Beredskapslager av spannmål och insatsvaror

Bröd och spannmåls­produkter har ett högt energiinnehåll vilket innebär att de är viktiga i livsmedelsförsörjningen. Mellan 90 och 95 procent av befolkningen skulle kunna klara sig på enbart spannmål under tre månader utan att lida brist på näringsämnen. Spannmål är även förhållandevis enkelt att lagra och förädla till livsmedel. Dessutom producerar vi förhållandevis mycket spannmål i Sverige. Vi producerar mer än vad vi själva behöver och Sverige har en längre tid nu varit nettoexportör av spannmål.

Alla företag som kan uppfylla de villkor som anges i upphandlingen kan lagra.

Genom de avtalsvillkor som styr upphandlingen ska det vara möjligt för så många aktörer som möjligt att erbjudas möjlighet att delta.

Leverantörerna ska uppfylla de krav på kapacitet, förmåga, erfarenhet och kompetens som ställs i upphandlingen. Leverantörerna ska kunna sälja minst 1 000 ton vete till Jordbruksverket samt lagra och omsätta dessa i enlighet med de krav som ställs i upphandlingen.

Vi räknar med att de första avtalen kommer att vara på plats tidig vår 2026.

Så fort avtalen har undertecknats påbörjas Jordbruksverkets inköp av spannmål och lagringen startar i de kontrakterande företagens lokaler.

Vår beredskapslagrings­modell går ut på minimal marknadspåverkan, även på regional nivå. Spannmåls­marknaden i norra Sverige är liten och vi kommer att ha extra uppsikt över konkurrens­situationen på marknaden.

Vår modell går ut på att vi ska lagra spannmål i hela landet och att alla lager är hela landets lager – de ska inte ses som regionala lager. Det är därför inte relevant vilka mängder som lagras på regional nivå och det är heller inte data som vi kan lämna ut, då det riskerar att röja vår förmåga i olika delar av landet.

Hur mycket vi ska lagra i hela landet är ett beslut som regeringen ska fatta.

Vårt fokus i detta skede är att etablera lager i norra Sverige. Därefter kommer vi att gå vidare med upphandling även i de södra delarna av landet. Beredskaps­lagring är en högt prioriterad fråga för Jordbruksverket och vi kommer att arbeta så snabbt det är möjligt för att bygga ett stabilt system som säkerställer tillgången till mat i hela landet.

Hur mycket vi ska lagra i hela landet är ett beslut som regeringen ska fatta. Vi har lämnat förslag på 3, 6, 8 och 12 månaders livsmedels­försörjning.

Tillräckligt många är det korta svaret. Det vi kan säga utöver det är att beredskaps­lagring av spannmål bör ske i alla regioner och fördelas på ett sådant sätt att hela befolkningen kan få tillgång till lagren i en krissituation.

De ska användas i en allvarlig bristsituation där marknaden slagits ut och det inte finns några andra åtgärder än att använda sig av lagren.

Det är regeringen som fattar beslut när och hur lagren ska användas.

Det finns avsatta medel i regeringens budget för 2026–2028, men exakt hur mycket och när kan vi inte svara på ännu. Vi kommer att lagra mineralgödsel, växtskyddsmedel, utsäde och proteinfoder.

De insatsvaror vi ska lagra är sådana som används i all vår jordbruks­produktion och som Sverige har ett stort import­beroende av. Vi föreslår att insatsvaror ska lagras för den produktion som kan upprätthållas vid allvarliga kriser och ytterst krig. Insatsvaror kommer att lagras även för att behålla avelsdjur/moderdjur i syfte att snabbt återställa animalie­produktionen efter kris eller krig.

Vissa produktions­grenar är så pass sårbara att brist på exempelvis el eller drivmedel kan slå ut stora delar av produktionen på väldigt kort tid. Andra produktions­grenar skulle kunna upprätthållas med hjälp av lagring av insatsvaror, men kan vara omöjliga att förädla eller tas tillvara vid en allvarlig kris eller krig. Mängden varor i lagren ska kunna förändras i takt med att robustheten mot till exempel brist av el, drivmedel, transporter och andra störningar ökar hos företagen både i primär- och förädlingsled.

Lagren är initialt dimensionerade för att kunna tillgodose Sveriges civila befolkning och militär med tillräcklig näring och energi i händelse av krig eller annan kris. Som Natoallierad behöver Sverige också ha förmåga att ta emot internationella trupper och humanitär hjälp från andra länder, så kallat värdlandsstöd. När vi vet mer om Natos förväntningar inom detta område, kommer också det att vägas in i beräkningen. I slutändan handlar det om att Sverige behöver ha tillräckligt med mat inte bara till vår egen befolkning, inklusive vårt militära försvar, utan också för internationella militära styrkor och internationell humanitär hjälp som kan befinna sig eller transiteras genom Sverige vid övningar, samhällskriser och krig.

Lagerhållningen kan påverka marknaden på ett negativt sätt. Vetskapen om att det finns lager gör att marknadens aktörer tar i beaktande de priser till vilka inköp sker. Även vid de tillfällen då uttag ur beredskapslager genomförs så kan detta få en negativ påverkan om detta inte sker marknadsmässigt. Utvärderingar som gjorts visar dock att lagerhållning har relativt små effekter för att minska pris­variationerna. I situationer med överskott är det dyrt att hålla uppe priset och i situationer med underskott är möjligheten till prispåverkan liten. Genom att använda omsättnings­lager minskas också de negativa effekterna eftersom beredskapslagren omsätts och ersätts kontinuerligt av aktörerna själva utan att nya regelbundna inköp sker av staten.

De statliga beredskapslager som fanns förr har avvecklats successivt genom olika politiska beslut. Avvecklingen av lager av insatsvaror till jordbruket slutfördes under år 1997. Avvecklingen av lager av livsmedel och livsmedelsråvaror avslutades år 2001.

Den nya modellen bygger på att företagen är helt integrerade i lösningen; att vi bygger beredskapen tillsammans och att vi nyttjar befintlig infrastruktur. Eftersom företagen kan omsätta lagren i sin reguljära handel minskas risken för att varorna ska bli gamla och otjänliga. Enligt vårt förslag ska vi också bara lagra spannmål och insatsvaror. I det tidigare systemet lagrades även färdiga livsmedel.

Vi räknar med mellan 5 och 10 år.