Publiceringsdatum25 april 2025

Bladlöss i kärnfrukt – karaktärsdrag, skadebild och växtskyddsåtgärder

Tidigt på våren finns det flera aktiva bladlusarter i odlingarna. De fyra vi främst ser är gräsäpplebladlus (Rhopalosiphum insertum), grön äpplebladlus (Aphis pomi), hundkäxäpplebladlus (Dysaphis anthrisci) och röd äpplebladlus (Dysaphis plantaginea). Några av dessa bladlöss orsakar generellt sett större skada än de andra så det är bra att kunna se skillnad på arterna. Artikeln beskriver hur arternas karaktärsdrag och skadebild skiljer sig åt samt vilka växtskyddsåtgärder och strategier som kan användas för att begränsa etablering och spridning av bladlöss i odlingen.

Äpplen skadade av röd äpplebladlus.

Bild 1. Äpplen skadade av röd äpplebladlus. Foto: Hanna Spogardh Gunnarsson

Röd äpplebladlus och hundkäxäpplebladlus

Röd äpplebladlus (Dysaphis plantaginea) är en allvarlig skadegörare i äpple som lätt kan förväxlas med hundkäxbladlusen (D. anthrisci). Den röda äpplebladlusen byter värdväxt men kan i vissa fall stanna på äppelträden hela säsongen. Bladlusen kan orsaka skador och deformationer på växande skott och kart och angreppen gör också att bladen rullar ihop sig från toppen av bladet in mot bladskaftet. Skadorna från den kan bli omfattande i äppelodlingar där angrepp blivit stora. Framförallt är det när karten angrips som skadan blir betydlig. Angripna kart växer ojämnt, blir buckliga och små, något som brukar kallas för "bladlusäpple", se bild 1.

Hundkäxäpplebladlusen brukar inte ställa till med några större skador, men man ska alltid vara uppmärksam på stora populationer. Angreppen kan lätt identifieras genom att bladen får en röd missfärgning (Bild 2).

Till vänster symptom av röd äpplebladlus där bladen vrider sig drastiskt, till höger symptom av hundkäxäpplebladlus med rödflammig missfärgning.

Bild 2. Till vänster symptom av röd äpplebladlus där bladen vrider sig drastiskt, till höger symptom av hundkäxäpplebladlus med rödflammig missfärgning. Foto: Hanna Spogardh Gunnarsson, Philip Zandelin

Hur ser man skillnad på de två mörka bladlössen?

Både röd äpplebladlus och hundkäxäpplebladlus är vanligtvis mörka, blålila-aktiga med en vitaktigt pudrad kropp. Hittar man vuxna individer kan man med hjälp av en lupp undersöka längden på bladlössens antenner. Hundkäxäpplebladlusens antenner når till halva kroppen medan den röda äpplebladlusen har antenner som är lika långa eller lite längre än kroppen (bild 3). Det är inte alltid lätt att se, därför är det främst på symptomen som man kan skilja dessa åt.

Till vänster hundkäxbladlusen med korta antenner medan den röda äpplebladlusen till höger har längre antenner.

Bild 3. Till vänster ser vi hundkäxbladlusen med korta antenner medan den röda äpplebladlusen till höger har längre antenner.

Grön äpplebladlus och gräsäpplebladlus

Den gröna äpplebladlusen (Aphis pomi) tycks vara lite ovanligare och angriper främst årsskotten. Bladlössen sitter ofta direkt på skotten, som blir deformerade och stannar i tillväxt. Angripna blad kan bli buckliga och rullar ihop sig, men inte lika starkt som vid angrepp av röd äpplebladlus. Till skillnad från gräsäpplebladlusen (Rhopalosiphum insertum) så bildas rikligt med honungsdagg vid angrepp av den gröna äpplebladlusen. Om lössen suger direkt på karten kan äpplena bli knottriga och missfärgade.

Hur ser man skillnad på de två gröna bladlössen?

Gräsäpplebladlusen uppträder tidigare än den gröna äpplebladlusen. Den är limegrön till gulgrön och har ofta tre karaktäristiska mörka randiga linjer längs med ryggen. Ryggrören (två små uppåtvända utväxter på bakkroppen) hos gräsäpplebladlusen har samma färg som kroppen i övrigt medan ryggrören hos den gröna äpplebladlusen är svarta och syns tydligt mot den gröna kroppen (bild 4). Dessa karaktärsdrag är dock svåra att urskilja i nymfstadier.

Grön äpplebladlus med svarta ryggrör (sifoner).

Bild 4. Grön äpplebladlus med svarta ryggrör (sifoner). Foto: Philip Zandelin

Växtskyddsåtgärder och behandlingar

Ett första steg man kan ta för att begränsa populationer och skador från bladlöss är att gynna naturliga fiender. Att tillhandahålla platser för skydd och blommande växter i och runt fruktodlingen kan bidra till gynnsamma habitat för nyttodjur. Genom att känna igen och gynna nyttodjur kan man också anpassa när bekämpningsåtgärder ska sättas in så de verkar på skadedjuren och inte när nyttodjuren är närvarande. Bekämpa inte relativt oskadliga bladlusarter så som gräsäpplebladlus och undvik användning av bredspektrum insekticider då de även skadar nyttodjur. Generellt rekommenderas det att bekämpa skadliga bladlöss före blom (om det finns fog för det). Har man har haft angrepp tidigare är det speciellt viktigt att vara alert.

Före blom finns flera preparat som är tillgängliga att använda för bekämpning av bladlöss (flera är också godkända för användning efter blom). Dessa är:

  • Teppeki – en systemiskt verkande insekticid med god effekt mot bladlöss. Produkten får inte spridas där pollinerande insekter aktivt söker efter föda. Spridning bör göras nattetid. Teppeki är inte temperaturkänsligt.
  • Mospilan SG – är registrerad mot löss och har bra effekt. Det är bra att ha i åtanke att den bara får användas var tredje år samt har en bra sidoeffekt mot äppelstekeln, därmed kan den vara bra att använda i ett lite senare skede. Ej temperaturberoende.
  • NeemAzal T/S – lokalsystemiskt medel godkänt i ekologisk odling. Det är viktigt att användningen sker tillräckligt tidigt. Bäst effekt uppnås på unga stadier och det är viktigt att de sugande insekterna kommer åt de behandlade växtdelarna. Päronträd kan vara extremt känsliga mot NeemAzal och vissa päronsorter (t.ex. Conference och Comice) kan visa symptom redan vid vindavdrift.
  • Raptol – godkänd i ekologisk odling. Bästa tidpunkt för behandling är tidigt på morgonen eller kvällen. Notera att det är höga krav på vindavdriftsreducerande utrustning och att den kan vara tuff mot nyttodjur.

För följande preparat rekommenderas användning från och med avslutad blomning:

  • Mavrik – en pyretroid som kan användas mot röd och grön äpplebladlus. En tidigare användning kan ha en sidoeffekt mot bladlöss.
  • Movento SC 100 – ett fullsystemiskt preparat som har långtidsverkan. Godkänd för användning mot röd äpplebladlus från och med avslutad blom och mot grön äpplebladlus från och med dunig kart. För att få tillräcklig effekt av Movento krävs aktiv transport i växten. Produkten fasas ut och har användningsförbud från och med 2025-11-01.

För mer information om de godkända preparaten och hur de används på bästa sätt kan man läsa listan växtskyddsmedel frukt - 2025 och besöka webbplatserna för de olika preparaten. Läs etiketten noggrant innan användning av växtskyddsmedel.

Ny prognosmodell i test-stadiet mot röd äpplebladlus

RIMpro har tagit fram en ny modell mot röd äpplebladlus. Den är bara i teststadie och därför finns den inte tillgänglig via vår prognos- och varningssida. Vi testar modellen för att se om den kan fungera under svenska förhållanden. Modellen ger även rekommendation för behandlingsfönster. Detta fönster inträffar när modellen beräknat att maximalt antal övervintrande ägg av de så kallade stammödrarna kläcks.

Ny modell utvecklad hos RIMpro för röd äpplebladlus. Den följer utvecklingen av olika generationer samt rekommenderar tillfälle för behandling.

Bild 5. Ny modell utvecklad hos RIMpro för röd äpplebladlus. Den följer utvecklingen av olika generationer samt rekommenderar tillfälle för behandling.

Senast uppdaterad: