Beredskapslager av spannmål och insatsvaror

Regeringen har gett oss i uppdrag att ta fram förslag på vilka varor som bör beredskapslagras och hur lagringen ska fungera.

Vi har levererat våra förslag till regeringen. Det är regeringen som fattar beslut om vi ska etablera beredskapslager eller inte.

Våra förslag

Vi föreslår att staten ska etablera beredskapslager av

• spannmål för livsmedelskonsumtion
• utsäde, mineralgödsel, växtskyddsmedel och proteinfoder för den jordbruksproduktion som kan upprätthållas vid allvarliga kriser och ytterst krig

Målet: Att säkra 3 000 kalorier per person och dygn

I en allvarlig kris eller i ett krig kan vi inte räkna med att kunna äta på precis det sätt som vi gör i dag. Däremot ska vi kunna känna oss trygga med att det kommer att finnas tillgång till tillräckligt med säker mat för att vi ska kunna äta oss mätta.

Livsmedelsverket beräknar att 3 000 kalorier per person och dygn behöver säkras under höjd beredskap. Höjd beredskap är något som regeringen kan besluta om, till exempel vid krig och konflikter i vårt närområde, eller om läget i omvärlden allvarligt påverkar vårt land eller hotar vår säkerhet och självständighet.

Vi har utgått från beräkningarna om mängden kalorier när vi har utrett vilka varor som bör beredskapslagras och vilken jordbruksproduktion som behöver kunna upprätthållas i en krigssituation.

Vi bygger robusthet – lagren är en sista utväg

Parallellt med uppdragen att utreda förutsättningarna för att etablera beredskapslager, arbetar vi på Jordbruksverket också för att stärka den svenska livsmedelsberedskapen på andra sätt. I april 2025 öppnade vi ett investeringsstöd för att höja robustheten inom primärproduktionen av livsmedel. Primärproducenter kan söka stöd för investeringar som ökar deras förmåga att upprätthålla sin produktion även under den typen av störningar som ett krig skulle medföra.

Målet är att alla som bidrar till livsmedelsförsörjningen ska fortsätta att göra det så länge det är möjligt, även under störda förhållanden. Lagren bör komma till användning först när den uppbyggda förmågan inte räcker till och det inte finns möjlighet att åtgärda en bristsituation genom handel, statliga ekonomiska stödpaket eller på annat sätt. Därför ska beredskapslagren ses som en statlig garanti för att vi ska ha tillgång till mat, och kunna fortsätta producera mat, oavsett vad som händer.

Vi föreslår omsättningslager som modell

Vårt förslag är att beredskapslagren av spannmål och insatsvaror ska finansieras genom att staten tecknar avtal med företagen. Staten köper initialt en viss mängd vara av företagen och betalar sedan för att kontinuerligt omsätta varan. Den mängd som staten har köpt ska alltid finnas tillgänglig och staten ska ha full rätt att använda den vid behov.

I de fyra nordligaste länen – Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland –föreslår vi utöver denna modell också en modell där staten både äger och omsätter den lagrade varan. Detta beror på att det finns så få aktörer i denna del av landet och att det finns få lagringsutrymmen avsedda för spannmål till livsmedelsproduktion. Staten kan då i första hand hyra lagerutrymme av privata aktörer eller som sista alternativ investera i nya lagerbyggnader.

Lagren bör fördelas över hela landet

Vi föreslår en så stor regionalisering av beredskapslagren som möjligt, det vill säga att lagren ska vara fördelade över hela landet. Det minskar beroendet av transporter i kris och krig, men säkerställer också att vi har mat i alla delar av landet om viktig infrastruktur skulle slås ut.

Till skillnad från spannmålslager behöver placeringen av beredskapslager för insatsvaror planeras utifrån vilken jordbruksproduktion som bedrivs i olika delar av landet.

Uppbyggnaden av beredskapslager för spannmål bör prioriteras i norra Sverige

De fyra nordligaste länen är helt beroende av transporter från södra Sverige för att klara sin livsmedelsförsörjning. Samtidigt är området strategiskt viktigt för Sveriges och Natos försvar. Vi föreslår därför att uppbyggnaden av beredskapslager för spannmål ska prioriteras i dessa län. Vi konstaterar också att mobila spannmålskvarnar behöver säkras i denna del av landet så att mjöl kan tillverkas av den lagrade spannmålen.

Kostnad för lagren

Att ha en beredskap för kris och krig kostar. Hur stor kostnaden blir beror på vilka beslut som regeringen fattar om vad som ska lagras, det vill säga om vi ska lagra enbart spannmål, enbart insatsvaror eller både och, samt hur lång tid spannmålslagren i sådana fall ska räcka. Jordbruksverket har lämnat skalbara förslag till Regeringskansliet.

När det gäller insatsvaror har vi räknat fram behovet utifrån den jordbruksproduktion som kan bedrivas i landet vid allvarlig kris eller krig. I våra beräkningar utgår vi ifrån ett växtodlingsår.

När det gäller spannmål har vi lämnat beräkningar på hur mycket inköp och lagring av spannmål för 3, 6 och 12 månaders konsumtion skulle kosta.

Utifrån vilket beslut som regeringen fattar kan uppbyggnaden av beredskapslager av spannmål och insatsvaror kosta mellan 67 kronor och 78 kronor per person och år, i 10 år framåt. I totala siffror innebär det en kostnad på mellan 7 och 8,5 miljarder kronor, fördelat på 10 år. I det högsta spannet hamnar vi i samma kostnadsnivå som Finland som är ett föregångsland när det kommer till beredskapslagring.

Rapporterna som vi har levererat till regeringen

• Rapport: En robust livsmedelsförsörjning i kris och krig del 1 – beredskapslagring av spannmål Pdf, 493.4 kB.
• Rapport: En robust livsmedelsförsörjning i krig och kris, del 2 – beredskapslagring av insatsvaror till jordbruket Pdf, 1.8 MB.
• Rapport: Mat i hela landet oavsett vad som händer – beredskapslagring av spannmål i de fyra nordligaste länen Pdf, 941 kB.

Frågor och svar