Logotyp Jordbruksverket
English
Webbutik
Mina sidor
Publiceringsdatum21 september 2020

Automatisk vägning kan användas för att upptäcka försämrad djurhälsa på betet

En studie har gjorts av en automatisk metod för djurhälsoövervakning på bete, där den dagliga tillsynen kan kompletteras med en våg på betet där djuren väger sig själva. 

Foto: Katarina Arvidsson Segerkvist, SLU

För att djurägare ska välja att hålla djuren på mångfaldsrika naturbetesmarker, istället för på åkermark eller inomhus, krävs tillfredsställande produktionsresultat. Men vid parasitangrepp saknas det ofta alternativ till avmaskning på denna typ av mark. Katarina Arvidsson Segerkvist, SLU, och medförfattare har studerat en automatisk metod för djurhälsoövervakning på bete. Den automatiska vägningen fungerade bra men var arbetskrävande.

Den dagliga tillsynen kan kompletteras med en våg på betet, där djuren väger sig själva. Syftet är att djurägaren ska få ett larm för djur med avvikande viktkurva. Projektet fokuserade på att upptäcka parasitangrepp hos kalvar, men metoden kan även utvecklas för andra sjukdomar. Tidig upptäckt av parasitangrepp ger både förbättrad djurhälsa och minskad användning av avmaskningsmedel.

Förstagångsbetande stutar, 31 mjölkrasstutar och 32 korsningsstutar (mjölkras x köttras), delades i två betesgrupper på totalt 28 hektar. Den ena gruppen avmaskades före betessläpp och den andra infekterades med mag- och tarmparasiter. Det fanns två typer av vågar per betesgrupp, en drevs med solceller och en drevs via elnätet. Var grupp hade tillgång till en fålla där det fanns vatten och mineralfoder. Kalvarna fick passera en envägsgrind för att komma in i fållan och för att komma ut från fållan var de tvungna att passera en av de två vågarna.

Figuren visar utformningen på de fållor där djuren erbjöds vatten och mineraler.

Vågstationerna fungerade bra tekniskt och registrerade bra data för precisa tillväxtkurvor. Vågarna med solceller kunde stängas av nattetid för att spara ström utan att det blev färre registreringar än i de andra vågarna. Tvärt om verkade det som att kalvarna föredrog att passera vågen med solceller framför den andra. Detta gör det möjligt att använda automatiska vågar även på marker som inte är nära fasta strömkällor.

Under de 20 veckor som försöket pågick registrerades totalt 12 592 vikter, varav cirka 40 procent ansågs användbara. I medeltal registrerades ungefär fem användbara vikter per djur och vecka, men det var en stor variation. Anledningen till de felaktiga vikterna kan ha varit att djuret passerade vågen för snabbt eller att mer än en kalv stod på vågen samtidigt. Kalven måste stå still minst 1,5 sekund för att vågen skulle hinna registrera rätt vikt.

Nackdelen var att det tog tid att vänja djuren vid systemet och att det därmed var arbetskrävande. De första veckorna drevs kalvarna manuellt genom vågen varje dag men efter åtta veckor behövdes det inte längre. Eftersom kalvarna hade tillgång till mindre vattensamlingar i hagen drog författarna slutsatsen att det inte räcker med vatten och mineraler för att locka kalvarna till fållan och vågen. För att öka motivationen kan man ge kraftfoder i fållan, eller ställa vågen där det finns naturliga stråk att passera. Författarna betonar också att den automatiska vägningen inte kan ersätta den manuella tillsynen utan ska ses som ett komplement.

Du kanske också är intresserad av det här

Senast uppdaterad: