Långa tidsserier – Basstatistik om jordbruket åren 1866–2024

Figur B visar areal åkermark vid företag av olika storlek. År 1927 fanns drygt en tredjedel av åkermarken på företag med mindre än 10 hektar åkermark. År 2024 var motsvarande andel 5 %. Utvecklingen har varit den motsatta för den åkerareal som finns på företag med mer än 100 hektar åkermark. År 1927 fanns 11 % av åkermarken på företag med mer än 100 hektar åkermark och år 2024 var motsvarande andel knappt två tredjedelar.

Medelstorleken på den brukade åkerarealen vid varje företag var 8,7 hektar år 1927. År 2024 hade denna siffra stigit till 45,6 hektar per företag.

Djurföretagen har blivit färre och större

Under de senaste 160 åren har jordbruksföretagen i större utsträckning specialiserat sig på ett djurslag eller växtodling. Sedan 1927 har det varit en stark storleksrationalisering inom djurhållningen och antalet företag med djur har sedan dess minskat kraftigt. Minskningstakten var högst under 1950‑ och 1960‑talet. I Figur C visas andel av alla jordbruksföretag som hade ett visst djurslag i jordbruket mellan 1932 och 2024.

Antalet jordbruksföretag som hade nötkreatur var 398 500 år 1932. År 2024 hade 14 100 jordbruksföretag nötkreatur, det är en minskning med 96 %. 2024 hade en fjärdedel av alla jordbruksföretag nötkreatur. 1932 hade 93 % av alla jordbruksföretag nötkreatur.

Tre fjärdedelar av alla jordbruksföretag hade grisar år 1932; det totala antalet jordbruksföretag med grisar uppgick till 321 500 stycken. År 2024 var det 1 200 jordbruksföretag som hade grisar. Andelen jordbruksföretag som hade grisar år 2024 var 2 %.

Höns var ett vanligt inslag i jordbruket fram till 1970‑talet. År 1932 och år 1966 hade 88 % respektive 71 % av jordbruksföretagen höns. Under de senaste decennierna har andelen jordbruksföretag med höns legat på en nivå mellan 5 och 7 %. År 2024 hade 4 100 jordbruksföretag höns och de utgjorde totalt 7 % av alla jordbruksföretag.

Andelen jordbruksföretag som hade får var drygt 20 % år 1932, denna andel minskade och var vid mätningen 1966 nere på 6 %. Andelen jordbruksföretag med får har därefter ökat. År 2024 hade 7 800 jordbruksföretag får och de utgjorde 14 % av alla jordbruksföretag.

Antalet djur har inte minskat lika mycket som antalet företag vilket innebär att besättningsstorlekarna har ökat. År 1932 var antalet nötkreatur per företag i genomsnitt 7 stycken och antalet grisar i genomsnitt 5 stycken. År 2024 var motsvarande siffror 100 nötkreatur per besättning och 1 137 grisar per besättning. Sedan början av 1970‑talet har besättningsstorleken ökat betydligt mer för de nötkreatursföretag som specialiserat sig på mjölkkor än för de företag som har kor för uppfödning av kalvar.

Jordbruksmarkens användning

Åkermark är mark som är lämplig att plöja. År 1865 redovisades drygt 2,3 miljoner hektar åkermark i Sverige. Åkerarealen var som störst år 1918 då den uppgick till drygt 3,8 miljoner hektar. År 2024 hade arealen minskat till 2,5 miljoner hektar. Forskare menar numera att arealen på slutet av 1800‑talet underskattades och kan ha varit uppemot 0,9 miljoner hektar större än de 2,3 miljoner hektar som redovisades år 1865. Från och med slutet av 1910‑talet bedöms statistiken vara mera tillförlitlig.

Betes‑ och ängsmark är marker som används för att skörda hö till foder och som betesmark för nötkreatur, får, getter och hästar. Markerna är svåra att definiera och mäta eftersom gränserna mot såväl åker som skog är diffusa. Lantbrukarnas användning av markerna har också förändrats de senaste 160 åren från höskörd för vinterfoder till sommarbete för djuren.

Den redovisade arealen av betes‑ och ängsmark blev mer tillförlitlig från slutet av 1800‑talet. År 1891 uppmättes 1,6 miljoner hektar betes- och ängsmark. Vid Lantbruksräkningen år 1927 hade arealen minskat till 1,3 miljon hektar. År 2024 var arealen 454 000 hektar, det är en minskning med drygt 70 % sedan 1891. Några bidragande orsaker till detta är ett minskat antal lantbruksdjur, att åkerarealen i ökad utsträckning används till foderproduktion och att hektarskördarna av vall på åkermark ökat.

Åkermarkens användning

Den svenska åkermarken domineras av vall och spannmål. Sedan år 1865 och fram till idag har odling av spannmål svarat för 36 till 56 % av åkerarealen medan vallodlingen utgjort 26 till 46 %. Under den senare delen av 1800‑talet odlades ungefär 30 % av åkerarealen med slåttervall och strax under 50 % med spannmål. År 2024 odlades slåttervall på 42 % av arealen och spannmål på 39 % av åkerarealen.

Odling av rotfrukter, främst potatis, var som störst under första halvan av 1900‑talet. Rotfruktsodlingen har minskat från 199 000 hektar år 1919 till mindre än en femtedel, 52 000 hektar, år 2024.

Oljeväxter började odlas i större utsträckning under 1940‑talet och ökade därefter för att nå en toppnotering på 6 % av åkerarealen under mitten av 1980‑talet. Under de senaste decennierna har oljeväxter odlats på mellan 2 och 4 % av åkerarealen. Övriga växtslag, såsom baljväxter, köksväxter, bärbuskar och fruktträd har utgjort en liten del av den totala markanvändningen, de senaste åren ungefär 7 % av den totala åkermarken.

Åkermark i träda utgjorde cirka 16 % av den totala åkermarken år 1865. Därefter minskade arealen i träda stadigt till knappt 2 % av åkerarealen år 1984. Trädesarealen har sedan dess påverkats av olika jordbrukspolitiska program och reformer. Trädesprogrammen, det fleråriga omställningsprogrammet, inträdet i EU och reformer av unionens stödprogram innebar att trädesarealerna ökade kraftigt. Från en nivå kring 10 till 12 % under slutet av 1990‑talet och början av 2000‑talet har de åter minskat och låg på knappt 6 % år 2024.

Att åkermark arrenderas, det vill säga att marken brukas av någon annan än ägaren, har blivit vanligare i det svenska jordbruket. Statistik över åkermarkens ägoslag har förts sedan 1927. År 1927 arrenderades 908 000 hektar åkermark, och det motsvarade ungefär en fjärdedel av den totala åkermarken som brukades. Från slutet av 1960‑talet ökade både andelen och den totala ytan arrenderad mark. Ökningen höll i sig fram till 1990‑talet. År 1999 arrenderades 1,3 miljoner hektar åkermark, vilket motsvarade 46 % av den brukade åkermarken. Därefter har andelen arrenderad åkermark varierat mellan 38 % och 45 %. År 2023 var 1,1 miljoner hektar av den brukade åkermarken arrenderad. Det motsvarade 45 % av den totala arealen åkermark.

Odling av spannmål

Spannmålsodlingen var störst under 1880‑talet, 1920‑talet och under 1970‑ och 80‑talet. Under 1970‑ och 80‑talet var det en medveten jordbrukspolitik att styra odlingen till spannmål så att det överskott som producerades i Sverige skulle bestå av spannmål som sedan exporterades till världsmarknadspris. Odlingen av spannmål var dock som störst 1918 med 1,72 miljoner hektar. De senaste 20 åren har arealen spannmål minskat från 1,2 miljoner hektar till 1 miljon hektar. Figur D visar arealen spannmål. Arealen höstsådda grödor minskade under mitten av 1900‑talet men har de senaste årtiondena ökat något. Medan den totala spannmålsarealen har minskat så har andelen höstsådda spannmålsgrödor ökat.

Anm: I höstsådda grödor ingår höstvete, rågvete, och höstråg. I vårsådda grödor ingår korn, havre, vårvete, vårråg och blandsäd. En liten andel korn odlas som höstkorn och en liten andel av rågvete odlas som vårrågvete, vilket inte beaktas i diagrammet.

Omfattningen av veteodlingen har, i motsats till många andra grödor, inte bara bibehållits utan ökat från 48 000 hektar 1865 till 478 000 hektar 2024. Höstvete har varit den dominerande varianten med undantag för en kort period i början av 1950‑talet då vårvete odlades på en större areal. Sedan dess har höstvetet ökat medan vårvetet minskade kraftigt under den senare delen av 1950‑talet och under 1960‑talet.

Odlingen av korn ökade dramatiskt mellan åren 1951 och 1966 då arealen mer än femdubblades från 110 000 till 608 000 hektar. Kornets utbredning var som störst år 1979 med 754 000 hektar. Sedan mitten av 1980‑talet har kornodlingen minskat kraftigt. Efter att ha varit den dominerande spannmålsgrödan under flera decennier har odlingen av korn passerats av odlingen av höstvete under 2020‑talet sett till den uppodlade ytan.

Havre var en viktig gröda för 160 år sedan då den i stor utsträckning användes till att utfodra jordbrukens arbetsdjur. Till följd av jordbrukets mekanisering minskade användningen av dragdjur från 1930‑talet och framåt. Då kunde de arealer som tidigare använts till att odla havre frigöras till odling av andra grödor. Fram till mitten av 1960‑talet var havre den spannmålsgröda som odlades på störst areal. Omfattningen av havreodlingen var som störst kring 1800‑talets slut med drygt 800 000 hektar. Havreodlingen har därefter minskat under större delen av 1900‑talet. År 2024 odlades 163 000 hektar havre.

Råg var det viktigaste brödsädesslaget för 160 år sedan. Den odlade arealen minskade från 400 000 hektar, när odlingen var som störst vid 1900‑talets början, till 29 000 hektar 2024. Höstråg har dominerat över vårråg, över tid, så odlingen av vårråg har varit försumbar.

Skörd av spannmål

Avkastningen för spannmål har ökat markant sedan 1800‑talet. För enskilda spannmålsgrödor har hektarskördarna nästan fyrdubblats under de senaste 160 åren.

Den kraftiga utvecklingen av hektarskörden var en följd av flera olika förändringar, inte minst ökad tillgång på produktionsmedel. En viktig förutsättning för att hektarskörden kunde öka under 1900‑talets början var skiftesreformen vilket ledde till uppodling av ängsmarker och införandet av vallar i växtföljden. Genom att odlingsmarken fördelades på stora skiftesstorlekar kunde roterande växtbruk, dikning och effektivare redskap introduceras i jordbruket. Under hela perioden har en storleksrationalisering pågått, vilket lade grunden för ett jordbruk vars drift var mer maskinvänlig. Genom utvecklingen av större maskiner har fler arbetsmoment varit möjliga att utföra vid optimal tidpunkt, vilket också bidrog till högre skördar.

I början av 1900‑talet skedde en ökad diversifiering av växtodlingen i och med att vallen kom in i växtföljden, liksom flera nya grödor som raps, rybs och sockerbetor. Denna blandade jordbruksform, som är fördelaktig ur ogräs- och skadedjurssynpunkt, var sedan den vanligaste odlingsformen under århundradets första hälft.

Under efterkrigstiden ökade bruket av mineralgödselmedel både genom att användningen blev alltmer utbredd regionalt i landet och genom att gödselgivorna per hektar blev högre. Något senare ökade även användningen av växtskyddsmedel, samtidigt som andra sorter som var anpassade till de nya produktionsförutsättningarna togs i bruk. Det var också under mitten av 1900‑talet som skördeökningstakten tog fart på allvar.

Sedan efterkrigstiden har åkerarealen minskat till följd av att åkermarken har överförts till annan markanvändning. Oftast är det åkermarken med lägst produktionsavkastning som har tagits ur bruk. Det har bidragit till att den kvarvarande åkerarealen har kunnat ge högre genomsnittlig avkastning per hektar.

Figur F visar skörd per hektar för spannmålen: höstvete, höstråg, havre och vårkorn. Under 1800‑talet var hektarskörden ungefär densamma för grödorna som utgör spannmål. Från mitten av 1950‑talet har vete haft den högsta årliga hektarskörden av alla spannmål. Sett till de fem senaste odlingsåren har höstvete i genomsnitt gett en avkastning på 6 700 kilogram per hektar. För korn har hektarskörden varit i genomsnitt 4 400 kilogram per hektar under samma period. Jämfört med den genomsnittliga hektarskörden för 100 år sedan har hektarskörden ökat med 227 % för höstvete respektive 169 % för korn.

Efter vete var råg den spannmålsgröda som gav högst avkastning år 2024. I genomsnitt under den senaste femårsperioden var hektarskörden av råg 5 800 kilogram per hektar. Sett till de senaste 100 åren har hektarskörden av råg haft en snabbare tillväxt än hektarskörden av vete. Hektarskörden för råg har, om man jämför de genomsnittliga hektarskördarna för perioderna 2020–2024 och 1920–1924, ökat med 270 %.

Havre var den spannmålsgröda som hade lägst hektarskörd år 2024. I genomsnitt har avkastningen från havreskörden varit 3 900 kilogram per hektar under den senaste femårsperioden. Hektarskörden för havre har nästan tredubblats under de senaste 100 åren.

Hektarskördarna varierar dock betydligt från ett år till ett annat mestadels till följd av vädrets inverkan. Det leder också till att totalskörden varierar mellan åren vilket figur G visar. År med missväxt som 1867–1868, 1917, 1941, 1951, 1992 och 2018 kännetecknas oftast av att vädret på hösten före missväxtåret varit sådant att de mer högavkastande höstsådda grödorna inte kan sås. Detta var fallet i Småland 1867 och i södra Sverige 2017. Därefter kan vintern också vara besvärlig för höstsådden. De stränga vintrarna på 1940‑talet gjorde till exempel att höstsådden inte överlevde. Själva missväxtåret kännetecknas ofta av en besvärlig vår med sen vårsådd kombinerat med torka och tidig frost på hösten.

Den största skörden av spannmål, 6,58 miljoner ton, bärgades år 1984. Det var ett år med en stor areal spannmål i kombination med goda väderförhållanden.

Den genomsnittliga hektaravkastningen ökade kraftigt under den andra halvan av 1900‑talet, vilket figur H visar. I genomsnitt var avkastningen av spannmål ungefär 1 300 kilogram per hektar i slutet av 1800‑talet. Under de senaste två decennierna har skördeavkastningen i snitt varit omkring 5 000 kilogram spannmål per hektar. Ett stort antal faktorer kan antas ha bidragit till den stora ökningen. Storleksrationalisering, specialisering, nya sorter, växtförädling, effektivare redskap som möjliggör större kontroll över när arbetsmomenten utförs, mineralgödsel, växtskyddsmedel, gradvis utfasning av sämre åkermark och en ökad odling av spannmålsslag med högre avkastning är några exempel.

Lantbrukets djur

Grisar och fjäderfän har blivit vanligare i jordbruket sedan 1866 och det fanns fler grisar och fjäderfän 2024 än 1866. Antalet får och getter har däremot minskat i antal sedan 1866.

Antalet grisar har ökat från strax under 400 000 djur år 1866 till som mest 2,6 miljoner år 1980. År 2024 fanns 1,3 miljoner grisar, vilket betyder att antalet grisar drygt har tredubblats sedan 1865.

Antalet får har utvecklats lite annorlunda än de andra djurslagen. Fåren minskade från över 1,6 miljoner djur år 1865 till under en miljon år 1911. Ändrade räkningsdatum åren 1916, 1927, 1944, 1951 och 1965 har påverkat antalet får, eftersom antalet lamm varierar under kalenderåret. Antalet får har emellertid ökat sedan mitten av 1950‑talet och fårstammen ökade från 505 000 djur år 2006 till som mest 623 000 får år 2011. Därefter har antalet minskat till 455 000 djur år 2024. Fårantalet har således minskat med mer än två tredjedelar sedan 1865.

Statistik över antal höns och kycklingar i jordbruket har förts sedan den första jordbruksräkningen år 1927. Vid det första räkningstillfället fanns 6,8 miljoner höns i riket. År 2024 var antalet höns 8,0 miljoner. Antalet höns har därmed ökat med en sjättedel sedan år 1927. Slaktkycklingar började särredovisas i statistiken på slutet av 1970‑talet. Antalet slaktkycklingar har ökat från knappt 3 miljoner 1979 till 9,4 miljoner år 2024. Antalet slaktkycklingar har ökat två gånger om sedan 1979

På 1870‑ och 1880‑talet fanns drygt 100 000 getter i Sverige. Antalet har därefter stadigt minskat till 5 000 vid det senaste sekelskiftet. De senaste åren har antalet getter vid jordbruksföretag ökat något och räknades till 11 200 år 2018.

Nötkreatur

Antalet nötkreatur har räknats nästintill årligen sedan 1866. Under de tidiga räkningsåren ökade antalet nötkreatur från knappt 2 miljoner djur under 1860‑talet till som mest drygt 3 miljoner år 1937. Sedan dess har antalet minskat till 1,4 miljoner år 2024.

Det fanns 1,2 miljoner kor i Sverige år 1866. De flesta av dessa var mjölkkor. Antalet ökade fram till slutet av 1930‑talet då det fanns knappt 2 miljoner kor i Sverige. Därefter har antalet kor minskat. I juni år 2024 fanns 490 000 kor i Sverige, det är det lägsta antalet kor i det svenska jordbruket sedan mätningarna började 1866, och första gången på över 150 år som antalet kor i juni understiger en halv miljon. Från och med 1970‑talet kan vi utläsa hur många kor som är mjölkkor och hur många kor som används för att föda upp kalvar. Nio av tio kor var mjölkkor i början av 1970‑talet. År 2024 hade andelen sjunkit till sex av tio kor. År 2024 fanns 289 400 mjölkkor och 200 000 kor för uppfödning av kalvar.

Oxar användes som dragdjur i äldre tid. År 1866 var antalet oxar ungefär 285 000 i Sverige. Inte minst i Småland var oxar vanliga. Oxarna minskade därefter stadigt; år 1927 var antalet endast 20 000.

Animalieproduktion

Vi har jämförbar statistik över animalieproduktionen sedan 1939. Dåliga foderskördar och problem med foderimport under andra världskriget medförde foderbrist och utslaktning.

Produktionen av nötkött och fläskkött har därefter ökat under efterkrigstiden. Produktionen av kött från storboskap, vuxna nötkreatur, ökade framförallt under 1950‑ och 60‑talen och har sedan dess legat relativt stabilt kring 125 000 till 150 000 ton per år. År 2024 uppgick den totala produktionen av nötkött till 140 000 ton. Produktionen av gödkalv minskade fram till början av 1990‑talet och har därefter varierat mellan 3 000 och 5 000 ton per år.

Produktionen av griskött ökade från 127 000 ton vid krigsslutet till 330 000 ton i slutet av 1990‑talet. År 2024 hade produktionen av griskött minskat till 246 000 ton.

Produktionen av fjäderkött var 19 gånger högre år 2024 än den var i början av 1940‑talet. Ökningen av fjäderfäkött tar fart under 1990‑talet. Sett till hela 1990‑talet ökade produktionen av fjäderfäkött med 89 %, vilket var en genomsnittlig ökning på knappt 7 % årligen. De senaste 10 åren har produktionen av fjäderfäkött till och med varit större än produktionen av nötkött.

Produktionen av ägg var 95 000 ton när den först inkluderas i statistiken i mitten av 1960‑talet. Därefter har äggproduktionen ökat och år 2024 var produktionen knappt 127 000 ton.

Mjölkproduktion

Antalet kor har minskat sedan 1930‑talet, samtidigt som mjölkavkastningen per ko har ökat. År 1926 producerade en mjölkko drygt 2 000 kilo mjölk per år. Femtio år senare, år 1976, producerade en mjölkko 4 900 kilo mjölk per år. Ytterligare knappt 50 år senare, år 2024, hade mjölkavkastningen ökat till 9 900 kilo mjölk per ko och år. Det innebär att en ko år 2024 producerade ungefär 5 gånger mer mjölk årligen än vad en ko producerade för snart 100 år sedan.

Mjölkproduktionen påverkades också av de besvärliga åren på 1940‑talet och statistiken visar en tydlig minskning av mjölkproduktionen omkring år 1942. Vid skiftet mellan 1940‑ och 50‑talet överträffades förkrigsproduktionen av mjölk som legat strax under 5 000 ton per år. Sedan följde en minskning och mjölkproduktionen föll under 3 000 ton vid början av 1970‑talet. En återhämtning skedde fram till mitten av 1980‑talet då produktionen ökade med cirka 600 till 900 ton. Sedan dess har produktionen mestadels minskat och den invägda mjölken vid mejerierna uppgick år 2024 till 2 800 ton.

Numera levereras mjölken till mejerierna men fram till 1950‑talet utgjorde hushållens egna konsumtion, egna tillverkning av smör, och egna försäljning en inte oväsentlig del av produktionen.

Export och import av spannmål

Statistik över den svenska utrikeshandeln med spannmål har förts sedan 1866. I Figur L presenteras Sveriges totala export och import av spannmål.

Under 1800‑talet dominerades spannmålsexporten av havre. Havre var vid denna tid ett viktigt spannmål som användes för att utfodra dåtidens hästbundna transporter. Som mest exporterades 312 000 ton havre år 1879. År 1866 stod havre för 78 % av den totala spannmålsexporten; denna andel ökade fram till sekelslutet. År 1899 stod havre för 99 % av den totala spannmålsexporten. En stor importör av svensk havre under 1800‑talet var Storbritannien, rekordåret 1879 importerade Storbritannien och Irland knappt 70 procent av det havre som Sverige exporterade. Sett till värdet av spannmål som exporterades år 1879 utgjorde spannmålsexporten knappt en fjärdedel av Sveriges totala export.

Till följd av att världsmarknadspriset för spannmål föll kraftigt under slutet av 1800‑talet, blev spannmålsexporten mindre lönsam och minskade i volym. I stället ökade importen av spannmål till Sverige. Strax innan sekelskiftet blev spannmålsimporten större än spannmålsexporten. Störst importvolym av spannmål, under hela perioden 1866 till 2024, var år 1924 då 479 000 ton spannmål importerades. Av den totala importvolymen utgjordes 60 % av vete.

Handelsvolymen av spannmål med utlandet har påverkats av världsläget i Sveriges direkta närhet. I samband med första och andra världskriget minskar exporten såväl som importen av spannmål. Från mitten av 1960‑talet har mer spannmål exporterats än vad som har importerats. Mängden exporterat spannmål varierar kraftigt från år till år. År 2015 uppmättes den största exportvolymen av spannmål, då exporterades 1,96 miljoner ton spannmål. Den mest exporterade spannmålsgrödan år 2015 var vete. Volymen exporterat vete uppgick till 1,2 miljoner ton, lite drygt 60 procent av den totala spannmålsexporten det året.

Tabeller

• Tabell 1. Åkerarealens användning efter år 1865–2024, tusen hektarTabell 2. Totalskörd av spannmål efter år och gröda 1865–2024, tusen tonTabell 3. Antal lantbruksdjur efter år 1866–2024Tabell 4. Animalieproduktion efter år 1939–2024, tusen tonTabell 5. Antal företag efter storleksgrupp åkermark och år 1927–2024
• Tabell 6. Areal åkermark efter storleksgrupp åkermark och år 1927–2024, hektar

Kort om statistiken

Det här beskriver statistiken

Rapporten innehåller statistik om antal jordbruksföretag, arealer av grödor, antal djur, skördar, slakt och mjölkproduktion.

De årliga äldre uppgifterna reviderades till exempel de år som jordbruksräkningarna gjordes. Det innebär att statistiken för riket kan skilja sig något beroende på vilken årgång av källmaterialet som används.

Definitionen av hur stort ett företag måste vara för att räknas som ett jordbruksföretag har förändrats under perioden. Den viktigaste förändringen genomfördes på 1950‑talet för att i statistiken spegla strukturutvecklingen i jordbruket. Fram till och med 1951 omfattade antalet jordbruksföretag också företag med mellan 0,25 hektar och 2 hektar åkermark. Då dessa enheter under denna period hade tappat mycket av sin betydelse för statistiken slopades denna kategori och en gräns på 2 hektar åkermark infördes.

Fram till och med 1911 räknades djuren i december, därefter har i de flesta fall djuren räknats i juni. Det påverkar jämförbarheten över tid då antalet djur i juni oftast är något högre än antalet djur i december. Fram till och med år 1956 avser uppgifterna kreatursbeståndet även utanför jordbruket. Därefter, alltså från och med 1956 års uppgifter, avses endast husdjur lantbruksdjur vid företag med mer än 2 hektar åkermark samt vid företag med stora djurbesättningar. En detaljerad genomgång av samtliga källor finns i dokumentet ”Källor till statistiken”.

Så tar vi fram statistiken

Rapporten innehåller sekundärstatistik det vill säga statistik som tidigare publicerats som officiell statistik. I sammanställningen har två samlingspublikationer använts:

• För perioden fram till 1955 publikationen ” Historisk statistik för Sverige D. 2 Väderlek, lantmäteri, jordbruk, skogsbruk, fiske t.o.m. år 1955. (1959). Örebro: Statistiska centralbyrån (SCB)"
• För perioden 1955‑2000 publikationen ”Jordbruket i siffror: åren 1866‑2007 = [Agriculture in figures years 1866‑2007]. (2011). Jönköping: Jordbruksverket"

För perioden efter år 2000 har den löpande publiceringen av jordbruksstatistik använts.

Samlingspublikationerna bygger på den löpande publicering av officiell statistik som gjorts sedan år 1865. De serier som använts i huvudsak är:

• Jordbruk och boskapsskötsel 1865–1911, Hushållningssällskapens berättelser. Stockholm: SCB.
• Jordbruk och boskapsskötsel 1913–1963. Stockholm: SCB.
• Jordbruksräkningen 1927, 1932, 1937, 1944, 1951, 1956, 1961, 1966. Stockholm: SCB.
• Serie JO 1965–2020. Statistiska Meddelanden. Stockholm: SCB.

Publikationen Jordbruket i siffror 1866–2007 finns digitalt på Jordbruksverkets hemsida. Publikationens tabelldel finns i Jordbruksverkets statistikdatabas.

• Jordbruket i siffror 1866–2007Tabellbilaga i Jordbruksverkets statistikdatabas

Övriga publikationer kan läsas digitalt på Statistiska Centralbyråns hemsida under rubriken äldre statistik.

• Äldre statistik vid SCB

Statistikens tillförlitlighet

Jordbruksstatistiken har förändrats mycket sedan år 1865, främst till följd av att metoder, begrepp och definitioner alltmer anpassats till de behov av statistik som funnits. Under perioden fram till mitten av 1900‑talet förbättrades tillförlitligheten i de statistiska undersökningarna kontinuerligt.

Det har också framhållits att mätmetoderna under perioden 1865‑1920 led av uppenbara brister med negativa effekter på statistikens kvalitet men att en övergång till säkrare arbetssätt och metoder påbörjades under slutet av perioden. Det innebär till exempel att senare forskare menar att arealen på 1860‑talet troligen underskattades med uppemot 0,9 miljoner hektar. Ett fel som kontinuerligt rättades fram till 1910‑talet.

Jordbruksräkningen 1927 innebar inledningen till en serie av totalundersökningar, som kom att bilda stommen i den allmänna jordbruksstatistiken fram till 1966 med kontinuitet i metoder, begrepp och definitioner. Från mitten av 1960‑talet fram till 1995 genomfördes årliga totalundersökningar av jordbruksföretagens struktur. För denna period har strukturstatistiken, det vill säga statistiken över arealer och lantbruksdjur, fått det sammanfattande omdömet att huvudresultaten hade god kvalitet. Därefter har totalundersökningar genomförts åren 1999, 2001, 2003, 2005, 2007, 2010, 2013, 2016, 2020 och 2023. De mellanliggande åren bygger uppgifterna till största delen på urvalsundersökningar och register.

Från 1950 började moderna statistiska metoder användas som innebar att man på ett objektivt sätt kunde mäta vissa av statistikens kvalitetskomponenter. Tillförlitligheten i skördestatistiken förbättrades väsentligt år 1960, då hektarskattningar av skördeavkastningen enligt den så kallade objektiva metoden infördes. Från och med 1995 då jordbrukarna börjat söka stöd för sina arealer bedöms de administrativa källorna för arealen av enskilda grödor hålla god kvalitet.

För den som är intresserad av att specialstudera en kortare period rekommenderas källpublikationerna för den aktuella perioden.

Metod och kvalitet

• Källor till statistiken Pdf, 147.2 kB.

Summary in English

The aim of the report is to present basic statistics in the form of long time series for Sweden. The statistics presented cover arable land, mainly of cereal crops, and the number of agricultural animals from the year 1865 to the year 2024. Statistics on the number of agricultural holdings and the amount of arable land used are categorised by size and have been reported since 1927. From 1939 onwards, statistics on animal production in the form of slaughter and milk production have been reported.

The time series show that the number of agricultural holdings has declined since the 19th century. On the other hand, the remaining holdings have become more specialised and have grown larger both in the number of animals and the amount of land used.

The largest extent of arable land in Sweden was recorded from the mid‑1910s to the early 1950s with over 3.7 million hectares. Since then, the arable land has decreased to 2.5 million hectares as of 2024. The arable land in Sweden is dominated by hay and grain. Over a few individual years during the 1970s, between 75 % and 87 % of the land was cultivated with hay and grain.

The use of plant protection products and mineral fertilisers, animal breeding and crop breeding has led to higher yields from crops and animals. When the yield per hectare increased during the 20th century, an increasing share of production could enter the market. During the first 50‑year period up to 1915, the average total harvest of cereals was 2.1 million tons per year. Over the past 50 years, the average has been 5.2 million tons per year.

Pork meat production increased mainly from the Second World War until the 1980s. Poultry meat production tripled from the middle of the 1980s to 2024. In the last ten years, poultry meat production has been greater than beef meat production.

During the late 19th century, exports of cereals accounted for almost a quarter of the total exports from Sweden. Oats were the most exported cereal during the period. The majority of the oats were exported to the United Kingdom and Ireland. Import of cereal to Sweden peaked in the early decades of the 20th century; in 1924 nearly half a million tons of cereals were imported to Sweden. From the 1960s and onwards, Sweden has exported more cereal than it has imported. The most exported cereal since the 1960s has been wheat.