minskar.

Regler, rådgivning och stöd

Växtnäringsläckaget från jordbruket var som störst på 70-talet, men sedan 1986 har det funnits nationella åtgärdsprogram för att minska belastningen. Programmen har innefattat regler om stallgödselhantering, skatt på mineralgödsel, gödslingsbegränsningar och rådgivning till lantbrukare, bland annat i projektet Greppa Näringen.

Sedan EU-inträdet har även möjligheter till ekonomiskt stöd för olika typer av miljöskyddsåtgärder skapats, till exmpel fånggrödor, skyddszoner och anläggning av våtmarker. Fånggrödor och gräsbevuxna skyddszoner bidrar till att fosfor och kväve fångas upp i växtligheten och inte når vattendragen. I våtmarker tas växtnäringen om hand på flera olika sätt, bland annat genom växtupptag och sedimentation.

För att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket finns det bestämmelser om hur olika gödselmedel ska hanteras. Bestämmelserna omfattar bland annat lagring av gödsel, spridning av gödsel samt krav på höst- och vinterbevuxen mark.

Känsliga områden för växtnäringsläckage

Enligt EU:s nitratdirektiv ska varje medlemsland identifiera områden där vatten är övergödda eller innehåller mycket nitrat och där jordbruket har en hög påverkan på växtnäringsbelastningen. Inom dessa känsliga områden ska särskilda åtgärdsprogram inrättas. Detta för att minska växtnäringsläckaget som leder till förorenat grundvatten samt övergödning av hav, sjöar och vattendrag.

Vart fjärde år ska dessa så kallade nitratkänsliga områden ses över för att man ska kunna ta hänsyn till nya förhållanden, till exempel om halterna av nitrat i grundvatten har förändrats.

Karta över känsliga områden i Sverige

Den här kartan visar de områden i Sverige som har identifierats som extra känsliga för växtnäringsläckage. För dessa områden finns längre gående bestämmelser än i övriga landet för att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket.

Karta över nitratkänsliga områden, markerade med rossa färg. Runt Vänern, hela västkusten, Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, delar av Östergötland, Södermanland Uppland och nordvästra Småland.

Karta över nitratkänsliga områden, markerade med rosa färg: runt Vänern, hela västkusten, Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, delar av Östergötland, Södermanland Uppland och nordvästra Småland. Klicka på bilden för att se en större version.

Söker efter 2004:62

Senast uppdaterad: 2020-04-22