Echinotrips i växthus

Bakgrund

Echinotrips (Echinothrips americanus) hittades för första gången i Europa 1989 och har funnits i Sverige sedan början av 2000-talet. Nu förekommer arten i stort sett i hela Europa och orsakar mer och mer problem i odlingarna. Den lever av att suga växtsaft, främst på växternas blad där den orsakar direkta skador. Till skillnad från till exempel amerikansk blomtrips, Frankliniella occidentalis, är Echinotrips inte känd som vektor för något virus. Den föredrar växter från Capsicum, det vill säga chili och paprika men trivs även på många gröna växter till exempel Dieffenbachia och andra kallaväxter och ett flertal blommande växter som Impatiens spp., rosor och julstjärna.

Den har blivit ett ökande problem under senare tid i Europa och man behöver tänka lite annorlunda när det gäller den biologiska bekämpningen jämfört med hur man bekämpar till exempel amerikansk blomtrips. En del av utmaningen beror på att Echinothrips förpuppar sig på bladverket istället för i substratet vilket gör att Hypoaspis inte äter pupporna i samma utsträckning. Den attraheras inte av pollen och befinner sig därmed inte i blommorna där flera av rovkvalstren gärna uppehåller sig för att äta pollen. Larverna är dessutom bättre på att försvara sig mot rovkvalster.

Skadebild

Tripsar förökar sig snabbt särskilt i växthus som har högre temperaturer och kan därför bli en allvarlig skadegörare. Skador från Echinotrips ser ut som typiska trips- eller kvalsterskador. De syns som ljusa streck och prickar på bladen och avföringen syns som svarta prickar. Skadorna uppstår när tripsen suger växtsaften ur cellerna som istället fylls med luft eller skrumpnar ihop. Vid kraftiga angrepp kan bladen vissna helt. Man hittar oftast Echinotrips på lite äldre blad, mer sällan i skottspetsar eller på späda blad. De kan finnas både på översidan och undersidan av bladen men de flesta brukar vara på undersidan.

Utseende och livscykel

Echinotripsen är ca 1,3–1,6 millimeter långa, honorna är lite längre än hanarna. Det är en mörk trips med smala vingar som är relativt lätt att identifiera i mikroskop eftersom kroppsvätskan är röd vilket kan synas som röda ränder i skarvarna mellan kroppssegmenten. Precis som många andra trips har den sex stadier varav två larvstadier, (ägg, första larvstadiet, andra larvstadiet, förpuppa, puppa och vuxen). Under larvstadierna är tripsen vita eller ljust gula med rödaktiga ögon. Samtliga stadier befinner sig på växternas blad. Äggen som är mycket små läggs inne i bladet från dess undersida. Livscykeln är temperaturberoende och är mellan 34–11 dagar lång. De vuxna tripsarna överlever sedan i medeltal 41 dagar i 25⁰C.

Förebyggande växtskydd

För övervakning av Echinotrips bör man välja gröna klisterfällor som placeras vertikalt och nära plantorna. Echinothripsen flyger inte lika gärna som till exempel F. occidentalis och det gör att den inte lika lätt fastnar på klisterfällorna. Att den är svårare att fånga på klisterskivor gör att man kan underskatta problemet. Att den ogärna flyger medför också att den sprider sig lite långsammare mellan plantorna. För att undvika uppförökning ska allt ogräs som kan vara födoplatser åt tripsen plockas bort löpande.

Växtskyddsåtgärder

Det finns flera biologiska alternativ tillgängliga. Orius Majusculus som tar de vuxna tripsen, Macrolophus pygmaeus som fungerar väl i grönsaksodlingar men riskerar att skada prydnadsväxter och rovtripsen Franklinothrips vespiformis. Rovkvalster som brukar användas mot första larvstadiet av F. occidentalis (till exempel Amblyseius swirskii) är mindre effektiva mot Echinotrips. Det kan bero på att larverna av Echinothripsen skyddas av att de är mer håriga och att de har ett kraftigare avvärjningsbeteende. Ett sätt att förstärka effekten av rovkvalster är att stödutfodra med pollen. Det fungerar väl med Echinothrips som inte själva äter pollen.