Regenerativt bete – vad är nytt(an)?

Det saknas en enhetlig definition av regenerativt lantbruk, men produktionsmetoder som ofta anses karakterisera regenerativt lantbruk är att integrera växtodling och djurhållning, minimera användningen av insatsmedel och jordbearbetning samt variera växtföljderna. Viktiga mål är framförallt förbättrad jordhälsa, men också ökad kolinlagring och ökad vatten- och ekosystemhälsa. Bete enligt regenerativa principer kan därför ses som ett sätt att förbättra jordhälsan, vilket i sin tur kan öka markens bördighet för växtodling, samtidigt som djurproduktionen också upprätthålls eller gynnas. En bra betesplanering har alltid varit viktigt i ekologisk produktion där bete är centralt i djurhållningen – men kan regenerativt bete tillföra nya värden, eller är det bara ett nytt namn för samma sak?

Föreläsare

Ola Lundin, forskare vid Institutionen för ekologi på SLU och Niels Andresen, forskare och rådgivare om flermagade djur på HIR Skåne, är båda knutna till SLU Ekologisk produktion och konsumtion (Epok). För Epoks räkning har de genomfört en litteraturstudie och tagit fram en mindre skrift om regenerativt bete.

SLU Ekologisk produktion och konsumtion (Epok) vid Sveriges lantbruksuniversitet arbetar med kunskapsförmedling och kommunikation samt initiering och samordning av forskning och utbildning om ekologiskt lantbruk och ekologisk mat.